Passagerarfartyg sjunker efter kollision

Jag är verkligen inte förtjust i stora båtar.

De är läskiga monster och färjor är absolut värst. Sist jag åkte färja med övernattning så tillbringade jag större delen av natten med att upprepade gånger sticka ut huvudet i korridoren och kontrollera att allt verkade okej och att inte alla höll på att evakuera fartyget. Detta var ombord på Queen Elisabeth II som avgick från hamnen i Southampton, precis som en annan väldigt stor flytfarkost gjorde år 1912. 

Stora båtar – inte min grej alltså. Dessutom har jag en tendens att bli sjösjuk ombord på små båtar… Helt hopplös med andra ord.

I alla fall, den dag i mitt liv som ni ska få ta del av idag har varit planerad sedan i våras. Som vanligt tackade jag ohämmat ja när en inbjudan om att fotografera räddningstjänst, i det här fallet ingick dykare, damp ner i inkorgen. Helt ny mark för mig, ytlivräddning har jag plåtat vid flera tillfällen men just dykning har jag och kamerorna aldrig upplevt.

Min enda farhåga var hur svårt det skulle bli att fotografera en dag som i stort sett ju skulle gå ut på att brandmännen befinner sig under ytan.

Dagen D – 20 september – det vill säga ganska alldeles nyss.

Otroligt nog skiner solen och enligt ett nationellt väderinstitut ska den fortsätta med denna angenäma aktivitet hela dagen. Och detta fast jag packat skyddskängor, larmställ och kameror och meddelat omgivningen att det ska bli en räddningstjänstig fotodag. Kanske vädret inte avskyr mig trots allt (alternativt försöker det invagga mig i falsk trygghet inför nästa förestående fotodag hos en annan räddningstjänst, vilket sker nästa månad).

Dagen innebär en för mig helt obekant brandstation: Helsingborg City, och enbart nya ansikten. Jag känner alltså inte en kotte och jag får inte ens kaffe direkt vid min ankomst till stationen, vilket jag vid det här laget har vant mig vid. Men alla verkar ändå glada och trevliga och laddade för en hel dags övning och vi packar in oss i bilen, rullar iväg och en liten stund senare stannar vi framför en alldeles lagom stor båt: KBV 034 som ligger ordentligt fastknuten i ena änden av Helsingborgs hamn.

Vi kliver ombord på båten, tillhörande kustbevakningen, och möter upp besättningen – jag börjar bli halvsnurrig av alla nya personer och namn – och befälhavare Peter skakar stadigt hand och deklarerar att jag får röra mig fritt ombord på båten och fota vad jag vill. Bra början alltså, jag känner att vi nog ska komma överens, särskilt som det dessutom nu äntligen serveras kaffe.

Dagens övning är del av räddningsdykarnas årsprov och Tobias Palm, en av de övningsansvariga hos Räddningstjänsten Skåne Nordväst, berättar att räddningstjänsten i Helsingborg har ett helt unikt samarbete med kustbevakningen vad gäller räddningsdykare.

-Vi är de enda i Sverige som har avtal med Kustbevakningen avseende dykning, säger han och det märks att han är mer än lite stolt över detta och han fortsätter:

-Vår personal kan arbeta tillsammans med deras personal och vi kan också använda varandras utrustning om det skulle behövas.

Den här veckan så är det inte bara Kustbevakningen och helsingborgsbrandmännen som övar utan även räddningsdykarna från Trelleborg, Malmö och Halmstad deltar. Just idag är det Halmstad som dyker upp.

Det är inte bara räddningsdykning som är obekant för mig, även målet med dagens övning är helt annorlunda mot vad jag som räddningstjänstfotograf tidigare varit med om och detta på i stort sett en enda punkt: livräddning. Jag har varit med om fingerade trafikolyckor och kalla och varma rökövningar. Målet har då i princip alltid varit att snabbt få igång en insats och försöka rädda liv. Det har rullats ut slangar i hög hastighet, styrkeledare har pekat med hela handen och allting har varit väldigt, väldigt och extremt akut.

I dag är scenariot som styrkorna får av annan karaktär. Vid genomgången får de veta att ett ryskt lastfartyg dagen innan kolliderat med passagerarfartyget M/S Pernille och haveriplatsen ligger strax söder om Helsingborg.

M/S Pernille träffas hårt i sidan och tar in vatten och det är så illa att hon hastigt sjunker till botten på 27 meters djup. 41 passagerare och sex besättningsmän räddas av sjöräddningen och kustbevakningen.

Dykningar har pågått hela natten och i en luftficka ombord på M/S Pernille har ytterligare en överlevande hittats och räddats men fortfarande saknas flera personer och det blir nu dykarna från Helsingborg och Halmstad som får uppdraget att hjälpa kustbevakningen att fortsätta sökandet. Men även om en överlevande alltså har hittats natten till idag så står det ganska klart att det inte finns mycket hopp kvar utan nu ligger fokus på att bärga och identifiera kroppar.

 

Det är räddningsdykare från Helsingborg och Halmstad som övar den här dagen.

 

Genomgång ombord på KBV 034.

 

Vyn för dagen – hamninloppet i Helsingborg.

 

Planritning över haveristen M/S Pernille.

 

Dykledarna diskuterar taktik, under överinseende av övningsledningen.

 

Förberedelse.

 

 

Inför första dyket – alla räddningsdykarna har en ”egen” dykskötare som håller koll och kommunicerar från ovan ytan.

 

Och sedan är det dags att hoppa i vattnet. Det är brandmännen från Halmstad som har gula dräkter och helsingborgarna är klädda i rött.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KBV 034:s lastrum. Hit vinschas den övertäckta korgen med de omkomna om det är en verklig händelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Delar av övningsledningen: Tobias och Moltas.

 

 

 

 

I nästa inlägg får ni läsa fortsättningen. Och beskåda ÄNNU fler bilder såklart.

På återseende.