Inte den skarpaste sågen i verktygslådan

Helgmys, någon?

Med sovmorgon och en lång lat frukost?

Inte för brandmännen från Osby och Lönsboda. Där har lördagsledigheten under några veckors tid varit utbytt mot puls, rök och en hel del svett.

Jag bommade också det där med sovmorgon men i egenskap av fotograf slapp jag utsättas för de andra momenten och det fanns gott om kaffe att tillgå.

Upplägget: att med rökskydd på utföra pulshöjande intervallövningar i form av banka skiten ur ett oskyldigt däck, välta ett annat däck upprepade gånger och dra ett nertyngt däck som bundits fast i en lång (ej vattenfylld) brandslang. Sammanfattningsvis så långt: däckträning är den stora trenden just nu. Kom ihåg var ni läste det först.

Efter ovanstående var det dags att attackera den mystiska dörren för att sedan, när detta nått framgång, stängas in i en brinnande container. Och tro det eller ej, inne i detta varma och rökfyllda utrymme ingick momenten ”Lösa knepigt pussel i form av isärskruvad knepig rörbit” samt ”Använda extremt slö såg för att stycka telefonstolpe”.

Några kom ut med luft kvar, några kom ut utan – alla såg dock lite lätt slitna ut när mask och hjälm åkte av. (Bra jobbat allihop!)

Bäst på hela dagen var, som ni nog fattar, att få vara fotograf. Eller möjligen räddningsledare – dessa personer smutsade nämligen inte ner sina gula jackor och behöll sin puls i mer eller mindre viloläge. Men någon måste ju sköta korvgrillningen också såklart.

 

Så, lite blandade bilder på däckmisshandel och inbrytningsförsök får ni här nedan. Samt en på korvätande hund.

 

 

 

 

Ibland är det skönt att vara på rätt sida kameran

I helgen har jag hängt med mina välbekanta larmställsförsedda polare från Osby och Lönsboda. De jobbade och slet hårt och jag, jag gjorde vad jag brukar: plåtade.

Det såg lite jobbigt ut och fotografen var tämligen glad över sin, i jämförelse, lätta syssla. Ibland undrar jag faktiskt varför man vill ägna sig åt ett yrke som tidvis kräver att man måste lösa fysiskt jobbiga och mentalt kluriga uppgifter under extra yttre belastning. Nåväl, alla såg glada ut, särskilt efteråt och jag misstänker att den grillade korven (icke av den traditionella burkvarianten) gjorde sitt till.

Att det dessutom dök upp en lurvig, fyrbent varelse på övningsplatsen lugnade väl också brandmansnerverna lite – det är ju trots allt väl känt att djur kan fungera i terapisyfte.

Nu är det ju så här att två helger återstår så jag tänker inte ge några detaljer om vad som skedde, då får ju övriga grupper chans att förbereda sig bättre och då (ehum) blir bilderna inte lika bra nästa helg. Men en tjuvkik blir det såklart.

 

Så, nedan ser ni ett axplock av dagen som innehöll hund, korv, svett, fotograf och konstigt nog en massa glada miner trots en viss grad av fysisk utmattning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

 

Finns det fotograf finns det…

Finns det blåljus finns det fotograf. Lite grann som ”kommer boll kommer barn”, som körskolan ihärdigt tutade i oss.

För ett tag sedan upplevde jag hur ett januaridygn kan vara i räddningstjänstens regi i Helsingborg, på station City. Som en bonus blev jag privatchaufförad till Berga brandstation där Räddningstjänsten Skåne kört på en cyklist och vält en buss. Som man gör.

Det var en stor övning med massa folk, i princip enbart nya ansikten för min del – jag kände igen någon brandman från dykövningen i höstas men annars var det främmande rakt igenom.

 

Sedan rullar den här släckbilen in:

Kärt återseende.
Ännu en gång.

 

Höganäs. En av mina stamkunder i blåljusvärlden. Man skulle kunna säga ”finns det fotograf finns det höganäsbrandmän”. Det skulle man definitivt kunna säga.

Men  det var fler personer och organisationer med i övningen, här ett bildligt axplock från dagen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

×