Skärpa & oskärpa http://www.nsk.se/fotobloggen Åsa Brorsson bloggar om foto Wed, 18 Oct 2017 18:30:18 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.8.2 92962657 Var togs dessa bilder? http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/18/var-togs-dessa-bilder/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/18/var-togs-dessa-bilder/#respond Wed, 18 Oct 2017 18:30:18 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5639 Okategoriserade Bilderna i det här inlägget är plåtade för några veckor sedan.]]> Bilderna i det här inlägget är plåtade för några veckor sedan.

Jag råkade se den gamla järnvägsvagnen och blev lite halvt förtrollad och föll i smått fotografisk trance ju fler detaljer jag upptäckte. Det blir liksom så ibland, det är något som är knas i fotointresserade människors hjärnor.

Ledtråd: Bilderna är tagna i Skåne. I oktober.

 

Men var?

 

 

 

 

 

 

 

Den som gissar rätt vinner äran.

På återseende.

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/18/var-togs-dessa-bilder/feed/ 0 5639
Suck – gör väl ett försök till då… http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/08/suck-gor-val-ett-forsok-till-da/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/08/suck-gor-val-ett-forsok-till-da/#respond Sun, 08 Oct 2017 18:22:28 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5628 Okategoriserade Ut i djup granskog för att se om jag kunde plåta lite höstbilder utan att röda bilar fotobombade varje jefla bild (typiskt röda bilar, liksom).]]> Ut i djup granskog för att se om jag kunde plåta lite höstbilder utan att röda bilar fotobombade varje jefla bild (typiskt röda bilar, liksom).

 

Jag hittade typ…svamp.

Och mera svamp.

Och blött var det. Och nej, jag hade inte vattentäta skor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Undrar väl egentligen vilka som blev bäst – de idag eller de igår…

På återseende.

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/08/suck-gor-val-ett-forsok-till-da/feed/ 0 5628
Höstinspiration de luxe http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/07/hostinspiration-de-luxe/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/07/hostinspiration-de-luxe/#respond Sat, 07 Oct 2017 18:21:53 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5622 Okategoriserade Hösten.]]> Hösten.

Det är en speciell årstid om man gillar att släpa omkring på kameran. Naturen är som den vackraste och mest färgrika palett som går att uppbringa. Det är gult och grönt. Och rött.

Sa jag rött?

 

I dag fick jag höstfotofeeling. Kamerabatterierna var fulladdade och jag gav mig ut på jakt efter den ultimata höstbilden. Nätet svämmar ju över av bilder på ståtliga svampar, gulnade höstlöv och romantisk höstdimma med motljus, så givetvis ville jag inte vara sämre.

Och det finns verkligen ingen brist på motiv – det är bara att välja och vraka bland skinande bär, regndroppstyngda löv och ljuvt torkade växter som rofyllt vajar i vinden:

 

 

Ljuvligt skinande under oktobermolnens skarpa blick drar detta nypon snart sin sista suck av höstlättnad.

 

Kampen om hösten. Än finns det gröna blad. Vet de att de kommer att vara de eviga förlorarna i kriget om årstidsväxlingarna?

 

Fortfarande i givakt, lite stöttad av en arbetsam liten spindels starka trådar, står denna växt upp mot regnet som hotar att reducera den till en sorglig, vissnad och oigenkännlig spillra av sitt forna jag.

 

Vinden har de senaste dagarna slitit och rivit i grenverket men likt en envis Yggdrasil fortsätter detta livets världsträd att resa sig högt mot skyn, kanske i sin strävan att bevara gudars hemligheter.

 

Det var allt från mig om Hösten.

I alla fall för den här gången.

På återseende.

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/07/hostinspiration-de-luxe/feed/ 0 5622
Så många tankar att huvud och hjärta håller på att gå itu http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/02/sa-manga-tankar-att-huvud-och-hjarta-haller-pa-att-ga-itu/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/02/sa-manga-tankar-att-huvud-och-hjarta-haller-pa-att-ga-itu/#respond Mon, 02 Oct 2017 19:33:01 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5600 Okategoriserade Dagen i dag.]]> Dagen i dag.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja och det beror nog mest på att jag är så himla kluven att jag är som ett söndertrasat pussel. Dessutom är jag gäspigt trött både fysiskt och mentalt.

Jag har haft en otrolig dag. Och en tänkvärd dag.  Och en dag som lämnat en klump i magen. En dag som gett upphov till så många olika slags känslor att det nog tar ett tag innan jag får ordning på dem.

Det här inlägget handlar om känslor och fotografering. Och om räddningstjänst.

Visst, jag plåtar mycket annat också men vi kan väl vara brutalt ärliga här och bara inse att jag har nischat mig som räddningstjänstfotograf. Jag vill dock klargöra en gång för alla att det för min del inte, aldrig och no way in hell handlar om blåljuspornografi.

Men det handlar om verklighet och vardag. Och då är det inte min verklighet och vardag vi pratar om, utan alla de brandmän som varje dag hänger på sig sökaren på heltid eller deltid och som sedan är sekundberedda att bistå allmänheten.

Det fanns en tid då jag deklarerade att fotandet av räddningstjänst var ett mer eller mindre avslutat kapitel. Det vet vi ju hur det gick. Av någon outgrundlig anledning så bara fortsätter det och i dag var ännu en sådan där dag då röda bilar stod på fotoschemat, efter att Henrik i Höganäs kastade iväg en inbjudan för några månader sedan.

Och jag vill berätta en sak redan nu: jag känner mig så otroligt jäkla privilegierad som får ta del av dessa upplevelser. Att (med kameror, märk väl) bli inbjuden till olika räddningstjänster och få uppleva deras vardag på ett brutalt ärligt vis – det är en stor ära och jag försöker alltid ta mitt uppdrag på största allvar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som sagt, Höganäs i dag. En speciell och omfattande övning, snablans så hemlig några veckor till, som involverade väldigt många människor från räddningstjänst, ambulans och polis.

Jag kan alltså inte avslöja så mycket mer av dagen just nu, mer än att den handlade om ämne som sorgligt nog är alldeles för aktuellt för att kännas det minsta bra. Upplägget för övningen var intensivt och jag kom på mig själv att inte ha tid till någon som helst reflektion förrän i bilen på väg hem.

Då kom tankarna. Om hur allas vår verklighet ser ut idag. Om att den tillit och trygghet som varit självklar så länge inte längre är det. Om att ondskan inte längre är oändligt långt borta.

Och jag sitter här nu, ganska många timmar senare och tittar på bilderna. Försöker känna efter hur det känns att få uppleva en sådan här övning från min position bakom kameran och jag kan ärligt säga att ingen annan räddningstjänstig övning har påverkat mig så mycket.

Det var med lättnad jag ikväll landade hemma i min vrå av världen och jag kramade barnen hårt. Och länge.

Min yngsta dotter somnade sedan bredvid mig för ett par timmar sedan – med sin lilla hand stenhårt fastklamrad vid min överarm. Som om hon, utan att veta hur min dag sett ut, förstod.

På återseende.

 

 

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/10/02/sa-manga-tankar-att-huvud-och-hjarta-haller-pa-att-ga-itu/feed/ 0 5600
Mystiska bilder? http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/27/mystiska-bilder/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/27/mystiska-bilder/#respond Wed, 27 Sep 2017 18:25:47 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5584 Okategoriserade Förra veckan var jag iväg på ett fotouppdrag någonstans i Skåne.]]> Förra veckan var jag iväg på ett fotouppdrag någonstans i Skåne.

Det involverade vatten, en lagom stor båt, brandmän (surprise…) och bästa chokladbollarna jag någonsin smakat.

Dock är jag svinjobbig och kommer inte att avslöja riktigt vad det var jag plåtade utan det kommer i sinom tid – i hop med en bildbomb ni aldrig förr sett maken till – jag har så många otroliga bilder från den dagen.

Men jag är inte totalt hjärtlös – i dag får ni några av de bilder som jag tog och som jag är grymt nöjd med.

Och tills jag berättar exakt vad som hände så får ni använda fantasin.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/27/mystiska-bilder/feed/ 0 5584
Ugly Kid Joe – Helgeåfestivalen 2017. http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/16/ugly-kid-joe-helgeafestivalen-2017/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/16/ugly-kid-joe-helgeafestivalen-2017/#respond Sat, 16 Sep 2017 08:30:24 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5560 Okategoriserade Det här bandet var en del av min uppväxt som ung rockbrud.]]> Det här bandet var en del av min uppväxt som ung rockbrud. Live har jag aldrig lyckats se dem så det var otroligt roligt att få uppleva dem på scen under årets Helgeåfestival.

Och någonstans måste jag säga att inget av de andra band jag såg hade sådan kontakt med publiken, det var interaktion på riktigt, och en bra show med både överraskningar och klassiker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/16/ugly-kid-joe-helgeafestivalen-2017/feed/ 0 5560
Innebandy, pizza, en skål jordgubbar och några skeptiska brandmän http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/06/innebandy-pizza-en-skal-jordgubbar-och-nagra-skeptiska-brandman/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/06/innebandy-pizza-en-skal-jordgubbar-och-nagra-skeptiska-brandman/#respond Wed, 06 Sep 2017 17:56:22 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5511 Okategoriserade Karlshamn - den där staden där jag växte upp.]]> Karlshamn – den där staden där jag växte upp.

Den staden har en räddningstjänst. Och eftersom jag ju har en viss benägenhet att plåta räddningstjänst så… Ja, ni kan nog lista ut vad som skedde.

 

Såklart.

 

Det är den 23 juli, strax innan klockan åtta på morgonen, när jag ringer på dörren till brandstationen i Karlshamn. En medlem ur avgående styrka öppnar och ser oerhört lättad ut över att han ska få gå hem och inte hänga med mig nästkommande dygn.

Micke, Fredrik, Erik, Göran och Mårten ska dock utsättas för mina fotostalkingtendenser i 24 timmar framåt. De SER avslappnade ut, som om det inte alls är det minsta konstigt att jag är där och inte tänker gå hem än på ett tag, men det kommer en och annan skeptisk och fundersam blick. Helt förståeligt. Jag förklarar lite vad jag gör, hur jag brukar jobba, att jag försöker att inte vara i vägen men att jag inte kan garantera något och att de inte ska tveka att säga ifrån om jag gör något tokigt.

 

Micke
Göran
Erik
Fredrik
Mårten

 

De fem brandmännen ser lite lugnare ut allt eftersom och vi kör lite taktiksnack utifall att det går larm – jag tilldelas egen plats i släckbilen (mitten bak) och Micke, skiftets styrkeledare förevisar en del av fordonen och hur dessa är utrustade (jag är ju en sådan där nyfiken typ).

Efter frukost (med kaffe såklart) packas utrustning och båt och vi beger oss ut till Ortholmen för vattenövning. Jag får erbjudande om att testa att bada och dyka men när jag ser att dräkterna släppt in vatten vid vissa ställen så mumlar jag något undvikande och drar mig ur det projektet.

Förresten, hör och häpna – det är solsken. Vädret verkar inte ha koll på att jag och mina kameror har checkat in på en brandstation…

 

Ortholmen i Karlshamn.

 

Jag har inför denna övning febrilt tuggat åksjuketuggummi (oväntad bieffekt: munnen domnar bort) eftersom jag vet med mig att jag har en liten tendens till sjösjuka. Men både en tur med lilla ribbåten och med den lite större skutan går bra – jag kräks inte över någon alls. Och det är ju positivt. För alla.

Själva fotandet är nästan lite för enkelt i skärgårdsmiljö med simfötter- och snorkelförsedda badande brandmän på jakt efter en sänkt plastdunk någonstans på botten, detta med Karlshamns Hamn som kontrastfull fond i bakgrunden. Bara att fokusera och trycka av liksom – en barnlek.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hamnpatrullen i Oljehamnen.

 

 

Det blir lunch efter övningen, mer kaffe inkluderat, och därefter är det fysträning. Jag, med en förkärlek för att lyfta någon hantel på gymmet, finner att jag plötsligt tackat ja till en timmes innebandy. Jag har inte spelat sedan gymnasietiden och det var så att säga inte förra året. Jag varnar gänget om att kombinationen klubba, vinnarskalle och envis fotograf inte är den mest hänsynsfulla men de spelar coola och lovar att de ska vara snälla. Jag misstänker att de inte riktigt förstått hur jag menade.

En snabb genomgång av regelverket (ytterst minimalt) och sedan kör vi igång. Den första minuten eller så är det snälla tag från motspelarnas sida men de glömmer sedan att jag är en gäst som man ska ta väl hand om. Efter matchen (som vi vann, knappast min förtjänst, men ändå), orkar jag knappt stå upp. På darriga innebandyovana ben, med helt färska blåmärken i olika storlekar, stapplar jag ut från hallen och parkerar mig med en osmidig duns på marken, ute i friska luften.

Dock ska jag tillägga att jag inte är den enda som ser lite småsliten och svettig ut. Det visar sig senare att det ska ta cirka tre dagar innan träningsvärken släpper så pass mycket att jag kan gå någorlunda normalt igen och inte vagga fram som en höggravid anka. Kamerorna vilade ut i mitt sovrum under matchen, därav inga bilder. Ingen tid till fotografering liksom när det fanns så många smalben att dunka klubban i.

Här efter någonstans fattar vädret att jag är på fotouppdrag och det slutar inte regna förrän fram på de tidiga morgontimmarna.

Passet är lugnt larmmässigt sett. Efter en seriöst efterlängtad pizza så åker vi ut på ett brandtillbud. Branden är släckt av husägarna men det är rök kvar i källarvåningen och vädringsmöjligheterna begränsade. Det visar sig att en skumgummimadrass som stått lutad väggen har trillat och lagt sig mot en tänd glödlampa. Resultatet blev en bränd madrass men tack och lov hade en av de boende ett ärende in i rummet och upptäckte branden i tid.

 

Med olika fläktar ventileras huset och brandmännen lämnar sedan kvar en så kallad rökätare för att ta hand om den kvarvarande brända lukten.

 

 

 

En madrass brann…

 

Den skyldige – en tänd glödlampa.

 

Men lukten är inte ens i närheten av angenäm och brandmännen gör en insats med fläktar och rökätare och det hela blir sedan ett ärende för försäkringsbolaget. Vi rullar tillbaka i hällregnet, styrkan återställer och med kaffe, glass och jordgubbar blir det sedan TV-kväll. Jag har sett filmen ifråga, Bodyguard, så många gånger att jag går och lägger mig innan slutet, och meddelar att vi ses imorgon bitti.

Alla ser skeptiska ut och det muttras om att det nog blir larm under natten, men eftersom jag hittills fått sova ostört varenda natt, både i Höganäs och Hässleholm när jag dygnat där, så kan jag utlova sömngaranti. Och jag fick rätt.

Stort tack Karlshamn för stor gästfrihet, många skratt, gott kaffe och fina fotomöjligheter.

På återseende.

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/06/innebandy-pizza-en-skal-jordgubbar-och-nagra-skeptiska-brandman/feed/ 0 5511
Allvarlig bilolycka i centrala Osby http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/03/allvarlig-bilolycka-i-centrala-osby/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/03/allvarlig-bilolycka-i-centrala-osby/#respond Sun, 03 Sep 2017 09:50:16 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5463 Okategoriserade Det var i alla fall utgångspunkten för del två i Räddningstjänstens uppvisning under gårdagens Familjedag i Osby.]]> Det var i alla fall utgångspunkten för del två i Räddningstjänstens uppvisning under gårdagens Familjedag i Osby. Läste ni bloggen igår fick ni se bilder från sjöräddning och i dag ska vi kika på vad som händer när någon har ringt 112 och larmat om en singelolycka och berättat att det sitter en person kvar i bilen.

När SOS tagit emot samtalet larmas rätt räddningstjänst ut, i det här fallet är det brandmännen i tjänstgörande styrka i Osby som får ta emot det och deras sökare tjuter samtidigt. Oavsett tidpunkt på dygnet så ska de vara klara att rulla ut på fyra minuter från dess att de mottagit larmet. F-Y-R-A minuter. Personligen måste jag säga att det tar mig betydligt längre tid än så att gnugga sömngruset ur ögonen och hitta motivationen att lämna täckets varma omfamning.

I alla fall, publiken får höra hur ljudet av sirenerna kommer närmare och närmare och snart dyker släckbilen 8010, tätt följd av tankbilen 8040, upp med blinkande blåljus. Förstabilen hinner knappt stanna innan dörrarna öppnas och brandmännen hoppar ut, direkt fokuserade på sin egen uppgift – de vet exakt vad de ska göra.

Nedan följer en mängd bilder, det blir lite av en steg-för-stegdemonstration i hur räddningsarbetet går till på en trafikolycka, från dess att räddningsfordonen rullar fram tills dess att den krockade bilen blivit en cabriolet.

Under tiden som arbetet med att få ut den skadade föraren pågår, så guidar insatsledaren Micke, i rollen som konferencier, publiken och talar om vad som händer. Han pratar även om vikten av att  inte sätta en skadad person i sin egen bil då den sedan kan behöva klippas upp (jodå, det har hänt) och om att aldrig, aldrig, aldrig fota och filma på en olycksplats.

Aldrig. Är vi överens?

 

Publiken håller sig lydigt på säkerhetsavståndet som insatsledaren pekar ut, och det är ganska tyst i väntan på att förevisningen ska dra igång.

 

”Fota aldrig på en trafikolycka”, säger Micke.

 

Larmet har gått, brandmännen har kastat sig iväg till stationen, bytt om och snart är släckbilen 8010 framme vid olycksplatsen.

 

Ut hoppar brandmännen i Grupp 1.

 

Och alla är fokuerade på just sin uppgift.

 

 

Henrik, klädd i full rökdykarutrustning, placerar först och främst ut en släckare.

 

Styrkeledaren Lennart organiserar arbetet.

 

Bilen stabiliseras och Lennart och Malin hjälper den skadade föraren.

 

Det är Malin som har uppgiften som sjukvårdare och är den som får krypa in i bilen och hålla bilförarens nacke.

 

 

 

Strax anländer även polisen Rolf, som får en uppdatering av styrkeledaren.

 

Det förbereds för klippning – den skadade täcks av skyddande bubbelplast.

 

 

Såg och hydraulverktyg plockas fram, det blir Zebastians uppgift att hålla i den stora saxen som skär igenom plåt.

 

Och arbetet med att klippa av alla bilens stolpar påbörjas.

 

 

Och Henrik sågar sig igenom vindrutan.

 

Lugnt och metodiskt, med rutinerad snabbhet, går Zebastian runt bilen och klipper av stolpe för stolpe.

 

 

Bakluckan läggs åt sidan.

 

 

Och lyktglaset flyger åt alla håll.

 

 

 

 

 

Här syns det tydligt hur små marginalerna faktiskt är – hur nära den skadade brandmännen jobbar med verktygen.

 

 

Sista klippet och sedan ska taket lyftas av.

 

Publiken ser spänt på.

 

 

 

 

 

 

När taket är borta ser vi hur Malin stabiliserar förarens nacke.

 

Och sedan är det dags att lyfta ut honom.

 

 

Under tiden sitter en geting obekymrat på olycksfordonets motorhuv och följer arbetet från första parkett.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The End.

 

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/03/allvarlig-bilolycka-i-centrala-osby/feed/ 0 5463
Räddningen om du trillar i vattnet http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/02/raddningen-om-du-trillar-i-vattnet/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/02/raddningen-om-du-trillar-i-vattnet/#respond Sat, 02 Sep 2017 18:46:29 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5386 Okategoriserade I dag har det varit stor happening i Osby - Familjedag - det vill säga massor av aktiviteter för små människor, mellanstora människor och även för de allra största.]]> I dag har det varit stor happening i Osby – Familjedag – det vill säga massor av aktiviteter för små människor, mellanstora människor och även för de allra största.

Räddningstjänsten hade ju planerat in att närvara och visa vad de kan. Räddningstjänsten frågade om jag kanske skulle kunna tänka mig att vara där och fota lite. Räddningstjänsten fick ja på cirka tre sekunder, det vill säga så lång tid som det tar att skriva ett svar av dylik art på Messengerchatten.

Räddningstjänsten i Osby kommun betyder ändå lite extra för mig. Det var där jag inledde min karriär som räddningstjänstfotograf eftersom dåvarande räddningschefen var modig nog att släppa in mig i kommunens blåljussfär. Det är dessa brandmän som jag kameratrakasserade under cirka åtta månader under Projekt Räddningstjänst och jag tror de accepterade mig trots att jag hela tiden vägrade äta Bullens korv som ju är standard efter övningarna.

Det märks numera tydligt hur fotovant coola de här brandmännen är, trots att det var ett litet tag sedan jag var på besök sist. Dagens möte med Grupp 1 i Osby var i stil med ”Jahapp, du igen?” och sedan var det business as usual.

Under dagen bjöd tjänstgörande styrka på två olika uppvisningar och i detta inlägg ska ni få ta del av den första – livräddning till sjöss.

 

Det är en av ungdomsbrandkårens medlemmar som kommer att spela offer.

 

Upplägget förklaras för publiken av Micke, som har beredskap som insatsledare.

 

Som en liten, liten svart prick där ute i mitten av bilden finns den nödställde.

 

Larmet har gått om en simmare som befinner sig på ett grund i Osbysjön och snart rullar 265-8050 in med båt på släp.

 

Båt och bräda läggs i vattnet och brandmannen Zebastian får uppdraget att paddla ut.

 

Och längre ut.

 

Och lite längre ut ändå.

 

Efter kommer Lasse och Henrik i båten.

 

Och snart når man fram till den stackars simmaren.

 

Nu är det dags att hala in bräda, brandman och simmare.

 

Och det är Malins och Peters uppgift att bistå med muskelkraft.

 

Nästan i land.

 

Brandmannen ligger på rygg med ett stadigt grepp om den numera räddade simmaren.

 

Inne vid strandkanten blir det dags att be om hjälp.

 

 

Zebastian börjar dra simmaren de de sista metrarna in till fast mark.

 

Och får assistans av Malin.

 

Fotografen befinner som vanligt mitt i smeten, i det här fallet strax bakom styrkeledaren Lennarts axel.

 

Simmaren är livlös när han släpas i land.

 

Livräddande åtgärder påbörjas men kan avbrytas snabbt – det är ju bara på låtsas.

 

Och Zebastian ser rätt så nöjd ut över att äntligen kunna ta av dräkten.

 

Simmaren blev lite blöt på riktigt, dräkten höll inte helt och hållet tätt.

 

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/09/02/raddningen-om-du-trillar-i-vattnet/feed/ 0 5386
Helgeåfestivalen 2017 – The Dahmers http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/08/30/helgeafestivalen-2017-the-dahmers/ http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/08/30/helgeafestivalen-2017-the-dahmers/#respond Wed, 30 Aug 2017 18:38:29 +0000 http://www.nsk.se/fotobloggen/?p=5371 Okategoriserade Från Bromölla, trots det ett band jag definitivt inte haft koll på.]]> Från Bromölla, trots det ett band jag definitivt inte haft koll på.

Tunga toner och en bra scenshow och därmed en nöjd fotograf såklart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

 

]]>
http://www.nsk.se/fotobloggen/2017/08/30/helgeafestivalen-2017-the-dahmers/feed/ 0 5371