Feelings 2016 – Emilia

Ni har sett henne förut, bland annat när jag visade upp bilderna från förra porträttprojektet: Eld&Vatten, och om ni klickar här får ni se den otroliga bilden jag tog då. Emilia är en naturbegåvning och kan få vilken fotograf som helst att framstå som duktig.

Det är bara att rikta kameran mot hennes håll och trycka av.

Jag har haft förmånen att följa henne från början av de valpiga tonåren och fram tills idag, nu när hon har fyllt 17 år.

Hon valde att porträttera självsäkerhet och hon gör det med den äran:

 

Självsäkerhet/Self Assurance. Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 160. 1/320 sekund. f/7.1
Självsäkerhet/Self-Assurance.
Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 160. 1/320 sekund. f/7.1

 

Emilia själv motiverar sitt val så här:

”Jag valde att min bild skulle förmedla känslan självsäkerhet. Mest för att utmana mig själv.

Som ung tjej i dagens samhälle känns det inte alltid som att det är accepterat att som tjej visa sig stark, modig och självsäker.”

Kloka ord och det är ord som jag verkligen tycker syns i bilden ovan.

På återseende.

Feelings 2016 – Daniella

I dag blir det lite djur med här i bloggen och det ska handla om kärlek, närmare bestämt om kärleken till ett djur, i det här fallet en älskad hund.

Modell i dag är Daniella och den svartvita fyrbeningen heter Shanti. Jag kan också avslöja att den senare är en av de mest motvilliga modeller jag någonsin har gett mig på att försöka fotografera – tror att det hade varit lättare att få en ilsken bålgeting att posera och samtidigt se glad ut…

Men hon är förlåten, den där hunden – hon är som gjord för att fotas i svartvitt och som ni vet är det ju mina absoluta favoritfärger.

 

Kärlek/Love Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 160. 1/500 sekund. f1.8
Kärlek/Love
Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 160. 1/500 sekund. f1.8

Daniella säger såhär:  Det jag vill få fram med bilden är äkta kärlek.

Min fina Shanti – du har stått vid min sida i 9 år och du är min högra hand.. Du vet allt om mig och älskar mig oändligt.

Det räcker med att jag har varit borta i fem minuter och du är lika glad när jag kommer hem. Jag valde dig och det är synd att jag bara får låna dig min ängel.  Men du kommer alltid att bäras med i mitt hjärta. Det stämmer att en hund är människan bästa vän: du är min. Tack för att du gör våran flock komplett.

 

Vackra ord.

På återseende.

Feelings 2016 – Elinor

I dag handlar det om oräddhet.

Om att våga.

Bilden nedan är tagen på Hästveda Marknad, i ett gytter av hög skrällpop, svischande karuseller med åtföljande människoskrik. Som det är på ett tivoli liksom. Speglingen i solglasögonen visar den värsta åkgrejen – Det är högt, det är upp och ner och det är snabbt. Kräkvarning och eventuellt dödsångest i en förfärligt hisnande mix.

Jag använde åkattraktionen som en symbol för att våga. Det lilla, lilla leendet på Elinors läppar när hon tittar på de stackare som just nu kastas runt högt uppe i himlen. Jag ser en kvinna som vågar testa, som är kapabel att ta sig an en utmaning.

 

Oräddhet/Fearlessness Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/640 sekund. f/13
Oräddhet/Fearlessness
Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/640 sekund. f/13

 

Elinor säger så här:

När jag blev tillfrågad om denna fotoserie blev jag nyfiken på hur mina vänner skulle beskriva mig och återkommande svar som jag fick var just orädd. Först blev jag  överraskad men efter lite eftertanke kan jag inte annat än att hålla med. Orädd kan man vara på olika nivåer och jag inte är rädd för att lämna min trygghetszon. Ett tydligt exempel på nivåskillnader är att jag inte är rädd för att prova nya saker samtidigt som jag sällan tvekar på att bjuda på mig själv på ett personligt plan. Här är jag, take it or leave it.

 

På återseende.

Feelings 2016 – Carolina och Ebba

Ska vi för en stund återgå till mitt lilla porträttprojekt Feelings 2016?

I dag blir det en ganska stark bild som jag tycker växer ju mer jag tittar på den.

Det är mamma Carolina som tillsammans med sin dotter Ebba, 12,5 år gammal, visar frigörelse.

När jag fick veta att just frigörelse låg på önskelistan så såg jag bilden direkt framför mig men det var inte förrän på själva fotodagen som jag bestämde mig för hur jag ville ha ljus och bakgrund. Jag är skarpt förtjust i hur spelet mellan ljus och skugga träffar slåss om utrymme i Carolinas och Ebbas ansikten och den fokuserade och stolta hållning som en blivande ung vuxen visar.

 

Frigörelse/Emancipation Nikon D7000. Nikon 18-105 mm. ISO 200. 1/125 sekud. f/4.5
Frigörelse/Emancipation
Nikon D7000. Nikon 18-105 mm. ISO 200. 1/125 sekud. f/4.5

 

Så här säger Carolina:  Frigörelse. Det är där vi är nu, dottern och jag. Det är dubbelt, både skönt att hon är på väg att bli mer självständig och hemskt jobbigt att hon inte finns helt under mina vingar längre. Jag hoppas att jag har gett henne rätt saker med sig på vägen och att hon vet och känner att hon kan komma tillbaka och hämta mer hos mig så länge jag lever.

 

Nästa gång blir det en dos oräddhet  här i bloggen.

På återseende.

Feelings 2016 – Alexandra

Den här bilden tar lite andan ur mig. Hon är en mycket god vän som ni fått förmånen att se flera gånger här i bloggen. Hon är också en sådan person som ställer sig rakt upp och ner framför kameran och så sitter bilden där.

Det händer helt enkelt något magiskt så fort en kamera och Alexandra möts.

Ni ska få en lite busig känsla i dag och Alexandra säger så här:

Det var någon klok som undrade om man slutar leka när man blir gammal eller om man blir gammal för att man slutar leka…

Jag valde busig. Bus betyder mycket i min vardag, det handlar om att inte göra det förväntade eller följa den inslagna vägen. Jag älskar att leka med mina vänners barn, klättra i klätterställning och bygga kojor. Det är en form av bus. Men som vuxen har man ju fler möjligheter. Prova busa du också, ät glass till frukost, lägg dig i en kompisgunga med din bästa vän och prata om livet, ha vattenkrig, strunta i att borsta tänderna en kväll, hoppa hage med barnen eller gör roliga pranks på dina kollegor. Prova bara att busa till vardagen ett tag. Bjud på dig själv och gör nåt roligt du inte hade tänkt dig idag, det värsta som kan hända är att du inte hade kul men då kan man alltid hoppa i vattenpölar eller jaga pokemons.

 

Busig/Naughty Nikon D7000. Nikon 18-105 mm. ISO 160. 1/125 sekund. f/4.8
Busig/Mischievous
Nikon D7000. Nikon 18-105 mm. ISO 160. 1/125 sekund. f/4.8

 

Fotot ovan, där Alexandra sitter på en gunga på en lekplats,  är det allra första fotot jag tog på henne häromdagen. Hon satte alltså hela bildidén på första klicket…

Man kan inte vara annat än imponerad.

På återseende.

 

 

Feelings 2016 – André

I dag är det yngste sonen i familjen Sjölander (ni har tidigare sett Ricky, Katarina och Jimmi) som hamnat framför Bloggens kamera.

André valde att försöka visa en känsla av längtan och hans förklaring är kort och tydlig: Jag längtar efter sakerna jag köpt.

Och så kan det ju vara, oavsett ålder. Att vänta på sms:et om att paketet äntligen dykt upp och kommer sakerna att motsvara de förväntningar som katalogens skinande bilder har skapat?

 

Längtan/Longniungness  Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/320 sekund. f/4.0
Längtan/Yearning
Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/320 sekund. f/4.0

 

Jag valde att göra en ganska enkel bild. Blicken som är lugn och lite disträ och det där lilla halvleendet på Andrés läppar som visar att han just nu är lite halvt förlorad i sina egna tankar, tillsammans blir det en himla bra kombo.

I morgon blir det busigt värre här i bloggen.

På återseende.

Feelings 2016 – Jimmi

I går var det Katarina och i dag är det maken Jimmis tur. Känslan för dagen är rastlöshet och här fick fotografen tänka till, det var inte helt lätt att visualisera en färdig bild faktiskt. Men så roligt med en rejäl utmaning!

Jag valde till slut att ta två bilder (ett porträtt och en trippelexponering) och helt enkelt, utan större krusiduller eller andra åtgärder, lägga ihop dem i datorn efteråt. Jag gillar det beslutsamma uttrycket i Jimmis ansikte, där finns ett tydligt fokus, och i samma bild är han (gånger tre) på väg. Mycket på väg alltså. Rastlös, helt enkelt.

 

Rastlöshet/Restlessness Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/320 sekund. f/4.0
Rastlöshet/Restlessness
Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/320 sekund. f/4.0

 

Jimmi själv säger såhär:

Jag har lätt för att bli rastlös och är det ganska ofta. Till exempel efter ett pass på gymmet då kroppen är slutkörd men man är klar i huvudet så kan rastlösheten krypa på. Som väl är går det över ganska snabbt.

I morgon ska ni får se sista delen i just den här familjens känsloyttringar när det blir yngste sonens tur.

På återseende.

 

 

Feelings 2016 – Katarina

Kommer ni ihåg bilden häromdagen på Ricky, som gestaltade ”Sliten”? I dag är det mamma Katarinas tur och ordet för dagen är ”Lycka”.

Jag tycker att detta blev en stark och kraftfull bild som samtidigt innehåller mycket glädje och en stor dos positiv jävlaranamma-känsla. Hennes blick går rakt igenom kameralinsen och det är svårt att slita blicken från hennes ansikte.

 

Lycka/Happiness Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/500 sekund. f/3.2
Lycka/Happiness
Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/500 sekund. f/3.2

 

Såhär säger Katarina själv:

Lycka är att gå från 100% sjukpensionär till förvärvsarbetade med hjälp av familj kost träning o disciplin. Jag känner mig stark o lycklig.

 

Vilken känsla det blir nästa gång? Det får ni se.

På återseende.

 

Feelings 2016 – Ricky

Efter några dagars tystnad så är det känslodags igen.

I dag är det dags för en lite lagom trött känsla. Det är Ricky som svarar för den och det är mer specifikt känslan ”Sliten” som tilltalade honom när han blev tillfrågad om projektet.

Ricky säger så här:

Att plugga heltid på universitet sliter på en och då behöver man ta de lugnt ibland.

 

Sliten/Exhausted Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/500 sekund. f/6.3
Sliten/Exhausted
Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 100. 1/500 sekund. f/6.3

 

Nästa gång ska ni få se fler medlemmar ur Rickys familj.

På återseende.

Feelings 2016 – Åsa

I dag blir det kärlek här bland känslorna i bloggen. En speciell sorts kärlek: moderskärlek.

Jag är rejält nöjd med den här bilden där jag medvetet valt att låta huvudobjektet, Åsa, vara i bakgrunden och därmed lite ur fokus. Med på bilden är hennes äldste son och hans ansiktsuttryck, lite lagom tvivlande sådär, känns klockrent kopplat till Åsas tankar om moderskärlek:

Moderskärlek för mig är att försöka skapa trygga barn genom att finnas där i bakgrunden samtidigt som man måste våga släppa taget och låta de utforska på egen hand även om det medför att man själv står med hjärtat i halsgropen många gånger. Lita på deras egen förmåga men samtidigt kunna komma till undsättning om det behövs.

 

Moderskärlek/Motherly Love. Nikon D7000. Nikon 18-105 mm. ISO 100. 1/320 sekund. f/3.8
Moderskärlek/Motherly Love.
Nikon D7000. Nikon 18-105 mm. ISO 100. 1/320 sekund. f/3.8

 

Stort tack till alla er som följer Feelings 2016 och som delar vidare på sociala medier! Vi har ju nästan en hel sommar fylld av känslor framför oss.

På återseende.

Åsa Brorsson
Namn: Åsa Brorsson
Ålder: 40
Bor: Osby
Första kamera: Någon pocketkamera som liten och sedan en analog Nikon 401x.
Numera två Nikon D7000 och och en Nikon D200. Favoritobjektiv är ett fast Nikon 50 mm.

Instagram: @fotograftanten