Feelings 2016 – Jessika

Helt nyskapad – bilden av frihet.

Jag var helt och fullt beredd att plåta den här bilden i skånskt ösregn och tänkte att det faktiskt inte hade gjort någonting, men vädergudarna hade tydligen slut på ammunition just då.

Jessikas förklaring till att valet föll på just frihet borde ni alla läsa och försöka ta till er:

Frihet är inte en självklarhet för alla. Frihet är olika för alla. Frihet kan vara stort som smått. Frihet kan vara mycket, frihet från ansvar och bördor, frihet från det/den som plågar en, frihet att kunna tänka och tycka som man vill, frihet att ha rätten att välja själv. Frihet borde vara alla människors rätt. Frihet kan vara vinden i håret på en sommaräng med regnet strax ovanför…

 

Frihet/Freedom. Nikon D7000. Nikon 18-105 mm.ISO 100. 1/200 sekund. f/5.6
Frihet/Freedom.
Nikon D7000. Nikon 18-105 mm.ISO 100. 1/200 sekund. f/5.6

 

På återseende.

Feelings 2016 – Caroline

I förmiddags blev bilden nedan till. Caroline och jag har aldrig träffats förut utan hon meddelade mig via mail att hon klurat och kommit fram till drivkraft var det som hon ville försöka porträttera.

Jag tänkte i någon dag eller så innan det plötsligt slog mig: drivkraft är ju viljan att ta sig framåt, att vara stark och gå på. Att inte låta sig stoppas.

Jag såg bilden i mitt huvud som en löpare i startblocken och Caroline var med på noterna. Styrkan symboliseras av två stycken kettlebells och genom att placera Caroline bakom galler ville jag framhäva intensiteten i drivkraften – den här tjejen har inte för avsikt att bli stoppad i sin framfart. Den bestämda blicken, det frusna och fokuserade ansiktsuttrycket passar väl ihop med hennes val av ord.

 

Drivkraft/Drive Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 125. 1/320 sekund. f/4.0
Drivkraft/Drive
Nikon D7000. Nikon 35 mm. ISO 125. 1/320 sekund. f/4.0

 

Caroline motiverar sitt val så här:

Valet av känsla föll på drivkraft eftersom det är en känsla som präglar mig till stor del och jag anser att med inre drivkraft och vilja kommer man långt. Jag har en enorm inre drivkraft – vill framåt, är ständigt aktiv och utmanar ibland mig själv genom att prova nya saker, som till exempel att vara med i detta fotoprojekt. 

Nästa bild är ännu inte fotad, så jag är lika nyfiken som ni på resultatet.

På återseende.

 

Feelings 2016 – Anneli

Lördag. Mjukt och blött sommarregn ger en lite avskalad känsla. Det här är ingen intensiv dag alls utan mer som ett fluffigt duntäcke med en kopp varm choklad bredvid.

Vad passar då bättre än att presentera nästa porträtt i Feelings 2016 och då låta känslan ”Lugn” ta plats?

I dag möter ni Anneli och fotot är taget vid Lillasjön i Hästveda igår kväll. Och vet ni, det var verkligen en känsla av lugn. Lite regn, massor av grönska, vatten och dessutom ett nyfiket rådjur som stod blickstilla väldigt länge och betraktade oss.

”Jag valde Lugn eftersom lugnet är en bristvara i det moderna samhället, men också för att jag ofta får höra hur lugn jag är trots att jag inte alltid känner att det stämmer. Lillasjön för att jag växte upp där och för att vatten gör mig lugn.”

 

DSC_4048
Lugn/Serenity. Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 160. 1/320 sekund. f/3.2

 

Jag gillar särskilt hur regnet syns i den här bilden och hur Anneli är helt oberörd.

På återseende.

Feelings 2016 – Nettan

Här går det undan – ytterligare några bilder är tagna och i dag blir det Nettan som figurerar här i bloggen. Hon är ett av de ansikten som ni kunde se i Eld&Vatten i vintras och den gången fotade vi i mörker utomhus med duggregnet som ett fint dis framför linsen.

Dagens bild togs när det äntligen slutat spöregna. Bekvämt lutat mot ett träd, med en bok i handen, låter hon tankarna vandra iväg.

Ni kanske känner igen den där känslan när det plötsligt händer och man sedan inser att man helt tappat tråden i boken och glömt bort vad man läst? Jag gör det definitivt.

Nettan säger:

Jag är en riktig grubblare/tänkare på gott och ont eftersom mycket överanalyserad. Att fokus tassar iväg från det man gör för att fundera på annat. Om, varför och hur?

 

Fundersamhet/Contemplativeness. Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 160. 1/250 sekund. f/3.2.
Fundersamhet/Contemplativeness.
Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 160. 1/250 sekund. f/3.2.

 

Imorgon ska ni få möta Beslutsamhet.

På återseende.

Feelings 2016 – Madde

Premiären av Feelings 2016 gick ju bra – så roligt att så många hittade hit. Tack!

Nu ska jag avslöja en liten hemlighet, det blir att blotta sig själv lite. Det är ju såhär att de flesta som jag plåtar brukar berätta hur nervösa de är, särskilt när det är den här typen av fotografering där modellen är ensam framför kameran.

Men det är faktiskt som så att även jag är nervös (johoo – jag lovar): jag är angelägen om att få till en bra bild och det kräver ju en del även av mig då den som ska fotas ger mig ett tema och sedan klurar jag på en bild i fantasin. Själva förverkligandet är både lite stressigt och förväntansfullt – blir resultatet likadant på riktigt som inne i mitt huvud?

Idag ska ni få träffa Madde igen, hon var ju en av de som ställde upp i Eld&Vatten och då blev det en extrem närbild med ett ljus som lyste upp ansiktet. Ikväll, alltså alldeles nyss, utnyttjade vi junis milda kvällsljus och porträtterade Maddes känsla. Eller vi ska kanske säga känslor: här blev det två olika i samma bild: Lust och Smärta.

Såhär förklarar Madde: Jag frågade min man vilken känsla som kan passa in på mig. Han svarade snabbt ”lust” – då tänkte han på min vilja och lust till att prova nya saker (mat, resor, jobb, uppgifter). Och ja, lusten finns i att upptäcka nya möjligheter och människor. De gäller bara att sortera bort den smärtsamma biten… det negativa! 

 

Lust och Smärta.  Passion And Pain. Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 160. 1/200 sekund. f2.8.
Lust och Smärta.
Passion And Pain.
Nikon D7000. Nikon 50 mm. ISO 160. 1/200 sekund. f2.8.

 

Jag valde att försöka visa upptäckarlusten, passionen att testa nytt, genom att placera Madde med en hög olika slags matlagningsböcker framför sig och med boken ”Does anything eat wasps? And 101 other questions”, där vetenskap och humor blandas i vetgirig anda, uppslagen framför sig.

Samtidigt greppar hon tre rejäla och rostiga spikar – smärtan.

En egentligen enkel bild som jag tycker säger ganska mycket.

På återseende.

Feelings 2016 – Lotta

Jag antydde häromdagen att jag har ett nytt projekt på gång och som handlar om porträtt.

I dag ska ni få se första inlägget och under sommaren kommer jag löpande att publicera porträtten på de som vågat säga ja till utmaningen. Glädjande nog är det många som anmält intresse.

Namnet på serien är ”Feelings 2016” (det gäller att vara lite internationell när man har utländska följare på Instagram och så, liksom) och ni kommer att få möta både okända ansikten och kanske ett och annat känt fejs också. Samtliga bilder kommer att vara i svartvitt, inga överraskningar där – ni känner nog mig vid det här laget.

Så, det handlar alltså om känslor. Går det att fånga en känsla på bild? Jo, det är ju tanken – modellerna har själva valt en känsla som de vill gestalta och det blir en utmaning för mig att sedan tänka till och skapa en bild av ursprungsidén. Klurigt, mer än lite nervöst, men också väldigt, väldigt roligt – särskilt när det är ett samarbete mellan fotograf och fotoobjekt.

Idag är känslan Nyfikenhet och på bilden ser ni Lotta. Hennes motivering till nyfikenhet låter så här:

Jag är nyfiken på vad som ska hända! Med mig, mitt jobb, mina barn och det där som är ”livet”.

Jag som fotograf vände och vred på det där en stund innan jag såg bilden framför mig, där en nyfiken Lotta tar till mer än ett hjälpmedel för att kunna se vad som döljer dig bakom det tättslutande locket till plåtspannen. Även bakgrunden är vald med omsorg – en stenmur ger en bra kuliss som inte stör och tränger sig på men som samtidigt ger linjer och struktur. Det händer alltså lite bakgrunden och det blir faktiskt ett harmoniskt komplement till huvudmotivet som ju är mitt i en rörelse.

 

Nyfikenhet/Curiousity. Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 100. 1/250 sekund. f/3,5.
Nyfikenhet/Curiousity.
Nikon D7000, Nikon 50mm. ISO 100. 1/250 sekund. f/3,5.

 

Tack Lotta för att du tog dig tid till detta och att du vågade stå för premiärkänslan i bloggen!

På återseende.