Räddningstjänsten i skolbänken

Sedan jag började att fotografera brandbilar och brandmän i Projekt Räddningstjänst så har jag fått lära mig massor. Jag vet vad en dimspik är, jag börjar få grepp om hur det här med rökdykning fungerar, vilken slags slang som används till vad, vad systematiskt brandskyddsarbete är, vilka olika släcksystem som finns att tillgå, hur man känner igen ett höjdfordon på enbart numret (om man nu inte ser att det är en stor stege eller en hävarkorg på bilen ifråga, vill säga) och jag har fått uppleva arbetet med insatser och förebyggande arbete på nära håll.

Så det var dags att ge något tillbaka till räddningstjänsten, ett litet tack för att de fortfarande står ut med mig och kamerorna.

Det jag kan handlar ju mest om fotografering så i går kväll blev det lite fotokurs för en skara folk med anknytning till räddningstjänsten. Och det var duktiga och uppmärksamma ”elever” där utrustningen varierade från mobiltelefon till systemkamera i fullformat och det blev många riktigt bra bilder innan kvällen var slut. Det var inte några lätta fotosituationer för deltagarna. Mörkt ute och en stor del av fotandet ägde rum i vagnhallen, vars golv är en ljusätare som slukar alla möjligheter till att ta en vettig bild på enbart autoläge.

Jag har tidigare tipsat lite i bloggen om bildtänk och olika tekniska kamerainställningar. I går valde jag att koncentrera mig på ISO och slutartid, med målet att skapa kontroll över bilden genom att manuellt kunna anpassa både ljuskänslighet (ISO) och hur snabbt eller långsamt bilden tas (slutartid). Gänget fick bland annat i uppdrag att plåta befälsbilen 8080 utomhus i mörker och regn, utan att använda blixt (blixt var nästan förbjudet hela kvällen faktiskt) och de gjorde det ta mig tusan med beröm godkänt och jag kände mig riktigt stolt, på något slags hönsmammevis.

Varför fota utan blixt då? Tja, det är egentligen två tankar bakom. Dels att lära sig att man kan ta bilder utan blixt – blixtljus kan ge hårda och platta resultat och resultatet är en bild som förmedlar noll känslor. Den andra anledningen är den specifika räddningstjänstmiljön – att kunna fota i mörker utan blixt just för att kunna dokumentera en insats. Blixtljus och reflexer på larmställ och bilar är ingen höjdarkombination nämligen.

Jag framhöll även två sätt att göra en bild intressantare: placera inte huvudmotivet i mitten och placera saker i förgrund och bakgrund och jag tipsade om att leta efter linjer när man väljer vad man vill fota.

En hel del av bilderna nedan har ni sett förut, men jag visar dem igen just för att de var mina exempelbilder under gårdagens fotokurs.

 

Ska man använda blixt i närheten av brandmän i larnställ så krävs det i princip en extern blixt för att få tillräckligt med ljus och för att kunna placera ljuset där man vill.
Ska man använda blixt i närheten av brandmän i larmställ så krävs det i princip en extern och vinklingsbar blixt för att få tillräckligt med ljus och för att kunna placera ljuset där man vill.

 

På språng efter räddningschefen på larm. En väldigt dokumentär bild  en mörk januarikväll - fotad utan blixt.
På språng efter räddningschefen på larm. En väldigt dokumentär bild en mörk januarikväll – fotad utan blixt.

 

Åh, vad jag gillar denna bild. Ingen blixt utan högt ISO och lång slutartid istället. Tagen i Höganäs i regn och mörker.
Åh, vad jag gillar denna bild. Ingen blixt – högt ISO och lång slutartid istället. Tagen i Höganäs i regn och mörker.

 

Långa slutartider ger rörelseoskärpa, här gillar jag effekten ihop med överdådet av rött och gult.
Långa slutartider ger rörelseoskärpa, här gillar jag effekten ihop med överdådet av rött och gult.

 

En kort slutartid fryser rörelser, perfekt till sport.
En kort slutartid fryser rörelser, perfekt till sport.

 

Vi pratade också om linjer och efter allt mitt tjat om just detta så kommer kursdeltagarna att se linjer överallt. Jag är så himla stolt över den här bilden, som faktiskt funkar precis lika bra i svartvitt.
Vi pratade också om linjer och efter allt mitt tjat om just detta så kommer kursdeltagarna att se linjer överallt. Jag är så himla stolt över den här bilden, som faktiskt funkar precis lika bra i svartvitt.

 

Här finns också linjer, inte riktigt lika uppenbara som i föregående bild.
Här finns också linjer, men inte riktigt lika uppenbara som i föregående bild.

 

Här är blommorna i bildens nederkant och de högsta blommorna har jag lagt till vänster i bild.
Här är blommorna i bildens nederkant (istället för att placera dem i mitten) och de högsta blommorna har jag lagt till vänster i bild.

 

Här hittar ni visserligen Stellan i mitten men till vänster och i förgrund ser ni Henrik och hur de där två är placerade bilden är det som ger den djup.
Här hittar ni visserligen Stellan i mitten av bilden men till vänster och i förgrund ser ni Henrik och hur de där två är placerade i bilden är det som ger den djup.

 

Samspelet mellan förgrund och bakgrund. Huvudmotivet är Henrik H och han ramas in perfekt av Linus i förgrunden. Denna bild får mig att fundera vad de pratar om, varför ler Henrik?
Samspelet mellan förgrund och bakgrund. Huvudmotivet är Henrik H och han ramas in perfekt av Linus i förgrunden. Denna bild får mig att fundera vad de pratar om, varför ler Henrik?

 

Ett annat uppdrag som deltagarna fick av mig var att under kvällen ta en dokumentär bild, helt enkelt en spegling av pågående verklighet. Och det där löste sig på ett passande sätt då vi vandrade omkring i vagnhallen när ambulansen plötsligt får ett larm och ambulanspersonalen (som var mitt i en matpaus)  kom travande nerför trappan, packade in sig i bilen och gasade iväg.

Länkar till lite utförligare fototips här i bloggen:

Grunderna

Slutartid

ISO

Var placerar man motivet?

Se din vardag med kamerans ögon

Och varifrån kommer inspirationen?

 

Jag tog ytterst få bilder under kvällen, men imorgon är det jag som ska plåta röda bilar och blåklädda reflexförsedda figurer i mörker.

På återseende.

 

Tävlingskatt?

Har ni sett att Norra Skåne har en fototävling med kattinriktning? Klicka här!

Jag är alltså hundmänniska. Jag växte upp med schäfer och det har alltid varit den rasen som gällt. Med schäfer har jag tävlat bruks på elitnivå, vunnit U-SM, med envishet och mer envishet tränat upp en omplaceringshund till väktarhund och som väldigt liten person använde jag familjens schäfer som gåstol. Som sagt, hundmänniska.

Men just nu fungerar det inte att ha hund, tiden finns helt enkelt inte.

 

Han finns inte längre med oss, den här galningen, men har en av de största platserna i mitt hjärta. Bedömd som hopplös men som blev en godkänd väktarhund.
Han finns inte längre med oss, den här galningen, men har en av de största platserna i mitt hjärta. Bedömd som hopplös men som blev en godkänd väktarhund.

 

Så jag har råkat gå och skaffa katt. Eller tja, två katter. En äldre herre (som tror att han är en hund och som är galen i pizza) samt en lite yngre, fisförnäm dam som blir så kränkt om någon annan än jag kommer hem i slutet av dagen, att hon galopperar iväg in i skogen.

Och jag är inte helt övertygad om att det är jag som är chef här hemma.

Men i alla fall, det finns alltså en tävling som ni bör kika på, se länken i början av inlägget. Fotobloggen anmäler härmed sina bidrag, men utom tävlan. Några av pälshögarna nedan är mina katter och några tillhör den goda vän som, genom att dumpa en halvfet misse i mitt knä, övertygade mig om att skaffa katt.

Den allra sista bilden är ett par år gammal och katten på bilden tillhör en annan vän. Den bilden är jag väldigt nöjd med – en sann ögonblicksbild.

Ett litet fototips kommer också. Lurpassa på djuren. Ha kameran beredd. Ta inte en bild – dröj kvar och fortsätt fotografera. Du kommer då att ha chansen att fånga flera olika ansiktsuttryck – som ni kan se nedan.

 

12025576_1160146150680270_63029093_n

 

12021892_1160147624013456_979253962_n

 

DSC_3939

 

DSC_3934

 

DSC_3962

 

DSC_3923

 

12030733_1160162090678676_193610201_n

 

DSC_3952

 

12016726_1160129720681913_410629142_n

 

DSC_3925

 

12032315_1160124237349128_118676625_n

374471_604465119581712_834721662_n

 

Men kom ihåg, jag är hundmänniska.

På återseende.

 

 

Tillbaka i verkligheten

Förlåt för det sengångarliknande bloggtempot men nu ska det bli ändring.

Jag har varit på semester. På ett underbart varmt Kreta (ja, nu hatar ni säkert mig), och jag har givetvis plåtat i mängder.

Men för att knyta an lite till de två senaste veckorna, mobilkameran: har ni kladdat och testat och undersökt och experimenterat? Testat några fotoappar som gör mer än att lägga på ett standardfilter av Instagramtyp?

(Apropå Instagram så heter jag Tant Skarp om ni vill följa mig).

Om vi ska prata semesterfotografering (mina bilder laddas över i datorn i denna stund), hur fotograferar ni? Nu menar jag inte att ni behöver åka till fjärran land utan jag tänker mer på alla semesterbilder. Är det barn som gräver på stranden, blanka sjöar och andra vykortsdoftande motiv som oftast fastnar?

Då kan vi testa något annat. Om ni kommer ihåg mitt tidigare tjat om att inte alltid centrera motivet, hitta detaljerna och använda mobilkameran om ni föredrar det, så tipsar jag nu om att tänka lite annorlunda och inte fota folk som äter rinnande glassar bara så där rakt upp och ner på en solig gräsmatta. Ta bort tänket att allt måste se underbart, fantastiskt och perfekt ut.

Släpp loss kreativiteten, hitta det intressanta och roliga i ditt motiv, trots att det är semestertider. Skippa vykortstänket. Plåta DINA semesterdagar på DITT sätt. Inget ont om vackra vykortsbilder men de är ju lite standard och de fastnar sällan i minnet som ”wow, vilken bra bild!”.

Några exempel på vad min semester erbjöd ser ni nedan.

 

Långt upp på en vägg fanns denna dörr.
Långt upp på en vägg i gamla delen av Chania fanns denna dörr.

 

Marinmuséet i Chania. Hela fönster är väl inget måste?
Marinmuséet i Chania. Hela fönster är väl inget måste?

 

En utedusch på hotellet. Kanske inte så fräsch om man tittar riktigt noga.
En utedusch på hotellet. Kanske inte så fräsch om man tittar riktigt noga.

 

Supermarkets everywhere...
Supermarkets everywhere…

 

Bortglömd och gammal stod den där i hamnen i Agia Roumeli.
Bortglömd och gammal stod den där i hamnen i Agia Roumeli.

 

Det kommer garanterat mera.

 

På återseende.

 

Att ta en intressant bild…

Är det svårt?

Nja, det beror väl på vem som ska tycka den är intressant. Men det finns ett kanonbra tips som är en ganska bra grundregel att hålla sig till och som verkligen funkar, även om det kan bli knepigare att hinna tänka på det när man tar actionbilder.

Trumvirvel (man måste ha en trumvirvel när sådant här ska avslöjas).

*Placera inte motivet i mitten*

Där har ni det, det är inte svårare än så. Ni kan googla (om ni orkar), gyllene snittet och ni får upp bilder där man delat upp bilden i olika linjer. Men kontentan av teorin bakom gyllene snittet är: placera inte motivet i mitten. Inte. I. Mitten.

Är vi överens?

Detta blir veckans fototips och försök ha det i bakhuvudet nästa gång du fotar, vare sig det är med minikameran, mobilen eller din tjusiga proffskamera.  Vill du vara riktigt avancerad så ta två nästan likadana bilder, den ena med ditt huvudmotiv i mitten och den andra med huvudmotivet någon annanstans i bilden.

Och ja, ibland behöver huvudmotivet befinna sig i mitten och det må så vara, men just i dag kör vi på kreativitet.

Några exempel:

 

Ivö. En pappersprydnad i ett fönster.
Ivö kursgård. En pappersprydnad i ett fönster.

 

Knut utanför Naturum i Kristianstad. Bilden hade varit tråkigare om den varit centrerad.
Knut utanför Naturum i Kristianstad. Bilden hade varit tråkigare om den varit centrerad.

 

Motivet inte centrerat och dessutom finns det en rörelse i bilden, en linje som grenen med blommor står för.
Motivet inte centrerat och dessutom finns det en rörelse i bilden, en linje som grenen med blommor står för.

 

Länkat. Men inte centrerat.
Länkat. Men inte centrerat.

 

En rosa (!) blomma. Inte i mitten den här gången heller.
En rosa (!) blomma. Inte i mitten den här gången heller.

 

Fontänen utanför Ljunglöska slottet i Stockholm.
Fontänen utanför Ljunglöfska slottet i Stockholm.

 

Ni börjar fatta, va? Wanås slottspark.
Ni börjar fatta, va? Wanås slottspark.

 

Som vanligt, klicka för full storlek.

Och ni får gärna kommentera.

På återseende.

Åsa Brorsson
Namn: Åsa Brorsson
Ålder: 40
Bor: Osby
Första kamera: Någon pocketkamera som liten och sedan en analog Nikon 401x.
Numera två Nikon D7000 och och en Nikon D200. Favoritobjektiv är ett fast Nikon 50 mm.

Instagram: @fotograftanten