”En jävel på att förstå eld”

Som jag tidigare nämnt så ska ni efterhand få en lite närmare presentation av de personer som arbetar heltid på räddningstjänsten i Osby. Först ut var insatsledaren Janne (läs det inlägget här), och i dag ska ni få träffa brandingenjören. Han heter Jimmie Ask, kommer ursprungligen från Perstorp, och har varit på plats i Osby i cirka en månad.

Jag har ju haft nöjet att prata med honom vid en hyfsad mängd tillfällen och intrycket jag får är att han är påläst, hängiven och alltid beredd att dra ett skämt, särskilt om brandmästare – det vill säga flera av de närmaste kollegorna på stationen i Osby. Insatsledaren Janne beskriver honom som lugn, kunnig och övertygande och räddningschefen Peter använder ord som faktakunnig, pedagogisk och med  ”en räv bakom örat”.

Jimmie är kock från början men intresset för kemi och fysik ledde till att han utbildade sig till brandingenjör vid Lunds universitet med påbyggnadsutbildning vid MSB i Revinge (Räddningsskolan), där han också senare övergick till att undervisa.

Jimmie - Med en räv bakom örat och inte rädd för att utmana, enligt räddningschefen.
Jimmie – med en räv bakom örat och inte rädd för att utmana, enligt räddningschefen.

 

"Hur länge vill du att jag ska prata?"
”Hur länge vill du att jag ska prata?”

 

Han är inte svårpratad, den där brandingenjören. Ställer jag en fråga så får jag först en undran om hur länge jag vill att han ska prata och det känns som om han är beredd att dra fram en powerpointpresentation på två sekunder, lite grann som en viss tecknad cowboy som drar snabbare än sin egen skugga, fast det förmodligen blir en laserpekare istället för revolver.

 

Han pendlar elegant mellan skämt och allvar. Och han är ett bra kamerastativ.
Han pendlar elegant mellan skämt och allvar. Och han är ett bra kamerastativ.

 

Nåja, jargongen är hjärtlig - skämten om brandingenjörer och brandmästare är tämligen frekventa.
Nåja, jargongen är i alla fall ganska så hjärtlig – skämten om brandingenjörer och brandmästare är nämligen tämligen frekventa.

 

En viss konstnärlig ådra finns kanske också.
En viss konstnärlig ådra finns kanske också.

 

I väntan på att övningen tidigare i veckan skulle dra igång.
I väntan på att övningen tidigare i veckan skulle dra igång.

 

”En brandingenjör är en jävel på att förstå eld”.

Det är Jimmies sammanfattade förklaring när jag (som har noll insikt i ämnet) frågar vad en brandingenjör egentligen sysslar med.

Men han berättar också om sitt arbete med förebyggande verksamhet som exempelvis tillsyn som han ser som en stor pedagogisk utmaning, där attityden han ibland möts av är ”då kommer du och förbjuder allt”.

Bristen, enligt Jimmie, är ofta att ansvariga ute på exempelvis företag inte arbetar metodiskt och kontinuerligt med sitt brandskydd, utan att åtgärder enbart istället genomförs en enda gång, checklistan bockas av och sedan ställs pärmen i en bokhylla där den får damma igen.

Han beskriver också sin roll i att systematiskt utveckla räddningsledararbetet och att arbeta med till exempel konceptet Friska Brandmän och då få till taktik och metoder för att nedsmutsning av räddningspersonal ska ske i så liten utsträckning som möjligt.

Som ni såg tidigare i veckan så var det Jimmie som ledde kemikalieövningen i Lönsboda. Hade han fått bestämma hade nog övningen pågått hela natten – det är som han, med lycklig uppsyn, meddelade sina kollegor i den inledande teorigenomgången: ”Jag älskar kem”.

Jag har en viss förståelse där, jag brinner ju själv i högsta grad för fotografering (uppenbarligen). Och i onsdags var det ju lite utmanande omständigheter fotomässigt, med mörker och allt. Då gäller det att taga vad man haver och brandingenjören lyfte inte ens förvånat på ögonbrynen när jag använde honom som kamerastativ.

Lugn och stabil alltså.

På återseende.