Vi behöver prata – om blåljus

Så mycket har hänt sedan jag som total blåljusnovis ringde på dörrklockan till brandstationen i Osby, med kameraryggsäcken oergonmiskt slängd över ena axeln och en mugg kaffe i näven. Jag har nämnt det tidigare vid flera tillfällen – jag var skräckslagen.

Egentligen skulle det bara bli blogg med bilder och ytterst lite text men det där sket ju sig tidigt och när sedan branschtidningen Swedish Firefighters knackade på dörren (bildligt talat – vore läskigt annars), så blev allt liksom lite mer nationellt spritt.

Jag visste inget alls om räddningstjänst – inte mer än att om man ringer 112 så kan det hända att röda bilar dyker upp och jag förutsatte väl i princip att alla brandmän var just män och att åka på larm var det enda man gjorde.

I och med Projekt Räddningstjänst så fick jag ju lära mig att det inte riktigt stämde, 112-grejen undantagen.

Under de här tvåochetthalvtåren så har jag lärt mig facktermer, lärt mig hitta till olika brandstationer (vissa envisas med att bjuda in mig om och om igen), jag har fått ett alldeles eget larmställ med mitt eget namn på (tack Hässleholm!), jag vet att rökdykare har flaskor på ryggen, jag vet vad de olika brandbilarna heter och varför de har olika siffror, jag är väl medveten om hur det känns att gå rullbandstestet (ej bekvämt överhuvudtaget – för kännedom), jag vet att det finns brandmän som dyker och brandmän som klättrar (tack Höganäs för att ni alltid säkrar fotografen – med rep), jag kan tala om hur varmt det är inne i en brinnande byggnad (väldigt) och jag vet även hur det känns att bli utsläpad på bår ur en fejkkrockad bil (tack Lönsboda för att ni inte tappade mig), jag vet hur snyggt det är att tapetsera en tankbil med mina bilder (ärligt, fler räddningstjänster borde testa), jag vet hur grisblod luktar (realistiskt övat där – ni vet vilka ni är), jag har konstaterat att jag inte längre lider av sjösjukebesvär (tack för att ni medverkade i den undersökningen, Karlshamn), jag har nästan blivit av med min höjdskräck men tänker ändå att det är onödigt med att åka hävarkorg 30 meter upp i luften i mörker, blåst och regn, jag har kunskap om varför man ibland behöver använda ett repgevär, och att det kan vara svårt att sikta rätt, jag är brutalt medveten om vikten av att spärra av trafikflödet på en olycksplats (trafikanter, skärp er för fan), jag har fått träffa Kustbevakningen (trevliga typer), jag har noterat att brandmän från Höganäs har en förmåga att dyka upp oavsett vilken räddningstjänst jag besöker, jag vet att vikten av gott kaffe på en brandstation är väldigt stor och jag vet även att det finns deltidskårer som envisas med att äta en viss sorts varmkorv efter varje övning (än så länge har jag, genom diverse ursäkter, sluppit undan möget).

Och hörrni – jag blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på den tid som har gått sedan jag för första gången åkte 8080 i Osby. Det har hänt så mycket – både roligt, dramatiskt och tragiskt – och jag är glad över att få vara med på ett litet hörn som någon slags kameraförsedd, och ständigt frusen, maskot.

Vad 2018 har att bjuda på blåljusmässigt är inte helt spikat ännu (hit me – jag är öppen för förslag men tänker att det är alldeles för kallt i Norrland – sorry), vissa saker har redan hänt, bland annat har Räddningstjänsten Skåne Nordväst huserat mig i ett helt dygn samt vält en buss, och jag har lite andra planer som inte är helt spikade ännu.

Om någon räddningstjänst på typ Mallorca eller liknande värmebelastat land vill att en svensk fotograf ska hälsa på, ja, då är jag nog inte svår.

Nu blir det en liten resa nerför minnenas väg. Häng med!

 

Brandman på hal is.
Tröstiga hjälpmedel.
Jag funderar på att bli vegetarian.
Brandmän. Skärsläckare.
Skum brandman?
Chef och whiteboardtavla.
Brandman med katt.
Brandmän i olikfärgade hjälmar övar.
Rökdykande brandman i mörker.
Kämpande brandmän.
Jag hade fel – alla brandmän är inte män… Me bad.
Som sagt – jag hade fel.
Brandmän högt uppe.
Pyroman?
Släckbilsutsikt en väderombytlig augustidag.
Fotograf åker till Hässleholm – där finns brandmän från Höganäs.
Fotograf åker till Helsingborg. Och se vilka som dyker upp…
Varmt.
Släckis och Tankis – som mina barn kallar dem.
I en räddningstjänstig tvättkorg.
Många snören och grejer när Höganäs räddar på avancerat vis.
Rökdykande brandmän.
Dagen då det blåste så mycket att jag nästan fick en permanent hörselnedsättning.
Brandman in action.
En hårt arbetande brandman.
Brandman i rök.
Kvällsövande brandman i mörker.
När det inte går så bra…
Skumt.
Brand eller inte?
Dykande brandman.
Brandman och brandmän.
Simmande brandmän
Insatsledare i motljus.
Trött brandman I.
Trött brandman II.

 

Trött brandman III.

 

 

Innebandy, pizza, en skål jordgubbar och några skeptiska brandmän

Karlshamn – den där staden där jag växte upp.

Den staden har en räddningstjänst. Och eftersom jag ju har en viss benägenhet att plåta räddningstjänst så… Ja, ni kan nog lista ut vad som skedde.

 

Såklart.

 

Det är den 23 juli, strax innan klockan åtta på morgonen, när jag ringer på dörren till brandstationen i Karlshamn. En medlem ur avgående styrka öppnar och ser oerhört lättad ut över att han ska få gå hem och inte hänga med mig nästkommande dygn.

Micke, Fredrik, Erik, Göran och Mårten ska dock utsättas för mina fotostalkingtendenser i 24 timmar framåt. De SER avslappnade ut, som om det inte alls är det minsta konstigt att jag är där och inte tänker gå hem än på ett tag, men det kommer en och annan skeptisk och fundersam blick. Helt förståeligt. Jag förklarar lite vad jag gör, hur jag brukar jobba, att jag försöker att inte vara i vägen men att jag inte kan garantera något och att de inte ska tveka att säga ifrån om jag gör något tokigt.

 

Micke
Göran
Erik
Fredrik
Mårten

 

De fem brandmännen ser lite lugnare ut allt eftersom och vi kör lite taktiksnack utifall att det går larm – jag tilldelas egen plats i släckbilen (mitten bak) och Micke, skiftets styrkeledare förevisar en del av fordonen och hur dessa är utrustade (jag är ju en sådan där nyfiken typ).

Efter frukost (med kaffe såklart) packas utrustning och båt och vi beger oss ut till Ortholmen för vattenövning. Jag får erbjudande om att testa att bada och dyka men när jag ser att dräkterna släppt in vatten vid vissa ställen så mumlar jag något undvikande och drar mig ur det projektet.

Förresten, hör och häpna – det är solsken. Vädret verkar inte ha koll på att jag och mina kameror har checkat in på en brandstation…

 

Ortholmen i Karlshamn.

 

Jag har inför denna övning febrilt tuggat åksjuketuggummi (oväntad bieffekt: munnen domnar bort) eftersom jag vet med mig att jag har en liten tendens till sjösjuka. Men både en tur med lilla ribbåten och med den lite större skutan går bra – jag kräks inte över någon alls. Och det är ju positivt. För alla.

Själva fotandet är nästan lite för enkelt i skärgårdsmiljö med simfötter- och snorkelförsedda badande brandmän på jakt efter en sänkt plastdunk någonstans på botten, detta med Karlshamns Hamn som kontrastfull fond i bakgrunden. Bara att fokusera och trycka av liksom – en barnlek.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hamnpatrullen i Oljehamnen.

 

 

Det blir lunch efter övningen, mer kaffe inkluderat, och därefter är det fysträning. Jag, med en förkärlek för att lyfta någon hantel på gymmet, finner att jag plötsligt tackat ja till en timmes innebandy. Jag har inte spelat sedan gymnasietiden och det var så att säga inte förra året. Jag varnar gänget om att kombinationen klubba, vinnarskalle och envis fotograf inte är den mest hänsynsfulla men de spelar coola och lovar att de ska vara snälla. Jag misstänker att de inte riktigt förstått hur jag menade.

En snabb genomgång av regelverket (ytterst minimalt) och sedan kör vi igång. Den första minuten eller så är det snälla tag från motspelarnas sida men de glömmer sedan att jag är en gäst som man ska ta väl hand om. Efter matchen (som vi vann, knappast min förtjänst, men ändå), orkar jag knappt stå upp. På darriga innebandyovana ben, med helt färska blåmärken i olika storlekar, stapplar jag ut från hallen och parkerar mig med en osmidig duns på marken, ute i friska luften.

Dock ska jag tillägga att jag inte är den enda som ser lite småsliten och svettig ut. Det visar sig senare att det ska ta cirka tre dagar innan träningsvärken släpper så pass mycket att jag kan gå någorlunda normalt igen och inte vagga fram som en höggravid anka. Kamerorna vilade ut i mitt sovrum under matchen, därav inga bilder. Ingen tid till fotografering liksom när det fanns så många smalben att dunka klubban i.

Här efter någonstans fattar vädret att jag är på fotouppdrag och det slutar inte regna förrän fram på de tidiga morgontimmarna.

Passet är lugnt larmmässigt sett. Efter en seriöst efterlängtad pizza så åker vi ut på ett brandtillbud. Branden är släckt av husägarna men det är rök kvar i källarvåningen och vädringsmöjligheterna begränsade. Det visar sig att en skumgummimadrass som stått lutad väggen har trillat och lagt sig mot en tänd glödlampa. Resultatet blev en bränd madrass men tack och lov hade en av de boende ett ärende in i rummet och upptäckte branden i tid.

 

Med olika fläktar ventileras huset och brandmännen lämnar sedan kvar en så kallad rökätare för att ta hand om den kvarvarande brända lukten.

 

 

 

En madrass brann…

 

Den skyldige – en tänd glödlampa.

 

Men lukten är inte ens i närheten av angenäm och brandmännen gör en insats med fläktar och rökätare och det hela blir sedan ett ärende för försäkringsbolaget. Vi rullar tillbaka i hällregnet, styrkan återställer och med kaffe, glass och jordgubbar blir det sedan TV-kväll. Jag har sett filmen ifråga, Bodyguard, så många gånger att jag går och lägger mig innan slutet, och meddelar att vi ses imorgon bitti.

Alla ser skeptiska ut och det muttras om att det nog blir larm under natten, men eftersom jag hittills fått sova ostört varenda natt, både i Höganäs och Hässleholm när jag dygnat där, så kan jag utlova sömngaranti. Och jag fick rätt.

Stort tack Karlshamn för stor gästfrihet, många skratt, gott kaffe och fina fotomöjligheter.

På återseende.

Äntligen kan jag avslöja…

…vad jag egentligen gjorde förra månaden när jag tillbringade en halvdag med Räddningstjänsten i Hässleholm. Och jag är lite taggad – både eftersom det var en riktigt givande och intressant övning att vara med på och för att jag är så sablans nöjd med många av bilderna.

Innan ni läser vidare i detta inlägg så klicka gärna här för att få en presentation av gänget som var involverade i övningen.

Jag var ju mer förberedd på dagens äventyr än vad Grupp 4, som var tämligen ovetande om vilka prövningar de skulle utsättas för, var. Detta eftersom jag fått kännedom om vilka övningsledarna var – så jag fjäskade in mig lite för att få reda på en del av den hemliga infon. Bloggen vill vara förberedd, särskilt vad gäller viktiga saker som hur mycket kläder Bloggen behöver ha på sig för att inte frysa sönder.

Det var kallt så jag körde med skidstrumpor, varma kängor, mössa neddragen över öronen, termojacka och termobyxor – jag såg verkligen ut som en otymplig michelingubbe.

 

Jag är extremt väl påpälsad. Den allt annat än glada minen beror på två saker: a) insatsledaren har stulit en av mina kameror och b) använder den för att ta bild på mig.
Jag är extremt väl påpälsad. Den allt annat än glada minen beror på två saker: a) insatsledaren har stulit en av mina kameror , b) insatsledaren använder sagda kamera för att ta bild på mig.

 

Det var dock inte bara den övande styrkan som blev överraskad under dagen. Övningsledarna Daniel och Christian hade inte riktigt räknat med att Filesjön, dagens övningsplats, skulle vara totalfrusen. Livräddning är ju livräddning, oavsett under vilka omständigheter, men att behöva hugga upp is för att kunna välta ner dagens markörer i det iskalla vattnet ingick inte riktigt i den ursprungliga planeringen. Och varför en handfull ungdomar överhuvudtaget skulle vara ute och paddla kanot under rådande väderförhållanden är ju också högst osäkert.

Markörerna ifråga kom från räddningsgymnasiet och jag är full av beundran över dessa ungdomar som alltså låg i det isiga vattnet tills räddningen anlände. Det hade troligen tagit mig en vecka i bastu för att kunna bli varm igen om jag utsatt mig själv för något liknande. Ett av de tillfällen när jag är glad över att ha en uppgift som hindrar mig från att behöva slingra mig undan att ta del i knasiga övningar som exempelvis den här.

Det blir ett inlägg till om övningen – i vanlig ordning har jag givetvis alltför många bilder som jag skrytsamt vill visa upp.

När larmet kallas ut står en spänd (fast det försöker de att inte låtsas om) grupp brandmän i vagnhallen. Informationen på den blå skärmen resulterar i ett snabbt möte vid kartan för att konstatera var sjön det gäller faktiskt ligger och hur man tar sig ner till vattnet med brandbil.

 

Larmet ropas ut.
Larmet ropas ut.

 

Karta med koordinater visar var ungdomarna i fråga befinner sig.
Karta med koordinater visar var ungdomarna i fråga befinner sig.

 

_dsc4201

 

_dsc4211
Andrasläckbilen 2020 tjänstgör i dag som övningsbil.

 

_dsc4205
Jonatan kopplar på båten (som senare inte användes eftersom sjön var, ehum, lite frusen).

 

Per är ju insatsledare och kör därmed 2080 och jag tar rygg på honom. Vi är i vanlig ordning först ut medan styrkan kör släckbilen 2020.  Filesjön, som vi ska till, ligger i närheten av Hovdala och enligt kartan verkar det knepigt att ta sig fram med fordon till sjön. Per stannar plötsligt till och hoppar ur bilen när vi kör längs med sjön för att med kikare försöka skaffa sig mer kännedom om terrängen.

 

_dsc4214
Ut ur bilen…

 

_dsc4220
…och fram med kikaren.

 

För att få bra bilder (givetvis) så kliver jag också ur och är så nära att klumpedunsigt totalhalka omkull på den isiga grusvägen att Bambi på hal is framstår som en graciös konståkningsprinsessa i jämförelse. Tack och lov var det ingen som såg detta. Och jag tänker inte erkänna något.

Efter några försök, och med mycket resonerande med Christian (som låtsades vara SOS-operatör), så hittar vi fram och Per galopperar iväg över den snötäckta lilla åkern som leder ner till kanten på Filesjön. Jag tar det lugnt, med min näraomkullfallning nyss i åtanke, och konstaterar att jag inte behöver springa någonstans när det finns teleobjektiv.

 

_dsc4231
Fullt fart ner mot vattnet där hysteriska röster hörs ropa på hjälp.

 

dsc_7978
Strax anländer släckbilen med styrkan, här Mattias och Johan som är klädda för att kunna vistas i vattnet.

 

_dsc4267
Det är mycket utrustning…

 

dsc_8046

 

dsc_8038

 

dsc_7988
Från land kan vi se de nödställda ungdomarna som har fallit i vattnet.

 

dsc_8003

 

_dsc4273
På land kämpar Roger och Jonatan med att hjälpa Mattias och Johan att ta sig tillbaka.

 

_dsc4285
Ibland trasslar det till sig.

 

dsc_8048
Lasse agerade styrkeledare under räddningsinsatsen.

 

_dsc4283

 

dsc_8055
Lite småhalkigt.

 

dsc_8143
Vackra ismönster hade bildats när sjön frös till.

 

dsc_8098
Ledningsplatsen med insatsledare, styrkeledare och whiteboardtavla.

 

dsc_8284
Övningsledarna Christian och…

 

_dsc4241
…Daniel ägnade sig åt övningsledande saker.

 

_dsc4245
Den första av de ungdomar som fallit i vattnet (isvaken) är i säkerhet.

 

_dsc4246

 

_dsc4248

 

dsc_8275

 

dsc_8185
Innan sjön frös ordentligt så raskade någon (räven?) över isen.

 

_dsc4308

 

dsc_8125

 

dsc_8069
Och snart är även nästa kanotist bärgad.

 

dsc_8110
Kanske min absoluta favoritbild: Johan har nästan nått land med en av ungdomarna som har legat i vattnet. Nu VET jag ju att det bara är en övning, men det finns en verklighetskänsla av omsorg i bilden.

 

Ni får inte ser mer idag men nästa gång ska ni få se resten av räddningsinsatsen. Den delen innehåller även momentet Brandman Under Isen.

På återseende.

En övning som sedan blir verklighet

Larmet såg ut så här:

Nivå 1, förstärkningslarm svårbelägenhet, 4160. Vandrare har fallit över kant, ligger på bergshylla. Soffebacken, Kågeröd.

När styrkan begav sig mot platsen kom kompletterande info från SOS:

Ska vara en man som trillat ner över kant, uppringaren har muntlig kontakt med personen. Klagar över smärta vid rörelse, ligger still för att inte falla. SOS har kontaktat 364-9410 men pga att det har ett ärende från Torekov till brännskadekliniken i Malmö så är deras prognos två timmar innan de är gripbara. Svalöv deltid är larmade.

När brandmännen anländer till platsen och möter upp personen som larmat får de veta att den nödställde inte har varit avsvimmad, att andningen är bra men att han troligen har en underbensfraktur.

 

De kan inte köra hela vägen fram utan måste bära all utrustning en bra bit genom terrängen.
De kan inte köra hela vägen fram utan måste bära all utrustning en bra bit genom terrängen.

 

Marcus får information om hur läget ser ut.
Marcus får information om hur läget ser ut.

 

Detta är fortsättningen på min utflykt häromveckan för att återigen möta upp brandmännen från räddningstjänsten i Höganäs, om ni vill ha en snabb repetition så klicka här.

 

Jim förbereder för insatsen genom att knuffa räddningsdockan nerför stupet.
Jim förbereder för insatsen genom att knuffa räddningsdockan nerför stupet.

 

Linus.
Linus.

 

Henrik gör sig klar för att som förste man gå ner till den skadade.
Henrik gör sig klar för att som förste man gå ner till den skadade.

 

Och så bär det av nerför.
Och så bär det av nerför.

 

Vi hade i alla fall fin utsikt.
Vi hade i alla fall fin utsikt.

 

Marcus.
Marcus.

 

Henrik är på plats på den bergshylla som vandraren ligger på och Thomas och Linus arbetar vidare med att möjliggöra räddningen av mannen.
Henrik är på plats på den bergshylla som vandraren ligger på och Thomas och Linus arbetar vidare med att möjliggöra räddningen av mannen.

DSC_5344

 

Gruppen bestämmer sig för att använda båren för att få upp mannen.
Gruppen bestämmer sig för att använda båren.

 

Thomas och Linus säkrar med rep och linor.
Thomas och Linus säkrar med rep och linor.

 

Marcus är den som kommer att släppa ner båren och det är sedan Henrik och Linus som  har till uppgift att lasta den skadade.
Marcus är den som kommer att släppa ner båren och det är sedan Henrik och Linus som har till uppgift att lasta den skadade.

 

Linus på väg ner för att hjälpa Henrik med den skadade vandraren.
Linus på väg ner för att hjälpa Henrik med den skadade vandraren.

 

Och då är båren på väg ner, helst utan att någon av de tre som befinner sig längre ner får den i huvudet.
Och då är båren på väg ner, helst utan att någon av de tre som befinner sig längre ner får den i huvudet.

 

Linus är den som klättrar upp med båren.
Linus är den som får den tunga uppgiften att klättra upp med båren.
DSC_5299
Och han får slita hårt.

 

Jag förstår inte så mycket av det här, men brandmännen har full koll på alla rep och kopplingar.
Jag förstår inte så mycket av det här, men brandmännen har full koll på alla rep och kopplingar.

 

Räddad.
Räddad.

 

De drar upp mannen i säkerhet innan båren lossas från repen.
De drar upp mannen i säkerhet innan båren lossas från repen.

 

Det är till slut Henriks tur att klättra upp igen.
Det är till slut Henriks tur att klättra upp.

 

Och där kan han pusta ut igen.
Och där kan han pusta ut igen.

 

Genomgång efteråt.
Genomgång efteråt.

 

Det är ju otroligt roligt att hälsa på höganäsfolket. Även om Projket Räddningstjänst snart är avslutat så kan jag avslöja att ni kanske fått möta dem igen i höst, de har tydligen inte fått nog av kameraterroristen utan jag är välkommen tillbaka.
Det är ju otroligt roligt att hälsa på höganäsfolket. Även om Projekt Räddningstjänst snart är avslutat så kan jag avslöja att ni kanske får möta dem igen i höst, de har tydligen inte fått nog av kameraterroristen utan jag är välkommen tillbaka. Det tackar jag för.

 

Nu var detta bara en övning för Avancerad räddningsgruppen i Höganäs. Men det är just den här typen av larm som brandmännen får åka på. Bara några dagar senare åkte delar av gänget på bilderna ut och undsatte en vandrare på Kullaberg, kvinnan ifråga hade brutit foten och kunde inte ta sig därifrån på egen hand, se artikel här.

På återseende.

Avancerad räddning på hög höjd

Kommer ni ihåg att jag åkte på utflykt till en annan räddningstjänst i november förra året? Jag tillbringade ju en intensiv dag i Höganäs och dokumenterade en övning som handlade om rökdykning i hög riskmiljö.

Länkar hittar ni här:

Det där med höjdfordon som når 30 meter upp i luften…

Storövning i hög riskmiljö.

Den som slet mest.

Osby vs Höganäs.

Oljeutsläpp på industriområde.

I mitten av förra veckan var det så dags för att på nytt besöka Höganäs räddningstjänst, och övningsplats för dagen var skogarna utanför Västra Sönnarslöv – närmare bestämt Soffebacken på Söderåsen. Det var dock inga bränder, vare sig fejkade eller riktiga, utan uppdraget för brandmännen involverade istället klättring. Höganäsbrandmännen är lite specialister på just den saken, nämligen.

Även fotografen försågs med hjälm och sele och var i princip fastbunden i ett träd halva dagen, men övningsledarna Sebastian och Jim gav mig tack och lov ett hyfsat långt rep så att jag fick lite rörelsefrihet åtminstone. ”Risken är ju att du snubblar när du går omkring och är koncentrerad på fotograferingen”, sa Sebastian (som uppenbarligen har fattat hur jag funkar), och letade upp ett väldigt stadigt träd som han fäste mig i.

Jo, det kan jag ju hålla med om, jag blir lätt både halvblind och halvdöv när jag plåtar, så det kändes tryggt med säkerhetstänket. Och med kameraremmen virad flera varv runt handleden hängde jag halvvägs över kanten vid flera tillfällen för att få bra bilder på de brandmän som befann sig många meter längre ner. Jag lovar  att det var trötta benmuskler när dagen var slut men också en lycklig fotograf efter en riktigt bra dag fotomässigt (och det trevliga sällskapet var såklart en bonus).

Ni kommer att få se bekanta ansikten nedan från mitt förra besök i Höganäs, det är bara Thomas som var inte var med senast det begav sig, och sedan är det dessutom ett tillfälligt gästinhopp från Daniel, som var på plats som observatör från höjdräddningsgruppen i Storgöteborg.

I dag blir det några (eller ganska många faktiskt) blandade bilder för att ni ska få en liten retfull försmak. I kommande inlägg kommer jag att i närmare detalj precisera vad uppdragen gick ut på. Tills dess – håll till godo med följande bilder där larmställen som synes är utbytta mot röda klättervänliga kläder.

 

Höganäs räddningstjänst sysslar med avancerad räddning.
Höganäs räddningstjänst sysslar med avancerad räddning.

 

Sebastian.
Sebastian.

 

Jim.
Jim.

 

Daniel.
Daniel.

 

Marcus.
Marcus.

 

Thomas.
Thomas.

 

Henrik.
Henrik.

 

Linus.
Linus.

 

DSC_4937

 

Det är högt där uppe på Soffebacken. Högt...
Det är högt där uppe på Soffebacken. Högt…

 

En selfie. Jag hade varit förutseende nog att låna ett lamrställ från min "hemmaräddningstjänst" - allt för att slippa frysa.
En selfie. Jag hade varit förutseende nog att låna ett larmställ från min ”hemmaräddningstjänst” – allt för att slippa frysa.

 

Knutar knyts för att säkra fotografen.
Knutar knyts för att säkra fotografen.

 

Och Sebastian ger mig ett ganska långt rep.
Och Sebastian ger mig ett ganska långt rep.

 

DSC_4794

 

DSC_1960

 

Det är långt ner, man når inte ens marken om man sträcker ut handen...
Det är långt ner, man når inte ens marken om man sträcker ut handen…

 

"Så här brant?"
”Så här brant?”

 

DSC_4804

 

Jim och Sebastian övervakar och bedömer gruppens insats.
Jim och Sebastian övervakar och bedömer gruppens insats.

 

Jag höll mig på min kant. Eller nedanför en kant kanske man ska säga.
Jag höll mig på min kant. Eller nedanför en kant kanske man ska säga.

 

DSC_5143

 

Det gäller att hålla i sig.
Det gäller att hålla i sig.

 

Vissa höll i ett större träd...
Vissa höll i ett större träd…

 

DSC_5513

 

DSC_5187

 

DSC_5159

 

DSC_5046

 

DSC_4909

 

DSC_4888

 

DSC_4874

 

DSC_4866

 

DSC_5598

 

DSC_4962

 

DSC_5032

 

DSC_4920

 

Dags att plocka fram båren.
Dags att plocka fram båren.

 

DSC_4980

 

DSC_5327

 

DSC_5421

 

Daniel berättar lite om hur de arbetar i Göteborg.
Daniel berättar lite om hur de arbetar i Göteborg.

 

DSC_5450

 

Repgeväret monteras.
Repgeväret monteras.

 

Snart smäller det.
Snart smäller det.

 

DSC_5748

 

Smällen ekar över området.
Smällen ekar över området.

 

Och repet med pilen får plockas ner från ett träd.
Och repet med pilen får plockas ner från ett träd.

 

DSC_5638

 

DSC_5646

 

DSC_5610

 

DSC_5634

 

DSC_5616

 

DSC_5731

 

DSC_1903

 

DSC_1939

 

Även övningsledarna fick jobba lite.
Även övningsledarna fick jobba lite.

 

Vi ses i nästa inlägg hoppas jag.

På återseende.

 

Dramatisk räddning i Lönsboda

Ni vet hur det är – ibland tillbringar jag en dag i räddningstjänstens sällskap. I går lekte jag Följa John i Osby och sprang hack i häl på brandingenjören, för dagen tillika räddningsledare, hela dagen och hela kvällen.

Vad vi gjorde?

Fixade trafikmärken, drack kaffe, inspekterade en dansbana, körde/åkte 8080 samt hann med ett långt (och för fotografen väldigt fruset) besök i Lönsboda.

Men som vanligt så presenterar jag dagen i bilder.

 

Vi börjar dagen på det här viset.
Vi börjar dagen på det här viset.

 

Alla hugger in för att hjälpa till i arbetet för att dricka upp allt kaffe, även Ulf.
Alla hugger in för att hjälpa till i arbetet med att dricka upp allt kaffe, även Ulf.

 

Jimmie har hand om 8080 men dagen börjar med lite planering vid skrivbordet.
Jimmie har hand om 8080 men dagen börjar med lite planering vid skrivbordet.

 

Dags för dagens första åktur, en inspektion av en dansbana väntar i Loshult.
Dags för dagens första åktur, en inspektion av en dansbana väntar i Loshult.

 

Vi blir avbrutna på vägen dit, när det trillar in ett IVPA-larm i Lönsboda. Jimmie stannar till för att kolla av med SOS och lyssna på Lönsbodastyrkans radiokommunikation och vi hör hur de är på väg till den sjuka personen med sirenerna påslagna.
Vi blir avbrutna på vägen dit, när det trillar in ett IVPA-larm i Lönsboda. Jimmie stannar till för att kolla av med SOS och lyssna på Lönsbodastyrkans radiokommunikation och vi hör hur de är på väg till den sjuka personen med sirenerna påslagna.

 

Vi är framme vid Skyttepaviljongen i Loshult.
Vi är framme vid Skyttepaviljongen i Loshult.

 

Vi dmidsommar kommer här att vara lövat och troligen fullt av folk.
Vid midsommar kommer här att vara lövat och troligen fullt av folk.

 

Ni vet att fotografen åker tankbil när tillfälle ges? Men inte igår - Osbys 8040 mår inte så bra just nu.
Ni vet att fotografen åker tankbil när tillfälle ges? Men inte igår – Osbys 8040 mår inte så bra just nu.

 

Dagen bjuder på bitvis soligt väder, gynnsamt för fotografen. Här är vi på väg för att...
Dagen bjuder på bitvis soligt väder, gynnsamt för fotografen. Här är vi på väg för att…

 

...med nycklarna till ett brandlarm.
…fixa med nycklarna till ett brandlarm.

 

På väg tillbaka till stationen i Osby innan det blir dags för avfärd till grannorten Lönsboda och deras station.
På väg tillbaka till stationen i Osby innan det blir dags för avfärd till grannorten Lönsboda och deras station.

 

En sned stolpe åtgärdas av brandingenjören.
En sned stolpe åtgärdas av brandingenjören.

 

Ibland blir det mycket 8080...
Ibland blir det mycket 8080…

 

Samling i Lönsboda med Grupp A och brandmän från Hökön.
Samling i Lönsboda med Grupp A och brandmän från Hökön.

 

DSC_4222

 

Vi har ingen aning om vart vi är på väg faktiskt utan följer efter 8250 så gott det går.
Vi har ingen aning om vart vi är på väg faktiskt utan följer efter 8250 så gott det går.

 

Strax dyker 8210 upp.
Strax dyker 8210 upp.

 

Styrkan i släckbilen möts av uppringaren som är otroligt stressad och kräver hjälp på direkten.
Styrkan i släckbilen möts av uppringaren som är otroligt stressad och kräver hjälp på direkten.

 

DSC_4246

 

 

DSC_4248

 

DSC_4250

 

DSC_4252

 

DSC_4253
Styrkeledaren Pierre har fullt sjå med att få ut mannen ur släckbilen.

 

DSC_4256

 

DSC_4258
Till slut måste Benny hålla fast mannen för att brandmännen ska kunna ägna sig åt räddningsarbetet.

 

Och vad är det som har hänt?
Och vad är det som har hänt?

 

Hököns släckbil 8510.
Hököns släckbil 8510.

 

En annan tankbil.
En annan tankbil.

 

DSC_4722
Kvällen handlade till stor del om räddning.

 

Kraftfull utrustning.
Kraftfull utrustning.

 

DSC_4469

 

DSC_4635

 

DSC_1856

 

DSC_4543

 

DSC_4585

 

DSC_4624

 

DSC_4677

 

Det blir ännu ett inlägg från kvällen i Lönsboda, men inte just idag. Det finns en sisådär 400 bilder från kvällen och jag måste fundera lite över urvalet, men ni är hjärtligt välkomna tillbaka till nästa inlägg, kanske rentav i morgon för att få se lite mer.

På återseende.

Lönsboda: brand i industri

Måndag kväll. Riktig vårvärme i luften och solsken från en totalt molnfri himmel.

Då gäller det att passa på. Att fota räddningstjänst såklart.

När mitt dagtidsjobb var slut på förkvällen begav jag mig till Lönsboda där det stod kall rökövning på programmet tillsammans med Grupp C. Larmet kom som ett automatlarm och på plats på den aktuella industrin mötte en halvt chockad ”anställd” upp brandmännen.

Efter att styrkeledaren pratat med mannen ifråga stod det klart att det var livräddning som gällde och rökdykarna bar så småningom ut två personer ur den brinnande byggnaden.

Ikväll får ni möta Simon (som är styrkeledare för första gången och alltså har gul hjälm), brandmännen Daniel, Roger, Mats, Karl och övningsledarna Loffe och Bamse.

Och fotografen hittar ni i tankbilen 8240. Ingen överraskning där alltså.

 

 

 

Simon.
Simon.

 

Karl.
Karl.

 

Daniel.
Daniel.

 

Mats.
Mats.

 

Roger.
Roger.

 

Genomgång
Genomgång på stationen innan övningen drar igång.

 

Vi väntar på att larmet ska kallas ut.
Vi väntar på att larmet ska kallas ut.

 

På väg genom Lönsboda.
På väg genom Lönsboda.

 

DSC_2726

 

DSC_2733

 

DSC_2737

 

 

 

Brandmännen möts upp av en av de anställda (övningsledaren Bamse) på fabriken.
Brandmännen möts upp av en av de anställda (övningsledaren Bamse) på fabriken.

 

Släckbil och fotograffordonet tankbilen.
Släckbil och fotograffordonet tankbilen.

 

DSC_2790

 

DSC_2798

 

DSC_2787

 

DSC_2925

 

DSC_2778

 

DSC_2803

 

DSC_2805

 

DSC_2810

 

DSC_2812

 

DSC_2813

 

DSC_2806

 

DSC_1635

 

DSC_2875

 

DSC_2897

 

DSC_2913

 

Styrkeledare och övningsledare.
Styrkeledare och övningsledare.

 

DSC_2871

 

DSC_2835

 

DSC_2839

 

DSC_2823

 

DSC_2826

 

DSC_2830

 

DSC_2831

 

DSC_2958

 

DSC_2929

 

DSC_2950

 

DSC_2951

 

DSC_2947

 

DSC_2962

 

 

DSC_3008

 

DSC_1683

 

DSC_3045

 

DSC_3110

 

Övningsledaren har noterat detaljerna under övningen.
Övningsledaren har noterat detaljerna under övningen.

 

DSC_1738

 

DSC_1701

 

DSC_1741

 

I kön till biltvätten.
I kön till biltvätten.

 

Återställning i vanlig ordning.
Återställning i vanlig ordning.

 

 

 

Brandorsak: spegel

I dag var det dags igen – bilddokumentation av vardagen hos räddningstjänsten i Osby. Ni känner ju till de flesta brandmän och befäl vid det här laget men idag ska ni få möta ännu en räddningstjänst – den här gången från Småland.

När jag anländer till stationen på morgonen, lagom till frukosten, så är det befälsbyte. Janne lämnar över ansvaret för beredskapen och en välrastad 8080 till brandingenjören Jimmie som nu får den äran fram till torsdag.

 

I dag är det Jimmie som har beredskap och jag förföljer alltså honom under dagen.
I dag är det Jimmie som har beredskap och jag förföljer alltså honom under dagen.

 

DSC_8716

 

 

Brandingenjören har sin egen mugg...
Brandingenjören har sin egen mugg…

 

Frukostdags. Skämten haglar och jag lovar att det blir många skratt på en dag.
Frukostdags. Skämten haglar och jag lovar att det blir många skratt på en dag.

 

I vagnhallen pågår lite aktivitet: 8010:s viktiga klippverktyg får sin årliga service.
I vagnhallen pågår lite aktivitet: 8010:s viktiga klippverktyg får sin årliga service.

 

Jag har ju en "egen" plats i Osbys befälsbil: höger bak. Därifrån har jag bra utsikt.
Jag har ju en ”egen” plats i Osbys befälsbil: höger bak. Därifrån har jag bra utsikt.

 

Genomgång av utrustningen i 8080.
Genomgång av utrustningen i 8080.

 

Det börjar dra ihop sig till lunch, jag är hungrig och stegar in till Jimmie, lite bestämt sådär, och undrar om vi faktiskt inte ska samlas för lunch. En hungrig fotograf är en lättstött fotograf, så kan vi väl säga, och brandingenjören finner det bäst att anta mitt förslag. Klockan är 11.39 och jag ger honom förtur i kön till micron, han börjar värma sin mat och då kan ni kanske lista ut vad som händer?

Japp, larm. Rubrik är brand i byggnad.

Och det tar inte lång tid innan vi är på väg med blåljus och sirener, i 8080, allt medan Janne förbereder släckbil och tankbil så att dessa ska stå klara när brandmännen dyker upp. Det tar en bra stund innan mer information dyker upp från SOS och det är i det läget inget särskilt upplyftande som meddelas över radion: trähus i flera plan och där husägarna sett rök.

 

Larmet om brand i byggnad har kommit in och vi har avbrutit vår lunch.
Larmet om brand i byggnad har kommit in och vi har avbrutit vår lunch.

 

Janne gör klart utryckningsfordonen åt brandmännen så att de bara kan köra iväg.
Janne gör klart utryckningsfordonen åt brandmännen så att de bara kan köra iväg.

 

En del trafikanter uppmärksammar att det kommer ett utryckningsfordon bakom dem och håller åt sidan.
En del trafikanter uppmärksammar att det kommer ett utryckningsfordon bakom dem och håller åt sidan.

 

Snabbt, men säkert. Det är bitvis isiga småvägar som vi färdas på.
Snabbt, men säkert. Det är bitvis isiga småvägar som vi färdas på.

 

Huset i fråga ligger i Hallaryd, en bra bit från Osby och Jimmie organiserar insatsen medan han kör. 6080, befälsbil från Älmhult, är på väg i sällskap med den stationens släckbil och tankbil och det bestäms att Osby ska komplettera sin släckbil och tankbil med hävaren 8030.

Det tar en stund innan vi är framme och det är nervöst att inte veta vad som väntar.

Vi rullar in på gårdsplanen strax innan Älmhults ställföreträdande räddningschef Staffan och brandingenjören Åsa dyker upp och strax därefter parkerar Osbys 8010 framför huset.

 

Vi hinner precis parkera och kliva ur bilarna när 6080 från Älmhult svänger in.
Vi hinner precis parkera och kliva ur bilarna när 6080 från Älmhult svänger in.

 

Lite andra siffror idag. Men ni har ju fått genomgången här tidgare i bloggen om vad siffrorna visar: här slutar numret på -80, alltså är det en befälsbil.
Lite andra siffror idag. Men ni har ju fått genomgången här tidigare i bloggen om vad siffrorna visar: här slutar numret på -80, alltså är det en befälsbil.

 

Med värmekameran i handen tar Jimmie tätet.
Med värmekameran i handen tar Jimmie täten.

 

Tätt åtföljd av Staffan och Åsa.
Tätt åtföljd av Staffan och Åsa.

 

När Jimmie, Staffan och Åsa gett sig in i huset för att kolla läget, stannar jag och kameran utanför och väntar in brandmännen.
När Jimmie, Staffan och Åsa gett sig in i huset för att kolla läget, stannar jag och kameran utanför och väntar in brandmännen.

 

Och det tar bara några minuter innan Osbys 8010 är på plats.
Och det tar bara några minuter innan Osbys 8010 är på plats.

 

Håkan gör sig redo utifall rökdykning kommer att krävas.
Håkan gör sig redo utifall rökdykning kommer att krävas.

 

DSC_8775

 

Lennart är dagens styrkeledare.
Lennart är dagens styrkeledare.

 

Från vänster: Håkan, Lennart, Zebastiabn och Lars-Erik.
Från vänster: Håkan, Lennart, Zebastian och Lars-Erik.

 

Johan.
Johan.

 

Åsa informerar Osby styrkan om läget.
Åsa informerar Osbystyrkan om läget.

 

Han konstaterar faran över och husägarna är verkligt lättade.
Han konstaterar faran över och husägarna är verkligt lättade.

 

Februarisolens strålar reflekterades i spegeln och brände fönsterkarmen. Ägarna var tack och lov hemma och kunde se att det kom rök från badrumsväggen.
Februarisolens strålar reflekterades i spegeln och brände ner i fönsterkarmen. Ägarna var tack och lov hemma och kunde se att det kom rök från badrumsväggen.

 

Värmekameran - ett fantastiskt hjälpmedel.
Värmekameran – ett fantastiskt hjälpmedel.

 

Staffan, Jimmie och Åsa sammanfattar insatsen.
Staffan, Jimmie och Åsa sammanfattar insatsen.

 

SOS informeras om insatsen via radio.
SOS informeras om status på utryckningen.

 

DSC_8813

 

Och vi packar ihop för återfärd till Osby.
Och vi packar ihop för återfärd till Osby.

 

Vi säger hejdå till Jimmies småländska kollegor.
Vi säger hejdå till Jimmies småländska kollegor.

 

På väg tillbaka, i betydligt lugnare tempo.
På väg tillbaka, i betydligt lugnare tempo.

 

Och 8080 står sedan parkerad på sin vanliga plats - redo för nya uppdrag.
Och 8080 står sedan parkerad på sin vanliga plats – redo för nya uppdrag.

 

I det här fallet kom husägarna undan med blotta förskräckelsen, och jag kan säga att hade det varit hemma hos mig så hade jag definitivt varit skärrad. De var turligt nog hemma och hade känt både brandlukt och sett rök men inte kunnat lokalisera varifrån det kom. Och brandorsaken var något otippad – det var kombinationen solstrålar och en spegel som lämnat rejäla brännmärken på ett par ställen i fönsterkarmen i badrummet.

Det kändes riktigt, riktigt skönt att kunna andas ut när Jimmie med värmekamerans hjälp kunnat konstatera att det inte var någon fara och det var tacksamma och lättade husägare som tackade räddningstjänsten för hjälpen.

Åter på stationen tog vi lunch, den var verkligen efterlängtad.

Nu åkte vi inte bara på larm i dag, jag var hack i häl på Jimmie under större delen av dagen och ni ska få läsa mer om detta i nästa inlägg.

Tills dess:

På återseende,

×