Trafikolycka samt en väldigt liten brandstation

Jag är hemkommen efter att ha tillbringat dagen i sällskap med gänget på brandstationen i Osby. Jag har gjort som jag brukar, följt hack i häl på den som har beredskap, i dag var det Janne som fick på sin lott att ha skuggan efter sig i princip hela dagen.

Men han är stabil och så van att jag inte ens tror att han hör kameraklickandet längre.

I det här inlägget tänker jag ta er med på min dag steg för steg. Det som har hänt innan första bilden nedan togs var, inte helt oväntat, kaffeförberedelser. Utan kaffe stannar som bekant världen – åtminstone blir det ytterst få bilder tagna. Mina kameror fungerar inte utan koffein – så kan vi väl säga.

 

 

Ulf förbereder för att lämna över 8080 till Janne som står på tur att ha beredskap.
Ulf förbereder för att lämna över 8080 till Janne som står på tur att ha beredskap.

 

Vintervägar resulterar i smutsiga bilar.
Vintervägar resulterar i smutsiga bilar.

 

Mattvätt ingår i arbetsbeskrivningen.
Mattvätt ingår i arbetsbeskrivningen.

 

DSC_7405
Hjälmen med UN på åker tillbaka upp på hyllan…

 

Och Janne packar in sina saker i 8080.
Och Janne packar in sina saker i 8080.

 

Tills på torsdag då en annan röd hjälm, med andra bokstäver, läggs i baksätet.
Tills på torsdag då en annan röd hjälm, med andra bokstäver, läggs i baksätet.

 

Det är dimma och lite råkallt i Osby den här måndagsmorgonen. Janne och jag tar 8070 (premiäråktur för mig i den bilen).
Det är dimma och lite råkallt i Osby den här måndagsmorgonen. Janne och jag tar 8070 (premiäråktur för mig i den bilen) för att lämna in en för närvarande defekt motorsåg för reparation.

 

Hack i häl (det är ju det jag gör), på mannen med motorsågen.
Hack i häl (det är ju det jag gör), på mannen med motorsågen.

 

Motorsågen i fråga hade tappat några vitala delar men mekanikern på Osby Såg och Motor fixade det på en halvminut ungefär.
Motorsågen i fråga hade tappat några vitala delar men mekanikern på Osby Såg och Motor fixade det på en halvminut ungefär.

 

Sedan blir det kaffe och finfrukost då den i gänget som fyller år bjuder på mackor.
Sedan blir det kaffe och finfrukost då den i gänget som fyller år bjuder på mackor.

 

Janne och Peter har ett snabbt möte om räddningstjänstiga ting.
Janne och Peter har ett snabbt möte om räddningstjänstiga ting.

 

Första stopp på dagens tur är brandstationen i Lönsboda.
Vi beger oss ut i verkligheten och första stopp på dagens tur är brandstationen i Lönsboda.

 

Prylar lämnas och vi styr sedan kosan mot Hökön.
Prylar lämnas och vi styr sedan kosan mot Hökön.

 

Tövädret ger slask och fotografen funderar m om inte barmarken kan innebära att det faktiskt ändå är vår.
Tövädret ger slask och fotografen funderar på om inte barmarken kan innebära att det faktiskt ändå är vår.

 

En krok lämnas i Hökön, vars brandstation...
En krok lämnas i Hökön, vars brandstation…

 

...faktiskt bara är marginellt större än byns gamla station, med torn och allt som ni kan se.
…faktiskt bara är marginellt större än byns gamla station, med torn och allt som ni kan se.

 

Vi är tillbaka i Osby och 8080 står beredd med laddning på och dörrarna öppna.
Vi är tillbaka i Osby och 8080 står beredd med laddning på och dörrarna öppna.

 

Rosa kroken hänger där den ska på 8030.
Rosa kroken hänger där den ska på 8030.

 

Janne förevisar hur radion i andningsmasken fungerar.
Janne förevisar hur radion i andningsmasken fungerar.

 

Och så ringer telefonen - den som har beredskap har ungefär raka motsatsen till en telefonfri dag.
Och så ringer telefonen – den som har beredskap har ungefär raka motsatsen till en telefonfri dag.

 

Det här är insidan av 8010, släckbilen med plats för fem personer. Det är dock inte jättemycket plats att bre ut sig på.
Det här är insidan av 8010, släckbilen med plats för fem personer. Det är dock inte jättemycket plats att bre ut sig på.

 

Luvan är redo inför julen 2016.
Luvan är redo inför julen 2016.

 

Jimmie och jag dricker kaffe. Och ni vet - jag lägger ifrån mig kameran ibland och vips kommer det klåfingriga personer som ska testa den, i det här fallet är det Ulf som tydligen anser att fotografen syns alltför sällan på bild.
Jimmie och jag dricker kaffe. Och ni vet – jag lägger ifrån mig kameran ibland och vips kommer det klåfingriga personer som ska testa den, i det här fallet är det Ulf som tydligen anser att fotografen syns alltför sällan på bild.

 

När Ulf och Jimmie slår sina kloka huvuden ihop så ser det ut så här.
När Ulf och Jimmie slår sina kloka huvuden ihop så ser det ut så här.

 

Rätt som det är så tänds all belysning i vagnhallen och några sekunder därefter så piper det gällt i Jannes sökare när det kommer in ett larm om en trafikolycka i ett villaområde i Osby.  Vi galopperar ner för trapporna, Janne drar på sig larmkläder och jag kravlar in på min plats höger bak i befälsbilen.

Efter några minuter är vi framme på olycksplatsen där en personbil och större skåpbil har kolliderat. Janne börjar direkt att organisera arbetet och strax rullar både 8010 och 8050 in på gatan. Tack och lov verkar de båda olycksförarna, som var ensamma i respektive bil, ha klarat sig undan allvarliga skador men det syns att de är tagna efter krocken som har varit tämligen rejäl och placerat skåpbilen uppe på en trädgårdshäck.

Jag börjar bilddokumentera åt räddningsledaren men tar ju också bilder att publicera här i bloggen. De bilderna är inte tänkta att visa omskakade olycksoffer utan jag hoppas att de snarare visar hur upplevelsen är för brandmännen och vilket jobb de utför på en skadeplats.

 

Blåljusen är påslagna och vi är på väg.
Blåljusen är påslagna och vi är på väg.

 

Snart får vi sällskap av styrkan i två andra bilar.
Snart får vi sällskap av styrkan i två andra bilar.

 

DSC_7671

 

DSC_7662

 

Den vita skåpbilen har hamnat i en häck och en lyktstolpe har skadats i krocken.
Den vita skåpbilen har hamnat i en häck och en belysningsstolpe har skadats i krocken.

 

DSC_7579

 

Personbilen är rejält skadad i fronten.
Personbilen är rejält skadad i fronten.

 

Olycksplatsen ska märkas upp för att uppmärksamma andra på att räddningsarbete pågår
Olycksplatsen ska märkas upp för att uppmärksamma andra på att räddningsarbete pågår.

 

DSC_7592
Ser du den här triangeln och ett fast lysande rött sken, så kör inte förbi. På vägen framför finns det räddningspersonal i tjänst. Vänta tills du får klartecken att köra vidare.

 

DSC_7606

 

DSC_7627
Det är Mikael som är styrkeledare vid den här trafikolyckan.

 

DSC_7575

 

Krossade plastdetaljer ligger utspridda över vägbanan och Emma sopar.
Krossade plastdetaljer ligger utspridda över vägbanan och Emma sopar.

 

DSC_7552
Kent försöker skaffa sig en överblick vad gäller det som eventuellt kan finnas under skåpbilen och hur skadat fordonet kan tänkas vara undertill., exempelvis om där finns någon form av läckage som kan behöva saneras.

 

DSC_7658
Zebastian.

 

DSC_7670
Håkan.

 

DSC_7642

 

DSC_7636
Stellan och Emma samlar ihop skräpet och när brandmännen gjort vad de kunnat på platsen är räddningstjänstarbetet avslutat.

 

DSC_7687
Brandbilarna rullar åter tillbaka till stationen.

 

DSC_7707
Lite snabb energipåfyllning.

 

DSC_7709
Och därefter är det dags att skriva insatsrapport.

 

DSC_7714
Det börjar bli mörkt och det är dimmigt. Jag säger hejdå till Janne, Jimmie, Ulf, Peter och Jeanette och drar mig hemåt.

 

Ännu en vardag hos räddningstjänsten är över. Jag lämnar med känslan av att det är precis så här verkligheten ser ut: man vet aldrig vad som kan hända under dagen.

På återseende.

En idealisk brandman?

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har i dagarna uppmärksammat både bloggen och Osbys Räddningstjänst. Klicka gärna här för att följa länken, den artikeln är lite av grunden till just det här inlägget.

Ni har ju tidigare också kunnat läsa här i bloggen om de fem nya brandmän, Jannike, Martin, Nicklas, Anna-Clara och Emelie, som fick anställning i november förra året. Räddningschefen Peter Dubrefjord är nöjd med sin rekrytering och anser att dessa fem är de bästa som efter olika tester och intervjuer alltså fick skriva på anställningsavtalen.

Hur ser då den kompetente brandmannen ut? Vilka kvalitéer var det som räddningschefen sökte när han började arbetet med att leta efter ny personal? Så här säger han:

EN brandman med heltäckande kompetens finns inte. Jag vill se att vi har en ”palett” med flera egenskaper med oss när vi är ute på utryckningar. Att leda en insats eller räddningsstyrka innebär att utse rätt personer för specifika arbetsuppgifter.

Ingen kan vara bäst på allt men alla kan vara bra på några saker! I grunden måste dock finnas ett intresse av att hjälpa människor och ibland sätta sina egna behov åt sidan”

 

Räddningschefen i Osby - Peter Dubrefjord.
Räddningschefen i Osby – Peter Dubrefjord.

 

Ni har ju efter alla månader lärt känna (åtminstone på håll) en del av de kvinnor och män som arbetar inom räddningstjänsten i Osby, vissa förekommer oftare än andra och det beror mest på slumpen faktiskt – de som jag råkar träffa på är också de som hamnar på bild. En del av dem ska nu få berätta vad de anser att de bidrar med för kompetenser till sin roll som räddningstjänstpersonal i beredskap:

 

Jag är inte rädd för att hugga i där det behövs och vara öppen för att lära sig nya saker. Är ju ett jobb där man aldrig blir fullärd - Rolle-
Jag är inte rädd för att hugga i där det behövs och är öppen för att lära mig nya saker. Är ju ett jobb där man aldrig blir fullärd – Rolle-

 

Tror jag bidrar med viljan att lära mig själv mer samt att lära andra mer för att höja kompetensen. -Pierre-
Tror jag bidrar med viljan att lära mig själv mer samt att lära andra mer för att höja kompetensen. -Pierre-

 

Jag är arbetsam, god social kompetens, har lätt för att sätta mig in i nya situationer och att ta för mig när det behövs. Jag är ordningssam och organiserad. -Jannike-
Jag är arbetsam, god social kompetens, har lätt för att sätta mig in i nya situationer och att ta för mig när det behövs. Jag är ordningssam och organiserad. -Jannike-

 

Jag bidrar med vilja och engagemang. -Emma-
Jag bidrar med vilja och engagemang. -Emma-

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men jag söker av byggnader ganska fort när det gäller rökdykning. - Matte-
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men jag söker av byggnader ganska fort när det gäller rökdykning. – Matte-

 

Jag är fortfarande så ny i rollen. Kanske kan jag bidra med hårt arbete, praktiskt tänkande och tråkiga vitsar. -Martin-
Jag är fortfarande så ny i rollen. Kanske kan jag bidra med hårt arbete, praktiskt tänkande och tråkiga vitsar. -Martin-

 

ag anser själv att jag bidrar med ansvarstagande, kompetens, vilja att lära och förbättra arbetet vi gör tillsammans i gruppen. Kliver inte undan utan är gärna den som smutsar ner händerna. -Zebastian-
Jag anser själv att jag bidrar med ansvarstagande, kompetens, vilja att lära och förbättra arbetet vi gör tillsammans i gruppen. Kliver inte undan utan är gärna den som smutsar ner händerna. -Zebastian-

 

Erfaren,intresserad, förhoppningsvis lugn - Lennart-
Erfaren,intresserad, förhoppningsvis lugn – Lennart-

 

Social kompetens,inga problem med att prata å hjälpa andra människor. -Nicklas-
Social kompetens,inga problem med att prata och hjälpa andra människor. -Nicklas-

 

Jag anser jag bidrar med lugn och rutin. -Sten-
Jag anser jag bidrar med lugn och rutin. -Sten-

 

Jag känner mig mest hemma inom området sjukvård! Då jag läst sjukvård och arbetat med det. -Emelie-
Jag känner mig mest hemma inom området sjukvård, då jag läst sjukvård och arbetat med det. -Emelie-

 

Det är dock ingen hemlighet att könsfördelningen inom räddningstjänsten är tämligen obalanserad. Bloggen har medvetet valt att avstå från att kommentera det så här långt i Projektet. Varför? Jo, jag anser att det inte är särskilt relevant om det är en man eller kvinna som har larmställ på sig. Men jag vet också att det fortfarande, alltså idag år 2016, finns de som tycker att vissa yrken inte lämpar sig för kvinnor (eller män för den delen) och fokus för mansdominerade arbeten blir då alltid på fysisk styrka som om det skulle vara det absolut avgörande. Jag vill då poängtera att inom räddningstjänsten ställs exakt samma krav – oavsett kön. Att man ska klara av vissa fysiska tester hör samman med de arbetsuppgifter, bland annat i form av rökdykning, som yrkesrollen innefattar. Vi tar det igen: oavsett om du är man eller kvinna så är kraven exakt likadana, vid antagning och under pågående anställning.

Och den dag du är i akut behov av räddningstjänsten, kanske när du har råkat ut för en trafikolycka, då tror jag knappast att du bryr dig om vad brandmän, poliser och ambulanspersonal har för kön.

Peter Bergh är ordförande i fackföreningen Brandmännens Riksförbund. Han har arbetat med de här frågorna länge så jag frågade honom hur utvecklingen ser ut i dag. Och han säger något väldigt klokt: Det som ligger framför oss nu är att bättre informera om yrket externt och få människor att se på detta som vilket annat arbete som helst. Människor som då ser att detta är ett yrke för alla och ”för mig” och inte skräms bort redan i tron över vad detta är.”

I tron över vad detta är. Men det är nog just det: föreställningarna om vad det innebär att inneha en viss yrkesroll. Och vad gäller brandmannayrket ska du vara stor, stark och helst då man (det senare bygger ju på de två första orden). Ja, jag raljerar och förenklar – för att framhäva det absurda i att dela in yrken i stereotypa fack, och särskilt utifrån kön.

Peter Bergh säger också:

”Könsfördelningen i svensk räddningstjänst har en del att önska men de generellt största problemen, som brukar kallas ”intern kultur”, ser eller hör jag inte mycket av längre och sakta men säkert kommer tjejerna. Ser jag till medlemsmatrisen 2015 har vi nog aldrig förr haft sådan utveckling och kan det vara så att proppen håller på att gå ur? Jag känner igen mig från min tid vid ambulansen och hur kamraterna vid polisen resonerade och jag tror och hoppas att vi är i ett, eller nära ett, läge där vi pratar om yrket och inte vem eller vilka vi är. Eller borde vara. Yrket är grunden och de krav arbetet som ska utföras ställer, är det som gäller. 

 Vid ambulansen kom en betydande arbetsmiljöförbättring i hur man arbetade och en produktutveckling till lättare och smartare verktyg för arbetet när tjejerna kom och även om vi inte är där riktigt ännu så tror jag på det även för räddningstjänsten.

Jag vill inte prata tjejer och killar alltså utan personer och att alla som klarar de krav som ställs är välkomna. Och inte minst, behövs. Olika ger tillsammans större förmåga och med en relevant grund och sedan anpassning mot vad man skall utföra oavsett vem som utför så är saken klar. Hör ni denna debatt vid ambulansen eller polisen idag, nä, och det bör bli så här med.” 

 

En del av brandmannayrket är fysiskt - kraven är ställda med utgångspunkt i att den anställde ska orka med exempelvis rökdykning. Bilden är från Höganäs.
En del av räddningstjänstyrket är fysiskt – kraven är ställda med utgångspunkt i att alla anställda ska orka med exempelvis rökdykning. Bilden är från Höganäs.

 

Bloggen kommer att fortsätta sitt arbete med att skildra räddningstjänstens vardag. Jag kommer att förfölja brandmännen med mina kameror, precis som vanligt och visa er resultaten. Är just DU sugen på att jobba inom räddningstjänsten? Ta då chansen om den kommer – du vet aldrig vad du kan förrän du har provat.

På återseende.

Ett dygn hos räddningstjänsten

Bilen berättar att det är 12 minusgrader när jag parkerar utanför brandstationen i Hässleholm på lördagsmorgonen. Jag har så mycket kläder på mig att en Michelingubbe framstår som graciös i jämförelse. Ett dygn hos räddningstjänsten i Hässleholm, ihop med Grupp 4, väntar och jag både ser fram emot upplevelsen och är givetvis lite smånervös. – det är sådan jag är. Jag har träffat Per Friis, skiftets insatsledare, tidigare under planeringsstadiet men i övrigt är det endast obekanta ansikten.

Om ni kommer ihåg så är det ju inte första gången som jag avviker från Osby och hälsar på hos en annan räddningstjänst: i november hittade ni ju mig i Höganäs som bjöd in till storövning – inlägg här, här och här. Och nu är det alltså dags att ni får se vad som händer i Hässleholm under ett skift. Ni ska få träffa Per, Lasse, Jonatan, Roger, Johan T, Hussein och Johan E, de två sistnämnda är deltidsbrandmän och var med på förmiddagen, medan de övriga fick dras med mig ett helt dygn.

 

På utflykt från min "hemstation", dags för ett dygn i Hässleholm.
På utflykt från min ”hemstation”, dags för ett dygn i Hässleholm.

 

Det blir ett mastodontinlägg, jag förvarnar er redan nu. Och jag har förhoppningen att ni återigen ska känna det som om ni var med, det blir blandad kompott: mat, fysträning, taksäkringsövning, rundtur på stationen och utryckning.

Är ni redo?

Efter en snabb kopp kaffe (vissa saker kan man bara inte tulla på) bar det iväg ut till en gammal lada längs med riksväg 23 där övning pågick. Uppdraget var att borra hål för att kunna sätta ner dimspikar (läs mer om just dimspikar i det här inlägget), och för att på så sätt effektivt kunna släcka den påhittade branden. Uppe i hävarkorgen ser ni Johan E (nr 53) och Hussein (nr 66) och det är Jonatan, med nummer 28 på hjälmen, som är övningsledare under det här momentet. Vi övriga stod och stampade på marken och försökte hålla värmen.

 

Hävaren är parkerad på en sida av byggnaden och"släckinsatsen" sa genomföras på taket på motsatt sida.
Hävaren är parkerad på en sida av byggnaden och”släckinsatsen” ska genomföras på taket på motsatt sida.

 

För att ge er lite perspektiv på hur högt uppe Johan E och Hussein är...
För att ge er lite perspektiv på hur högt uppe Johan E och Hussein är…

 

Övningsledaren Jonatan.
Övningsledaren Jonatan.

 

De är högt uppe.
De är högt uppe.

 

Utomhus i 12 minus - inte direkt min favoritsysselsättning.
Utomhus i 12 minus – inte direkt min favoritsysselsättning.

 

Johan E sliter hårt för att ta sig tillbaka till korgen efter att ha borrat hål i taket.
Johan E sliter hårt för att ta sig tillbaka till korgen efter att ha borrat hål i taket.

 

Från vänster: Per, Lasse och Johan T.
Från vänster: Per, Lasse och Johan T.

 

Vi som var"publik" försökte hålla värmen så gott det gick.
Vi som var”publik” försökte hålla värmen så gott det gick.

 

Johan hjälper till med linorna för att hjälpa kollegan Hussein upp.
Det där taket är ganska halt…

 

Det där taket är ganska halt.
Johan E hjälper till med linorna för att hjälpa kollegan Hussein upp.

 

Jonatan har koll så att Johan E och Hussein kommer ner ordentligt och säkert.
Jonatan har koll så att Johan E och Hussein kommer ner ordentligt och säkert.

 

Snart nere igen.
Snart markkontakt igen.

 

Och då är 2030 ihopfälld igen.
Och då är 2030 ihopfälld igen.

 

Hävaren står stadigt med hjulen i luften...
Hävaren står stadigt med hjulen i luften…

 

Och då beger vi oss mot stationen och kaffet och värmen.
Och då beger vi oss mot stationen och kaffet och värmen.

 

När vi kommer tillbaka får jag den guidade rundvandringen på brandstationen och jag tror att jag nog sett alla rum, skrymslen och vrår. Ni har ju läst om det här med Friska Brandmän förut i bloggen, hur använd utrustning ska tas om hand på ett speciellt sätt för att minska risken att brandmännen utsätts för cancerogena ämnen, så jag passar på att fråga Per om hur det arbetet går till praktiskt i Hässleholm och han visar de speciella rum där nedsmutsade larmställ och annan utrustning rengörs och återställs utan att utsätta någon för risker med farliga partiklar.

 

DSC_7193
Ni har sett det förut – jag hittar någon att förfölja och sedan skuggar jag den personen nitiskt, här är det alltså Per som har mig i hasorna.

 

DSC_7245
Tyst i vagnhallen – brandbilarna har intagit viloläge.

 

DSC_7195
På en brandstationen finns det, kanske inte helt otippat, brandsläckare i ansenlig mängd.

 

DSC_7190
I övningscontainern döljer sig ett kök som går att elda i.

 

DSC_7197
I Hässleholm tvättas inte slang för hand utan den här maskinen löser uppgiften.

 

DSC_7198
Innanför den här porten sker sanering av kontaminerad utrustning.

 

DSC_7199
Per berättar hur använd släckutrustning tas in genom en speciell ingång för att undvika att dra in farliga ämnen i andra delar av brandstationen.

 

DSC_7201
Diskmaskin modell gigantisk.

 

DSC_7271
Lunchrum till vänster och sedan sovrum utplacerade längs med korridoren.

 

DSC_7211
Skånsk geografilektion ingick.

 

Via högtalarsystemet får vi höra att maten är klar och traskar upp till lunchrummet. Jag berättar lite om om Projekt Räddningstjänst för gänget och tack och lov är det ingen som ser direkt tveksam ut. Roger tar sedan hand om mig en stund och vi kikar bland annat på räddningstjänstens helt nya släckbil.

 

Dags för lite utfodring.
Dags för lite utfodring.

 

Kaffet är viktigt.
Kaffet är viktigt.

 

Morgonens övning gås igenom vid matbordet.
Morgonens övning gås igenom efteråt vid matbordet.

 

Johan E till vänster berättar hur han upplevde det att halka omkring på ett tak.
Johan E till vänster berättar hur han upplevde det att halka omkring på ett tak.

 

Det är ett sammansvetsat gäng och det blir många skratt.
Det är ett sammansvetsat gäng och det blir många skratt, Lasse (t.v) och Jonatan.

 

DSC_7212
Räddningstjänsten i Hässleholm har en sprillans ny släckbil (2010) och Roger berättar om alla funktioner och finesser.

 

DSC_7216
Den nya brandbilen har ett nytt släcksystem som jag tidigare bara hört talas om men aldrig sett: skärsläckare.

 

Heltidsbrandmännen har förmånen att ha fysträning på arbetstid och söndagens pass var nog det i särklass längsta (mätt från starttid till sluttid i alla fall), då det först gick ett larm (dock åkte jag inte med ut) och precis när träningen återupptagits kom ett larm om en trafikolycka på riksväg 21. Per och jag åkte först i befälsbilen 2080 och kunde på plats snabbt konstatera att det trots allt verkade ha gått bra med bilföraren men att bilen var i sämre skick.

 

Gårdagens fysträning blev uppdelad i tre delar då det kom två larm ganska tätt efter varandra.
Gårdagens fysträning blev uppdelad i tre delar då det kom två larm ganska tätt efter varandra.

 

Lasse tröttade ut löpbandet med stor entusiasm.
Lasse tröttade ut löpbandet med stor entusiasm.

 

Jonatan kör bänkpress...
Jonatan kör bänkpress…

 

...och coachar sedan kollegan Johan T när det är dennes tur.
…och coachar sedan kollegan Johan T när det är dennes tur.

 

Larmet har gått och det är snabb påklädning som gäller.
Larmet har gått och det är snabb påklädning som gäller.

 

DSC_7283
Jag hade mina ytterkläder på egen krok och blev klar först, annars hade jag inte kunnat ta denna bild.

 

2080, med Per och mig, kör först.
2080, med Per, mig och kamerorna, kör först.

 

Vi är plats och blåljusen signalerar på långt håll till andra trafikanter om att något har inträffat.
Vi är framme och blåljusen signalerar på långt håll till andra trafikanter om att något har inträffat.

 

2010 är på plats.
2010 är på plats.

 

Bilisten körde in i mitträcket på väg 21 innan färden tog slut i mitträcket.
Bilisten körde in i mitträcket på väg 21 innan färden tog slut i sidoräcket.

 

Brandmännen undersöker om bilen eventuellt är körduglig, men den visar sig vara ett fall för bärgare.
Brandmännen undersöker om bilen eventuellt är körduglig, men den visar sig vara ett fall för bärgare.

 

DSC_7318

 

DSC_7322

 

DSC_7314
Det är rejält halt på platsen.

 

Polisen kommer på plats och räddningstjänsten kan därmed lämna platsen.
Polisen kommer på plats och räddningstjänsten kan därmed lämna.

 

Vägen är tvåfilig just där olyckan har hänt. Bilden visar ganska väl vilken arbetsmiljö räddningspersonal befinner sig i på en trafikolycka.
Vägen är tvåfilig just där olyckan har hänt. Bilden visar ganska väl vilken arbetsmiljö räddningspersonal befinner sig i på en trafikolycka, hur utsatta de är. Jag, väl synlig i Osbys reflexväst, håller mig hela tiden vid sidoräcket – bilarna passerar väldigt nära räddningsfordonen.

 

Om det står ett par skor mitt i vägen i vagnhallen så är det ett ganska säkert tecken på att det har gått ett larm någonstans.
Om det står ett par skor mitt i vägen i vagnhallen så är det ett ganska säkert tecken på att det har gått ett larm någonstans.

 

Styrkan parkerar åter på stationen efter utryckningen i vinterkylan.
Styrkan parkerar åter på stationen efter utryckningen i vinterkylan.

 

DSC_7361
Då blir det ombyte till träningskläder igen alltså.

 

Tillbaka igen och dags att återuppta träningen i gymmet.
Tillbaka igen och Per går tillbaka ner till gymmet i källaren.

 

Klockan hinner bli mycket innan det är dags för middag, men vid niotiden på kvällen lyckas vi äntligen äta, det är lite låga blodsockernivåer vid det laget och de första tuggorna slinker snabbt ner och alla är överens om att det vore bra om det inte går något larm just nu.

Det gör det inte och efter lite TV-häng i otroligt sköna fåtöljer blir det dags att gå och lägga sig. Jag har fått ett eget rum tilldelat mig och känner, när jag bäddat ner mig, hur kroppen vägrar att slappna av. Kamerautrustningen är ordnad så att jag bara kan galoppera förbi och ta den med mig i farten och jag har koll på var tjocktröjan finns. Det är många tankar som fajtas i mitt trötta huvud: kommer jag att vakna om larmet går (en av brandmännen har berättat att det faktiskt har hänt att han inte vaknat) och kommer jag att veta var jag befinner mig eller blir det total förvirring?

Men natten är lugn, jag sover inte lika gott som hemma – det måste jag ju medge – nerverna är väl inte på helspänn direkt men åtminstone i beredskapsläge. Vid sjutiden på morgonen är det liv och rörelse igen och en timme senare dyker nästa gäng upp för att avlösa Grupp 4.

 

Här hade jag nog faktiskt kunnat somna in för natten.
Här hade jag nog faktiskt kunnat somna in för natten.

 

Mitt rum med utsikt mot stationens innergård och järnvägen.
Mitt rum med utsikt mot stationens innergård och järnvägen.

 

Men godnatt då då.
Men godnatt då då.

 

Det har blivit morgon och kaffet är klart.
Det har blivit morgon och kaffet är klart, det är lite tröttare miner än under gårdagen.

 

Jag säger hejdå till rummet som har varit mitt eget krypin under dygnet.
Jag säger hejdå till rummet som har varit mitt eget krypin under dygnet.

 

Jag tackar för mig och kör hem, efter att ha lovat (hotat) med att eventuellt komma tillbaka vid något tillfälle, och jag är några erfarenheter rikare.

Bilens talar om att det är 13 minus och jag håller mig i princip inomhus resten av dagen.

På återseende.

 

”Varenda larm innebär en klump av oro i magen”

Nu har ni kunnat följa deltidsbrandmännen i Osby och Lönsboda sedan i september förra året. Ni har fått en inblick i deras vardag med larm och övningar och har fått se hur de rusar in på stationen när larmet går, hur de i tät och ogenomtränglig rök släpar ut dockor, hur de arbetar med att återställa all utrustning efter avslutade insatser och ni har fått se gemenskapen som uppstår kring kaffe och Bullens korv. I november kunde ni dessutom läsa om hur fem nya brandmän rekryterades till räddningstjänsten i Osby och ni fick en lite närmare förklaring till hur de fysiska testerna går till  i antagningsprocessen. Ni hittar de inläggen här samt här.

Det här inlägget kan bli ett av de viktigaste inläggen så här långt för Projekt Räddningstjänst – i dag ska ni få en ingående presentation av vad yrket som deltidsbrandman, eller mer korrekt: räddningstjänstpersonal i beredskap, innebär.

Det är dock inte mig ni ska få ”lyssna” på- jag vet ju egentligen inte vad det innebär att vara deltidsbrandman (jag bara fotar dem) och därför ska ni få höra det av deltidsbrandmännen själva.

Men det stannar inte där. För yrket påverkar inte bara brandmannen själv och dennes arbetsgivare: det finns ju oftast en familj med i bilden också. Därför ska ni även få ta del av deras berättelser.

Jag har valt att leverera alla dessa tankar, känslor och upplevelser i citatform, inte för att någon kräver anonymitet utan mer för att det inte på något sätt alls är viktigt vem som säger vad. Bilderna som ni får se är helt enkelt tidigare opublicerade bilder som används för att illustrera sammanhanget och har alltså inte nödvändigtvis något direkt samband med berättelserna.

Om vi tar det från början, varför väljer man att bli deltidsbrandman?

-Största anledningen var att jag kände att jag ville vara med och göra nytta, hjälpa till i samhället. Och sen hade jag ju många arbetskamrater i mitt ordinarie arbete som tryckte på lite och ville att jag skulle söka.

-Har alltid varit intresserad av räddningstjänst sen jag var en liten knatte. Det ger en så mycket efter man hjälpt någon! Alla larm är olika, mycket problemlösning.

-Min första utmaning vara att klara testerna, det var drivkraften när jag började träna. Sen hörde man på kollegor vilken trevlig gemenskap det är och att man verkligen gör skillnad. Har aldrig ångrat mitt beslut gå med i räddningstjänsten.

-Från början så var det nog som för många en dröm. Både pappa o farfar var brandmän. Sen är det nog lite ett kall, viljan att hjälpa andra och tillfredsställelsen man känner när man gjort det. Sen är det känslan av att göra det tillsammans som en grupp. Tillsammans är vi starka. En för alla, alla för en.

När jag först fick frågan om jag var intresserad av en annan deltidare så sa jag NEJ!! Det där klarar inte jag…. Men tanken var väckt.  Och har jag fått något för mej så fullföljer jag oftast! Det är jag glad för nu!

-Tror det är för att man är nyfiken. Och det finns ju alltid ”risk”  för att man faktiskt kan rädda liv.

-Jag brinner för att hjälpa människor. Intresset har alltid funnits där och jag var med i ungdomsbrandkåren så jag sökte senare som deltidsbrandman.

 

ASA_9433

 

Hur påverkar jobbet som deltidsbrandman din vardag?

-Man får planera livet/vardagen efter jouren. Alltså lite hjälp av mor- och farföräldrar vid barnens kvällsaktiviteter osv. Min fru har fått ändra sitt schema när det är min jourvecka. Har en del kompisar och andra anhöriga som har telefonjour dvs att ungarna kan ringa till dom ifall jag sticker på larm. På arbetet är det inga problem alls – mina chefer är också brandmän . Man missar ju dock tyvärr en del födelsedagskalas och liknande.

-Det gäller att planera livet efter beredskapen. Man vet veckorna långt innan året börjar. Sen får sambon dra ett lite tyngre lass under den veckan med barnen. Lämna/hämta på dagis är uteslutet för min del då samt att vara själv hemma med barnen om det skulle gå larm. Fritiden den veckan får man anpassa efter vad som går att göra inom tidsramen för att hinna till stationen. Har man något viktigt så går det oftast byta med någon kollega men då får man räkna med att ställa upp tillbaks. Vilket är givet för min del. På mitt vanliga arbete vet man att om det går larm så försvinner jag och oftast tar jag igen tiden i efterhand. 

-Arbetade i byn när jag gick med och då var det inga problem med familjen eller annat.  Reser numera mycket i jobbet och ett av mina önskemål när jag sökte det jobbet var att det skulle gå att kombinera med räddningstjänsten – utan räddningstjänsten hade min fritid varit mycket fattigare, vi har kul ihop, tränar, bastar, äter en bit mat ihop och svingar även en bägare vid tillfälle.

 

DSC_4614

 

-Familjen får dra ett tungt lass,samtidigt som de är stolta så händer det ju att jouren gör det omöjligt att vara med på vissa aktiviteter. Man lär sig planera sin fritid – har man jouren försöker man kanske bjuda hem folk istället för att åka iväg. Har man projekt hemma så tar man dem den vecka man har jouren på sin ordinarie semester. Sen hjälper vi varandra så mycket det går med byten. Allting är mycket lättare idag när barnen börjar bli äldre – de är så stora att de klarar sig själva om jag sticker på larm. När de var riktigt små kunde min fru inte ens köra ner och träna när jag hade jouren. Så visst är familjen inblandad i allra högsta grad.

-Familjen påverkas mycket och ibland är det ett pussel att få ihop livet med beredskap och övningar. Samma sak på jobbet. Detta funkar enbart pga av mina kollegors goda vilja. När jag försvinner får de göra mitt jobb också.

-Det fungerar jätte bra. Det var lite jobbigt i början, man skulle anpassa sig mycket, till exempel skulle man ha bilen parkerad på rätt håll, då sparar man mycket tid. Men nu är allt så självklart man tänker inte ens på det längre. Man kan ju ändå göra mycket när man har jouren. Man sitter ju inte bara still och väntar. Jag umgås med familj och vänner och tränar precis som vanligt. 

Ni märker att de pratar mycket om familjen, hur barn och partners får anpassa sig efter beredskapsveckor. Därför bestämde jag mig för att även fråga hur det är att dela sin vardag med en deltidsbrandman.

-Vi behöver ha två bilar och man  får vara flexibel med barnens aktiviteter och familjens mattider under jourveckorna. Att planera semestern kretsar mycket kring jourveckorna.

-De svåraste och stressigaste momenten under jouren är barn som ska skjutsas på aktiviteter, mat som ska handlas, tider som ska passas och andra ”måsten” som man andra veckor delar på men sedan ena parten ska sköta själv jourveckan. Alla barnen måste kläs på och tas med vid minsta lilla sak som är utanför hemmets väggar. Vid sena hämtningar får små barn vänta med sömn då de måste följa med. Så visst påverkar det familjen på flera sätt -lite som att vara ensamstående.

Varje gång larmet går frågar jag ”Vad är det för larm”, av svaret kan jag ana hur länge han blir borta och hur orolig jag bör vara. Det är en lättnad när han kommer hem igen och allt är bra. En del sömnlösa nätter har det blivit.

Och det är ett måste att ha två bra bilar så påverkar även ekonomiskt. Svårt att planera och som partner får man ofta avstå från egna ”äventyr” för att alltid finnas där hemma. Så man kan säga att båda parter har jour den veckan. Storhelger kan man inte alltid vara med och fira med övrig släkt och vänner om det inte är på våra premisser.

Men det är så klart spännande och med stolthet vi har en brandman i familjen. Vi vet att han gör gott den tid han är från oss – vilket barn avgudar inte sin pappa som är brandman!! Jag är stolt över att ha en man som är brandman!

 

DSC_2391

 

-Vid larm finns det alltid en oro över att något ska hända, särskilt om det gäller större bränder och rökdykningsbiten tycker jag INTE om! Det är förenat med större risker. 

Avbruten sömn när larmet går på natten – som småbarnsförälder behövs sömnen extra mycket. Vaknar barnen blir de ledsna och oroliga. Det har hänt att barnen blivit ledsna och undrat om pappa inte kommer hem igen eller vad som händer om det börjar brinna i pappa. Vid larm vill jag veta vad det gäller -jag har lärt mig ungefär vilken tid det tar för olika larm samt vilka risker det innebär. 

Det sociala livet blir mycket påverkat. Var tredje vecka kan hela familjen inte lämna hemmet. Är det kalas eller annat får barnen och jag åka själva och mina aktiviteter, såsom träning, möten eller annat måste alltid planeras. Spontanmöten eller annat kan jag glömma! Pappa kan inte vara hemma själv med barnen. Om det går larm måste någon annan vuxen finnas till hands med barnpassning – jag har blivit proffs på att planera

Jag kan inte åka ner till byn och handla utan att barnen måste följa med. Går det larm så… Var tredje vecka innebär faktiskt deltidsbrandmannayrket mycket extra stress, planering, hänsyn etc för både mig, barnen och våra familjer och vänner. Till viss del blir det en livsstil. Ibland längtar jag tills han går av jouren JAG kan börja leva igen, för jag är verkligen låst under jourveckan.  Jag är dock mycket stolt över vad brandmännen åstadkommer och den trygghet de skapar. Att få vara en del av den känns toppen!

 

DSC_4397

 

-Att leva med en deltidsbrandman innebär stora uppoffringar – du vet aldrig vilket ögonblick din partner rusar i väg för att larmet går, mitt i en vällagad 3-rätters middag på nyårsafton piper sökaren och där sitter du själv med all mat och du har ingen aning om det handlar om 30 minuter eller 4 timmar. Du kan aldrig (under jourveckan) be brandmannen ha maten klar till du kommer hem, larmet kan gå under matlagningen och du blir ofta väckt mitt i natten för att larmet går. Att försöka somna om innan partnern är tillbaka är bara att glömma.

En viktig sak är också den stora oro man känner när partnern är i väg på ett larm -innebär det rökdykning och vem ”dyker” med honom i så fall? Orkar denne någon dra ut honom om en olycka är framme?  Är det halt ute när de kör i väg på larm? Varenda larm innebär en klump av oro i magen.

 

DSC_1581

 

Ja, ni kan ju läsa själva – yrket kräver att både familj, arbetsgivare och vänner ställer upp och stöttar. Jag kan bara säga att jag personligen är full av beundran för det jobb brandmännen utför och jag är ytterst tacksam för att de finns. Nästa gång ni ser dem jobba, kanske på en trafikolycka eller en brand, då vet ni hur många som är involverade för att det här gänget ska kunna dra på sig larmställen och komma till undsättning.

På återseende.

Vad är det som går och går?

Minns ni att Osbys räddningstjänst nyligen har rekryterat fem nya brandmän? Inlägget hittar du här.

En del av rekryteringen innehåller olika slags prov som ska testa både fysisk och mental styrka och stabilitet. Det finns reglerat i lag och som utgångspunkt från detta kan varje räddningstjänst utforma testerna. I Osby handlar det bland annat om att springa upp i brandtornet med slangkorgar, memorera en hög olika prylar som ligger där uppe, rulla ut och ihop (med tempo) smalslang och grovslang i vagnhallen, släpa tung docka ett visst antal meter, sitta i mörker med störande musik och lösa uppgifter på ett papper i skenet av en ficklampa, bärga en docka i simbassängen, såga itu en planka med slö såg och montera ihop ett rör av olika kopplingar. Flera av dessa moment utförs med rökskydd på, det vill säga flaskpaket och andningsmask.

Och så är det testet på löpbandet. Det är, i min uppfattning, oftast just detta moment som det pratas om, hur svårt det är och att en och annan stupar på just detta. I korthet går testet ut på att under 8 minuter gå i uppförsbacke, detta görs iklädd larmställ med hjälm och testpersonen ska bära en vikt på 25 kilo.

I dag var denna testperson jag.

I något slags wild-and-crazy-ögonblick sa jag att jag ville testa löpbandet. Tänkte att det kan bli roliga bilder när jag trillar av och trasslar ihop ben och armar i en hög. Men sedan… Sedan fick jag prestationsångest. Och började öva. Så ni som råkat se mig i gymmet i Hästveda, med tung ryggsäck och iförd täckjacka, mössa och termobyxor – oroa er inte, jag är inte totalgalen, det fanns ett syfte med utstyrseln.

Första gången jag tränade så trodde jag dock att vaderna skulle sjukskriva sig. Jag svor. Och svor och sa flera andra fula ord. Faktiskt ganska många innovativa nya ord av tvivelaktig karaktär.

Men jag gav mig inte utan körde nog cirka sex pass på gymmet enligt testmodellen, vid vissa tillfällen gjorde jag testet två gånger. Allt för att vara förberedd (jag var scout på lågstadiet). Och lite ovilja att misslyckas kanske också kan ha varit inblandat.

Om jag är vältränad, undrar ni? Njae, lagom, skulle jag vilja säga. Cyklar mountainbike och löptränar lite samt blänger då och då på vikter och maskiner på gymmet. Är nog ganska normalbyggd – 170 cm lång och väger in på 68 kilo.

Nåja, idag var Dagen D. Och jag var nervös och funderade på om nerverna skulle ställa till det. Insatsledaren Janne hade i uppdrag att guida mig igenom rullbandstestet och han började med att ge mig instruktioner och goda råd. Jag minns inga av dem.

En hög hälsofrågor senare var det dags. Fotografen är stationens brandingenjör, Jimmie, som på nåder fick låna mina kameror. Helt ärligt så glömde jag bort att det togs bilder när jag väl började traska.

Janne sa ganska många saker, men min stressblockerade hjärna tog inte in ett endaste ord,
Janne sa ganska många saker, men min stressblockerade hjärna tog nog inte in ett endaste ord.

 

Jag är inte så kaxig som jag ser på bilden som är tagen några minuter innan testet började.
Jag är inte så kaxig som jag ser ut på bilden som är tagen några minuter innan testet började.

 

DSC_6397
Hjälm ska ju också på, gul huvudbonad betyder ju styrkeledare och jag är väl ganska nöjd med denna snabba befordran.

 

Flaskpaket med vikter som ska på min rygg.
Flaskpaket med vikter som ska hängas på min rygg.

 

Remmar och annat meck som ska spännas och dras åt.
Remmar och annat meck som ska spännas och dras åt.

 

Några sekunder kvar innan vi börjar.
Några sekunder kvar innan vi börjar.

 

Då kör vi väl igång då.
Då kör vi väl igång då.

 

I lånat larmställ.
I lånat larmställ.

 

Ingen söndagspromenad direkt.
Ingen söndagspromenad direkt.

 

Koncentration.
Koncentration.

 

Janne och Jimmie pratade under testet, vad som sägs här minns jag inte. Alls.
Janne och Jimmie pratade under testet, vad som sägs här minns jag inte. Alls. Men det verkar vara något roligt.

 

Inte långt kvar nu.
Inte långt kvar nu.

 

Yay! Det tog en sisådär 8 timmar innan det sjönk in att jag faktiskt klarat rullbandstestet.
Yay! Det tog en sisådär 8 timmar innan det sjönk in att jag faktiskt klarat rullbandstestet.

 

Och av med utrustningen igen, jag är ganska tacksam för hjälpen.
Och av med utrustningen igen, jag är ganska tacksam för hjälpen.

 

Beviset på att jag klarade det - rutan för godkänd är ibockad.
Beviset på att jag klarade det – rutan för godkänd är ibockad.

 

Ett annat moment, att släpa docka ett visst antal meter. Jag provade även detta (bildbevis finns ej) och hade nog fått godkänt.
Ett annat moment, att släpa docka ett visst antal meter. Jag provade även detta (bildbevis finns ej) och hade nog fått godkänt.

 

Sågen är slö och alltså väldigt motsträvig att såga med. Detta är ett av de pulshöjande testmoment som genomförs med rökskydd på.
Sågen är slö och alltså väldigt motsträvig att såga med. Detta är ett av de pulshöjande testmoment som genomförs med rökskydd på.

 

Här är förutsättningarna för ett av momenten,
Här är förutsättningarna för ett av momenten.

 

Såhär ska slutresultatet se ut.
Så här ska slutresultatet se ut.

 

Hur det kändes? Helt okej, faktiskt. Andfådd men inga känningar knappt i benen. Hade jag inte förberett mig med träning och inte haft en hyfsad grundkondition i botten så hade det varit tufft. Och vet ni, det var roligt, riktigt roligt, när väl nervositeten började släppa.

Om jag ska bli brandman?

Nej, jag håller mig till fotograferingen och mitt vanliga dagtidsjobb som ligger långt ifrån räddningstjänstbranschen.

Men ni som funderar på att söka till yrket – gör det! Testerna är inte övermänskliga och branschen behöver definitivt olika typer av brandmän.

I morgon ska ni få kika in i vardagen hos räddningstjänsten igen och se vad en kall, ruggig och isig decembertisdag kan bjuda på i Osby.

På återseende.

”Det måste bli rätt” – räddningstjänsten övar

Ni har ju fått se, och kommer vid många fler tillfällen att få se, när räddningstjänsten övar på olika insatsscenarion. Varför räddningstjänsten övar är givetvis en självklarhet, dessutom är det ett krav att en deltidsbrandman ska ha 50 övningstimmar om året.

Men trots övningarna så kan brandmännen ändå inte förbereda sig exakt på vad som kommer att möta dem när sökaren piper och brandbilarna rullar ut, men rutiner måste vara ordentligt inövade för att fungera i skarpt läge. Eller som räddningschefen Peter uttrycker det:

-Även om det går fort så måste det bli rätt, annars händer olyckor.

Projekt Räddningstjänst inleddes ju under andra halvan av det här året och det var vissa övningar kvar på programmet. Ni har ju bland annat fått se trafikolycka, lägenhetsbrand, dimspiksanvändning vid brand i takkonstruktion, olika rökövningar (med studiebesök i hög riskmiljö i Höganäs) och räddningsinsats vid utsläpp av salpetersyra.

Vem bestämmer vilka övningar som ska göras? Ja, det är till viss del upp till brandmännen själva. En representant från varje grupp framför sin egen styrkas önskemål och Janne pusslar sedan ihop alla bitar till ett färdigt program. Nästa halvårs program är klart, men jag tänker inte avslöja några detaljer, eller snarare kan inte ens om jag hade önskat – inte ens jag har fått se det ännu. Men jag kan lova att jag åker med Osbys räddningstjänst till en annan del av Skåne för att se hur det går till vid en varm rökövning. Ni får ge er till tåls helt enkelt.

 

Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.
Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.

 

"Alla rader ska fyllas", meddelar Janne.
”Alla rader ska fyllas”, meddelar Janne.

 

En tillbakablick på höstens övningsprogram.
En tillbakablick på höstens övningsprogram.

 

Det är många önskemål som ska antecknas.
Det är många önskemål som ska antecknas.

 

Jag var nyligen med på en sjukvårdsutbildning i Osby och jag kände att det även för mig var väldigt nyttigt med en uppfräschning av gamla kunskaper. Räddningstjänsten kör ju på IVPA-larm, när brandmännen beräknas komma fram snabbare än ambulansen, och utbildningen innehöll en stor bredd på de olika sjukdomstillstånd och skador som brandmännen kan tänkas stöta på. Och Mr Bean gjorde ett litet gästspel, se nedan.

 

DSC_3848

 

DSC_3826

 

DSC_3831

 

DSC_3837

 

DSC_3842

 

DSC_3866

 

DSC_3857

 

DSC_3854

 

Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.
Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.

 

Dessa övningar har ni ju också fått se i höst:

Bilolycka Osby.
Bilolycka Osby.

 

Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

Rökövning Lönsboda.
Rökövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.
Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

På återseende.

Sanering efter oljeutsläpp

Det här med att följa räddningstjänsten i vardagen har gett mig en otrolig mängd nya upplevelser. Som ni vet är ju tanken att ni genom bilderna ska få veta vad brandmännen egentligen gör på dagar och kvällar. Ni har hittills fått se många inlägg om övningar, ni har hängt med på brandtillsyn, ni har mött flera olika personer i närbild och ni har även fått se utryckningsbiten – när det körs snabbt och med blåljus.

Men långt ifrån alla insatser som räddningstjänsten utför, involverar tjutande sirener. I Osby fick jag ju chansen att följa släckning av en markbrand från början till slut, om ni inte minns så klicka här. När jag för ett litet tag sedan besökte räddningstjänsten i Höganäs så hann jag precis sticka in huvudet och presentera mig innan jag blev tillfrågad om jag inte ville åka med ut på ett saneringsuppdrag. Vem tackar nej, liksom?

På ett industriområde i närheten av brandstationen hade ett rör gått sönder på en lastbil och hydraulolja hade läckt ut. Martin och Christian packade in utrustning i 4060 och sedan gav vi oss av. Det regnade i icke oansenlig mängd och blåste och jag som tyckte att jag var noga med att inte gå i närheten av oljan kunde nästan åka skridskor i kängorna efteråt – det var som att ha två bananskal under skosulorna. Jag lägger det till erfarenhetslistan, det vill säga saker som jag lärt mig i det här projektet.

 

Samtalet om ett utsläpp av hydrauloja har nyss kommit och Christian och Martin packar in saneringsmaterial och redskap för att kunna åtgärda utsläppet.
Samtalet om ett utsläpp av hydraulolja har nyss kommit och saneringsmaterial och redskap packas för att utsläppet ska kunna åtgärdas.

 

Det gick åt en hyfsad mängd säckar Ikasorb.
Det gick åt en hyfsad mängd säckar Ikasorb.

 

Då kör vi.
Då kör vi.

 

Den där pölen är alltså inte bara vatten.
Den där pölen är alltså inte bara vatten.

 

Ni ser att det blåser...
Ni ser att det blåser…

 

Området späras av men det är svårt at se exakt var oljan befinner sig.
Området spärras av men det är svårt att se exakt var oljan befinner sig.

 

Martin sopar och försöker täcka över all olja.
Martin sopar och försöker täcka över all olja.

 

Säck efter säck hälls ut och brandmännen får återvända till stationen för att hämta mer material.
Säck efter säck hälls ut och brandmännen får återvända till stationen för att hämta mer material.

 

Det tar en stund innan Martin och Christian anser att de lyckats täcka över all olja.
Det tar en stund innan Martin och Christian anser att de lyckats täcka över all olja.

 

Kletigt - och även jag som trodde att jag höll mig på behörigt avstånd, fick olja under skosulorna.
Kletigt – och även jag, som trodde att jag höll mig på behörigt avstånd, fick olja under skosulorna.

 

Sådär, klart.
Sådär, klart.

 

 

Såhär kan alltså en vardag se ut hos räddningstjänsten, oavsett vilken ort det handlar om.

På återseende.

Livräddning, splashdräkter och en het zon

”Allt som kommer in SKA saneras ut!”

Det är tydliga och bestämda instruktioner när brandingenjör Jimmie Ask är övningsledare.

I det här fallet är det vikten av att avspärrningsgränserna hålls som han syftar på och detta demonstrerar han på whiteboardtavlan redan i den inledande teoridelen innan övningen drar igång på allvar. Hur kan det se ut när räddningstjänsten anländer till en olycka med utspillt farligt ämne? Vilka faktorer ska övervägas? Vilka avstånd gäller för het, varm och kall zon?

 

Andreas och Jimmy förbereder.
Andreas och Jimmy förbereder.

 

Så här ser det ut, en bil, en läckande behållare med salpetersyra och en person fastklämd.
Så här ser det ut, en bil, en läckande behållare med salpetersyra och en person fastklämd.

 

Från patientens perspektiv.
Det där ser inte skönt ut.

 

Här har ni det: zonerna som gäller vid ett utsläpp av farligt ämne. Kall zon är det säkraste alternativet.
Här har ni det: zonerna som gäller vid ett utsläpp av farligt ämne. Kall zon är det säkraste alternativet.

 

En del av kvällens övningsgäng.
En del av kvällens övningsgäng.

 

Larmet kallas ut. Förutsättningarna är lite otydliga, uppringaren verkar inte ha helt klart för sig vad som har inträffat. Det pratas om ett eventuellt farligt ämne som läcker och styrkechef Sten-Erik  organiserar brandmännen: splashdräkter ska fram och saneringssläp kopplas på tankbilen. Några fler detaljer kommer fram efterhand och släckbilen 8210 rullar ut först, med Benny, Bamse och Fredrik fullt påklädda i larmställ, andningsapparatur och de gula dräkterna som ska skydda mot kemikalier.

 

En uppringare berättar att något hänt nere vid reningsverket och Sten-Erik försöker planera hur insatsen ska läggas upp.
En uppringare berättar att något hänt nere vid reningsverket och Sten-Erik försöker planera hur insatsen ska läggas upp.

 

Och då drar kvällens övning igång.
Och då drar kvällens övning igång.

 

jag vet inte vad ni tycker men jag får en känsla av att det vekar som om ingen anmäler sig frivillig att ta på sig den gula uniformen.
Jag vet inte vad ni tycker men jag får en känsla av att det verkar som om ingen anmäler sig som frivillig att ta på sig den gula uniformen.

 

Först ska all vanlig utrustning på.
Först ska all vanlig utrustning på.

 

Säkerligen en helt ergonomisk arbetsställning: Håkan hjälper Bamse på med skyddskläderna.
Säkerligen en helt ergonomisk arbetsställning: Håkan hjälper Bamse på med skyddskläderna.

 

Att det ska vara så svårt...
Det är inte helt lätt att få på allt, ens med hjälp.

 

Benny får byxhjälp av Rolle och Fredrik.
Benny får byxhjälp av Rolle och Fredrik.

 

Sista finjusteringen.
Sista finjusteringen.

 

Allt klart för avfärd.
Allt klart för avfärd.

 

Min chaufför den här kvällen i - Simon.
Min chaufför den här kvällen i 8240 – Simon.

 

När tankbilen kommer fram är arbetet med livräddning redan i full gång.
När tankbilen kommer fram är arbetet med livräddning redan i full gång.

 

Fotografen åker tankbil (var annars liksom) och vi anländer ihop med resten av styrkan (som idag är betydligt större än normalt) och ser att brandmännen i 8210 redan har försökt att rädda livet på den person som klämts fast under en läckande behållare med salpetersyra. Jag skriver försökt, det hände mycket på platsen och det var svårt att avgöra om det fanns några livstecken.

 

Hököns räddningspersonal känns lättast igen på de blå hjälmarna.
Hököns räddningspersonal känns lättast igen på de blå hjälmarna.

 

Mannen i gul hjälm, Sten-Erik chefar över styrkan i denna övning.
Mannen till höger i gul hjälm, Sten-Erik, chefar alltså över styrkan i denna övning.

 

"Personen" som låg fastklämd under behållarens med frätande salpetersyra har räddats.
”Personen” som låg fastklämd under behållaren med frätande salpetersyra har räddats.

 

Lite konfererande om vad som bör göras härnäst.
Lite konfererande om vad som bör göras härnäst.

 

Bassänger sätts upp i saneringssyfte.
Bassänger sätts upp i saneringssyfte.

 

Kollektiv avspolning.
Kollektiv avspolning.

 

Vem det är i splashdräkten vet jag faktiskt inte men det är Karl som sköter saneringen.
Vem det är i splashdräkten vet jag faktiskt inte men det är Karl som sköter saneringen.

 

Han kanske ser lite barsk ut, övningsledaren, men gänget fick gott om beröm.
Han kanske ser lite barsk ut, övningsledaren, men gänget fick gott om beröm.

 

Skyddsklädseln är tvådelad och uppenbarligen inget man snabbt vränger av sig. Fredrik får assistans.
Skyddsklädseln är tvådelad och uppenbarligen inget man snabbt vränger av sig. Fredrik får assistans.

 

Ögonblicket när kollegorna så att säga i princip hällt Benny ur spalshdräkten.
Ögonblicket när kollegorna så att säga i princip hällt Benny ur splashdräkten.

 

Det finns nog inget direkt smidigt sätt att ta av en sådan här dräkt.
Det finns nog inget direkt smidigt sätt att ta av en sådan här dräkt.

 

Bara byxorna kvar innan Bamse är av med kemklädseln.
Bara byxorna kvar innan Bamse är av med kemkläderna.

 

Ah, äntligen!
Ah, äntligen!

 

Och så masken...
Och så masken…

 

Fast då behövs hjälp.
Fast då behövs hjälp.

 

Han berättar efteråt att allt han ville vara att få av sig utrustningen. det var tydligen väldigt varmt.
Han berättar efteråt att allt han ville vara att få av sig utrustningen – det var tydligen väldigt varmt.

 

Djupt andetag i kall kvällsluft.
Djupt andetag i kall kvällsluft.

 

Befrielse.
Befrielse.

 

Jag tror nog att den här bilden säger allt. Bamse har själv godkänt publicering av sig med med totalgalen blick.
Jag tror nog att den här bilden säger allt. Bamse har själv godkänt publicering av sig själv med totalgalen blick.

 

Ni har fått se många, många bilder idag. Som jag nämnde igår så var det en upplevelse att plåta räddningsinsats i mörker. Just mina funderingar kring själva fotograferingen tar vi i ett framtida inlägg, idag ligger fokus på brandmännen i Lönsboda och Hökön som gjorde en riktigt bra övning igår kväll. Väl godkänt från fotografen i alla fall, ingen trampade ner mig eller råkade knuffa omkull mig.

Med det här inlägget hoppas jag också att jag lyckats illustrera hur det förmodligen känns inuti en splashdräkt (jag har ju inte upplevt det själv) och hur skönt det mest troligen är att faktiskt komma ur den.

På återseende.

 

Utsläpp av farligt ämne

Ikväll har jag genomfört en av de roligaste fotograferingar jag någonsin upplevt. En kväll som var både en dröm och en mardröm fototekniskt sett.

Utflyktsmålet var  Lönsboda och det jag har plåtat är vad som i branschen benämns kemövning, och det finns ett gediget bildmaterial från kvällen. Jag granskar häpet bild efter bild och blir återigen så förbaskat glad över att få den här chansen att följa räddningstjänsten på riktigt nära håll.

Nedan ser ni några av kvällens bilder, mest som en liten aptitretare. Fler inlägg från kvällens övning kommer i veckan.

 

En del av gänget som stått ut med mig ikväll.
En del av gänget som stått ut med mig ikväll.

 

Brandingenjör Jimmie bär iväg med kvällens patient.
Brandingenjör Jimmie bär iväg med kvällens patient.

 

Benny får påklädningshjälp, hjälp som definitivt behövs.
Benny får påklädningshjälp, hjälp som definitivt behövs.

 

Det var en stor övning som involverade 8210, 8240, 8250, 8260 samt 8510.
Det var en stor övning som involverade 8210, 8240, 8250, 8260 samt 8510.

 

Ikväll var även delar av Hököns brandvärn med och övade.
Ikväll var även delar av Hököns brandvärn med och övade.

 

I just det här scenariot är avspärrningen otroligt viktig, läs mer om varför imorgon.
I just det här scenariot är avspärrningen otroligt viktig, imorgon kan ni läsa mer om varför.

 

Hur det känns att vara innesluten i splashdräkten? Jag har inte testat själv men såg hur brandmännen såg ut efteråt och det var miner av lättnad över att slippa ur det gula fängelset.
Hur det känns att vara innesluten i splashdräkten? Jag har inte testat själv men såg hur brandmännen såg ut efteråt och det var miner av lättnad över att slippa ur det gula fängelset.

 

Grundlig sanering.
Grundlig sanering.

 

Det krävdes två man för att få Fredrik ur splashdräkten.
Det krävdes två man för att få Fredrik ur splashdräkten.

 

På återseende.

Räddningstjänsten – ord och inga visor

Brandstationen i Osby.

Många rum, en stor vagnshall, en hel fordonspark och mängder av annan utrustning. Många olika personer vistas här av och till på exempelvis larm och övningar. Och det finns en del regler att hålla sig till och runt om i stationsmiljön finns dessa föreskrifter, uppmaningar och instruktioner uppsatta.

Häng med på en guidad tur, full av uppmaningar, på stationen i Osby.

 

Den här skärmen är nog viktigast av alla. Så här ser den ut när läger är lugnt och larmställen vilar på sina respektive platser,
Den här skärmen är nog viktigast av alla. Så här ser den ut när läget är lugnt och larmställen vilar på sina respektive platser.

 

Men när något händer ser det ut så här.
Men när något händer ser det ut så här.

 

I slangtvätten.
I slangtvätten.

 

Båten är alltid laddad.
Båten är alltid laddad.

 

Minne från en forn räddningschef, Uno Nilsson, som var chef i Osby till slutet av 1980-talet.
Minne från en forn räddningschef, Uno Nilsson, som var chef i Osby till slutet av 1980-talet.

 

Fler visdomsord.
Fler visdomsord.

 

Jag har lärt mig ett nytt uttryck: Skarp slang. Och ni som inte visste vad det betyder vet nu. Varsågoda.
Jag har lärt mig ett nytt uttryck: Skarp slang. Och ni som inte visste vad det betyder vet nu. Varsågoda.

 

Hyllan för sliten slang - slang som används i vissa situationer.
Hyllan för sliten slang – slang som enbart används i vissa situationer.

 

På väg ut när det är bråttom är det en fördel om dörren öppnas på rätt håll.
På väg ut när det är bråttom är det en fördel om dörren öppnas på rätt håll.

 

Jag kan säga att det nog inte spelar någon roll hur stor skylt det är. Jag tryckte.
Jag kan säga att det nog inte spelar någon roll hur stor skylt det är. Jag tryckte.

 

Obs!
Obs!

 

Klädanvisning.
Klädanvisning.

 

Ni har läst det en och anna gång förut, vikten av att inte släpa med sig farliga ämnen till en rena(are) miljö.
Ni har läst det en och annan gång förut, vikten av att inte släpa med sig farliga ämnen till en rena(are) miljö.

 

Det gäller att tanka rätt.
Det gäller att tanka rätt.

 

Och ha en bra dag!
Och ha en bra dag!

 

Ett litet utrymme. Med mycket saker.
Ett litet utrymme. Med mycket saker.

 

Nej, det är inget fel på min kamera. Men det är ofrånkomligt att en papperslapp i en tvätthall märks av tidens tand.
Nej, det är inget fel på min kamera. Men det är ofrånkomligt att en papperslapp i en tvätthall märks av tidens tand.

 

I klartext, med noggranna instruktioner.
I klartext, med noggranna instruktioner.

 

En vänlig uppmaning om flera stora saker.
En vänlig uppmaning om flera stora saker.

 

Räddningstjänst är ett törstigt arbete och utryckningsfordonen har inte bara vatten att släcka eld med.
Räddningstjänst är ett törstigt arbete och utryckningsfordonen har inte bara vatten att släcka eld med.

 

Vad straffet blir för den som inte tömmer sin flaska vet jag dock inte.
Vad straffet blir för den som inte tömmer sin flaska vet jag dock inte.

 

Tja, det mesta är väl färgat, så mycket vittvätt förekommer nog inte här.
Tja, det mesta är väl färgat, så mycket vittvätt förekommer nog inte här.

 

Det finns skyltar som även är rent informativa.
Det finns skyltar som även är rent informativa.

 

 

På återseende.