Om att bli cafsad

Ni har kanske märkt att jag hänger med räddningstjänsten ibland?

Och det är ju långt ifrån det som jag normalt sysslar med i min egen yrkesroll som statligt anställd person som spenderar en hel del tid med skrivbordslokaliserat utredningsarbete. Men jag får lära mig mycket, ofta vare sig jag vill eller ej, av räddningstjänstfolket.

Kunskap är alltid nyttigt även om jag i livet efter Projekt Räddningstjänst inte kommer att ha någon direkt användning av det jag vet om dimspikar och om siffrorna på olika brandbilar (där jag fick en uppsträckning  av brandingenjören Jimmie häromdagen då jag hade glömt vad siffran 2 står för när det exempelvis står 265-8010). Jag gör ju mitt bästa liksom.

I lördags, när jag lekte paparazzifotograf i Revinge, så fick styrkorna från Osby och Lönsboda testa på två olika sätt att bekämpa bränder, med utrustning som de i dagsläget inte själva har tillgång till i sina bilar. Jag ska nu försöka förklara så att alla begriper och risken är väl att branschfolket kommer att himla med ögonen och stänga ner bloggsidan.

Jag är inte rätt person överhuvudtaget att ge er någon form av ingående utbildning men jag kan leverera lite bilder som komplement i alla fall… Den utrustning som brandmännen fick möjlighet att prova är CAFS och skärsläckare.

I korta drag, CAFS är utrikiska och står för Compressed Air Foam System. En verkligt liten del skumvätska blandas med vatten och kombineras med tryckluft. Resultatet? En skummig gegga som liksom klistrar sig fast mot den yta du har siktat på och det är rejält tryck i slangen, vilket gör att du inte behöver stå alltför nära den brand du entusiastiskt försöker avliva.

Jag kan ha uppfunnit ett nytt uttryck i anslutning till detta – att bli cafsad. För jag blev cafsad. Intet ont anande stod jag en bit bort från Göran när det var hans tur att testa sagda skumsörja. Sedan kom en plötslig vindby och både jag och kameran (min bebis!) kunde anse oss cafsade. Tack.

Även skärsläckare provkördes. Det är en finurlig manick och den snabba versionen är att vatten eller vatten och abrasiv (finmalet metallspån – se jag lyssnade på genomgången) blandas och med högt tryck skickas detta genom ett munstycke och kan skära igenom till exempel väggar. Det blir ett litet ingångshål som inte släpper igenom så mycket syre och strålen från skärsläckaren blir till en fin vattendimma som kyler brandgaserna. Brandmännen kan därmed påverka branden utifrån.

Vill ni veta mer så rådfråga närmaste räddningstjänst eller möjligen internet. Ovanstående information speglar nämligen vidden av innehållet i min kunskapsbank.

Vi tar lite bilder istället.

 

Instruktören Pierre förklarar hur CAFS fungerar.
Instruktören Pierre förklarar hur CAFS fungerar.

 

Håkan är först ut i gänget att testa.
Håkan är först ut i gänget att testa.

 

Det är rejält tryck och det gäller att stå stadigt.
Det är rejält tryck och det gäller att stå stadigt.

 

Styrkan siktade på en container och här syns det hur skummet effektivt stannar kvar på väggen.
Styrkan siktade på en container och här syns det hur skummet effektivt stannar kvar på väggen.

 

Det exakta ögonblicket när en fotograf och en Nikon D7000 blir cafsade.
Det exakta ögonblicket när en fotograf och en Nikon D7000 blir cafsade.

 

Skärsläckaren testas av Dan medan Göran stöttar upp.
Skärsläckaren testas av Dan medan Göran stöttar upp.

 

Det är full skyddsutrustning på vid användandet av skärsläckaren.
Det är full skyddsutrustning på vid användandet av skärsläckaren.

 

C(L)AFS.
C(L)AFS.

 

Jag tackar för visat intresse och hoppas att ni inte blivit alltför förvirrade av genomgången.

På återseende.

Hemlighetsmakeri och rökdykning

Det här är för mig ett lite knepigt inlägg att skapa.

Det återstår nämligen två stycken lördagsövningar i Revinge för brandmännen i Osby, Lönsboda och Hökön. Därför måste jag vara ganska hemlighetsfull så att inte upplägget avslöjas. Och för er brandmän som ännu inte genomgått övningen: jag är överhuvudtaget inte alls mutbar (men jag gillar belgisk choklad).

Men som vanligt, trots hemlighetsmakeriet, ska ni få mina intryck av dagen och jag tänker bjuda er på en hel del rökdykarbilder bland annat och ni får se övningarna genom mina ögon, med bilder som faktiskt berättar en historia. Jag har ju kommit så långt nu efter ett halvår att jag sällan behöver titta på numren när brandmännen är klädda för rökdykning utan nu ser jag på kroppshållning och rörelsemönster vem som är vem och det innebär också att det på något vis är lättare för mig att fotografera – att hitta bra bildsituationer.

Att få besöka Räddningsskolan i Revinge är en upplevelse i sig och igår var det ju bara en bråkdel av det gigantiska området som jag hann se. Men där finns många olika objekt att öva räddning i: skepp, flygplan, tåg och massor av olika slags byggnader. Och att få förmånen att fotografera där nere – jag känner mig lyckligt lottad faktiskt.

På morgonen samlades vi i vagnhallen. Larmställen åkte på och rökskydden plockades ihop. Nu satte jag, till följd av total okunskap, inte ihop mitt eget utan hade turen att få hjälp av Janne, och efter en genomgång av programmet med skolans instruktörer, Peter och Pierre, så drog allt igång.

Jag skuggade dagens befäl, den med röd hjälm alltså, räddningschefen Peter som huserade i lilla 8060 som dagen till ära fick vikariera för ordinarie befälsbil 8080 (som ju inte kan lämna hemkommunen). Hököns släckbil 8510 var också med, i övrigt fick styrkorna låna släckbilar på plats.

Förutom den utmaning jag skrev om igår, så var jag ju mest observatör (med kamera) och det ger ju mig en del tid att både betrakta och reflektera. Och jag kan säga att de jobbade hårt, de där brandmännen. Även om det ”bara” är övning så är det ju skarpa miljöer med riktig eld och ingen fuskrök och det är intressant att se hur alla har sina roller och hur smidigt arbetet går. Peter var som sagt befäl och dagens styrkeledare med gula hjälmar var Dan från Osby och Pierre från Lönsboda och de var ansvariga för respektive styrka.

Jag kan nog inte säga så mycket mer om dagen ännu, detta är tydligen snudd på statshemlighet och eventuellt straffbart att avslöja något om övningarna. Så det vågar jag inte. Men bilder ska ni få.

 

Det är en del utrustning som ska monteras.
Det är en del utrustning som ska monteras.

 

Rökskydden ligger på rad.
Rökskydden ligger på rad.

 

Jannike, Pierre och Emelie pusslar ihop sina rökskydd.
Jannike, Pierre och Emelie pusslar ihop sina rökskydd.

 

Dagen är fylld av både allvar och massor av skratt. De känner varandra väl och det är ju faktiskt så att de i vissa situationer faktiskt lägger sina liv i kollegornas händer. Här Göran och Peter.
Dagen är fylld av både allvar och massor av skratt. De känner varandra väl och det är ju så att de i vissa situationer faktiskt lägger sina liv i kollegornas händer. Här Göran och Peter.

 

Peter (t.v.) och Pierre är instruktörer på Räddningsskolan.
Peter (t.v.) och Pierre är instruktörer på Räddningsskolan.

 

Ungdomsbrandkåren var med och hade sina egna övningar.
Ungdomsbrandkåren var med och hade sina egna övningar.

 

Vikarie.
Vikarie.

 

Vi får i uppdrag att bege oss hit på larm.
Vi får i uppdrag att bege oss hit på larm.

 

Vattnet ska på men det visar sig att pumpen på den lånade bilen 1010 strular. Ordern kommer att bege sig till stationen och hämta en ny släckbil - sådant som är möjligt när det är övning men desto svårare i verkligheten.
Vattnet ska på men det visar sig att pumpen på den lånade bilen 1010 strular. Ordern kommer att bege sig till stationen och hämta en ny släckbil – sådant som är möjligt när det är övning men desto svårare i verkligheten.

 

DSC_9469
Det är snabba kliv.

 

Här vet de fortfarande inte vad som väntar på just den här övningen.
Här vet de fortfarande inte vad som väntar på just den här övningen.

 

DSC_9486
Janne är med och har lite koll på säkerheten.

 

För det otränade ögat ser det mest oorganiserat ut men jag kan intyga att slangarna snabbt har kopplats ihop.
För det otränade ögat ser det mest oorganiserat ut men jag kan intyga att slangarna snabbt kopplas ihop.

 

Dan är styrkeledare för osbyfolket.
Dan är styrkeledare för osbyfolket.

 

I väntan på att den nya bilen ska anlända.
I väntan på att den nya bilen ska anlända.

 

Maskerna ger anonymitet men jag råkar ju veta att det här är Emma.
Maskerna ger anonymitet men jag råkar ju veta att det här är Emma.

 

Någon är räddad men insatsen fortsätter och tempot är högt.
Någon är räddad men insatsen fortsätter och tempot är högt.

 

Ni ser det om och om igen i mina bilder - koncentrationen. Efter varje övningsmoment blir det utvärdering och.
Ni ser det om och om igen i mina bilder – koncentrationen. Efter varje övningsmoment blir det utvärdering och fokus är lika stort som under den aktiva delen av insatsen.

 

Lunchpaus för Bamse, Peter, Bengt och Rolle.
Lunchpaus för Bamse, Peter, Bengt och Rolle.

 

Som rökdykare är du väl instängd med luva, hjälm, mask och huvan tajt knäppt.
Som rökdykare är du väl instängd med luva, hjälm, mask och huvan tajt knäppt.

 

Dagens maskot blev överöst med klappar.
Dagens maskot blev överöst med klappar.

 

Väldigt, väldigt smutsig slang rullas ihop och lastas in i bilen igen efter avslutad insats.
Väldigt, väldigt smutsig slang rullas ihop och lastas in i bilen igen efter avslutad insats.

 

Här har alla precis kommit ut ur den brinnande byggnad jag skrev om igår.
Här har alla precis kommit ut ur den brinnande byggnad jag skrev om igår.

 

Någon blev täckt av skum...
Någon blev täckt av skum…

 

Bamse.
Bamse.

 

Pierre förklarar vad som egentligen skedde utanför byggnaden när vi andra satt där inne tillsammans med elden.
Pierre förklarar vad som egentligen skedde utanför byggnaden när vi andra satt där inne tillsammans med elden.

 

Larmet skickas ut på radio och befälet bekräftar att han har uppfattat informationen.
Larmet skickas ut på radio och befälet bekräftar att han har uppfattat informationen.

 

Vid ankomst till platsen för larmet ger sig styrkeledaren Dan iväg med långa kliv för att försöka få information från räddningsledaren som ju här är den som är först på plats.
Vid ankomst till platsen för larmet ger sig styrkeledaren Dan iväg med långa kliv för att försöka få information från räddningsledaren som ju här är den som är först på plats.

 

Snabbt dras slang och rökdykarna gör sig klara att gå in, här Håkan.
Snabbt dras slang och rökdykarna gör sig klara att gå in, här Håkan.

 

Bilden ljuger en smula. Den är tagen med teleobjektiv - jag har lärt mig att inte gå nära när slangen rullas ut.
Bilden ljuger en smula. Den är tagen med teleobjektiv – jag har lärt mig att inte gå nära när slangen rullas ut.

 

Dan och Peter har ungdomsbrandkåren, med sin ledare Jocke, som publik.
Dan och Peter har ungdomsbrandkåren, med sin ledare Jocke, som publik.

 

Från Hökön var Ulf och Tobias med i Revinge.
Från Hökön var Ulf och Tobias med i Revinge.

 

Det är ett rejält oväsen från fläktar och brandbilarnas dieselmotorer och Pierre försöker trots detta höra på vad som sägs på radion.
Det är ett rejält oväsen från fläktar och brandbilarnas dieselmotorer och Pierre försöker trots detta höra vad som sägs på radion.

 

Tobias rullar ut slang och i bakgrunden ser ni ungdomsbrandkåren.
Tobias rullar ut slang och i bakgrunden ser ni ungdomsbrandkåren.

 

De båda styrkeledarna Dan och Pierre.
De båda styrkeledarna Dan och Pierre.

 

Jag vet ju att det här bara är dockor, men bilden är ändå otroligt obehaglig.
Jag vet ju att det här bara är dockor, men bilden är ändå otroligt obehaglig.

 

Inne i mörker och rök så försöker brandmännen hitta sätt att ventilera ut röken.
Inne i mörker och rök så försöker brandmännen hitta sätt att ventilera ut röken.

 

Pierre och Peter har överläggningar om brandbekämpningsarbetet.
Pierre och Peter har överläggningar om brandbekämpningsarbetet.

 

Styrkan från Lönsboda står redo.
Styrkan från Lönsboda står redo.

 

Hur sikten är där inne framgår nog ganska tydligt av den här bilden-.
Hur sikten är där inne framgår nog ganska tydligt av den här bilden på Peter S.

 

Vattentrycket kontrolleras innan de ger sig in för att släcka.
Vattentrycket kontrolleras innan de ger sig in för att släcka.

 

Sammankopplat.
Sammankopplat.

 

Efter sista övningen pustar Bamse ut.
Efter sista övningen pustar Bamse ut.

 

Och Peter och Bengt andas ut.
Och Peter och Bengt andas ut.

 

Dagen är slut. De lånade släckbilarna backas in i skolans vagnhall och brandmännen packar åter ihop sin utrustning.
Dagen är slut. De lånade släckbilarna backas in i skolans vagnhall och brandmännen packar åter ihop sin utrustning.

 

I nästa inlägg ska ni faktiskt, överraskande (?) nog, få ser mer av Revinge.

På återseende.

När det brinner på riktigt

Jag lovade ju att uppdatera er efter dagens utflykt. Det blir ett kort inlägg eftersom jag är trött som en narkoleptisk gnu som sprungit tre maraton på raken.

Dagen har tillbringats i Revinge där styrkor från Osby, Lönsboda, Hökön samt Ungdomsbrandkåren har haft heldagsövning. Jag har så många bra bilder och är så full av nya intryck att det riktigt karusellsnurrar i skallen.

Men det som gjort allra störst intryck på mig idag var upplevelsen av att sitta med i en rökfylld byggnad där det är riktig eld som orsakar att det inte går att se någonting överhuvudtaget och det är riktigt eld som skapar en överraskande varm miljö.

Hur mycket jag än föreställde mig att det skulle vara mörkt och varmt så var det inget mot hur det faktiskt kändes. Jag var mer inne på att det skulle bli jobbigt med all utrustning: komplett larmställ med de mest otympliga handskarna i världshistorien, hjälm med luva under och jackans huva tätt knäppt på det mest klaustrofobiska vis och sedan mask på det med flaskpaket på ryggen. Om jag var så himla förberedd vet jag inte -jag snabbövade en kort stund i början av veckan.

Men allt det där kändes faktiskt helt ok. Dock sitter jag här och är fortfarande förvånad över vilken otäck miljö det så snabbt blir av en brand. Fast jag är också lite sådär löjligt nöjd över att jag klarade av utmaningen och mentalt har jag nog vuxit både en och två centimeter.

Och – hatten av till alla rökdykare som ju faktiskt arbetar under sådana här förhållanden.

Jag släpade in reservkameran D200 i röken och hettan. Nu undrar jag om den någonsin kommer att sluta lukta rök…

Det var ingen lätt miljö att fota i, det kan jag lova. Och särskilt inte med de där handskarna. Men några bilder blev det från insidan i alla fall och även om de inte är av högsta kvalitet så publicerar jag dem i förhoppningen att de åtminstone förmedlar en del av det jag kände där i mörkret.

 

Vi ser inte så mycket, kameran och jag och det var en liten överraskning att kolla bilderna efteråt, jag hade inte en aning om det blev en enda bild som inte var becksvart.
Vi ser inte så mycket, kameran och jag och det var en liten överraskning att kolla bilderna efteråt, jag hade inte en aning om det blev en enda bild som inte var becksvart.

 

Här är det taket i det rum där elden startade. Hotfulla lågor är nog bästa beskrivningen.
Här är det taket i det rum där elden startade. Hotfulla lågor är nog bästa beskrivningen.

 

Här har röken skingrats och kameran hittar plötsligt en brandman där i mörkret.
Här har röken skingrats och kameran hittar plötsligt en brandman där i mörkret.

 

Och snart går det även att urskilja ett fönster.
Och snart går det även att urskilja ett fönster.

 

Denna och nästa bild är från en annan byggnad där brandingenjören Jimmie satte brandmännen i arbete.
Denna och nästa bild är från en annan byggnad där brandingenjören Jimmie satte brandmännen i arbete.

 

DSC_1435

 

I morgon blir det garanterat fler bilder från dagen i Revinge.

På återseende.

Livräddning i rök och mörker

Jag hängde ju i Osby i går kväll när det var dags för rökövning och här kommer alltså bilderna. Det blir inte särskilt många bokstäver idag – en av grupperna har inte genomfört övningen ännu så jag tänker inte avslöja några detaljer kring upplägget. Men jag kan säga att det var både mörkt och rökigt.

När jag fotograferar så är jag helt och hållet fokuserad på min uppgift och även om jag fotograferar det jag ser så är det inte förrän efteråt, när jag kikar på bilderna i datorn, som jag faktiskt ser på riktigt. Det är då jag upptäcker detaljerna, nyanserna och vad som egentligen hände och det är riktigt spännande. Det som främst slog mig när jag gick igenom allt material från gårdagens övning är hur rökdykarna sliter och hur trötta och svettiga de är efteråt.

Tack och lov är det på bilderna nedan bara en lokal fylld med teaterrök. Men vet ni, ibland blir det ju på riktigt. Och jag är full av beundran över att det finns de som har valt det här yrket.

I det här inlägget möter ni Jimmie som är räddningsledare, Lennart som har gul hjälm och alltså är styrkeledare, Leif, Nicklas, Emma, Håkan och Peter. Ansvariga för övningen är Lars-Erik och Dan.

 

DSC_1164

 

DSC_1183

 

DSC_9161

 

DSC_9179

 

DSC_9162

 

DSC_1188

 

DSC_1191

 

DSC_1198

 

DSC_1204

 

DSC_9158

 

DSC_1256

 

DSC_9324

 

DSC_9318

 

DSC_9278

 

DSC_9201

 

DSC_1305

 

DSC_9336

 

DSC_9207

 

DSC_9215

 

DSC_9229

 

DSC_9224

 

DSC_1289

 

DSC_1288

 

DSC_9341

 

DSC_9312

 

DSC_9234

 

DSC_9298

 

DSC_9386

 

DSC_1302

 

DSC_1311

 

 

Imorgon ska jag tillbringa en heldag med ”mina” brandmän från Osby, Lönsboda och Hökön och jag lovar att bildrapportera den upplevelsen när jag har återhämtat mig…

På återseende.

”Det måste bli rätt” – räddningstjänsten övar

Ni har ju fått se, och kommer vid många fler tillfällen att få se, när räddningstjänsten övar på olika insatsscenarion. Varför räddningstjänsten övar är givetvis en självklarhet, dessutom är det ett krav att en deltidsbrandman ska ha 50 övningstimmar om året.

Men trots övningarna så kan brandmännen ändå inte förbereda sig exakt på vad som kommer att möta dem när sökaren piper och brandbilarna rullar ut, men rutiner måste vara ordentligt inövade för att fungera i skarpt läge. Eller som räddningschefen Peter uttrycker det:

-Även om det går fort så måste det bli rätt, annars händer olyckor.

Projekt Räddningstjänst inleddes ju under andra halvan av det här året och det var vissa övningar kvar på programmet. Ni har ju bland annat fått se trafikolycka, lägenhetsbrand, dimspiksanvändning vid brand i takkonstruktion, olika rökövningar (med studiebesök i hög riskmiljö i Höganäs) och räddningsinsats vid utsläpp av salpetersyra.

Vem bestämmer vilka övningar som ska göras? Ja, det är till viss del upp till brandmännen själva. En representant från varje grupp framför sin egen styrkas önskemål och Janne pusslar sedan ihop alla bitar till ett färdigt program. Nästa halvårs program är klart, men jag tänker inte avslöja några detaljer, eller snarare kan inte ens om jag hade önskat – inte ens jag har fått se det ännu. Men jag kan lova att jag åker med Osbys räddningstjänst till en annan del av Skåne för att se hur det går till vid en varm rökövning. Ni får ge er till tåls helt enkelt.

 

Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.
Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.

 

"Alla rader ska fyllas", meddelar Janne.
”Alla rader ska fyllas”, meddelar Janne.

 

En tillbakablick på höstens övningsprogram.
En tillbakablick på höstens övningsprogram.

 

Det är många önskemål som ska antecknas.
Det är många önskemål som ska antecknas.

 

Jag var nyligen med på en sjukvårdsutbildning i Osby och jag kände att det även för mig var väldigt nyttigt med en uppfräschning av gamla kunskaper. Räddningstjänsten kör ju på IVPA-larm, när brandmännen beräknas komma fram snabbare än ambulansen, och utbildningen innehöll en stor bredd på de olika sjukdomstillstånd och skador som brandmännen kan tänkas stöta på. Och Mr Bean gjorde ett litet gästspel, se nedan.

 

DSC_3848

 

DSC_3826

 

DSC_3831

 

DSC_3837

 

DSC_3842

 

DSC_3866

 

DSC_3857

 

DSC_3854

 

Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.
Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.

 

Dessa övningar har ni ju också fått se i höst:

Bilolycka Osby.
Bilolycka Osby.

 

Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

Rökövning Lönsboda.
Rökövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.
Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

På återseende.

Storövning i hög riskmiljö

Som ni kunde läsa i förrgår så svek jag tillfälligt Osbys räddningstjänst och styrde kosan mot nordvästra Skåne och Höganäs, efter en inbjudan av Henrik Persson som är operativ chef där. Han lockade med ord som storövning och hög riskmiljö, varpå jag krävde att vädret åtminstone skulle vara hyfsat, inte blåst och regn samtidigt liksom.

Ni kan kanske gissa väderläget när jag anlände till Höganäs tidigt på morgonen? Japp, blåst och regn. Jag kände mig alltså väldigt välkommen. På eftermiddagen kom vädret dock ur sin trotsperiod och det var till och med solsken en liten stund.

Under dagen tog jag ungefär 1500 bilder. Det är många. Så den här veckan kommer ni att få se en hel del räddningstjänstbilder från Höganäs.

Ni har ju sett mig fota kalla rökövningar förr, både i Lönsboda (här) och i Osby här och även här). Då har prio ett varit livräddning, till skillnad mot Höganäsövningen. Inte så att brandmännen där struntar i liv, men förutsättningarna var brand i industribyggnad, modell ganska stor, och att alla personer redan var ute ur lokalen. Arbetet kunde då istället inriktas på släckning.

Dagen till ära var det inte bara heltids- och deltidsbrandmän inblandade i övningen. Tre extra personer var engagerade: en fotograf (vem nu det kan tänkas vara), en elev från SFI – Alicia som gör praktik hos räddningstjänsten, samt Peter Kovacs som är kommunstyrelsens ordförande och så att säga hade en PRAO-dag ute på fältet.

 

De här personerna får ni möta idag:

Henrik P, övningsledare.
Henrik P, övningsledare.

 

Mats, övningsledare.
Mats, övningsledare.

 

Jim, räddningsledare.
Jim, räddningsledare.

 

Christian.
Christian.

 

Sebastian.
Sebastian.

 

Milic.
Milic.

 

Marcus.
Marcus.

 

Alicia.
Alicia.

 

Martin.
Martin.

 

Henrik S.
Henrik S.

 

Linus.
Linus.

 

Henrik H.
Henrik H.

 

Peter, kommunalråd.
Peter, kommunalråd.

 

Givetvis begärde fotografen att få åka tankbil, här 4040, för det är det som fotografen liksom gör. Det var flera som tittade lite underligt på mig när jag meddelade detta. Någonstans har de inte läst bloggen ordentligt, misstänker jag. Jag kallade åtminstone inte 4040 för badkar, man ska inte tänja på gränserna för mycket. Höganäsfolket känner mig inte. Ännu.

4040 och jag.
4040 och jag.

 

Håll i er, det blir många bilder idag.

Förberedelser:

 

Jag fick lära mig en ny förkortning: RFG - räddningsförstärkning.
Jag fick lära mig en ny förkortning: RFG – räddningsförstärkning.

 

En del av lokalen som ska rökfyllas. Den är, som ni ser, inte tom på grejor.
En del av lokalen som ska rökfyllas. Den är, som ni ser, inte tom på grejor.

 

Det tar en bra stund att fylla upp hela byggnaden med den vita teaterröken.
Det tar en bra stund att fylla upp hela byggnaden med den vita teaterröken.

 

Klart!
Klart!

 

Styrkan samlades innan lunch för att få lite förutsättningar för övningen:

DSC_4630

 

DSC_4631

 

 

Jim, räddningsledare.

Då kör vi väl igång då, Mats spelar rollen som uppringare och möter upp brandbilarna utanför gården där vi håller till:

DSC_4654

 

DSC_4658

 

DSC_4668

 

DSC_4678

 

DSC_4685

 

Sedan drar arbetet med att rökdyka och ”släcka” igång:

DSC_4707

 

DSC_4756

 

DSC_4741

 

DSC_4730

 

DSC_4711

 

DSC_4780

 

DSC_4815

 

DSC_4829

 

DSC_4824

 

DSC_4776

 

DSC_4843

 

DSC_4774

 

DSC_5189

 

DSC_4862

 

DSC_4876

 

Här öppnar de dörren för första gången och röken väller ut.
Här öppnar de dörren för första gången och röken väller ut.

 

DSC_4883

 

DSC_4927

 

DSC_4929

 

DSC_4931

 

DSC_4966

 

DSC_4995

 

DSC_4999

 

DSC_4912

 

DSC_4772

 

DSC_5075

 

DSC_5100

 

DSC_5103

 

DSC_5048

 

DSC_5022

 

DSC_5197

 

DSC_5236

 

DSC_5276

 

DSC_0182

 

DSC_5302

 

DSC_5377

 

DSC_5332

 

DSC_5131

 

RFG:n blir ledningscentral och det är här Jim mestadels håller till. Bilen är utrustad med en drönare och den används i dag för att få en överblick över området.

DSC_5184

 

DSC_5185

 

DSC_5155

 

DSC_5157

 

DSC_5271

 

Eftersnacket:

DSC_5565

 

DSC_5404

 

DSC_5221

 

DSC_5217

 

Och så var det den tråkiga biten kvar –  städningen:

 

DSC_4765

 

DSC_5178

 

DSC_5423

 

Oj, En brandman utan huvud. Så är det i Höganäs...
Oj, En brandman utan huvud. Så är det i Höganäs…

DSC_5475

 

DSC_5456

 

Övningen pågick länge och jag måste erkänna att jag var ganska trött efteråt. Och återigen lämnar jag en räddningstjänstövning med känslan av hur otroligt roligt det är att fotografera i de här miljöerna och den där ganska överväldigande insikten av hur svårt det är att överhuvudtaget se någonting i tät rök.

De slet hårt, brandmännen, och en person fick kämpa lite extra. Honom ska ni få möta i ett eget inlägg imorgon, det tycker jag ändå att han är värd.

På återseende.

Dagens räddningstjänst – seriös höjd och otrohet

Egentligen är bloggen för trött för att blogga. Dagen har varit ganska intensiv och jag har tagit så många bilder att kamerorna till slut väldigt surt muttrade något om övertidsarbete, kollektivavtal och slavdriveri. Jag förstår inte vad de menar.

Tidigt i morse begav jag mig iväg med kamerautrustning samt (akut införskaffad) vattenfast mascara. Jag hade ju sett vad SMHI utlovat för dagen. Hela förmiddagen regnade det horisontellt och jag är glad att jag pälsade på mig som en annan eskimå.

Anledningen till resan?

Jo, för ett tag sedan damp det ner ett mail i inboxen. Avsändare var Henrik Persson från räddningstjänsten i Höganäs och han hade bara idel lovord att ösa över Projekt Räddningstjänst. Henrik bjöd även in mig och kamerorna för att tillbringa en dag hos honom och hans brandmanskollegor i nordvästra Skåne, för att kika på vad de sysslar med.

Det är det jag har gjort idag och Höganäs räddningstjänst kommer att dyka upp som gäster i ett par inlägg här framöver. Så oroa er inte, jag har faktiskt bara flörtat lite med sagda räddningstjänst, det kan väl ändå inte räknas som otrohet? Fokus för projektet är fortfarande vardagen i Osby, jag lovar.

Men vilken fantastisk dag det har varit, det tjuriga vädret till trots. Det har varit rök, oljeutsläpp, en tankbil (givetvis) samt en avslutning ikväll som innebar att testa hur högt upp 4030 når. Väldigt högt kan jag meddela. Väldigt högt.

Så som jag skrev i inledningen, jag är trött men ändå så taggad och nöjd med den här dagen, inte minst bildmässigt, att jag inte kunde låta bli att kika på bilderna och skriva några rader. Detta inlägg kommer att fokusera på 4030 som är Höganäs ganska nyinförskaffade höjdfordon. Och det är inte bara utsikten som är hisnande – prislappen fick mig nästan att trilla baklänges.

 

Möt 4030.
Möt 4030.

 

Säkerheten är viktig och självklar. Alla som ska upp i korgen ska ha sele.
Säkerheten är viktig och självklar. Alla som ska upp i korgen ska ha sele.

 

Det är en och anna rem som ska knäppas i mörkret.
Det är en och annan rem som ska knäppas i mörkret.

 

Korgen sänks mot marken (för att fotografen ska kunna hoppa i utan att behöva balansera på stegen uppe på bilen).
Korgen sänks mot marken (för att fotografen ska kunna hoppa i utan att behöva balansera på stegen uppe på bilen).

 

De som är vana tar den här vägen i och ut korgen.
De som är vana tar dock den här vägen i och ur korgen.

 

Jag hakas fast i korgen och vi påbörjar färden uppåt.
Jag hakas fast i korgen (det känns som ett helt överkomligt säkerhetstänk) och vi påbörjar färden uppåt.

 

Lite högre upp...
Lite högre upp…

 

Fotografen har kanske pratat om kontrollbehov tidigare. Någonstans känner jag at jag vuxit lite av att åka i blåljusfart med räddningschefen i Osby, samt kvällens höjdupplevelse i regn och blåst. Det var bara att lita på att Henrik, och brandmännen nedanför, har koll på läget.
Fotografen har kanske pratat om kontrollbehov tidigare. Någonstans känner jag att jag vuxit lite av att åka i blåljusfart med räddningschefen i Osby, samt kvällens höjdupplevelse i höganäsisk blåst och regn. Det var bara att lita på att Henrik, och brandmännen nedanför, har koll på läget.

 

Det är högt.
Det är högt.

 

Ovant högt.
Ovant högt.

 

På väg neråt.
På väg neråt.

 

Fast mark under fötterna igen.
Fast mark under fötterna igen.

 

Nästa omgång bilder fotograferar jag från marken.
Nästa omgång bilder fotograferar jag från marken.

 

Det är en utmaning att fotografera i mörker och att fota just räddningspersonal i mörker är en mardröm eftersom reflexerna på kläderna gärna äter upp allt ljus. I bilderna ovan har jag valt att undvika att använda blixt, vilket ställer ganska höga krav, lite trixande med inställningar samt en stadig hand. Eller gör jag som jag brukar – hittar en stadig person att luta kameran mot och kvällens ”stativ” heter Henrik H.

På återseende.

 

 

”En jävel på att förstå eld”

Som jag tidigare nämnt så ska ni efterhand få en lite närmare presentation av de personer som arbetar heltid på räddningstjänsten i Osby. Först ut var insatsledaren Janne (läs det inlägget här), och i dag ska ni få träffa brandingenjören. Han heter Jimmie Ask, kommer ursprungligen från Perstorp, och har varit på plats i Osby i cirka en månad.

Jag har ju haft nöjet att prata med honom vid en hyfsad mängd tillfällen och intrycket jag får är att han är påläst, hängiven och alltid beredd att dra ett skämt, särskilt om brandmästare – det vill säga flera av de närmaste kollegorna på stationen i Osby. Insatsledaren Janne beskriver honom som lugn, kunnig och övertygande och räddningschefen Peter använder ord som faktakunnig, pedagogisk och med  ”en räv bakom örat”.

Jimmie är kock från början men intresset för kemi och fysik ledde till att han utbildade sig till brandingenjör vid Lunds universitet med påbyggnadsutbildning vid MSB i Revinge (Räddningsskolan), där han också senare övergick till att undervisa.

Jimmie - Med en räv bakom örat och inte rädd för att utmana, enligt räddningschefen.
Jimmie – med en räv bakom örat och inte rädd för att utmana, enligt räddningschefen.

 

"Hur länge vill du att jag ska prata?"
”Hur länge vill du att jag ska prata?”

 

Han är inte svårpratad, den där brandingenjören. Ställer jag en fråga så får jag först en undran om hur länge jag vill att han ska prata och det känns som om han är beredd att dra fram en powerpointpresentation på två sekunder, lite grann som en viss tecknad cowboy som drar snabbare än sin egen skugga, fast det förmodligen blir en laserpekare istället för revolver.

 

Han pendlar elegant mellan skämt och allvar. Och han är ett bra kamerastativ.
Han pendlar elegant mellan skämt och allvar. Och han är ett bra kamerastativ.

 

Nåja, jargongen är hjärtlig - skämten om brandingenjörer och brandmästare är tämligen frekventa.
Nåja, jargongen är i alla fall ganska så hjärtlig – skämten om brandingenjörer och brandmästare är nämligen tämligen frekventa.

 

En viss konstnärlig ådra finns kanske också.
En viss konstnärlig ådra finns kanske också.

 

I väntan på att övningen tidigare i veckan skulle dra igång.
I väntan på att övningen tidigare i veckan skulle dra igång.

 

”En brandingenjör är en jävel på att förstå eld”.

Det är Jimmies sammanfattade förklaring när jag (som har noll insikt i ämnet) frågar vad en brandingenjör egentligen sysslar med.

Men han berättar också om sitt arbete med förebyggande verksamhet som exempelvis tillsyn som han ser som en stor pedagogisk utmaning, där attityden han ibland möts av är ”då kommer du och förbjuder allt”.

Bristen, enligt Jimmie, är ofta att ansvariga ute på exempelvis företag inte arbetar metodiskt och kontinuerligt med sitt brandskydd, utan att åtgärder enbart istället genomförs en enda gång, checklistan bockas av och sedan ställs pärmen i en bokhylla där den får damma igen.

Han beskriver också sin roll i att systematiskt utveckla räddningsledararbetet och att arbeta med till exempel konceptet Friska Brandmän och då få till taktik och metoder för att nedsmutsning av räddningspersonal ska ske i så liten utsträckning som möjligt.

Som ni såg tidigare i veckan så var det Jimmie som ledde kemikalieövningen i Lönsboda. Hade han fått bestämma hade nog övningen pågått hela natten – det är som han, med lycklig uppsyn, meddelade sina kollegor i den inledande teorigenomgången: ”Jag älskar kem”.

Jag har en viss förståelse där, jag brinner ju själv i högsta grad för fotografering (uppenbarligen). Och i onsdags var det ju lite utmanande omständigheter fotomässigt, med mörker och allt. Då gäller det att taga vad man haver och brandingenjören lyfte inte ens förvånat på ögonbrynen när jag använde honom som kamerastativ.

Lugn och stabil alltså.

På återseende.

 

 

Livräddning, splashdräkter och en het zon

”Allt som kommer in SKA saneras ut!”

Det är tydliga och bestämda instruktioner när brandingenjör Jimmie Ask är övningsledare.

I det här fallet är det vikten av att avspärrningsgränserna hålls som han syftar på och detta demonstrerar han på whiteboardtavlan redan i den inledande teoridelen innan övningen drar igång på allvar. Hur kan det se ut när räddningstjänsten anländer till en olycka med utspillt farligt ämne? Vilka faktorer ska övervägas? Vilka avstånd gäller för het, varm och kall zon?

 

Andreas och Jimmy förbereder.
Andreas och Jimmy förbereder.

 

Så här ser det ut, en bil, en läckande behållare med salpetersyra och en person fastklämd.
Så här ser det ut, en bil, en läckande behållare med salpetersyra och en person fastklämd.

 

Från patientens perspektiv.
Det där ser inte skönt ut.

 

Här har ni det: zonerna som gäller vid ett utsläpp av farligt ämne. Kall zon är det säkraste alternativet.
Här har ni det: zonerna som gäller vid ett utsläpp av farligt ämne. Kall zon är det säkraste alternativet.

 

En del av kvällens övningsgäng.
En del av kvällens övningsgäng.

 

Larmet kallas ut. Förutsättningarna är lite otydliga, uppringaren verkar inte ha helt klart för sig vad som har inträffat. Det pratas om ett eventuellt farligt ämne som läcker och styrkechef Sten-Erik  organiserar brandmännen: splashdräkter ska fram och saneringssläp kopplas på tankbilen. Några fler detaljer kommer fram efterhand och släckbilen 8210 rullar ut först, med Benny, Bamse och Fredrik fullt påklädda i larmställ, andningsapparatur och de gula dräkterna som ska skydda mot kemikalier.

 

En uppringare berättar att något hänt nere vid reningsverket och Sten-Erik försöker planera hur insatsen ska läggas upp.
En uppringare berättar att något hänt nere vid reningsverket och Sten-Erik försöker planera hur insatsen ska läggas upp.

 

Och då drar kvällens övning igång.
Och då drar kvällens övning igång.

 

jag vet inte vad ni tycker men jag får en känsla av att det vekar som om ingen anmäler sig frivillig att ta på sig den gula uniformen.
Jag vet inte vad ni tycker men jag får en känsla av att det verkar som om ingen anmäler sig som frivillig att ta på sig den gula uniformen.

 

Först ska all vanlig utrustning på.
Först ska all vanlig utrustning på.

 

Säkerligen en helt ergonomisk arbetsställning: Håkan hjälper Bamse på med skyddskläderna.
Säkerligen en helt ergonomisk arbetsställning: Håkan hjälper Bamse på med skyddskläderna.

 

Att det ska vara så svårt...
Det är inte helt lätt att få på allt, ens med hjälp.

 

Benny får byxhjälp av Rolle och Fredrik.
Benny får byxhjälp av Rolle och Fredrik.

 

Sista finjusteringen.
Sista finjusteringen.

 

Allt klart för avfärd.
Allt klart för avfärd.

 

Min chaufför den här kvällen i - Simon.
Min chaufför den här kvällen i 8240 – Simon.

 

När tankbilen kommer fram är arbetet med livräddning redan i full gång.
När tankbilen kommer fram är arbetet med livräddning redan i full gång.

 

Fotografen åker tankbil (var annars liksom) och vi anländer ihop med resten av styrkan (som idag är betydligt större än normalt) och ser att brandmännen i 8210 redan har försökt att rädda livet på den person som klämts fast under en läckande behållare med salpetersyra. Jag skriver försökt, det hände mycket på platsen och det var svårt att avgöra om det fanns några livstecken.

 

Hököns räddningspersonal känns lättast igen på de blå hjälmarna.
Hököns räddningspersonal känns lättast igen på de blå hjälmarna.

 

Mannen i gul hjälm, Sten-Erik chefar över styrkan i denna övning.
Mannen till höger i gul hjälm, Sten-Erik, chefar alltså över styrkan i denna övning.

 

"Personen" som låg fastklämd under behållarens med frätande salpetersyra har räddats.
”Personen” som låg fastklämd under behållaren med frätande salpetersyra har räddats.

 

Lite konfererande om vad som bör göras härnäst.
Lite konfererande om vad som bör göras härnäst.

 

Bassänger sätts upp i saneringssyfte.
Bassänger sätts upp i saneringssyfte.

 

Kollektiv avspolning.
Kollektiv avspolning.

 

Vem det är i splashdräkten vet jag faktiskt inte men det är Karl som sköter saneringen.
Vem det är i splashdräkten vet jag faktiskt inte men det är Karl som sköter saneringen.

 

Han kanske ser lite barsk ut, övningsledaren, men gänget fick gott om beröm.
Han kanske ser lite barsk ut, övningsledaren, men gänget fick gott om beröm.

 

Skyddsklädseln är tvådelad och uppenbarligen inget man snabbt vränger av sig. Fredrik får assistans.
Skyddsklädseln är tvådelad och uppenbarligen inget man snabbt vränger av sig. Fredrik får assistans.

 

Ögonblicket när kollegorna så att säga i princip hällt Benny ur spalshdräkten.
Ögonblicket när kollegorna så att säga i princip hällt Benny ur splashdräkten.

 

Det finns nog inget direkt smidigt sätt att ta av en sådan här dräkt.
Det finns nog inget direkt smidigt sätt att ta av en sådan här dräkt.

 

Bara byxorna kvar innan Bamse är av med kemklädseln.
Bara byxorna kvar innan Bamse är av med kemkläderna.

 

Ah, äntligen!
Ah, äntligen!

 

Och så masken...
Och så masken…

 

Fast då behövs hjälp.
Fast då behövs hjälp.

 

Han berättar efteråt att allt han ville vara att få av sig utrustningen. det var tydligen väldigt varmt.
Han berättar efteråt att allt han ville vara att få av sig utrustningen – det var tydligen väldigt varmt.

 

Djupt andetag i kall kvällsluft.
Djupt andetag i kall kvällsluft.

 

Befrielse.
Befrielse.

 

Jag tror nog att den här bilden säger allt. Bamse har själv godkänt publicering av sig med med totalgalen blick.
Jag tror nog att den här bilden säger allt. Bamse har själv godkänt publicering av sig själv med totalgalen blick.

 

Ni har fått se många, många bilder idag. Som jag nämnde igår så var det en upplevelse att plåta räddningsinsats i mörker. Just mina funderingar kring själva fotograferingen tar vi i ett framtida inlägg, idag ligger fokus på brandmännen i Lönsboda och Hökön som gjorde en riktigt bra övning igår kväll. Väl godkänt från fotografen i alla fall, ingen trampade ner mig eller råkade knuffa omkull mig.

Med det här inlägget hoppas jag också att jag lyckats illustrera hur det förmodligen känns inuti en splashdräkt (jag har ju inte upplevt det själv) och hur skönt det mest troligen är att faktiskt komma ur den.

På återseende.

 

Utsläpp av farligt ämne

Ikväll har jag genomfört en av de roligaste fotograferingar jag någonsin upplevt. En kväll som var både en dröm och en mardröm fototekniskt sett.

Utflyktsmålet var  Lönsboda och det jag har plåtat är vad som i branschen benämns kemövning, och det finns ett gediget bildmaterial från kvällen. Jag granskar häpet bild efter bild och blir återigen så förbaskat glad över att få den här chansen att följa räddningstjänsten på riktigt nära håll.

Nedan ser ni några av kvällens bilder, mest som en liten aptitretare. Fler inlägg från kvällens övning kommer i veckan.

 

En del av gänget som stått ut med mig ikväll.
En del av gänget som stått ut med mig ikväll.

 

Brandingenjör Jimmie bär iväg med kvällens patient.
Brandingenjör Jimmie bär iväg med kvällens patient.

 

Benny får påklädningshjälp, hjälp som definitivt behövs.
Benny får påklädningshjälp, hjälp som definitivt behövs.

 

Det var en stor övning som involverade 8210, 8240, 8250, 8260 samt 8510.
Det var en stor övning som involverade 8210, 8240, 8250, 8260 samt 8510.

 

Ikväll var även delar av Hököns brandvärn med och övade.
Ikväll var även delar av Hököns brandvärn med och övade.

 

I just det här scenariot är avspärrningen otroligt viktig, läs mer om varför imorgon.
I just det här scenariot är avspärrningen otroligt viktig, imorgon kan ni läsa mer om varför.

 

Hur det känns att vara innesluten i splashdräkten? Jag har inte testat själv men såg hur brandmännen såg ut efteråt och det var miner av lättnad över att slippa ur det gula fängelset.
Hur det känns att vara innesluten i splashdräkten? Jag har inte testat själv men såg hur brandmännen såg ut efteråt och det var miner av lättnad över att slippa ur det gula fängelset.

 

Grundlig sanering.
Grundlig sanering.

 

Det krävdes två man för att få Fredrik ur splashdräkten.
Det krävdes två man för att få Fredrik ur splashdräkten.

 

På återseende.

×