Eld&Vatten – möt en stark ung kvinna

Ni har sett henne förut, bland annat i det här inlägget.

Första bilderna på Emilia tog jag sommaren 2013 och hon har återkommande gånger hamnat framför mina kameror. Borta är numera den osäkra valpigheten från de tidiga tonåren – nu ställer hon sig framför kameran och sedan sitter bilden bara. Jag fattar sällan hur, men är tacksam för att allt jag i princip behöver göra är att sköta inställningarna på kameran och sedan trycka av.

Det var givet att fråga Emilia om hon ville vara med i Eld&Vatten. Hon är en av mina absoluta favoritmodeller och den där lite ilskna och väldigt brännande blicken går rakt igenom betraktaren.

Bilden togs i går eftermiddag, det började skymma och i trädgården brann en eld. Emilia hade fyllt en vattenkanna med (varmt) vatten och satte sig sonika på marken och började agera som något slags proffs. Jag bara fotade och fotade och resultatet blev en mängd riktigt bra bilder. Jättesvårt att välja efteråt.

Men till slut blev jag tvungen att bestämma mig och den utvalda bilden anser jag visar på en stark ung kvinna, den har jävlar anamma och brandmanshjälmen symboliserar både kopplingen till eld och till Emilias familj, som är oerhört viktig för henne – pappa är nämligen brandman. Vattnet som rinner nerför hjälmen skapar, tillsammans med de oknäppta remmarna, linjer och rörelse i porträttet medan Emilias ansiktsuttryck fångar in och låser fast.

 

Eld, vatten och en glödande blick. Nikon D7000. ISO 400. 1/100 sekund. f/2.0
Eld, vatten och en glödande blick.
Nikon D7000. ISO 400. 1/100 sekund. f/2.0

 

Vad säger hon själv då?

”Jag blev väldigt glad när jag blev tillfrågad! Började genast fundera på hur bilden skulle kunna se ut.
Jag fick många idéer och tyckte det var svårt att bara välja en. Men med hjälp utav fotografen så fick vi till en bild som jag är nöjd med!
Jag är nöjd med uttrycket i bilden, känns naturligt!”

Imorgon kommer nästa del i Eld&Vatten. Då ska ni få möta någon som inte tycker om eld.

På återseende.

Premiär för Eld&Vatten!

Jag nämnde ju i fredags att bloggen har ett nytt litet fotoprojekt på gång och i dag ska ni få se den första delen i bildserien som har arbetsnamnet Eld&Vatten. Projektet råkade skapas i mitt huvud då jag verkligen älskar att fota porträtt, om jag får göra det på mitt eget lilla vis, och där målet alltid är att försöka återge känslor och djup.

Faktiskt föddes idén som ett direkt led ur Projekt Räddningstjänst och de element som förekommer i den branschen: eld och vatten. Och eftersom det är lite lågsäsong ett kort tag nu hos räddningstjänsten, så ska ni få se bilder på ett annat tema.

Dessutom ville jag återigen utmana mig själv. Eld&Vatten är lite speciellt. Resultatet ska bli EN bild på varje person, vilket är skitsvårt för mig eftersom jag ofta tar många olika bilder och sedan sitter där med beslutsångest. Bilderna har dessutom skapats genom ett samarbete mellan mig och modellerna, de fick helt enkelt i uppdrag att fundera ut hur de tänker kring eld och vatten och sedan konstruerade vi tillsammans en bild. Tanken är en okomplicerad bild (i svartvitt), där varje fotografering tar max en kvart, inget ändrande, velande och testade av massa olika scenarion alltså.

Snarare lite mer pang bom och rakt på alltså.

I dag ska ni få träffa Alexandra, jag har fotat henne tidigare och hon blir alltid lika bra på bilderna, ni kan se ett tidigare inlägg om ni klickar här. Vi var överens hon och jag om att hennes bidrag till Eld&Vatten skulle bli annorlunda och dra åt det tuffa och arga, ja kanske rentav förbannade, hållet. Bilden nedan skapades med hjälp av två vedträn, tändvätska och en vattenkanna.

 

Den väna looken är borta och ersatt av Alex 2.0.
Bye bye snällhet – möt  Alex 2.0.   Nikon D7000, Nikon 50 mm. ISO 250. 1/100 sekund. f/2,5.

 

Vad tänkte Alexandra själv då när hon blev tillfrågad?

”Jag fick flera tankar när Åsa frågade mig om projektet. Eld och vatten kan man ju lägga hur många betydelser och symboler i som helst!  Mina första tankar var kring snö och is, norrbottning som jag är. Regn och +9 ställde dock in de planerna. Jag ville visa en kvinna som går genom eld och vatten och inte är rädd för något.   Då jag oftast ser snäll och vän ut på Åsas bilder var det otroligt roligt att göra precis tvärtom. Skitarg och svartklädd i regnet framför en eld. Min första reaktion på bilden: shit vad häftigt!  Jag ser verkligen skitarg ut, så jävla bra!”

Imorgon ska ni få möta nästa person som antagit utmaningen att vara med i projektet.

På återseende.

×