Ett dygn hos räddningstjänsten

Bilen berättar att det är 12 minusgrader när jag parkerar utanför brandstationen i Hässleholm på lördagsmorgonen. Jag har så mycket kläder på mig att en Michelingubbe framstår som graciös i jämförelse. Ett dygn hos räddningstjänsten i Hässleholm, ihop med Grupp 4, väntar och jag både ser fram emot upplevelsen och är givetvis lite smånervös. – det är sådan jag är. Jag har träffat Per Friis, skiftets insatsledare, tidigare under planeringsstadiet men i övrigt är det endast obekanta ansikten.

Om ni kommer ihåg så är det ju inte första gången som jag avviker från Osby och hälsar på hos en annan räddningstjänst: i november hittade ni ju mig i Höganäs som bjöd in till storövning – inlägg här, här och här. Och nu är det alltså dags att ni får se vad som händer i Hässleholm under ett skift. Ni ska få träffa Per, Lasse, Jonatan, Roger, Johan T, Hussein och Johan E, de två sistnämnda är deltidsbrandmän och var med på förmiddagen, medan de övriga fick dras med mig ett helt dygn.

 

På utflykt från min "hemstation", dags för ett dygn i Hässleholm.
På utflykt från min ”hemstation”, dags för ett dygn i Hässleholm.

 

Det blir ett mastodontinlägg, jag förvarnar er redan nu. Och jag har förhoppningen att ni återigen ska känna det som om ni var med, det blir blandad kompott: mat, fysträning, taksäkringsövning, rundtur på stationen och utryckning.

Är ni redo?

Efter en snabb kopp kaffe (vissa saker kan man bara inte tulla på) bar det iväg ut till en gammal lada längs med riksväg 23 där övning pågick. Uppdraget var att borra hål för att kunna sätta ner dimspikar (läs mer om just dimspikar i det här inlägget), och för att på så sätt effektivt kunna släcka den påhittade branden. Uppe i hävarkorgen ser ni Johan E (nr 53) och Hussein (nr 66) och det är Jonatan, med nummer 28 på hjälmen, som är övningsledare under det här momentet. Vi övriga stod och stampade på marken och försökte hålla värmen.

 

Hävaren är parkerad på en sida av byggnaden och"släckinsatsen" sa genomföras på taket på motsatt sida.
Hävaren är parkerad på en sida av byggnaden och”släckinsatsen” ska genomföras på taket på motsatt sida.

 

För att ge er lite perspektiv på hur högt uppe Johan E och Hussein är...
För att ge er lite perspektiv på hur högt uppe Johan E och Hussein är…

 

Övningsledaren Jonatan.
Övningsledaren Jonatan.

 

De är högt uppe.
De är högt uppe.

 

Utomhus i 12 minus - inte direkt min favoritsysselsättning.
Utomhus i 12 minus – inte direkt min favoritsysselsättning.

 

Johan E sliter hårt för att ta sig tillbaka till korgen efter att ha borrat hål i taket.
Johan E sliter hårt för att ta sig tillbaka till korgen efter att ha borrat hål i taket.

 

Från vänster: Per, Lasse och Johan T.
Från vänster: Per, Lasse och Johan T.

 

Vi som var"publik" försökte hålla värmen så gott det gick.
Vi som var”publik” försökte hålla värmen så gott det gick.

 

Johan hjälper till med linorna för att hjälpa kollegan Hussein upp.
Det där taket är ganska halt…

 

Det där taket är ganska halt.
Johan E hjälper till med linorna för att hjälpa kollegan Hussein upp.

 

Jonatan har koll så att Johan E och Hussein kommer ner ordentligt och säkert.
Jonatan har koll så att Johan E och Hussein kommer ner ordentligt och säkert.

 

Snart nere igen.
Snart markkontakt igen.

 

Och då är 2030 ihopfälld igen.
Och då är 2030 ihopfälld igen.

 

Hävaren står stadigt med hjulen i luften...
Hävaren står stadigt med hjulen i luften…

 

Och då beger vi oss mot stationen och kaffet och värmen.
Och då beger vi oss mot stationen och kaffet och värmen.

 

När vi kommer tillbaka får jag den guidade rundvandringen på brandstationen och jag tror att jag nog sett alla rum, skrymslen och vrår. Ni har ju läst om det här med Friska Brandmän förut i bloggen, hur använd utrustning ska tas om hand på ett speciellt sätt för att minska risken att brandmännen utsätts för cancerogena ämnen, så jag passar på att fråga Per om hur det arbetet går till praktiskt i Hässleholm och han visar de speciella rum där nedsmutsade larmställ och annan utrustning rengörs och återställs utan att utsätta någon för risker med farliga partiklar.

 

DSC_7193
Ni har sett det förut – jag hittar någon att förfölja och sedan skuggar jag den personen nitiskt, här är det alltså Per som har mig i hasorna.

 

DSC_7245
Tyst i vagnhallen – brandbilarna har intagit viloläge.

 

DSC_7195
På en brandstationen finns det, kanske inte helt otippat, brandsläckare i ansenlig mängd.

 

DSC_7190
I övningscontainern döljer sig ett kök som går att elda i.

 

DSC_7197
I Hässleholm tvättas inte slang för hand utan den här maskinen löser uppgiften.

 

DSC_7198
Innanför den här porten sker sanering av kontaminerad utrustning.

 

DSC_7199
Per berättar hur använd släckutrustning tas in genom en speciell ingång för att undvika att dra in farliga ämnen i andra delar av brandstationen.

 

DSC_7201
Diskmaskin modell gigantisk.

 

DSC_7271
Lunchrum till vänster och sedan sovrum utplacerade längs med korridoren.

 

DSC_7211
Skånsk geografilektion ingick.

 

Via högtalarsystemet får vi höra att maten är klar och traskar upp till lunchrummet. Jag berättar lite om om Projekt Räddningstjänst för gänget och tack och lov är det ingen som ser direkt tveksam ut. Roger tar sedan hand om mig en stund och vi kikar bland annat på räddningstjänstens helt nya släckbil.

 

Dags för lite utfodring.
Dags för lite utfodring.

 

Kaffet är viktigt.
Kaffet är viktigt.

 

Morgonens övning gås igenom vid matbordet.
Morgonens övning gås igenom efteråt vid matbordet.

 

Johan E till vänster berättar hur han upplevde det att halka omkring på ett tak.
Johan E till vänster berättar hur han upplevde det att halka omkring på ett tak.

 

Det är ett sammansvetsat gäng och det blir många skratt.
Det är ett sammansvetsat gäng och det blir många skratt, Lasse (t.v) och Jonatan.

 

DSC_7212
Räddningstjänsten i Hässleholm har en sprillans ny släckbil (2010) och Roger berättar om alla funktioner och finesser.

 

DSC_7216
Den nya brandbilen har ett nytt släcksystem som jag tidigare bara hört talas om men aldrig sett: skärsläckare.

 

Heltidsbrandmännen har förmånen att ha fysträning på arbetstid och söndagens pass var nog det i särklass längsta (mätt från starttid till sluttid i alla fall), då det först gick ett larm (dock åkte jag inte med ut) och precis när träningen återupptagits kom ett larm om en trafikolycka på riksväg 21. Per och jag åkte först i befälsbilen 2080 och kunde på plats snabbt konstatera att det trots allt verkade ha gått bra med bilföraren men att bilen var i sämre skick.

 

Gårdagens fysträning blev uppdelad i tre delar då det kom två larm ganska tätt efter varandra.
Gårdagens fysträning blev uppdelad i tre delar då det kom två larm ganska tätt efter varandra.

 

Lasse tröttade ut löpbandet med stor entusiasm.
Lasse tröttade ut löpbandet med stor entusiasm.

 

Jonatan kör bänkpress...
Jonatan kör bänkpress…

 

...och coachar sedan kollegan Johan T när det är dennes tur.
…och coachar sedan kollegan Johan T när det är dennes tur.

 

Larmet har gått och det är snabb påklädning som gäller.
Larmet har gått och det är snabb påklädning som gäller.

 

DSC_7283
Jag hade mina ytterkläder på egen krok och blev klar först, annars hade jag inte kunnat ta denna bild.

 

2080, med Per och mig, kör först.
2080, med Per, mig och kamerorna, kör först.

 

Vi är plats och blåljusen signalerar på långt håll till andra trafikanter om att något har inträffat.
Vi är framme och blåljusen signalerar på långt håll till andra trafikanter om att något har inträffat.

 

2010 är på plats.
2010 är på plats.

 

Bilisten körde in i mitträcket på väg 21 innan färden tog slut i mitträcket.
Bilisten körde in i mitträcket på väg 21 innan färden tog slut i sidoräcket.

 

Brandmännen undersöker om bilen eventuellt är körduglig, men den visar sig vara ett fall för bärgare.
Brandmännen undersöker om bilen eventuellt är körduglig, men den visar sig vara ett fall för bärgare.

 

DSC_7318

 

DSC_7322

 

DSC_7314
Det är rejält halt på platsen.

 

Polisen kommer på plats och räddningstjänsten kan därmed lämna platsen.
Polisen kommer på plats och räddningstjänsten kan därmed lämna.

 

Vägen är tvåfilig just där olyckan har hänt. Bilden visar ganska väl vilken arbetsmiljö räddningspersonal befinner sig i på en trafikolycka.
Vägen är tvåfilig just där olyckan har hänt. Bilden visar ganska väl vilken arbetsmiljö räddningspersonal befinner sig i på en trafikolycka, hur utsatta de är. Jag, väl synlig i Osbys reflexväst, håller mig hela tiden vid sidoräcket – bilarna passerar väldigt nära räddningsfordonen.

 

Om det står ett par skor mitt i vägen i vagnhallen så är det ett ganska säkert tecken på att det har gått ett larm någonstans.
Om det står ett par skor mitt i vägen i vagnhallen så är det ett ganska säkert tecken på att det har gått ett larm någonstans.

 

Styrkan parkerar åter på stationen efter utryckningen i vinterkylan.
Styrkan parkerar åter på stationen efter utryckningen i vinterkylan.

 

DSC_7361
Då blir det ombyte till träningskläder igen alltså.

 

Tillbaka igen och dags att återuppta träningen i gymmet.
Tillbaka igen och Per går tillbaka ner till gymmet i källaren.

 

Klockan hinner bli mycket innan det är dags för middag, men vid niotiden på kvällen lyckas vi äntligen äta, det är lite låga blodsockernivåer vid det laget och de första tuggorna slinker snabbt ner och alla är överens om att det vore bra om det inte går något larm just nu.

Det gör det inte och efter lite TV-häng i otroligt sköna fåtöljer blir det dags att gå och lägga sig. Jag har fått ett eget rum tilldelat mig och känner, när jag bäddat ner mig, hur kroppen vägrar att slappna av. Kamerautrustningen är ordnad så att jag bara kan galoppera förbi och ta den med mig i farten och jag har koll på var tjocktröjan finns. Det är många tankar som fajtas i mitt trötta huvud: kommer jag att vakna om larmet går (en av brandmännen har berättat att det faktiskt har hänt att han inte vaknat) och kommer jag att veta var jag befinner mig eller blir det total förvirring?

Men natten är lugn, jag sover inte lika gott som hemma – det måste jag ju medge – nerverna är väl inte på helspänn direkt men åtminstone i beredskapsläge. Vid sjutiden på morgonen är det liv och rörelse igen och en timme senare dyker nästa gäng upp för att avlösa Grupp 4.

 

Här hade jag nog faktiskt kunnat somna in för natten.
Här hade jag nog faktiskt kunnat somna in för natten.

 

Mitt rum med utsikt mot stationens innergård och järnvägen.
Mitt rum med utsikt mot stationens innergård och järnvägen.

 

Men godnatt då då.
Men godnatt då då.

 

Det har blivit morgon och kaffet är klart.
Det har blivit morgon och kaffet är klart, det är lite tröttare miner än under gårdagen.

 

Jag säger hejdå till rummet som har varit mitt eget krypin under dygnet.
Jag säger hejdå till rummet som har varit mitt eget krypin under dygnet.

 

Jag tackar för mig och kör hem, efter att ha lovat (hotat) med att eventuellt komma tillbaka vid något tillfälle, och jag är några erfarenheter rikare.

Bilens talar om att det är 13 minus och jag håller mig i princip inomhus resten av dagen.

På återseende.

 

Räddningstjänsten 2016

Gott nytt år, fortsättning och sådant.

Det nya året är ju definitivt här och idag får ni första inlägget från räddningstjänsten i Osby, för det här året i alla fall. Många fler ska det bli. Ni kan klicka här för att komma till 2015 års sista inlägg, med länkar till allt material från Projekt Räddningstjänst.

I dag har det verkligen varit en inblick i vardagen hos räddningstjänsten i Osby. Räddningschefen Peter och jag gav oss ganska tidigt iväg på utflykt till grannkommunen då rökdykarnas flaskor med andningsluft behövdes fyllas på – detta görs i nuläget på brandstationen i Älmhult.

Efter att vi dessutom tittat till stationerna i Hökön och Lönsboda var det tillbaka in i stationsvärmen i Osby och jag har sedan ägnat dagen åt att förbereda vissa kommande inlägg, fota ytterligare lite till och diskuterat planering och räddningstjänstiga funderingar med räddningschefen.

 

På morgonen lämnar vi , Peter och jag, ett morgonsömnigt Osby och beger oss norrut.
På morgonen lämnar vi , Peter och jag, ett morgonsömnigt Osby och beger oss norrut.

 

Det är en vacker, men kall, morgon. jag är tacksam över att få sitta i värmen i 8060 .
Det är en vacker, men kall, morgon. jag är tacksam över att få sitta i värmen i 8060 .

 

Framme i Älmhult.
Framme i Älmhult och dags att lasta ur. 

 

En annan kommun, en annan station.
En annan kommun, en annan station.

 

Och då får jag besöka stationen i Älmhult för första gången, allt är lugnt och fridfullt och brandbilarna sover.
Och då får jag besöka stationen i Älmhult för första gången, allt är lugnt och fridfullt och brandbilarna sover.

 

Staffan Hård, ställföreträdande räddningschef i Älmhult, assisterar Peter när Osbys medhavda flaskor ska fyllas med ny andningsluft.
Staffan Hård, ställföreträdande räddningschef i Älmhult, assisterar Peter när Osbys medhavda flaskor ska fyllas med ny andningsluft.

 

Påfyllning pågår.
Påfyllning pågår.

 

Under tiden luftflaskorna fylls så pratar Peter och Staffan bland annat om fördelen att ha alla blåljusenheter samlade under ett tak - i Älmhult samsas nämligen brandmän, ambulanspersonal och poliser om utrymmet.
Under tiden luftflaskorna fylls så pratar Peter och Staffan bland annat om fördelen med att ha alla blåljusenheter samlade under ett tak – i Älmhult samsas nämligen brandmän, ambulanspersonal och poliser om utrymmet.

 

Vintervägsdammet har lämnat avtryck på 8060 och som får sig en välbehövlig tvätt.
Vintervägsdammet har lämnat avtryck på 8060 och som får sig en välbehövlig tvätt.

 

Dagsfärsk bild på Osby brandstation. I fem månader till ska ni få se bilder härifrån.
Dagsfärsk bild på Osby brandstation. I fem månader till ska ni få se bilder härifrån.

 

Och jag har satt ett slutdatum för Projekt Räddningstjänst. Jag kommer att köra på ända tills slutet av maj månad, sedan får brandmännen i nordöstra Skåne arbeta i lugn och ro igen. Och ja, det är verkligen störtfånigt, men det känns redan lite sådär halvtomt, ett litet hugg av saknad.

Det här projektet har gett mig mycket – bara att få ägna sig åt fotografering i miljöer som är både ovana, omväxlande och spännande – det är otroligt roligt. Och jag är bara så himla glad över alla härliga människor inom räddningstjänsten som har välkomnat bloggfotografen in i sina liv.

Så hej 2016 – nu kör vi!

Imorgon ska ni få en lite mer ingående presentation av en person som ni tidigare har stött på här i bloggen – ställföreträdande räddningschef Ulf Nilsson.

På återseende.

Blev det någon ansiktspäls hos räddningstjänsten?

Kommer ni ihåg det här inlägget?

Vad blev då resultatet?

 

Jo, så här:

 

Grupp 3: Från vänster men i lite oordning: Henrik, Mattias, Göran, Mikael, Eero, Janne, Johan, Joakim och Brian.
Grupp 3: Från vänster men i lite oordning: Henrik, Mattias, Göran, Mikael, Eero, Janne, Johan, Joakim och Brian.

 

Janne.
Janne.

 

Johan.
Johan.

 

Eero.
Eero.

 

Joakim.
Joakim.

 

Mattias.
Mattias.

 

Mikael.
Mikael.

 

Henrik.
Henrik.

 

Göran.
Göran.

 

Brian.
Brian.

 

Ni som i morgon eventuellt träffar brandmännen på bilderna får vara beredda på att vissa inte längre alls ser ut som ovan. Men det finns ju bildbevis åtminstone.

Och arbetet med att skydda sig från att utsättas för cancerframkallande ämnen fortgår på alla räddningstjänster runtom i landet. November, och därmed Mustaschkampen, må vara över men projektet Friska Brandmän pågår 365 dagar om året.

På återseende.

Brandmän som skaffar päls

Ni har kanske läst om Mustaschkampen och rentav noterat hur män i er omgivning börjat låta päls växa fram i ansiktet?

Det är ju november och efter oktober och den månadens inriktning på bröstcancerforskning så är det nu dags att fokusera på mäns hälsa och framförallt prostatacancer. Ni kan läsa mer om Mustaschkampen, och hur ni går tillväga om ni vill donera pengar, om ni klickar här.

Det här med cancer och brandmän har ni ju kunnat läsa om tidigare i bloggen, hur yrkeskåren riskerar exponering för cancerogena partiklar. Arbetet med Friska Brandmän syftar ju till att så långt det går minska den risken och ett av mina inlägg om Friska Brandmän hittar ni här.

Mustaschkampen har som syfte att bland annat skapa uppmärksamhet kring cancer och hos räddningstjänsten i Osby har Grupp 3 enats om att göra slag i saken och odla mustasch.

 

Grupp 3 fokuserar på ansiktsbehåring, vissa verkar ha bättre utgångsläge än andra. Från vänster: Henrik, Göran, Brian, Joakim, Mikael, Mattias, Johan, Janne och Eero.
Grupp 3 fokuserar på ansiktsbehåring, vissa verkar dock ha bättre utgångsläge än andra. Från vänster: Henrik, Göran, Brian, Joakim, Mikael, Mattias, Johan, Janne och Eero.

 

Bloggen lovar att återkomma med bildbevis på hur väl de faktiskt lyckats.

På återseende.

 

Insider eller outsider hos räddningstjänsten?

Det är söndag kväll. Lugnt och tyst och tid för tankar och reflektioner. Och kaffe (alltid kaffe).

Projekt Räddningstjänst har pågått i en och en halv månad – det allra första inlägget publicerades den 15:e september, efter min första heldag på stationen i Osby.

Det var en ganska så nervös dag, jag känner inga av brandmännen eller övrig personal sedan tidigare, och jag visste inte riktigt vad resultatet skulle bli. Jag var dock mer orolig än vad jag hade behövt vara, ett kort möte med räddningschefen på morgonen och sedan vallade Ulf runt mig ett tag innan Janne förbarmade sig och gav mig den guidade rundturen på stationen samt en hel massa prat. Det fanns inget avvaktande i någons förhållningssätt utan det var snarare öppna armar och nyfikna frågor om projektet.

 

DSC_3822

 

DSC_4113

 

DSC_4553

 

Det ÄR speciellt att porträttera människor i en grupp som man i vanliga fall inte hade haft tillträde till. Hur ska jag som fotograf förhålla mig? Min taktik bygger på att vara öppen med mig själv och min personlighet, visa intresse och vara otroligt ärlig med min okunskap kring räddningstjänst. En del av mitt arbete, förutom fotodokumentationen, är ju att vara korrekt i återgivandet. Att använda rätt termer och dra riktiga slutsatser som ändå ni som inte arbetar med räddningstjänst ska förstå. Redan första dagen fetsnubblade jag på ett fackuttryck, men jag fick det omgående förklarat, min nollställda och förvirrade min sa nog allt.

Ordet var dimspik. Inte i var mans vokabulär direkt men idag vet jag att det finns olika typer, som exempelvis begränsningsspik och attackspik. Kunskap som jag i och för sig aldrig någonsin kommer att ha praktisk användning för.

 

ASA_8225

 

Visserligen skulle jag kunna hålla mig totalt i bakgrunden och bara dokumentera rakt av, men jag har valt att istället ta lite plats. Inte för mycket plats, det är inte jag som är huvudpersonen, men tillräckligt mycket för att räddningstjänstfolket ska börja se mig som en kompletterande del av sin stora grupp, även om det finns en tidsbegränsning vad gäller min närvaro. Min förhoppning är ju att de (åtminstone de som arbetar heltid på stationen) vid det här laget upplever mig som en naturlig del av sin vardag, och inte enbart som en belastning.

I slutet av våren kommer de att vara av med mig (jag låtsas att jag inte hörde kollektiva suckar av lättnad), och jag har då förhoppningsvis tagit älgkliv i utvecklingen som fotograf och Osbys räddningstjänst har fått en omfattande dokumentation att använda såsom de önskar.

 

DSC_0213

 

DSC_1702

 

DSC_0488

 

Hur har omgivningen reagerat på projektet då? Det som är bland det roligaste är att få höra, både av vänner och okända, att de tycker att det är otroligt intressant att följa. Alltså inte bara att läsa enstaka inlägg utan att faktiskt följa projektet på riktigt och flera gånger har jag fått feedback i stil med att ”det känns som om man är där”.

Jag bugar och bockar och hasplar ur mig tack efter tack. Jag har skrivit det förut och gör det igen: TACK till er som läser och delar och tack till all personal på räddningstjänsten som verkligen står ut med att ha mig där.

Hur stort har projektet blivit då? Vi pratar ju om en lokaltidnings webb, däri finns givetvis en begränsning i hur många läsare som hittar dit. Det kan jag inte hymla med, men siffrorna är trots det BRA. Högre än förväntat, bloggen drar många, många läsare och enstaka blogginlägg har hamnat i topp bland de mest lästa nyhetsartiklarna. Det är ganska stort.

 

ASA_8918

 

ASA_8317

 

DSC_0044

 

ASA_9094

 

Räddningschef Peter och jag pratade just om det här med statistik och spridning i fredags innan vi skildes åt efter att ha stått ut med varandra i hel dag. ”Hur får man projektet att bli riktigt stort, hur når man de riktigt höga läsarsiffrorna?” undrade han.

Nu låter det som om han aldrig är nöjd, men det är snarare så att han strävar framåt. Han är nog stolt över ”sin” station och personal och positiv till fotoprojektet och vill såklart att det når fler. Jag har inga direkta förslag, mer än att möjligen försöka nå ut till de olika räddningstjänstorganisationerna och att fortsätta arbetet med att sprida via sociala medier. I statistiken ser jag att Facebook är den största vägvisaren hit, så fortsätt gärna dela inläggen och har någon ytterligare förslag på hur man man genererar publicitet så påpeka det gärna.

Nu, efter en och en halv månad, finns det en hel drös inlägg, det finns något att visa upp helt enkelt och förhoppningsvis framhävs det som är ganska unikt med Projekt Räddningstjänst: att vardagen hos en mindre räddningstjänst visas upp på ett sätt som inte är tillrättalagt överhuvudtaget. Bilderna tas precis när något händer och konstrueras inte för att bli extra häftiga eller publikfriande. Larm med sirener och blåljus är ju inte prioriterat här utan blir bara en del av vardagen hos räddningstjänsten, helt enkelt ett komplement.

I dag kör vi en snabb repetition av inläggen, länkarna nedan är i kronologisk ordning, äldst kommer först.

Häll upp kaffe så går larmet.

Det var ett jädrans tjat om dimspikar.

Va, blir det ingen kalender?

Första gången fotografen åkte Osbys tankbil, eller 8040, som vi säger i branschen.

Den högprioriterade arbetsmiljön, cancer skämtar vi inte om.

Fattar ni hur viktigt det är med brandvarnare? Och bloggen åker på larm.

Skitmörkt i Lönsboda och fotografen varierar sig genom att åka 8240.

Tillsyn, en riktigt stor del av vardagen för räddningstjänsten.

Jag har en stor ryggsäck att släpa omkring på.

Insatsledaren fick ett egoinlägg.

Mest rök någonsin – det gick för sjutton inte att se något alls.

Klart att jag har favoriter,vore konstigt annars.

Totalt förstörd i nattlig brand.

”Skaffa ett skäligt brandskydd” och 8080 kör på larm till Hästveda.

Tycker ni att vissa bilder är konstiga? That’s how I roll.

Glöm ej dra ut laddning till båten!

Försmak av kemikalieutsläpp.

En het zon och brandman som får problem med hjälm och mask.

Att fatta eld, det kan brandingenjören berätta om.

Det är viktigt med popcorntankar om man är chef.

Fotografen blir fotograferad när fotografen fotograferar räddningschef.

Enveten brand i skogen.

 

På återseende.

 

 

 

 

 

När pressen möter Projekt Räddningstjänst

Ni kanske läste i dagens papperstidningsvariant av Norra Skåne om Projekt Räddningstjänst?

Och ni ska veta att jag inte bara låtsasfotograferade för reporterns skull. Jag tog bilder på riktigt nämligen. Tanken är ju att jag ska dokumentera vardagshändelser hos räddningstjänsten NÄR det händer så det passade ju perfekt in i mallen.

Reportern Torbjörn tittade, lite uppgivet kan jag tycka, runt i den mörka vagnshallen för att hitta en bra fotosituation att arrangera bilden kring och han muttrade något om att det inte är helt lätta fotoförhållanden på stationen (jag höll med). Räddningschefen tog då på ett ganska så chefigt vis kommandot, stegade fram till släckbilen och puttade fram den grå lådan, den som ni nog är ganska välbekanta med vid det här laget.

Och så fick Torbjörn en miniföreläsning om vad Friska Brandmän innebär. Sedan tog han alltså bilder när jag tog bilder av räddningschefen och ovan nämnda låda och jag tog under tiden bilder av Torbjörn medan han tog bilder av mig när jag tog bilder av räddningschefen och lådan.

Rörigt?

Nä då, se nedan.

 

Lådan, den viktiga lådan. Journalisten Torbjörn Wester med ryggen mot kameran.
Lådan, den viktiga lådan. Journalisten Torbjörn Wester med ryggen mot kameran.

 

Reportern får ta del av den viktiga information om hur risken ska minskas att brandmän utsätts för cancerogena partiklar.
Reportern får ta del av den viktiga informationen om hur risken ska minskas att brandmän utsätts för cancerogena partiklar.

 

Det ni inte ser är en kamerabeväpnad reporter bredvid räddningschefen.
Det ni inte ser är en kamerabeväpnad reporter bredvid räddningschefen.

 

Vem som tycker att denna situation är jobbigast? Det är nog trots allt jag som avskyr att bli fotad.
Vem som tycker att denna situation är jobbigast? Det är nog trots allt jag som avskyr, verkligen verkligen avskyr, att bli fotad.

 

Det färdiga resultatet i dagens Norra Skåne.
Det färdiga resultatet i dagens Norra Skåne.

 

Planen är lite ytterligare stationshäng den här veckan och det kan ju tänkas att resultatet blir en bild eller två. Det kan jag nästan garantera.

På återseende.

Räddningstjänsten – ord och inga visor

Brandstationen i Osby.

Många rum, en stor vagnshall, en hel fordonspark och mängder av annan utrustning. Många olika personer vistas här av och till på exempelvis larm och övningar. Och det finns en del regler att hålla sig till och runt om i stationsmiljön finns dessa föreskrifter, uppmaningar och instruktioner uppsatta.

Häng med på en guidad tur, full av uppmaningar, på stationen i Osby.

 

Den här skärmen är nog viktigast av alla. Så här ser den ut när läger är lugnt och larmställen vilar på sina respektive platser,
Den här skärmen är nog viktigast av alla. Så här ser den ut när läget är lugnt och larmställen vilar på sina respektive platser.

 

Men när något händer ser det ut så här.
Men när något händer ser det ut så här.

 

I slangtvätten.
I slangtvätten.

 

Båten är alltid laddad.
Båten är alltid laddad.

 

Minne från en forn räddningschef, Uno Nilsson, som var chef i Osby till slutet av 1980-talet.
Minne från en forn räddningschef, Uno Nilsson, som var chef i Osby till slutet av 1980-talet.

 

Fler visdomsord.
Fler visdomsord.

 

Jag har lärt mig ett nytt uttryck: Skarp slang. Och ni som inte visste vad det betyder vet nu. Varsågoda.
Jag har lärt mig ett nytt uttryck: Skarp slang. Och ni som inte visste vad det betyder vet nu. Varsågoda.

 

Hyllan för sliten slang - slang som används i vissa situationer.
Hyllan för sliten slang – slang som enbart används i vissa situationer.

 

På väg ut när det är bråttom är det en fördel om dörren öppnas på rätt håll.
På väg ut när det är bråttom är det en fördel om dörren öppnas på rätt håll.

 

Jag kan säga att det nog inte spelar någon roll hur stor skylt det är. Jag tryckte.
Jag kan säga att det nog inte spelar någon roll hur stor skylt det är. Jag tryckte.

 

Obs!
Obs!

 

Klädanvisning.
Klädanvisning.

 

Ni har läst det en och anna gång förut, vikten av att inte släpa med sig farliga ämnen till en rena(are) miljö.
Ni har läst det en och annan gång förut, vikten av att inte släpa med sig farliga ämnen till en rena(are) miljö.

 

Det gäller att tanka rätt.
Det gäller att tanka rätt.

 

Och ha en bra dag!
Och ha en bra dag!

 

Ett litet utrymme. Med mycket saker.
Ett litet utrymme. Med mycket saker.

 

Nej, det är inget fel på min kamera. Men det är ofrånkomligt att en papperslapp i en tvätthall märks av tidens tand.
Nej, det är inget fel på min kamera. Men det är ofrånkomligt att en papperslapp i en tvätthall märks av tidens tand.

 

I klartext, med noggranna instruktioner.
I klartext, med noggranna instruktioner.

 

En vänlig uppmaning om flera stora saker.
En vänlig uppmaning om flera stora saker.

 

Räddningstjänst är ett törstigt arbete och utryckningsfordonen har inte bara vatten att släcka eld med.
Räddningstjänst är ett törstigt arbete och utryckningsfordonen har inte bara vatten att släcka eld med.

 

Vad straffet blir för den som inte tömmer sin flaska vet jag dock inte.
Vad straffet blir för den som inte tömmer sin flaska vet jag dock inte.

 

Tja, det mesta är väl färgat, så mycket vittvätt förekommer nog inte här.
Tja, det mesta är väl färgat, så mycket vittvätt förekommer nog inte här.

 

Det finns skyltar som även är rent informativa.
Det finns skyltar som även är rent informativa.

 

 

På återseende.

Brand i Lönsboda och arbetet efteråt

En notis i tidningen – inte mer än så.

Men i verkligheten total förödelse. Natten till i söndags började det brinna i ett gatukök i Lönsboda. Elden upptäcktes av hemtjänstpersonal som även gjorde försök att släcka med brandsläckare och räddningschef Peter Dubrefjord konstaterar berömmande att det var ett föredömligt sätt att agera.

I dag finns sorgligt nog i stort sett bara svarta rester och några svedda väggar kvar av gatuköket. Lukten av brand sticker markant i näsan och marken är full av sotsvart byggnadsmaterial. Vattnet från insatsen har hunnit rinna undan och det enda som påminner om att räddningspersonal från Lönsboda, Osby och Hökön ägnade många timmar här mitt i natten, är ett par kvarglömda handskar på ett elskåp.

När Janne och jag inspekterar brandplatsen så kommer en liten skara reflexvästade minimänniskor förbi. De tittar storögt på den förstörda byggnaden och den lilla brandbilen (befälsbilen 8080) som med sina skrikiga färger lyser upp den grå morgonen.

Barnen får sedan en engagerad föreläsning om brandsäkerhet och hur man bör agera vid brand. De är ganska så kompetenta och kan stolt berätta att 112 är det rätta numret om man behöver hjälp från brandkåren. Jannes engagemang är så tydligt att det nästan går att ta på och det finns inte ens ett uns av blyghet hos barnen när de får frågor av insatsledaren, det är riktigt rörande att se.

Han berättar senare i bilen att han alltid försöker ta tillvara på de här mötena med allmänheten, särskilt den yngre generationen, för att försöka pränta in kunskaper om brand, om vikten av att slå larm och om faran med att leka med exempelvis tändstickor.

I dag är inte riktigt alla bilder mina utan två av dem, som togs på brandplatsen under pågående släckinsats, har jag fått lov att låna av räddningstjänsten. Det finns inget sensationstänk från min sida bakom valet att publicera dessa bilder, utan jag anser att de är viktiga för att visa vad brandmännen gör mitt i natten och hur deras arbetsmiljö kan se ut.

Ni kommer ihåg att jag har nämnt Friska Brandmän förut? Branden i Lönsboda innebar ju att larmkläderna i högsta grad blev nedsmutsade med ohälsosamma partiklar och saneringsarbetet av kläder och brandslang har pågått sedan styrkan återvände hem tidigt i går morse. Nytvättade larmställ har idag levererats till stationerna i Hökön och Lönsboda eftersom jag hängde efter Janne som en fotograferande igel så innebar det att jag för första gången fick besöka Hököns lilla station, där släckbil 8510 mer eller mindre precis får plats i garaget.

 

Dagen inleds i Osby men innehåller den fullständiga guidade turen av räddningstjänstens område.
Dagen inleds i Osby men innehåller den fullständiga guidade turen av räddningstjänstens område i kommunen.

 

Vi är ute på vägarna, Janne och jag, när det piper i sökaren. Det är ett sjukvårdslarm och de brandmän i Lönsboda som har beredskap är snabbt på plats och kan informera ambulanspersonalen om läget.
Vi är ute på vägarna, Janne och jag, när det piper i sökaren. Det är ett sjukvårdslarm (IVPA= i väntan på ambulans), och de brandmän i Lönsboda som har beredskap är snabbt på plats och kan informera ambulanspersonalen om läget.

 

8250 har varit ute på IVPA, larm där räddningstjänsten anländer först i vätan på att ambulans ska hinna dit.
8250 återvänder efter att ha varit ute på IVPA-larmet och kan rapportera att allt gått bra.

 

Sådär, nysanerade larmkläder levererade till stationen i Lönsboda.
Sådär, nysanerade larmkläder levererade till stationen i Lönsboda.

 

Brandstationen i Lönsboda, ljust och fräscht, i motsats till stationen i Osby som är betydligt äldre och mer åt det murriga hållet.
Brandstationen i Lönsboda, ljus och fräsch, i motsats till stationen i Osby som är betydligt äldre och mer åt det murriga hållet.

 

Det var bättre förr?
Det var bättre förr?

 

Den ser lite ut som "kom och hjälp mig", det är en så kallad splashdräkt som används som extra skydd vid vissa kemikalier.
Den ser lite ut som ”kom och hjälp mig”, det är en så kallad splashdräkt som används som extra skydd vid vissa kemikalier.

 

En sådan här brand avger ämnen som kan vara direkt hälsovådliga, därav är det av stor vikt att larmkläder och utrustning saneras efteråt.
En sådan här brand avger ämnen som kan vara direkt hälsovådliga, därav är det av stor vikt att larmkläder och utrustning saneras efteråt.

 

Branden upptäcktes av personal från hemtjänsten.
Branden upptäcktes av personal från hemtjänsten.

 

Vissa saker går att identifiera, andra inte.
Vissa saker går att identifiera, andra inte.

 

Dagen efter branden, krossade takpannor och brunna bjälkar.
Dagen efter branden, krossade takpannor och brunna bjälkar.

 

Avspärrat område tills dess att teknisk undersökning genomförts.
Avspärrat område tills dess att teknisk undersökning genomförts.

 

Det som påminner om brandmännens insats - ett par kvarglömda handskar.
Det som påminner om brandmännens insats – ett par kvarglömda handskar.

 

Det är inte mycket kvar av gatuköket, några väggar står fortfarande upp men är svedda och vissa bågnar oroväckande.
Det är inte mycket kvar av gatuköket, några väggar står fortfarande upp men är svedda och vissa bågnar oroväckande.

 

En tom glasskartong. Och ett sönderbrunnet tak.
En tom glasskartong. Och ett sönderbrunnet tak.

 

Förstörelsen är omfattande.
Förstörelsen är omfattande.

 

All slang som använts vid släckarbetet tas om hand i Osby och tvättas innan den får användas igen.
All slang som använts vid släckarbetet tas om hand i Osby och tvättas innan den får användas igen.

 

Janne har barnens totala uppmärksamhet en lång stund. Bilden talar i princip för sig själv och är en av de bilder som jag verkligen är förtjust i.
Janne har barnens totala uppmärksamhet en lång stund. Bilden talar i princip för sig själv och är en av de bilder som jag verkligen är förtjust i.

 

En mun...
En mun…

 

En näsa...
En näsa…

 

Två ögon. Sammanfattning: 112.
Två ögon. Sammanfattning: 112 – larmnumret.

 

På rundturen är det dags för ett besök hos brandvärnet i Hökön.
På rundturen är det strax dags för ett besök hos brandvärnet i Hökön.

 

Brandvärnet i Hökön, bakom portarna finns det ganska så exakt plats för en brandbil.
Stationen. Bakom portarna finns det ganska så exakt plats för en brandbil.

 

Möt 8510, Hököns släckbil. Vi har pratat om det förut, näst sista siffran kategoriserar fordonstypen och 1 = släckbil.
Möt 8510, Hököns släckbil. Vi har pratat om det förut, näst sista siffran kategoriserar fordonstypen och 1 = släckbil.

 

Parkerad och nästan som om den vore måttanpassad för att passa in i det lilla utrymmet i garaget.
Parkerad och nästan som om den vore måttanpassad för att passa in i det lilla utrymmet.

 

Vi packar Hökönuniformerna i sopsäckar och tar med dem till stationen i Osby för sanering.
Vi packar Hökönuniformerna i sopsäckar och tar med dem till stationen i Osby för sanering.

 

Hököns brandmän har blå hjälmar, och som vanligt finns det en styrkeledare som givetvis bär gul hjälm.
Hököns brandmän har blå hjälmar, och som vanligt finns det en styrkeledare som givetvis bär gul hjälm.

 

Dagen har varit informativ och väckt en hel del vidare funderingar hos mig. Diskussionerna har varit bra och ni kommer givetvis också att få ta del av dessa i kommande inlägg.

På återseende.

 

 

Flera favoriter och osedda bilder!

Såhär en lördag kommer en liten sammanfattning av Projekt Räddningstjänst så här långt, vill ni läsa ikapp så är det bara att följa länkarna nedan, istället för att bläddra i bloggen.

Jag ska också visa mina favoritbilder och några hittills opublicerade bilder.

Allra första inlägget.

Bilolycka och dimspik.

Bakgrund och en äldre brandstation.

Det hittills populäraste inlägget – rökövning.

Vad är Friska Brandmän?

Bilder från brand och bloggen förföljer Ulf.

Mörkt i Lönsboda.

Häng med på brandtillsyn (se upp för spindlarna).

Hur tänker fotografen EGENTLIGEN?

Hack i häl på insatsledare Jan, det inlägg som fått näst flest besökare någonsin.

När fotografen tappade bort sig i övningsröken…

Favoritbilder var det ja. Ibland ser jag det direkt i kameran men känslan kommer för det mesta när jag öppnar upp bilden i datorn, trots att det alltså är jag som har tagit alla bilder så har jag hyfsat ofta svårt att säga exakt varför jag fastnar för en speciell bild. Först meddelar hjärnan att ”det där var banne mig riktigt bra” och sedan försöker jag analysera varför. Och det som är spännande är ju att alla har olika favoritbilder – och det är precis som det ska vara eftersom det är tillåtet att tycka exakt vad som helst. Upplevelsen handlar sällan om teknisk perfektion utan om vad bilden säger just dig.

Några av mina favoriter ser ni här. Vilka är era?

 

Som ett litet konstverk faktiskt.
Grenrör på en hylla på brandstationen. Ett oväntat motiv att fotografera kanske men här finns en rejäl dos harmoni i färgerna och vidvinkeln ger extra djup.

 

Utryckning till centrala Osby, påkörd fotgängare.
Här är det utryckning. Vädret kunde inte gett mig bättre förutsättningar med fluffiga moln och blå himmel i kontrast till den rentvättade släckbilen på väg ut på uppdrag.

 

Japp, det är en lampa. På hjälmen. Och den sitter kvar.
Den här förvånade mig när jag laddade över bilderna i datorn. Gruppen sammanfattar övningens första delmoment och diskussionen handlar om just lampor, vilket Göran illustrerar på ett perfekt sätt.

 

De där stegarna är inget enmansjobb att resa.
De reser räddningsstegarna mot brandstationens torn. Den här bilden symboliserar gruppstyrka för mig och förmedlar att alla behövs för att gruppen ska klara av uppgiften.

 

Ur bilarna och därefter sätter arbetet igång direkt för att kunna gå in i byggnaden och rädda liv.
Övning i Osby och den här bilden blev full av rörelse och action. Jag är dessutom nöjd med kompositionen och bilden krävde väldigt lite redigering.

 

Jobbig dag?
En storfavorit hos mig. Det borde vara en glad bild, en räddad ”person”. Men jag får en känsla av övergivenhet och detta framträder extra tydligt i svartvitt.

 

På plats på automatlarm ett längre stenkast från stationen.
Det är larm och Ulf har parkerat så att jag lyckas fånga både honom, solen och 8080 på samma bild. Tekniskt är bilden långt ifrån perfekt men den visar ögonblicket när det händer.

 

Mörkt och rökigt.
Lönsboda och rökdykarövning. Den här bilden upptäckte jag redan i kameradisplayen och det är den lite mörka och tuffa känslan jag får som gör denna till en absolut huvudfavorit.

 

Han är alltså räddningsledare och en sådan känns lättast igen på färgen på hjälmen.
Den här bilden togs ju i onsdags så är väldigt färsk, Det jag faller för här är inramningen av anonyma brandmän i masker (inga nummer som syns som skulle kunna identifiera dem) i kontrast mot just detta inläggs huvudfokus – insatsledare Jan.

 

Väntan.
Mörkt och halvkyligt på övning i Lönsboda. En utmaning att fotografera med  interiörbelysningen i 8210 som enda ljuskälla. Men jag gillar den här bilden, den känns äkta.

 

Och det blir ju ofantligt många fler bilder än de som publiceras i bloggen och jag tar nu chansen att publicera material som ni inte fått se förut.

 

Speglad övning.
Speglad övning.

 

Med gemensamma krafter och förmodligen på tå så fick styrkan in dimspiken i väggen.
Med gemensamma krafter och förmodligen på tå så fick styrkan in dimspiken i väggen.

 

Vissa hade vattentäta skodon under den här övningen, vissa hade det inte.
Vissa hade vattentäta skodon under den här övningen, vissa hade det inte.

 

Ni vet ju vid det här laget: det heter flaskor.
Ni vet ju vid det här laget: det heter flaskor.

 

Räddningstjänsten utför även insatser i Osbysjön och då denna sjö är tämligen stenig så sliter det hårt på båtpropellern.
Räddningstjänsten utför även insatser i Osbysjön och då denna sjö är tämligen stenig så sliter det hårt på båtpropellern.

 

Klart att en rostig kniv kan behövas om verktyg.
Klart att en rostig kniv kan behövas som verktyg.

 

Jag nämnde en mörk och möglig källare i torsdagens inlägg. Där förvaras civilförsvarsmateriel, som till exempel bårar i storpack.
Jag nämnde en mörk och möglig källare (belägen i en annan byggnad än själva stationen) i torsdagens inlägg. Där förvaras civilförsvarsmateriel, som till exempel bårar i storpack.

 

Golvet i källaren är spegelblankt och välputsat, eller så står det under vatten, bestäm själv.
Golvet i källaren är spegelblankt och välputsat, eller så står det under vatten, bestäm själv.

 

Och det som finns på golvet vill jag inte ens tänka på vad det är.
Och det som finns på golvet vill jag inte ens tänka på vad det är.

 

Tankbil 8040. Jag ställde frågan om det inte är som att köra ett stort och skvalpigt badkar, då bilen innehåller 9000 liter vatten. I mina tankar heter 8040 numera Badkaret och 8030 (hävaren) Kroken.
Tankbil 8040. Jag ställde frågan om det inte är som att köra ett stort och skvalpigt badkar, då bilen innehåller 9000 liter vatten. I mina tankar heter 8040 numera Badkaret och 8030 (hävaren) Kroken. Jag ska se om jag kan döpa om fler stationsattiraljer.

 

Det finns flytvästar att låna gratis på brandstationen i Osby. Klicka här för mer information.
Det finns flytvästar att låna gratis på brandstationen i Osby. Klicka här för mer information.

 

Ni vet när läraren i skolan ställde en svår fråga och man försökte låtsas om som om man inte existerade?
Ni vet när läraren i skolan ställde en svår fråga och man (Dan och Lars-Erik) försökte låtsas som om man inte existerade?

 

Slangutrullning är faktiskt ett höghastighetsmoment.
Slangutrullning är faktiskt ett höghastighetsmoment.

 

När vi andra pillar på våra smarttelefoner så handlar det här om radioapparater.
När vi andra pillar på våra smarttelefoner så handlar det här om radioapparater.

 

Jag nämnde att övningen i onsdags var ett test med nya lampor. Testet föll väl ut. Och detta tillhör en av mina favoritbilder, varför vet jag inte riktigt.
Jag nämnde att övningen i onsdags var ett test med nya lampor. Testet föll väl ut. Och detta tillhör en av mina favoritbilder, varför vet jag inte riktigt.

 

När det går larm kan det bli det här gänget som stövlar in.
När det går larm kan det bli det här gänget som stövlar in.

 

Den här bilden blev ganska rolig. Kollektiv frisyrtillrättning. Från vänster: Peter, Emma, Stellan och Håkan.
Den här bilden blev ganska rolig. Kollektiv frisyrtillrättning. Från vänster: Peter, Emma, Stellan och Håkan.

 

Det här med att lyckas få till en bra och tydlig bild när det finns rökig rekvisita... Ja ja, jag gör mitt bästa.
Det här med att lyckas få till en bra och tydlig bild när det finns rökig rekvisita… Ja ja, jag gör mitt bästa.

 

Uppställning från förr.
Uppställning från förr.

 

Osby har även en ungdomsbrandkår som jag hoppas få möjlighet att träffa vid tillfälle.
Osby har även en ungdomsbrandkår som jag hoppas få möjlighet att träffa vid tillfälle.

 

Lönsboda och Leif för protokoll över övningen.
Lönsboda. Leif för protokoll över övningen.

 

 

På återseende.

 

 

 

 

Desorienterande rök

Det var ju, om ni läste gårdagens inlägg, rökdykarövning igår. Det har det varit vid flera tillfällen när jag hälsat på hos räddningstjänsten, men ni ska få se övningen från start till mål i dag. Från första rökpuffen till avslutad insats (Bullens korv).

Platsen är Klintgården, en av de förskolor som dömts ut på grund av mögelangrepp, och här passar räddningstjänsten på att öva. Jag var med inne när rökmaskinen startades upp och trots dagsljuset ute, trots att jag visste om att just denna rök är ofarlig och trots att jag precis hade gått ut och in ur byggnaden flera gånger och alltså visste var jag befann mig – så gick jag fel på vägen ut. En sträcka på kanske 20 meter totalt från rummet jag befann mig i och ut till friska luften.  Och jag hittade inte ut direkt. Nu hade jag tacksamt nog de två övningsledarna Henrik och Stellan med mig och någon meter framför mig hörde jag ju en av dem som undrade om jag var med. Jodå, det var jag, bara lite vilsen och desorienterad.

Medan vi väntade på att styrkan skulle nå fram till ”brandplatsen” så diskuterade vi lite om känslan att vara innesluten i rök i en okänd byggnad. Jag tror att de flesta ser på brandmän, poliser och ambulanspersonal som en form av hjältar, det finns en tillit att om man ringer 112 kommer det någon och löser problemet. Och det är ju fantastiskt, och hjältestatusen argumenterar jag inte emot,  men räddningspersonal är ju också bara människor och Henrik berättar att stresspåslaget vid rökdykning, särskilt i skarpt läge eller i övningar med varm rök, är väldigt påtagligt och att det krävs rejäl mental styrka för att tänka sig förbi denna stress när hettan, röken och ljudet från en brand slår ut en hel del av de sinnen som vi tar för givna.

I dag ska ni också få en snabb bildpresentation på gänget som övade, jag har i vanlig ordning inte tagit porträttbilder i soft fokus och med blommor i bakgrunden utan fotona togs på övningsplatsen och förmodligen utan att objekten själva noterade det – den här gången lyckades de faktiskt glömma att jag var där, tror jag. Det var en givande kväll och med ett bra resultat bildmässigt (några bilder såg ni i gårdagens inlägg) och av två anledningar: att styrkan börjat vänja sig vid mig men också att jag vågar ta för mig lite mer, jag är mer medveten om vad som händer och kan ta lite mer plats och hitta nya vinklar och dessutom känner jag mig lite mer ”hemma” med gänget efterhand.

Då kör vi.

 

Tidigare på dagen diskuterade jag rökdykningsupplägg med räddningschef Peter och fick en ganska så illustrativ föreläsning om fordonens uppställning och de olika rökdykarnas placering.
Tidigare på dagen diskuterade jag rökdykningsupplägg med räddningschef Peter och fick en ganska så illustrativ föreläsning om fordonens uppställning och de olika rökdykarnas placering.

 

Det färdiga "konstverket". En rökdykarinsats med två räddningsfordon, en brandpost, två rökdykare, en rökdykningsledare, en styrkeledare och en pumpskötare.
Det färdiga ”konstverket”. En rökdykarinsats med två räddningsfordon, en brandpost, två rökdykare, en rökdykningsledare, en styrkeledare och en pumpskötare.

 

Interiör, närmare bestämt baksätet där rökdykarna sitter på väg ut på larm.
Interiör från 8010, närmare bestämt baksätet där rökdykarna sitter på väg ut på larm.

 

Kvällens övning innebar även test för alldeles nyinköpta rökdykarlampor.
Kvällens övning innebar även test för alldeles nyinköpta rökdykarlampor.

 

De dockor som ska rädda splaceras ut på olika ställen i byggnaden. jag kan intyga att just den här dockan väger som en mindre elefant.
De dockor som ska räddas placeras ut på olika ställen i byggnaden. Jag kan intyga att just den här dockan väger som en mindre elefant.

 

Förskolor har ofta många små rum och är nog därmed perfekta byggnader att öva rökdykning i.
Förskolor har ofta många små rum och är nog därmed idealiska byggnader att öva rökdykning i.

 

Det är den här maskinen som ansvarar för att lokalerna ska bli rökfyllda.
Det är den här maskinen som ansvarar för att lokalerna ska bli rökfyllda.

 

Det börjar bli lite dimmigt...
Det börjar bli lite dimmigt…

 

Det ska på mer rök men som ni ser så är sikten inte helt fantastisk - trots dagsljus ute och många stora fönster.
Det ska på mer rök men som ni ser så är sikten redan nu inte helt fantastisk – trots dagsljus ute och många stora fönster.

 

Ser ni Stellan? Notera att jag använt den externa blixten på max styrka. Det blir knappt inte ens en reflektion i uniformens reflexband.
Ser ni Stellan? Notera att jag använt den externa blixten på max styrka. Det blir knappt ens en reflektion i uniformens reflexband.

 

Kvällens två övningsledare, Henrik (t.v) och Stellan.
Kvällens två övningsledare, Henrik (t.v) och Stellan.

 

Larmet kallas ut, förutsättningarna är brand i förskola. Två vuxna och ett barn finns kvar inne i byggnaden.
Larmet kallas ut, förutsättningarna är brand i förskola. Två vuxna och ett barn finns kvar inne i byggnaden.

 

Räddningsledaren är på plats och strax därefter rullar släckbilen (med rökdykare och styrkeledare) in, tätt följd av tankbilen.
Räddningsledaren är på plats och strax därefter rullar släckbilen (med rökdykare och styrkeledare) in, tätt följd av tankbilen.

 

Mikael, gruppens styrkeledare som därmed bär gul hjälm.
Mikael, gruppens styrkeledare som därmed bär gul hjälm.

 

Joakim.
Joakim.

 

Johan.
Johan.

 

Eero.
Eero.

 

Brian.
Brian.

 

Göran.
Göran.

 

Här går de två rökdykarna in för första gången.
Här går de två rökdykarna in för första gången.

 

Den täta röken gör sikten i det närmaste obefintlig. Dags att koppla upp extra belysning.
Den täta röken gör sikten i det närmaste obefintlig. Dags att koppla upp extra belysning.

 

Såhär kan det uppfattas för en utomstående: det händer saker hela tiden under en insats, ingen står stilla utan alla har sin roll och sin uppgift att utföra.
Så här kan det uppfattas för en utomstående: det händer saker hela tiden under en insats, ingen står stilla utan alla har sin roll och sin uppgift att utföra.

 

Styrkeledaren har kollen ute på brandplatsen.
Styrkeledaren har kollen ute på brandplatsen.

 

Alla räddade, igen, och det börjar bli dags att packa ihop.
Alla räddade, igen, och det börjar bli dags att packa ihop.

 

Varje gång är det någon som lägger ifrån sig en gul hjälm någonstans. Varje gång.
Varje gång är det någon som lägger ifrån sig en gul hjälm någonstans. Varje gång.

 

Stllan, med ryggen mot kameran, avslutar övningen med den låda ni sett tidigare, den som bär texten Friska Brandmän.
Stellan, med ryggen mot kameran, avslutar övningen med den låda ni sett tidigare, den som bär texten Friska Brandmän.

 

Städning, det blir en del slang som ska rullas ihop efteråt.
Städning, det blir en del slang som ska rullas ihop efteråt.

 

Kvällen avslutas som vanligt med "matlagning".
Kvällen avslutas som vanligt med ”matlagning”.

 

 

På återseende.