Ärkefiender – finns dom?

En scen.

En lördag i början av juli.

Knislinge.

Helgeåfestivalen.

Arch Enemy.

Blått hår.

Ett grymt ös.

Och med Alissa White-Gluz i spetsen blev det en fantastisk spelning som troligtvis fick både en, två och flera fönsterrutor att skallra och husgrunder flytta sig…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

 

tAKiDA i Knislinge

Det är nästan höstväder utanför mitt fönster, det är då det är som najsigast att öppna datorn och fotominnas sommaren.

Idag blir det en återblick till i början av juli och Helgeåfestivalen. Dag två gästades Knislinge nämligen av Takida och det såg lite ut så här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa gång blir det bästa Quireboys som intar bloggen.

 

På återseende.

Electric Boys – Helgeåfestivalen

Jag har faktiskt fotograferat Electric Boys förut. Det var på den tiden då Sweden Rock hette Sommarfestivalen och anordnades i Bellevueparken i Karlshamn. Det var också på den tiden då man satte filmrulle i kameran och hoppades på det bästa. Max 36 bilder per rulle liksom.

Det var tider det.

Electric Boys besökte Knislinge och Helgeåfestivalen för ett kort tag sedan. Och jag kan konstatera att det var precis lika ösigt nu som då, på 90-talet i Karlshamn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

Glory to our King! Avatar på Helgeåfestivalen.

Avatar – en helt ny bekantskap för min del och det var både bra musik och en fotografs våta dröm (vi förstår varför om ni scrollar neråt i inlägget).

Gänget från Göteborg bjuder på riktig show och allt är genomtänkt in i minsta detalj.

Vi tar väl och njuter av en stor mängd ösiga bilder?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

Helgeååååååå!

Ett ihoprafsat axplock från idag, torsdag – Helgeåfestivalen har rockat loss ju.

Ikväll har det bland annat varit musik från Ages of Rock, Streamline, Dia Psalma, Mimikry och JLT.

Något annat än ett snabbinlägg hinns inte med just nu men jag lovar att fullständigt rapport kommer att avläggas senare. Och det är ju dessutom  två hela dagar kvar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

 

Lera, garv och glädje i musikregnet

Just nu: regnet hamrar ner på den oskyldiga marken och vinden har snurrat grannens fasadflagga hårt runt flaggstången. Jag sitter och dricker kaffe medan febrig avkomma har däckat i soffan, under tvåhundra täcken och filtar, framför filmen Sing.

Tidigare i morse var jag ute en kortare sväng – det var ytterst obehagligt och jag tänker att jag avstår att upprepa det resten av dagen.

Vad är då bättre än att tillbakablicksblogga på sommaren 2017?

Inte på sol och stekande strandvärme utan på Helgeåfestivalen som nästan drunknade i regn, men tack vare entusiastiska festivalarrangörer och en godmodig publik så blev det ändå en rejäl musikfest. I sommar är det ju dags igen och bandsläppen har börjat.

Jag har publicerat bilder på förra årets artister så idag tar vi publik- och vimmelbilderna. Hittar du dig själv eller någon du känner?

 

 

 

 

På återseende.

Ugly Kid Joe – Helgeåfestivalen 2017.

Det här bandet var en del av min uppväxt som ung rockbrud. Live har jag aldrig lyckats se dem så det var otroligt roligt att få uppleva dem på scen under årets Helgeåfestival.

Och någonstans måste jag säga att inget av de andra band jag såg hade sådan kontakt med publiken, det var interaktion på riktigt, och en bra show med både överraskningar och klassiker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sator, underbara Sator – Helgeåfestivalen 2017.

Jag fortsätter på temat musik och då lite mer specifikt Helgeåfestivalen. På lördagslvällen spelade ett band som tillhörde min idolskara när jag, som kräsen ung hårdrockare med dödskallar och kedjor på skorna, spelade hög musik i mitt rum med de rosa tapeterna: Sator.

Och de levde upp till alla mina förväntningar på festivalen. Otroligt röj och de gamla etablerade hitsen fanns där och det var rysningar de luxe till Slug It Out, I Wanna Go Home och Wanted: Hope and Pride Before I Die.

Fotomässigt är det dessutom en dröm med en scengestalt som bassisten Heikki Kiviaho , ni kan själva se på bilderna nedan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

 

Talisman – Helgeåfestivalen 2017

Jag har aldrig sett dem live och aldrig egentligen på allvar lyssnat på Talisman, med energiske sångaren Jeff Scott Soto i spetsen, men fick ju chansen under årets Helgeåfestival. Och blev liksom lite impad sådär och kan säga att både musik och show bjöd på ytterst angenämt ös.

Bloggen blev alltså nöjd både foto- och tongångsmässigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

×