En övning som sedan blir verklighet

Larmet såg ut så här:

Nivå 1, förstärkningslarm svårbelägenhet, 4160. Vandrare har fallit över kant, ligger på bergshylla. Soffebacken, Kågeröd.

När styrkan begav sig mot platsen kom kompletterande info från SOS:

Ska vara en man som trillat ner över kant, uppringaren har muntlig kontakt med personen. Klagar över smärta vid rörelse, ligger still för att inte falla. SOS har kontaktat 364-9410 men pga att det har ett ärende från Torekov till brännskadekliniken i Malmö så är deras prognos två timmar innan de är gripbara. Svalöv deltid är larmade.

När brandmännen anländer till platsen och möter upp personen som larmat får de veta att den nödställde inte har varit avsvimmad, att andningen är bra men att han troligen har en underbensfraktur.

 

De kan inte köra hela vägen fram utan måste bära all utrustning en bra bit genom terrängen.
De kan inte köra hela vägen fram utan måste bära all utrustning en bra bit genom terrängen.

 

Marcus får information om hur läget ser ut.
Marcus får information om hur läget ser ut.

 

Detta är fortsättningen på min utflykt häromveckan för att återigen möta upp brandmännen från räddningstjänsten i Höganäs, om ni vill ha en snabb repetition så klicka här.

 

Jim förbereder för insatsen genom att knuffa räddningsdockan nerför stupet.
Jim förbereder för insatsen genom att knuffa räddningsdockan nerför stupet.

 

Linus.
Linus.

 

Henrik gör sig klar för att som förste man gå ner till den skadade.
Henrik gör sig klar för att som förste man gå ner till den skadade.

 

Och så bär det av nerför.
Och så bär det av nerför.

 

Vi hade i alla fall fin utsikt.
Vi hade i alla fall fin utsikt.

 

Marcus.
Marcus.

 

Henrik är på plats på den bergshylla som vandraren ligger på och Thomas och Linus arbetar vidare med att möjliggöra räddningen av mannen.
Henrik är på plats på den bergshylla som vandraren ligger på och Thomas och Linus arbetar vidare med att möjliggöra räddningen av mannen.

DSC_5344

 

Gruppen bestämmer sig för att använda båren för att få upp mannen.
Gruppen bestämmer sig för att använda båren.

 

Thomas och Linus säkrar med rep och linor.
Thomas och Linus säkrar med rep och linor.

 

Marcus är den som kommer att släppa ner båren och det är sedan Henrik och Linus som  har till uppgift att lasta den skadade.
Marcus är den som kommer att släppa ner båren och det är sedan Henrik och Linus som har till uppgift att lasta den skadade.

 

Linus på väg ner för att hjälpa Henrik med den skadade vandraren.
Linus på väg ner för att hjälpa Henrik med den skadade vandraren.

 

Och då är båren på väg ner, helst utan att någon av de tre som befinner sig längre ner får den i huvudet.
Och då är båren på väg ner, helst utan att någon av de tre som befinner sig längre ner får den i huvudet.

 

Linus är den som klättrar upp med båren.
Linus är den som får den tunga uppgiften att klättra upp med båren.
DSC_5299
Och han får slita hårt.

 

Jag förstår inte så mycket av det här, men brandmännen har full koll på alla rep och kopplingar.
Jag förstår inte så mycket av det här, men brandmännen har full koll på alla rep och kopplingar.

 

Räddad.
Räddad.

 

De drar upp mannen i säkerhet innan båren lossas från repen.
De drar upp mannen i säkerhet innan båren lossas från repen.

 

Det är till slut Henriks tur att klättra upp igen.
Det är till slut Henriks tur att klättra upp.

 

Och där kan han pusta ut igen.
Och där kan han pusta ut igen.

 

Genomgång efteråt.
Genomgång efteråt.

 

Det är ju otroligt roligt att hälsa på höganäsfolket. Även om Projket Räddningstjänst snart är avslutat så kan jag avslöja att ni kanske fått möta dem igen i höst, de har tydligen inte fått nog av kameraterroristen utan jag är välkommen tillbaka.
Det är ju otroligt roligt att hälsa på höganäsfolket. Även om Projekt Räddningstjänst snart är avslutat så kan jag avslöja att ni kanske får möta dem igen i höst, de har tydligen inte fått nog av kameraterroristen utan jag är välkommen tillbaka. Det tackar jag för.

 

Nu var detta bara en övning för Avancerad räddningsgruppen i Höganäs. Men det är just den här typen av larm som brandmännen får åka på. Bara några dagar senare åkte delar av gänget på bilderna ut och undsatte en vandrare på Kullaberg, kvinnan ifråga hade brutit foten och kunde inte ta sig därifrån på egen hand, se artikel här.

På återseende.

Avancerad räddning på hög höjd

Kommer ni ihåg att jag åkte på utflykt till en annan räddningstjänst i november förra året? Jag tillbringade ju en intensiv dag i Höganäs och dokumenterade en övning som handlade om rökdykning i hög riskmiljö.

Länkar hittar ni här:

Det där med höjdfordon som når 30 meter upp i luften…

Storövning i hög riskmiljö.

Den som slet mest.

Osby vs Höganäs.

Oljeutsläpp på industriområde.

I mitten av förra veckan var det så dags för att på nytt besöka Höganäs räddningstjänst, och övningsplats för dagen var skogarna utanför Västra Sönnarslöv – närmare bestämt Soffebacken på Söderåsen. Det var dock inga bränder, vare sig fejkade eller riktiga, utan uppdraget för brandmännen involverade istället klättring. Höganäsbrandmännen är lite specialister på just den saken, nämligen.

Även fotografen försågs med hjälm och sele och var i princip fastbunden i ett träd halva dagen, men övningsledarna Sebastian och Jim gav mig tack och lov ett hyfsat långt rep så att jag fick lite rörelsefrihet åtminstone. ”Risken är ju att du snubblar när du går omkring och är koncentrerad på fotograferingen”, sa Sebastian (som uppenbarligen har fattat hur jag funkar), och letade upp ett väldigt stadigt träd som han fäste mig i.

Jo, det kan jag ju hålla med om, jag blir lätt både halvblind och halvdöv när jag plåtar, så det kändes tryggt med säkerhetstänket. Och med kameraremmen virad flera varv runt handleden hängde jag halvvägs över kanten vid flera tillfällen för att få bra bilder på de brandmän som befann sig många meter längre ner. Jag lovar  att det var trötta benmuskler när dagen var slut men också en lycklig fotograf efter en riktigt bra dag fotomässigt (och det trevliga sällskapet var såklart en bonus).

Ni kommer att få se bekanta ansikten nedan från mitt förra besök i Höganäs, det är bara Thomas som var inte var med senast det begav sig, och sedan är det dessutom ett tillfälligt gästinhopp från Daniel, som var på plats som observatör från höjdräddningsgruppen i Storgöteborg.

I dag blir det några (eller ganska många faktiskt) blandade bilder för att ni ska få en liten retfull försmak. I kommande inlägg kommer jag att i närmare detalj precisera vad uppdragen gick ut på. Tills dess – håll till godo med följande bilder där larmställen som synes är utbytta mot röda klättervänliga kläder.

 

Höganäs räddningstjänst sysslar med avancerad räddning.
Höganäs räddningstjänst sysslar med avancerad räddning.

 

Sebastian.
Sebastian.

 

Jim.
Jim.

 

Daniel.
Daniel.

 

Marcus.
Marcus.

 

Thomas.
Thomas.

 

Henrik.
Henrik.

 

Linus.
Linus.

 

DSC_4937

 

Det är högt där uppe på Soffebacken. Högt...
Det är högt där uppe på Soffebacken. Högt…

 

En selfie. Jag hade varit förutseende nog att låna ett lamrställ från min "hemmaräddningstjänst" - allt för att slippa frysa.
En selfie. Jag hade varit förutseende nog att låna ett larmställ från min ”hemmaräddningstjänst” – allt för att slippa frysa.

 

Knutar knyts för att säkra fotografen.
Knutar knyts för att säkra fotografen.

 

Och Sebastian ger mig ett ganska långt rep.
Och Sebastian ger mig ett ganska långt rep.

 

DSC_4794

 

DSC_1960

 

Det är långt ner, man når inte ens marken om man sträcker ut handen...
Det är långt ner, man når inte ens marken om man sträcker ut handen…

 

"Så här brant?"
”Så här brant?”

 

DSC_4804

 

Jim och Sebastian övervakar och bedömer gruppens insats.
Jim och Sebastian övervakar och bedömer gruppens insats.

 

Jag höll mig på min kant. Eller nedanför en kant kanske man ska säga.
Jag höll mig på min kant. Eller nedanför en kant kanske man ska säga.

 

DSC_5143

 

Det gäller att hålla i sig.
Det gäller att hålla i sig.

 

Vissa höll i ett större träd...
Vissa höll i ett större träd…

 

DSC_5513

 

DSC_5187

 

DSC_5159

 

DSC_5046

 

DSC_4909

 

DSC_4888

 

DSC_4874

 

DSC_4866

 

DSC_5598

 

DSC_4962

 

DSC_5032

 

DSC_4920

 

Dags att plocka fram båren.
Dags att plocka fram båren.

 

DSC_4980

 

DSC_5327

 

DSC_5421

 

Daniel berättar lite om hur de arbetar i Göteborg.
Daniel berättar lite om hur de arbetar i Göteborg.

 

DSC_5450

 

Repgeväret monteras.
Repgeväret monteras.

 

Snart smäller det.
Snart smäller det.

 

DSC_5748

 

Smällen ekar över området.
Smällen ekar över området.

 

Och repet med pilen får plockas ner från ett träd.
Och repet med pilen får plockas ner från ett träd.

 

DSC_5638

 

DSC_5646

 

DSC_5610

 

DSC_5634

 

DSC_5616

 

DSC_5731

 

DSC_1903

 

DSC_1939

 

Även övningsledarna fick jobba lite.
Även övningsledarna fick jobba lite.

 

Vi ses i nästa inlägg hoppas jag.

På återseende.

 

Nej då, bloggen är inte död…

Bloggen tog bara en tillfällig paus för att vila upp sig på Hotell CSK och har starkt blivit rekommenderad att fortsätta med samma metod – fast på hemmaplan.

Det innebär att jag inte haft någon möjlighet att den senaste tiden plåta några röda bilar, rökdykare eller andra räddningstjänstiga saker. Istället blir detta ett inlägg med länkar till samtliga publicerade inlägg så här långt i Projekt Räddningstjänst och jag bjuder även på en hel del bilder som ni inte har fått se förut.

 

Bloggen är hemkommen efter några dagar på det här vilohemmet.
Bloggen är hemkommen efter några dagar på det här vilohemmet.

 

Och det börjar dra ihop sig att avsluta projektet – som jag tidigare nämnt så hänger jag hos Räddningstjänsten i Osby till och med siste maj. Det är en märklig känsla och det känns lite blandat: glädje över att ha fått den här möjligheten att vara med men även vemod över att lämna Osbys räddningstjänst. Att lämna tillbaka reflexvästen och inte sitta med årsprogrammet och planera in vilka övningar jag ska vara med på och vilka dagar jag har möjlighet att köra heldagshäng på stationen. Det kommer nog att kännas lite konstigt i början.

Men projektet kommer faktiskt att leva kvar året ut. Inte i bloggen men i tryckt form hos SFF, Swedish Firefighters, som är en av branschens tidningar. Första numret kommer nu i veckan och det är tänkt att Projekt Räddningstjänst ska vara en del av tidningen i flera nummer framöver. Jag känner mig faktiskt hedrad över att ha blivit tillfrågad om att medverka och det innebär ju också att brandmännen i Osby, Lönsboda och Hökön får lite ytterligare ”kändisstatus”. Och det är de värda.

Klicka här för att komma till SFF:s sida.

Jag kanske ska gå och se över mina kameror  – putsa några objektiv och kanske ladda batterierna och så.

Projekt Räddningstjänst – guiden så här långt:

2015 – alla inlägg finns samlade här.

Första inlägget 2016.

På Ulf skrivbord finns ett foto av honom själv, i uniform, med en svart katt i famnen

”Det har hänt att barnen blivit ledsna och undrat om pappa inte kommer hem igen”

Kort teaser om bloggens senaste räddningstjänstbesök

Även hos räddningstjänsten i Hässleholm är kaffet viktigt.

Hur ser den kompetente brandmannen ut?

Janne, 8080 och kraschen där en skåpbil hamnar på ett elskåp.

Varför just Osby? 

När räddningstjänsten blev Bloggens elever.

 

En liten puff inför nästa inlägg.

 Det är vardag hos räddningstjänsten – i dag möter ni Micke, Emma, Ulf, Nicklas, Clara, Göran, Jocke, Eero och Brian.

Våga göra något!

Osby åker på brand i Hästveda.

Här får ni för första gången träffa ungdomsbrandkåren. 

I dag är det Jimmie som har beredskap och jag förföljer alltså honom under dagen och ni får möta 6080.

Brandtillsyn i ökänt hus. 

Det ABSOLUT viktigaste inlägget i bloggen.

Rökigt…

Att försöka rädda liv i en rökfylld byggnad. 

Bloggen går in i brinnande byggnad med rökdykarna.

Ett hemligt inlägg från Revinge. 

Bloggen förklarar CAFS och skärsläckare – och blir täckt av klistrigt skum.

Om Revingefåglar och om hur Bloggen ser ut i larmställ.

Lönsbodas tur att öva skarpt. 

Gräddiga CAFS-bilder och Bloggen körde minsann brandbil.

Vilka kan detta tänkas vara då?

Ungdomsbrandkåren släpps lösa med fyrhjuling och bandare.

Den otroliga miljön hos MSB i Revinge.

Skadad rökdykare.

Hotellbrand med stora skador.

Det var alla inlägg, då kör vi några bilder också.

 

Här har ni dem, fordonen i Osby. Från vänster: 8060, en styck ambulans, bandare, 8050, 8030, 8070, 8040, 8010 och naturligtvis 8080.
Här har ni dem, fordonen i Osby. Från vänster: 8060, en styck ambulans, bandare, 8050, 8030, 8070, 8040, 8010 och naturligtvis 8080.

 

Tankbilen, där ni oftast hittar fotografen.
Tankbilen, där ni oftast hittar fotografen.

 

När fotografen smyger lite ovanifrån (jag satt uppe på tankbilen) och Ulf och Eero inte märker att de blir fotograferade.
När fotografen smyger lite ovanifrån (jag satt uppe på tankbilen) och Ulf och Eero inte märker att de blir fotograferade.

 

Med värmekameran som guide.
Med värmekameran som guide.

 

Att få på en splashdräkt är inget enmansjobb...  Fredrik och Rolle klär Benny.
Att få på en splashdräkt är inget enmansjobb… Fredrik och Rolle klär Benny.

 

Bloggen var ju i Hässleholm också. Per och Roger väntar på att...
Bloggen var ju i Hässleholm också. Per och Roger väntar på att…

 

Johan och Hussein ska få markkontakt igen med hävaren.
…Johan och Hussein ska få markkontakt igen med hävaren.

 

Liten engångsgrill (till vänster) orsakade en envis markbrand.
Liten engångsgrill (till vänster) orsakade en envis markbrand.

 

8040 - så blank att 8010 kan spegla sig i den.
8040 – så blank att 8010 kan spegla sig i den.

 

Höganäs bjöd på heldagsövning och här ett porträtt på en av övningsledarna: Mats.
Höganäs bjöd på heldagsövning och här ett porträtt på en av övningsledarna: Mats.

 

Glada miner i Höganäs, här Christian.
Glada miner i Höganäs, här Christian.

 

Brandmän från Osby övar i Revinge.
Brandmän från Osby övar i Revinge.

 

Jodå, de är djurvänner också...
Jodå, de är djurvänner också…

 

Brandingenjören har alltid sitt multiverktyg nära till hands.
Brandingenjören har alltid sitt multiverktyg nära till hands.

 

Fungerar fläkten?
Fungerar fläkten?

 

Tankbil, Nicklas och Emma.
Tankbil, Nicklas och Emma.

 

Rökdykarledaren ska ha koll på dem som är inne och arbetar, på bilden Peter.
Rökdykarledaren ska ha koll på de rökdykare som är inne och arbetar, på bilden Peter.

 

Rökövning i Osby med Stellan och Henrik.
Rökövning i Osby med Stellan och Henrik.

 

Slang på tork, tornet är högt.
Slang på tork, tornet är högt.

 

Närbild.
Närbild.

 

Om att inte låtsas om att någon smyger på en bakifrån. Ja, det ser i alla fall ut så på bilden som är tagen i september förra året under en övning som gällde fastklämd person under bil.
Om att inte låtsas om att någon smyger på en bakifrån. Ja, det ser i alla fall ut så på bilden som är tagen i september förra året under en övning som gällde fastklämd person under bil. Henrik till vänster och Mattias till höger.

 

Efter övningar och larm är det återställning och var sak ska in på sin plats i släckbilen.
Efter övningar och larm är det återställning och var sak ska in på sin plats i släckbilen.

 

På återseende.

Räddningstjänsten i skolbänken

Sedan jag började att fotografera brandbilar och brandmän i Projekt Räddningstjänst så har jag fått lära mig massor. Jag vet vad en dimspik är, jag börjar få grepp om hur det här med rökdykning fungerar, vilken slags slang som används till vad, vad systematiskt brandskyddsarbete är, vilka olika släcksystem som finns att tillgå, hur man känner igen ett höjdfordon på enbart numret (om man nu inte ser att det är en stor stege eller en hävarkorg på bilen ifråga, vill säga) och jag har fått uppleva arbetet med insatser och förebyggande arbete på nära håll.

Så det var dags att ge något tillbaka till räddningstjänsten, ett litet tack för att de fortfarande står ut med mig och kamerorna.

Det jag kan handlar ju mest om fotografering så i går kväll blev det lite fotokurs för en skara folk med anknytning till räddningstjänsten. Och det var duktiga och uppmärksamma ”elever” där utrustningen varierade från mobiltelefon till systemkamera i fullformat och det blev många riktigt bra bilder innan kvällen var slut. Det var inte några lätta fotosituationer för deltagarna. Mörkt ute och en stor del av fotandet ägde rum i vagnhallen, vars golv är en ljusätare som slukar alla möjligheter till att ta en vettig bild på enbart autoläge.

Jag har tidigare tipsat lite i bloggen om bildtänk och olika tekniska kamerainställningar. I går valde jag att koncentrera mig på ISO och slutartid, med målet att skapa kontroll över bilden genom att manuellt kunna anpassa både ljuskänslighet (ISO) och hur snabbt eller långsamt bilden tas (slutartid). Gänget fick bland annat i uppdrag att plåta befälsbilen 8080 utomhus i mörker och regn, utan att använda blixt (blixt var nästan förbjudet hela kvällen faktiskt) och de gjorde det ta mig tusan med beröm godkänt och jag kände mig riktigt stolt, på något slags hönsmammevis.

Varför fota utan blixt då? Tja, det är egentligen två tankar bakom. Dels att lära sig att man kan ta bilder utan blixt – blixtljus kan ge hårda och platta resultat och resultatet är en bild som förmedlar noll känslor. Den andra anledningen är den specifika räddningstjänstmiljön – att kunna fota i mörker utan blixt just för att kunna dokumentera en insats. Blixtljus och reflexer på larmställ och bilar är ingen höjdarkombination nämligen.

Jag framhöll även två sätt att göra en bild intressantare: placera inte huvudmotivet i mitten och placera saker i förgrund och bakgrund och jag tipsade om att leta efter linjer när man väljer vad man vill fota.

En hel del av bilderna nedan har ni sett förut, men jag visar dem igen just för att de var mina exempelbilder under gårdagens fotokurs.

 

Ska man använda blixt i närheten av brandmän i larnställ så krävs det i princip en extern blixt för att få tillräckligt med ljus och för att kunna placera ljuset där man vill.
Ska man använda blixt i närheten av brandmän i larmställ så krävs det i princip en extern och vinklingsbar blixt för att få tillräckligt med ljus och för att kunna placera ljuset där man vill.

 

På språng efter räddningschefen på larm. En väldigt dokumentär bild  en mörk januarikväll - fotad utan blixt.
På språng efter räddningschefen på larm. En väldigt dokumentär bild en mörk januarikväll – fotad utan blixt.

 

Åh, vad jag gillar denna bild. Ingen blixt utan högt ISO och lång slutartid istället. Tagen i Höganäs i regn och mörker.
Åh, vad jag gillar denna bild. Ingen blixt – högt ISO och lång slutartid istället. Tagen i Höganäs i regn och mörker.

 

Långa slutartider ger rörelseoskärpa, här gillar jag effekten ihop med överdådet av rött och gult.
Långa slutartider ger rörelseoskärpa, här gillar jag effekten ihop med överdådet av rött och gult.

 

En kort slutartid fryser rörelser, perfekt till sport.
En kort slutartid fryser rörelser, perfekt till sport.

 

Vi pratade också om linjer och efter allt mitt tjat om just detta så kommer kursdeltagarna att se linjer överallt. Jag är så himla stolt över den här bilden, som faktiskt funkar precis lika bra i svartvitt.
Vi pratade också om linjer och efter allt mitt tjat om just detta så kommer kursdeltagarna att se linjer överallt. Jag är så himla stolt över den här bilden, som faktiskt funkar precis lika bra i svartvitt.

 

Här finns också linjer, inte riktigt lika uppenbara som i föregående bild.
Här finns också linjer, men inte riktigt lika uppenbara som i föregående bild.

 

Här är blommorna i bildens nederkant och de högsta blommorna har jag lagt till vänster i bild.
Här är blommorna i bildens nederkant (istället för att placera dem i mitten) och de högsta blommorna har jag lagt till vänster i bild.

 

Här hittar ni visserligen Stellan i mitten men till vänster och i förgrund ser ni Henrik och hur de där två är placerade bilden är det som ger den djup.
Här hittar ni visserligen Stellan i mitten av bilden men till vänster och i förgrund ser ni Henrik och hur de där två är placerade i bilden är det som ger den djup.

 

Samspelet mellan förgrund och bakgrund. Huvudmotivet är Henrik H och han ramas in perfekt av Linus i förgrunden. Denna bild får mig att fundera vad de pratar om, varför ler Henrik?
Samspelet mellan förgrund och bakgrund. Huvudmotivet är Henrik H och han ramas in perfekt av Linus i förgrunden. Denna bild får mig att fundera vad de pratar om, varför ler Henrik?

 

Ett annat uppdrag som deltagarna fick av mig var att under kvällen ta en dokumentär bild, helt enkelt en spegling av pågående verklighet. Och det där löste sig på ett passande sätt då vi vandrade omkring i vagnhallen när ambulansen plötsligt får ett larm och ambulanspersonalen (som var mitt i en matpaus)  kom travande nerför trappan, packade in sig i bilen och gasade iväg.

Länkar till lite utförligare fototips här i bloggen:

Grunderna

Slutartid

ISO

Var placerar man motivet?

Se din vardag med kamerans ögon

Och varifrån kommer inspirationen?

 

Jag tog ytterst få bilder under kvällen, men imorgon är det jag som ska plåta röda bilar och blåklädda reflexförsedda figurer i mörker.

På återseende.

 

Sanering efter oljeutsläpp

Det här med att följa räddningstjänsten i vardagen har gett mig en otrolig mängd nya upplevelser. Som ni vet är ju tanken att ni genom bilderna ska få veta vad brandmännen egentligen gör på dagar och kvällar. Ni har hittills fått se många inlägg om övningar, ni har hängt med på brandtillsyn, ni har mött flera olika personer i närbild och ni har även fått se utryckningsbiten – när det körs snabbt och med blåljus.

Men långt ifrån alla insatser som räddningstjänsten utför, involverar tjutande sirener. I Osby fick jag ju chansen att följa släckning av en markbrand från början till slut, om ni inte minns så klicka här. När jag för ett litet tag sedan besökte räddningstjänsten i Höganäs så hann jag precis sticka in huvudet och presentera mig innan jag blev tillfrågad om jag inte ville åka med ut på ett saneringsuppdrag. Vem tackar nej, liksom?

På ett industriområde i närheten av brandstationen hade ett rör gått sönder på en lastbil och hydraulolja hade läckt ut. Martin och Christian packade in utrustning i 4060 och sedan gav vi oss av. Det regnade i icke oansenlig mängd och blåste och jag som tyckte att jag var noga med att inte gå i närheten av oljan kunde nästan åka skridskor i kängorna efteråt – det var som att ha två bananskal under skosulorna. Jag lägger det till erfarenhetslistan, det vill säga saker som jag lärt mig i det här projektet.

 

Samtalet om ett utsläpp av hydrauloja har nyss kommit och Christian och Martin packar in saneringsmaterial och redskap för att kunna åtgärda utsläppet.
Samtalet om ett utsläpp av hydraulolja har nyss kommit och saneringsmaterial och redskap packas för att utsläppet ska kunna åtgärdas.

 

Det gick åt en hyfsad mängd säckar Ikasorb.
Det gick åt en hyfsad mängd säckar Ikasorb.

 

Då kör vi.
Då kör vi.

 

Den där pölen är alltså inte bara vatten.
Den där pölen är alltså inte bara vatten.

 

Ni ser att det blåser...
Ni ser att det blåser…

 

Området späras av men det är svårt at se exakt var oljan befinner sig.
Området spärras av men det är svårt att se exakt var oljan befinner sig.

 

Martin sopar och försöker täcka över all olja.
Martin sopar och försöker täcka över all olja.

 

Säck efter säck hälls ut och brandmännen får återvända till stationen för att hämta mer material.
Säck efter säck hälls ut och brandmännen får återvända till stationen för att hämta mer material.

 

Det tar en stund innan Martin och Christian anser att de lyckats täcka över all olja.
Det tar en stund innan Martin och Christian anser att de lyckats täcka över all olja.

 

Kletigt - och även jag som trodde att jag höll mig på behörigt avstånd, fick olja under skosulorna.
Kletigt – och även jag, som trodde att jag höll mig på behörigt avstånd, fick olja under skosulorna.

 

Sådär, klart.
Sådär, klart.

 

 

Såhär kan alltså en vardag se ut hos räddningstjänsten, oavsett vilken ort det handlar om.

På återseende.

Räddningstjänst: olika, men så oerhört lika.

Nu har jag alltså träffat två olika räddningstjänster och jag tänkte diskutera lite kring skillnader och likheter.

Osby har, som ni nog vet vid det här laget, en handfull heltidsanställda och det operativa arbetet är uppbyggt på deltidsbrandmän – det där gänget som har fyra minuter på sig att bli klara för utryckning. Deltidare finns även i Höganäs, men här arbetar också heltidsanställda brandmän.

Det finns givetvis rent konkreta skillnader mellan de båda räddningstjänsterna, som att Höganäs har en drönare, en större båt och har brandmän som är speciellt utbildade för höghöjdsräddning, som vid exempelvis vid klättringsolyckor. I Osby heter många Peter och i Höganäs är det Henrikar och Markusar som är i majoritet.

Men jag tänker inte fokusera på just detta utan snarare på likheterna, som jag upplever dem. På båda ställena har jag fått ett väldigt varmt välkomnande och inte överhuvudtaget blivit ignorerad utan tvärtom väldigt inkluderad. Nu hade ju nordvästskåningarna en stor fördel eftersom de har haft möjlighet att spana in bloggen och mina bilder innan jag kom dit. I Osby antar jag att personalen höll andan och mest hoppades på det bästa – det fanns säkerligen nervositet hos fler än en innan de började få grepp om vilken typ av fotografering jag ägnar mig åt och hur räddningstjänsten skulle framställas i bloggen.

Det tar inte lång stund nere i Höganäs innan jag inser att det finns en stor likhet (egentligen vet jag inte varför jag blev förvånad) – vilka samtalsämnen som helt självmant kommer upp på båda sidor av Skåne. Mycket av det handlar om att räddningstjänsten faktiskt är uppbyggd av personer, av riktiga människor. Inte superhjälterobotar som oberörda går till jobbet dag efter dag och som rycker på axlarna åt de upplevelser som packas ner i i erfarenhetsryggsäckarna. Jag upplever också att det finns en stor vilja att lyfta fram det egna yrket, att få ges utrymme att beskriva hur vardagen verkligen ser ut och det är ju där bloggen så att säga kommer in i bilden.

Så, sammanfattningsvis: även om de båda räddningstjänsterna skiljer sig åt i organisation och antal brandbilar, så var det nästan en deja vu-upplevelse att få träffa Höganäsfolket. Och det kändes både positivt och tryggt.

 

Badkaret, Osbys tankbil.
Badkaret, Osbys tankbil.

 

Höganäs tankbil.
Höganäs tankbil.

 

Osby.
Osby.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Lönsboda.
Lönsboda.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Lönsboda.
Lönsboda.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Osby.
Osby.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Osby.
Osby.

 

Kvällen efter var jag tillbaka i Osby och hann inte mer än säga hej förrän första frågan kom:  ”Vilket är nu bäst, Osby eller Höganäs?” Och tydligen dröjde jag för länge med svaret. Jag får väl försöka gottgöra det vid något tillfälle.

Kanske räcker det med att dela med mig av magkänslan jag fick när jag gick in genom dörrarna till brandstationen i Osby, kände lukten och såg de numera väldigt välbekanta ansiktena, för vet ni – det kändes lite som att komma hem.

På återseende.

Storövning i hög riskmiljö

Som ni kunde läsa i förrgår så svek jag tillfälligt Osbys räddningstjänst och styrde kosan mot nordvästra Skåne och Höganäs, efter en inbjudan av Henrik Persson som är operativ chef där. Han lockade med ord som storövning och hög riskmiljö, varpå jag krävde att vädret åtminstone skulle vara hyfsat, inte blåst och regn samtidigt liksom.

Ni kan kanske gissa väderläget när jag anlände till Höganäs tidigt på morgonen? Japp, blåst och regn. Jag kände mig alltså väldigt välkommen. På eftermiddagen kom vädret dock ur sin trotsperiod och det var till och med solsken en liten stund.

Under dagen tog jag ungefär 1500 bilder. Det är många. Så den här veckan kommer ni att få se en hel del räddningstjänstbilder från Höganäs.

Ni har ju sett mig fota kalla rökövningar förr, både i Lönsboda (här) och i Osby här och även här). Då har prio ett varit livräddning, till skillnad mot Höganäsövningen. Inte så att brandmännen där struntar i liv, men förutsättningarna var brand i industribyggnad, modell ganska stor, och att alla personer redan var ute ur lokalen. Arbetet kunde då istället inriktas på släckning.

Dagen till ära var det inte bara heltids- och deltidsbrandmän inblandade i övningen. Tre extra personer var engagerade: en fotograf (vem nu det kan tänkas vara), en elev från SFI – Alicia som gör praktik hos räddningstjänsten, samt Peter Kovacs som är kommunstyrelsens ordförande och så att säga hade en PRAO-dag ute på fältet.

 

De här personerna får ni möta idag:

Henrik P, övningsledare.
Henrik P, övningsledare.

 

Mats, övningsledare.
Mats, övningsledare.

 

Jim, räddningsledare.
Jim, räddningsledare.

 

Christian.
Christian.

 

Sebastian.
Sebastian.

 

Milic.
Milic.

 

Marcus.
Marcus.

 

Alicia.
Alicia.

 

Martin.
Martin.

 

Henrik S.
Henrik S.

 

Linus.
Linus.

 

Henrik H.
Henrik H.

 

Peter, kommunalråd.
Peter, kommunalråd.

 

Givetvis begärde fotografen att få åka tankbil, här 4040, för det är det som fotografen liksom gör. Det var flera som tittade lite underligt på mig när jag meddelade detta. Någonstans har de inte läst bloggen ordentligt, misstänker jag. Jag kallade åtminstone inte 4040 för badkar, man ska inte tänja på gränserna för mycket. Höganäsfolket känner mig inte. Ännu.

4040 och jag.
4040 och jag.

 

Håll i er, det blir många bilder idag.

Förberedelser:

 

Jag fick lära mig en ny förkortning: RFG - räddningsförstärkning.
Jag fick lära mig en ny förkortning: RFG – räddningsförstärkning.

 

En del av lokalen som ska rökfyllas. Den är, som ni ser, inte tom på grejor.
En del av lokalen som ska rökfyllas. Den är, som ni ser, inte tom på grejor.

 

Det tar en bra stund att fylla upp hela byggnaden med den vita teaterröken.
Det tar en bra stund att fylla upp hela byggnaden med den vita teaterröken.

 

Klart!
Klart!

 

Styrkan samlades innan lunch för att få lite förutsättningar för övningen:

DSC_4630

 

DSC_4631

 

 

Jim, räddningsledare.

Då kör vi väl igång då, Mats spelar rollen som uppringare och möter upp brandbilarna utanför gården där vi håller till:

DSC_4654

 

DSC_4658

 

DSC_4668

 

DSC_4678

 

DSC_4685

 

Sedan drar arbetet med att rökdyka och ”släcka” igång:

DSC_4707

 

DSC_4756

 

DSC_4741

 

DSC_4730

 

DSC_4711

 

DSC_4780

 

DSC_4815

 

DSC_4829

 

DSC_4824

 

DSC_4776

 

DSC_4843

 

DSC_4774

 

DSC_5189

 

DSC_4862

 

DSC_4876

 

Här öppnar de dörren för första gången och röken väller ut.
Här öppnar de dörren för första gången och röken väller ut.

 

DSC_4883

 

DSC_4927

 

DSC_4929

 

DSC_4931

 

DSC_4966

 

DSC_4995

 

DSC_4999

 

DSC_4912

 

DSC_4772

 

DSC_5075

 

DSC_5100

 

DSC_5103

 

DSC_5048

 

DSC_5022

 

DSC_5197

 

DSC_5236

 

DSC_5276

 

DSC_0182

 

DSC_5302

 

DSC_5377

 

DSC_5332

 

DSC_5131

 

RFG:n blir ledningscentral och det är här Jim mestadels håller till. Bilen är utrustad med en drönare och den används i dag för att få en överblick över området.

DSC_5184

 

DSC_5185

 

DSC_5155

 

DSC_5157

 

DSC_5271

 

Eftersnacket:

DSC_5565

 

DSC_5404

 

DSC_5221

 

DSC_5217

 

Och så var det den tråkiga biten kvar –  städningen:

 

DSC_4765

 

DSC_5178

 

DSC_5423

 

Oj, En brandman utan huvud. Så är det i Höganäs...
Oj, En brandman utan huvud. Så är det i Höganäs…

DSC_5475

 

DSC_5456

 

Övningen pågick länge och jag måste erkänna att jag var ganska trött efteråt. Och återigen lämnar jag en räddningstjänstövning med känslan av hur otroligt roligt det är att fotografera i de här miljöerna och den där ganska överväldigande insikten av hur svårt det är att överhuvudtaget se någonting i tät rök.

De slet hårt, brandmännen, och en person fick kämpa lite extra. Honom ska ni få möta i ett eget inlägg imorgon, det tycker jag ändå att han är värd.

På återseende.

Dagens räddningstjänst – seriös höjd och otrohet

Egentligen är bloggen för trött för att blogga. Dagen har varit ganska intensiv och jag har tagit så många bilder att kamerorna till slut väldigt surt muttrade något om övertidsarbete, kollektivavtal och slavdriveri. Jag förstår inte vad de menar.

Tidigt i morse begav jag mig iväg med kamerautrustning samt (akut införskaffad) vattenfast mascara. Jag hade ju sett vad SMHI utlovat för dagen. Hela förmiddagen regnade det horisontellt och jag är glad att jag pälsade på mig som en annan eskimå.

Anledningen till resan?

Jo, för ett tag sedan damp det ner ett mail i inboxen. Avsändare var Henrik Persson från räddningstjänsten i Höganäs och han hade bara idel lovord att ösa över Projekt Räddningstjänst. Henrik bjöd även in mig och kamerorna för att tillbringa en dag hos honom och hans brandmanskollegor i nordvästra Skåne, för att kika på vad de sysslar med.

Det är det jag har gjort idag och Höganäs räddningstjänst kommer att dyka upp som gäster i ett par inlägg här framöver. Så oroa er inte, jag har faktiskt bara flörtat lite med sagda räddningstjänst, det kan väl ändå inte räknas som otrohet? Fokus för projektet är fortfarande vardagen i Osby, jag lovar.

Men vilken fantastisk dag det har varit, det tjuriga vädret till trots. Det har varit rök, oljeutsläpp, en tankbil (givetvis) samt en avslutning ikväll som innebar att testa hur högt upp 4030 når. Väldigt högt kan jag meddela. Väldigt högt.

Så som jag skrev i inledningen, jag är trött men ändå så taggad och nöjd med den här dagen, inte minst bildmässigt, att jag inte kunde låta bli att kika på bilderna och skriva några rader. Detta inlägg kommer att fokusera på 4030 som är Höganäs ganska nyinförskaffade höjdfordon. Och det är inte bara utsikten som är hisnande – prislappen fick mig nästan att trilla baklänges.

 

Möt 4030.
Möt 4030.

 

Säkerheten är viktig och självklar. Alla som ska upp i korgen ska ha sele.
Säkerheten är viktig och självklar. Alla som ska upp i korgen ska ha sele.

 

Det är en och anna rem som ska knäppas i mörkret.
Det är en och annan rem som ska knäppas i mörkret.

 

Korgen sänks mot marken (för att fotografen ska kunna hoppa i utan att behöva balansera på stegen uppe på bilen).
Korgen sänks mot marken (för att fotografen ska kunna hoppa i utan att behöva balansera på stegen uppe på bilen).

 

De som är vana tar den här vägen i och ut korgen.
De som är vana tar dock den här vägen i och ur korgen.

 

Jag hakas fast i korgen och vi påbörjar färden uppåt.
Jag hakas fast i korgen (det känns som ett helt överkomligt säkerhetstänk) och vi påbörjar färden uppåt.

 

Lite högre upp...
Lite högre upp…

 

Fotografen har kanske pratat om kontrollbehov tidigare. Någonstans känner jag at jag vuxit lite av att åka i blåljusfart med räddningschefen i Osby, samt kvällens höjdupplevelse i regn och blåst. Det var bara att lita på att Henrik, och brandmännen nedanför, har koll på läget.
Fotografen har kanske pratat om kontrollbehov tidigare. Någonstans känner jag att jag vuxit lite av att åka i blåljusfart med räddningschefen i Osby, samt kvällens höjdupplevelse i höganäsisk blåst och regn. Det var bara att lita på att Henrik, och brandmännen nedanför, har koll på läget.

 

Det är högt.
Det är högt.

 

Ovant högt.
Ovant högt.

 

På väg neråt.
På väg neråt.

 

Fast mark under fötterna igen.
Fast mark under fötterna igen.

 

Nästa omgång bilder fotograferar jag från marken.
Nästa omgång bilder fotograferar jag från marken.

 

Det är en utmaning att fotografera i mörker och att fota just räddningspersonal i mörker är en mardröm eftersom reflexerna på kläderna gärna äter upp allt ljus. I bilderna ovan har jag valt att undvika att använda blixt, vilket ställer ganska höga krav, lite trixande med inställningar samt en stadig hand. Eller gör jag som jag brukar – hittar en stadig person att luta kameran mot och kvällens ”stativ” heter Henrik H.

På återseende.