Släktkrig

Jag var på en släktfotografering i helgen som gick.

Den typen av bilder är enligt min åsikt ganska knepiga att göra något riktigt bra av, det är lätt att det blir stela uppställningar och konstiga miner.

Som fotograf får man då ha lite strategier. Med mig hade jag grisen Agneta som ni ju träffade i det här inlägget och de yngre föll för henne. De äldre var lite mer svårflörtade men jag gick all in, kan man säga. För om man träffar en okänd människa som ber en säga ordet ”bajs” upprepade gånger så kan man inte låta bli att flina åtminstone en gång eller två.

Det ordet är mitt hemliga vapen. Eller kanske inte så himla hemligt längre då, men effektivt i alla fall.

Bilderna blev bra, men de som jag anser är bäst är de ni ska få se nedan. För plötsligt utbröt det ett lövkrig där vuxna och barn mulade varandra med fallna lönnlöv. Kanske var det Agneta och mitt hemliga ord som lockade fram barnasinnet?

 

DSC_0105

 

DSC_2818

 

DSC_2854

 

DSC_2861

 

Platsen för krigsskådespelet är förresten Hässleholmsgården.

På återseende.

 

Tungt, blött, soligt och varmt

Alla årstider har ju sin charm (förutom vinter som borde vara förbjuden i lag), och den här helgen bjöd på både regntunghet och ett helt otroligt söndagsväder med solsken och värme, åtminstone i min del av Skåne.

Som av en händelse (yeah right), så rastade jag kameran båda dagarna. Man tror knappt att bilderna är tagna med endast ett dygns mellanrum. Lördagens lite fuktiga bilder kommer från Vittsjö och i dag har vi dyrkat solen i Osby.

 

Den kämpar tappert och blir ett vackert blickfång.
Den kämpar tappert och blir ett vackert blickfång.

 

Håller er undan kameran nu, barn. Håller er UNDAN... Äsch.
Håller er undan kameran nu, barn. Håll er er UNDAN… Äsch.

 

Överallt finns de små åttabeningsmotbjudande krypen.
Överallt finns de små åttabeningsmotbjudande krypen.

 

Terapi. Terapi. Terapi. För mörkt för att att zooma in ordentligt så jag fick gå nära istället. Ryyys.
Terapi. Terapi. Terapi. För mörkt för att att zooma in ordentligt så jag fick gå nära istället. Ryyys.

 

Hösten FÅR porträtteras i svartvitt.
Hösten FÅR porträtteras i svartvitt.

 

Himmel och Höst.
Himmel och Höst.

 

I en park i Osby där löv och ekollon strösslar gräsmattan.
I en park i Osby där löv och ekollon strösslar gräsmattan.

 

Utsikt från en lekplats och färgerna är i harmoni.
Utsikt från en lekplats och färgerna är i harmoni.

 

De såg ut att njuta i solskenet, Apan och Kaninen.
De såg ut att njuta i solskenet, Apan och Kaninen.

 

Även om Kaninen ser ut att ha en något nervös och stirrande blick.
Även om Kaninen ser ut att ha en något nervös och stirrande blick.

 

På återseende.

Höst, Lik eller höstlik?

Hösten är ju vacker, särskilt just nu när färgjordbävningen verkligen sätter fart. Men att träd och växter börjar skifta kulör innebär ju också att de är döende, eller åtminstone går i någon slags växtlig dvala.

Jag stack nyss näsan utanför dörren, längre än så behövdes inte, och tog en fotografisk titt på hösten utanför min dörr. D7000 med 18-55 mm och ringblixten fick haka på ut. Just ringblixt är ett billigt tips för att fotografera saker på nära håll och funkar även bra till många former av porträttfotografering.

 

Soft and Purple.
Soft and Purple.

 

Come Closer.
Come Closer.

 

In the middle of Autumn.
In the Middle of Autumn.

 

Red.
Red.

 

Survivor.
Survivor.

 

Still Going Strong.
Still Going Strong.

 

Spiky.
Spiky.

 

Surrealism in a purple disguise.
Surrealism in a Purple Disguise.

 

Blackberry on a Stick.
Blackberry on a Stick.

 

Leaf me alone.
Leaf me alone.

 

På återseende.