Hemlighetsmakeri och rökdykning

Det här är för mig ett lite knepigt inlägg att skapa.

Det återstår nämligen två stycken lördagsövningar i Revinge för brandmännen i Osby, Lönsboda och Hökön. Därför måste jag vara ganska hemlighetsfull så att inte upplägget avslöjas. Och för er brandmän som ännu inte genomgått övningen: jag är överhuvudtaget inte alls mutbar (men jag gillar belgisk choklad).

Men som vanligt, trots hemlighetsmakeriet, ska ni få mina intryck av dagen och jag tänker bjuda er på en hel del rökdykarbilder bland annat och ni får se övningarna genom mina ögon, med bilder som faktiskt berättar en historia. Jag har ju kommit så långt nu efter ett halvår att jag sällan behöver titta på numren när brandmännen är klädda för rökdykning utan nu ser jag på kroppshållning och rörelsemönster vem som är vem och det innebär också att det på något vis är lättare för mig att fotografera – att hitta bra bildsituationer.

Att få besöka Räddningsskolan i Revinge är en upplevelse i sig och igår var det ju bara en bråkdel av det gigantiska området som jag hann se. Men där finns många olika objekt att öva räddning i: skepp, flygplan, tåg och massor av olika slags byggnader. Och att få förmånen att fotografera där nere – jag känner mig lyckligt lottad faktiskt.

På morgonen samlades vi i vagnhallen. Larmställen åkte på och rökskydden plockades ihop. Nu satte jag, till följd av total okunskap, inte ihop mitt eget utan hade turen att få hjälp av Janne, och efter en genomgång av programmet med skolans instruktörer, Peter och Pierre, så drog allt igång.

Jag skuggade dagens befäl, den med röd hjälm alltså, räddningschefen Peter som huserade i lilla 8060 som dagen till ära fick vikariera för ordinarie befälsbil 8080 (som ju inte kan lämna hemkommunen). Hököns släckbil 8510 var också med, i övrigt fick styrkorna låna släckbilar på plats.

Förutom den utmaning jag skrev om igår, så var jag ju mest observatör (med kamera) och det ger ju mig en del tid att både betrakta och reflektera. Och jag kan säga att de jobbade hårt, de där brandmännen. Även om det ”bara” är övning så är det ju skarpa miljöer med riktig eld och ingen fuskrök och det är intressant att se hur alla har sina roller och hur smidigt arbetet går. Peter var som sagt befäl och dagens styrkeledare med gula hjälmar var Dan från Osby och Pierre från Lönsboda och de var ansvariga för respektive styrka.

Jag kan nog inte säga så mycket mer om dagen ännu, detta är tydligen snudd på statshemlighet och eventuellt straffbart att avslöja något om övningarna. Så det vågar jag inte. Men bilder ska ni få.

 

Det är en del utrustning som ska monteras.
Det är en del utrustning som ska monteras.

 

Rökskydden ligger på rad.
Rökskydden ligger på rad.

 

Jannike, Pierre och Emelie pusslar ihop sina rökskydd.
Jannike, Pierre och Emelie pusslar ihop sina rökskydd.

 

Dagen är fylld av både allvar och massor av skratt. De känner varandra väl och det är ju faktiskt så att de i vissa situationer faktiskt lägger sina liv i kollegornas händer. Här Göran och Peter.
Dagen är fylld av både allvar och massor av skratt. De känner varandra väl och det är ju så att de i vissa situationer faktiskt lägger sina liv i kollegornas händer. Här Göran och Peter.

 

Peter (t.v.) och Pierre är instruktörer på Räddningsskolan.
Peter (t.v.) och Pierre är instruktörer på Räddningsskolan.

 

Ungdomsbrandkåren var med och hade sina egna övningar.
Ungdomsbrandkåren var med och hade sina egna övningar.

 

Vikarie.
Vikarie.

 

Vi får i uppdrag att bege oss hit på larm.
Vi får i uppdrag att bege oss hit på larm.

 

Vattnet ska på men det visar sig att pumpen på den lånade bilen 1010 strular. Ordern kommer att bege sig till stationen och hämta en ny släckbil - sådant som är möjligt när det är övning men desto svårare i verkligheten.
Vattnet ska på men det visar sig att pumpen på den lånade bilen 1010 strular. Ordern kommer att bege sig till stationen och hämta en ny släckbil – sådant som är möjligt när det är övning men desto svårare i verkligheten.

 

DSC_9469
Det är snabba kliv.

 

Här vet de fortfarande inte vad som väntar på just den här övningen.
Här vet de fortfarande inte vad som väntar på just den här övningen.

 

DSC_9486
Janne är med och har lite koll på säkerheten.

 

För det otränade ögat ser det mest oorganiserat ut men jag kan intyga att slangarna snabbt har kopplats ihop.
För det otränade ögat ser det mest oorganiserat ut men jag kan intyga att slangarna snabbt kopplas ihop.

 

Dan är styrkeledare för osbyfolket.
Dan är styrkeledare för osbyfolket.

 

I väntan på att den nya bilen ska anlända.
I väntan på att den nya bilen ska anlända.

 

Maskerna ger anonymitet men jag råkar ju veta att det här är Emma.
Maskerna ger anonymitet men jag råkar ju veta att det här är Emma.

 

Någon är räddad men insatsen fortsätter och tempot är högt.
Någon är räddad men insatsen fortsätter och tempot är högt.

 

Ni ser det om och om igen i mina bilder - koncentrationen. Efter varje övningsmoment blir det utvärdering och.
Ni ser det om och om igen i mina bilder – koncentrationen. Efter varje övningsmoment blir det utvärdering och fokus är lika stort som under den aktiva delen av insatsen.

 

Lunchpaus för Bamse, Peter, Bengt och Rolle.
Lunchpaus för Bamse, Peter, Bengt och Rolle.

 

Som rökdykare är du väl instängd med luva, hjälm, mask och huvan tajt knäppt.
Som rökdykare är du väl instängd med luva, hjälm, mask och huvan tajt knäppt.

 

Dagens maskot blev överöst med klappar.
Dagens maskot blev överöst med klappar.

 

Väldigt, väldigt smutsig slang rullas ihop och lastas in i bilen igen efter avslutad insats.
Väldigt, väldigt smutsig slang rullas ihop och lastas in i bilen igen efter avslutad insats.

 

Här har alla precis kommit ut ur den brinnande byggnad jag skrev om igår.
Här har alla precis kommit ut ur den brinnande byggnad jag skrev om igår.

 

Någon blev täckt av skum...
Någon blev täckt av skum…

 

Bamse.
Bamse.

 

Pierre förklarar vad som egentligen skedde utanför byggnaden när vi andra satt där inne tillsammans med elden.
Pierre förklarar vad som egentligen skedde utanför byggnaden när vi andra satt där inne tillsammans med elden.

 

Larmet skickas ut på radio och befälet bekräftar att han har uppfattat informationen.
Larmet skickas ut på radio och befälet bekräftar att han har uppfattat informationen.

 

Vid ankomst till platsen för larmet ger sig styrkeledaren Dan iväg med långa kliv för att försöka få information från räddningsledaren som ju här är den som är först på plats.
Vid ankomst till platsen för larmet ger sig styrkeledaren Dan iväg med långa kliv för att försöka få information från räddningsledaren som ju här är den som är först på plats.

 

Snabbt dras slang och rökdykarna gör sig klara att gå in, här Håkan.
Snabbt dras slang och rökdykarna gör sig klara att gå in, här Håkan.

 

Bilden ljuger en smula. Den är tagen med teleobjektiv - jag har lärt mig att inte gå nära när slangen rullas ut.
Bilden ljuger en smula. Den är tagen med teleobjektiv – jag har lärt mig att inte gå nära när slangen rullas ut.

 

Dan och Peter har ungdomsbrandkåren, med sin ledare Jocke, som publik.
Dan och Peter har ungdomsbrandkåren, med sin ledare Jocke, som publik.

 

Från Hökön var Ulf och Tobias med i Revinge.
Från Hökön var Ulf och Tobias med i Revinge.

 

Det är ett rejält oväsen från fläktar och brandbilarnas dieselmotorer och Pierre försöker trots detta höra på vad som sägs på radion.
Det är ett rejält oväsen från fläktar och brandbilarnas dieselmotorer och Pierre försöker trots detta höra vad som sägs på radion.

 

Tobias rullar ut slang och i bakgrunden ser ni ungdomsbrandkåren.
Tobias rullar ut slang och i bakgrunden ser ni ungdomsbrandkåren.

 

De båda styrkeledarna Dan och Pierre.
De båda styrkeledarna Dan och Pierre.

 

Jag vet ju att det här bara är dockor, men bilden är ändå otroligt obehaglig.
Jag vet ju att det här bara är dockor, men bilden är ändå otroligt obehaglig.

 

Inne i mörker och rök så försöker brandmännen hitta sätt att ventilera ut röken.
Inne i mörker och rök så försöker brandmännen hitta sätt att ventilera ut röken.

 

Pierre och Peter har överläggningar om brandbekämpningsarbetet.
Pierre och Peter har överläggningar om brandbekämpningsarbetet.

 

Styrkan från Lönsboda står redo.
Styrkan från Lönsboda står redo.

 

Hur sikten är där inne framgår nog ganska tydligt av den här bilden-.
Hur sikten är där inne framgår nog ganska tydligt av den här bilden på Peter S.

 

Vattentrycket kontrolleras innan de ger sig in för att släcka.
Vattentrycket kontrolleras innan de ger sig in för att släcka.

 

Sammankopplat.
Sammankopplat.

 

Efter sista övningen pustar Bamse ut.
Efter sista övningen pustar Bamse ut.

 

Och Peter och Bengt andas ut.
Och Peter och Bengt andas ut.

 

Dagen är slut. De lånade släckbilarna backas in i skolans vagnhall och brandmännen packar åter ihop sin utrustning.
Dagen är slut. De lånade släckbilarna backas in i skolans vagnhall och brandmännen packar åter ihop sin utrustning.

 

I nästa inlägg ska ni faktiskt, överraskande (?) nog, få ser mer av Revinge.

På återseende.

Trafikolycka samt en väldigt liten brandstation

Jag är hemkommen efter att ha tillbringat dagen i sällskap med gänget på brandstationen i Osby. Jag har gjort som jag brukar, följt hack i häl på den som har beredskap, i dag var det Janne som fick på sin lott att ha skuggan efter sig i princip hela dagen.

Men han är stabil och så van att jag inte ens tror att han hör kameraklickandet längre.

I det här inlägget tänker jag ta er med på min dag steg för steg. Det som har hänt innan första bilden nedan togs var, inte helt oväntat, kaffeförberedelser. Utan kaffe stannar som bekant världen – åtminstone blir det ytterst få bilder tagna. Mina kameror fungerar inte utan koffein – så kan vi väl säga.

 

 

Ulf förbereder för att lämna över 8080 till Janne som står på tur att ha beredskap.
Ulf förbereder för att lämna över 8080 till Janne som står på tur att ha beredskap.

 

Vintervägar resulterar i smutsiga bilar.
Vintervägar resulterar i smutsiga bilar.

 

Mattvätt ingår i arbetsbeskrivningen.
Mattvätt ingår i arbetsbeskrivningen.

 

DSC_7405
Hjälmen med UN på åker tillbaka upp på hyllan…

 

Och Janne packar in sina saker i 8080.
Och Janne packar in sina saker i 8080.

 

Tills på torsdag då en annan röd hjälm, med andra bokstäver, läggs i baksätet.
Tills på torsdag då en annan röd hjälm, med andra bokstäver, läggs i baksätet.

 

Det är dimma och lite råkallt i Osby den här måndagsmorgonen. Janne och jag tar 8070 (premiäråktur för mig i den bilen).
Det är dimma och lite råkallt i Osby den här måndagsmorgonen. Janne och jag tar 8070 (premiäråktur för mig i den bilen) för att lämna in en för närvarande defekt motorsåg för reparation.

 

Hack i häl (det är ju det jag gör), på mannen med motorsågen.
Hack i häl (det är ju det jag gör), på mannen med motorsågen.

 

Motorsågen i fråga hade tappat några vitala delar men mekanikern på Osby Såg och Motor fixade det på en halvminut ungefär.
Motorsågen i fråga hade tappat några vitala delar men mekanikern på Osby Såg och Motor fixade det på en halvminut ungefär.

 

Sedan blir det kaffe och finfrukost då den i gänget som fyller år bjuder på mackor.
Sedan blir det kaffe och finfrukost då den i gänget som fyller år bjuder på mackor.

 

Janne och Peter har ett snabbt möte om räddningstjänstiga ting.
Janne och Peter har ett snabbt möte om räddningstjänstiga ting.

 

Första stopp på dagens tur är brandstationen i Lönsboda.
Vi beger oss ut i verkligheten och första stopp på dagens tur är brandstationen i Lönsboda.

 

Prylar lämnas och vi styr sedan kosan mot Hökön.
Prylar lämnas och vi styr sedan kosan mot Hökön.

 

Tövädret ger slask och fotografen funderar m om inte barmarken kan innebära att det faktiskt ändå är vår.
Tövädret ger slask och fotografen funderar på om inte barmarken kan innebära att det faktiskt ändå är vår.

 

En krok lämnas i Hökön, vars brandstation...
En krok lämnas i Hökön, vars brandstation…

 

...faktiskt bara är marginellt större än byns gamla station, med torn och allt som ni kan se.
…faktiskt bara är marginellt större än byns gamla station, med torn och allt som ni kan se.

 

Vi är tillbaka i Osby och 8080 står beredd med laddning på och dörrarna öppna.
Vi är tillbaka i Osby och 8080 står beredd med laddning på och dörrarna öppna.

 

Rosa kroken hänger där den ska på 8030.
Rosa kroken hänger där den ska på 8030.

 

Janne förevisar hur radion i andningsmasken fungerar.
Janne förevisar hur radion i andningsmasken fungerar.

 

Och så ringer telefonen - den som har beredskap har ungefär raka motsatsen till en telefonfri dag.
Och så ringer telefonen – den som har beredskap har ungefär raka motsatsen till en telefonfri dag.

 

Det här är insidan av 8010, släckbilen med plats för fem personer. Det är dock inte jättemycket plats att bre ut sig på.
Det här är insidan av 8010, släckbilen med plats för fem personer. Det är dock inte jättemycket plats att bre ut sig på.

 

Luvan är redo inför julen 2016.
Luvan är redo inför julen 2016.

 

Jimmie och jag dricker kaffe. Och ni vet - jag lägger ifrån mig kameran ibland och vips kommer det klåfingriga personer som ska testa den, i det här fallet är det Ulf som tydligen anser att fotografen syns alltför sällan på bild.
Jimmie och jag dricker kaffe. Och ni vet – jag lägger ifrån mig kameran ibland och vips kommer det klåfingriga personer som ska testa den, i det här fallet är det Ulf som tydligen anser att fotografen syns alltför sällan på bild.

 

När Ulf och Jimmie slår sina kloka huvuden ihop så ser det ut så här.
När Ulf och Jimmie slår sina kloka huvuden ihop så ser det ut så här.

 

Rätt som det är så tänds all belysning i vagnhallen och några sekunder därefter så piper det gällt i Jannes sökare när det kommer in ett larm om en trafikolycka i ett villaområde i Osby.  Vi galopperar ner för trapporna, Janne drar på sig larmkläder och jag kravlar in på min plats höger bak i befälsbilen.

Efter några minuter är vi framme på olycksplatsen där en personbil och större skåpbil har kolliderat. Janne börjar direkt att organisera arbetet och strax rullar både 8010 och 8050 in på gatan. Tack och lov verkar de båda olycksförarna, som var ensamma i respektive bil, ha klarat sig undan allvarliga skador men det syns att de är tagna efter krocken som har varit tämligen rejäl och placerat skåpbilen uppe på en trädgårdshäck.

Jag börjar bilddokumentera åt räddningsledaren men tar ju också bilder att publicera här i bloggen. De bilderna är inte tänkta att visa omskakade olycksoffer utan jag hoppas att de snarare visar hur upplevelsen är för brandmännen och vilket jobb de utför på en skadeplats.

 

Blåljusen är påslagna och vi är på väg.
Blåljusen är påslagna och vi är på väg.

 

Snart får vi sällskap av styrkan i två andra bilar.
Snart får vi sällskap av styrkan i två andra bilar.

 

DSC_7671

 

DSC_7662

 

Den vita skåpbilen har hamnat i en häck och en lyktstolpe har skadats i krocken.
Den vita skåpbilen har hamnat i en häck och en belysningsstolpe har skadats i krocken.

 

DSC_7579

 

Personbilen är rejält skadad i fronten.
Personbilen är rejält skadad i fronten.

 

Olycksplatsen ska märkas upp för att uppmärksamma andra på att räddningsarbete pågår
Olycksplatsen ska märkas upp för att uppmärksamma andra på att räddningsarbete pågår.

 

DSC_7592
Ser du den här triangeln och ett fast lysande rött sken, så kör inte förbi. På vägen framför finns det räddningspersonal i tjänst. Vänta tills du får klartecken att köra vidare.

 

DSC_7606

 

DSC_7627
Det är Mikael som är styrkeledare vid den här trafikolyckan.

 

DSC_7575

 

Krossade plastdetaljer ligger utspridda över vägbanan och Emma sopar.
Krossade plastdetaljer ligger utspridda över vägbanan och Emma sopar.

 

DSC_7552
Kent försöker skaffa sig en överblick vad gäller det som eventuellt kan finnas under skåpbilen och hur skadat fordonet kan tänkas vara undertill., exempelvis om där finns någon form av läckage som kan behöva saneras.

 

DSC_7658
Zebastian.

 

DSC_7670
Håkan.

 

DSC_7642

 

DSC_7636
Stellan och Emma samlar ihop skräpet och när brandmännen gjort vad de kunnat på platsen är räddningstjänstarbetet avslutat.

 

DSC_7687
Brandbilarna rullar åter tillbaka till stationen.

 

DSC_7707
Lite snabb energipåfyllning.

 

DSC_7709
Och därefter är det dags att skriva insatsrapport.

 

DSC_7714
Det börjar bli mörkt och det är dimmigt. Jag säger hejdå till Janne, Jimmie, Ulf, Peter och Jeanette och drar mig hemåt.

 

Ännu en vardag hos räddningstjänsten är över. Jag lämnar med känslan av att det är precis så här verkligheten ser ut: man vet aldrig vad som kan hända under dagen.

På återseende.

Finns det en typisk dag hos räddningstjänsten?

Vardagen hos räddningstjänsten – det är ju mitt mål att kunna visa den för er. Ni som hängt med ett tag har förhoppningsvis fått en ganska god inblick i att ingen sitter sysslolös bara för att det inte är en pågående utryckning – det är slangtvätt, övningar, tillsynsuppdrag och ett och annat larm förstås.

I går tillbringade jag dagen i Osby och fick uppleva en variationsrik dag, en dag som nog ganska väl speglar hur det kan gå till. Häng med på en bildresa genom min dag:

När jag kom till stationen runt 7-tiden på morgonen (okristligt tidigt) var stationen väldigt tom och en hel hög fordon saknades. 8080, 8010 och 8040 var ute för att undsätta en bilist som kört av vägen i halkan och där räddningstjänsten fick klippa upp bilen för att få ut föraren, det kan ni läsa om här.

Nedan kan ni se återställningen som brandmännen ägnar sig åt efter varje larm och det var roligt att möta Nicklas, en av de som precis fått anställning och som var ute på ett av sina första larm.

Mörkt och öde. Tomma platser där tre utryckningsfordon i normala fall står.
Mörkt och öde. Tomma platser där tre utryckningsfordon i normala fall står.

 

Tomma krokar, Grupp 1 är ute på larm.
Tomma krokar, Grupp 1 är ute på larm.

 

En efter en backar de så in på sina respektive platser igen.
En efter en backar de så in på sina respektive platser igen.

 

Styrkeledaren Lennart kommer in för att hänga av sig hjälm och larmställ.
Styrkeledaren Lennart kommer in för att hänga av sig hjälm och larmställ.

 

Nicklas, som här varit ute på sitt andra larm någonsin.
Nicklas, som här varit ute på sitt andra larm någonsin.

 

Dags att återställa all utrustning i bilarna så att de är redo till nästa larm.
Dags att återställa all utrustning i bilarna så att de är redo till nästa larm.

 

DSC_6355

 

DSC_6357

 

Efter frukost (innehållande en hel del gliringar/psykningar/uppmuntrande tillrop om bloggare som ska testa rullbandet), gjorde jag det som ni ju fick se igår (klicka här). Därefter pratade jag och insatsledaren Janne lite mer ingående om de olika testmomenten och om livet på stationen i allmänhet.

 

Jag hänger med Janne och pressen ringer och ställer frågor om morgonens trafikolycka i Visseltofta.
Jag hänger med Janne och pressen ringer och ställer frågor om morgonens trafikolycka i Visseltofta.

När det sedan var dags för TIB-genomgång hängde jag på. TIB står för Tjänsteman i Beredskap och är kortfattat den du ringer till när kommunens växel har stängt och du kommer då till räddningsledaren, alltså chauffören av befälsbilen 8080. Uppgiften för TIB är att ta emot samtal, bedöma om åtgärd krävs och om det ska ske nu, genast, imorgon eller annan dag samt att ta reda på vem som ska göra det.

Klicka på denna länk om du vill veta mer om vem du ska kontakta efter kontorstid om du bor i Osby kommun.

 

TIB-utbildning, som leds av kommunens säkerhets- och beredskapssamordnare Bertil Håkanson.
TIB-utbildning, som leds av kommunens säkerhets- och beredskapssamordnare Bertil Håkanson. Jimmie och Ulf lyssnar uppmärksamt.

 

Dock fick vi avbryta eftersom det kom ett larm om en mindre brand i en container på återvinningsstationen i närheten. Personalen som larmade hade lyckats få upp en del av det material som brann och Janne släckte resten av elden nere i containern med hjälp av vatten –  den troliga brandorsaken är att någon slängt ner aska som inte varit ordentligt släckt.

 

I 8040, Badkaret, på väg mot återvinningsstationen där det brinner i den container märkt brännabart, Janne kör och jag har intagit min vanliga plats i tankbilens passagerarsäte.
I 8040, Badkaret, på väg mot återvinningsstationen där det brinner i den container märkt brännbart, Janne kör och jag har intagit min vanliga plats i tankbilens passagerarsäte.

 

DSC_6491

 

DSC_6503

 

DSC_6529

 

Den som hade beredskap under större delen av gårdagen var räddningschefen Peter. Övrig personal började gå hem och över stationen lägrade sig ett behagligt seneftermiddagslugn, och jag började göra mig redo för att köra hem när hemtjänsten ringde och frågade om assistans att lyfta en person, en typ av förfrågan som kommer då och.

Efter den insatsen hann vi bara sätta oss i bilen och knäppa fast säkerhetsbältena när det gick larm. IVPA (i väntan på ambulans) och vi var på plats på några få minuter till en person som klagade över bröstsmärtor och det dröjde inte länge förrän Håkan, Zebastian, Leif och Lennart bromsade in framför samma hus i 8050, iklädda de speciella kläder som används för IVPA-larmen.

 

IVPA-larm, vi åker 8080.
IVPA-larm, vi åker i 8080.

 

De syns ganska bra, de där blå ljusen.
De syns ganska bra, de där blå ljusen.

 

Med långa steget före, mot väg till patienten som klagat över ont i bröstet.
Med långa steget före, på väg till patienten som klagat över ont i bröstet.

 

8050 är på plats och Leif kliver ur.
8050 är på plats och Leif kliver ur.

 

Vi möter upp ambulansen och visar vägen.
Vi möter upp ambulansen och visar vägen.

 

Då återstår bara rapporteringen.
Då återstår bara rapporteringen.

 

Och efter att ha mött upp ambulansen så drog vi oss tillbaka till stationen igen, Peter och jag, och han konstaterade att det nog var en ganska typisk dag för räddningstjänsten, om man nu ska ge sig på att försöka beskriva en sådan. En dag innehållande lite av varje helt enkelt.

På återseende.

 

Vad är det som går och går?

Minns ni att Osbys räddningstjänst nyligen har rekryterat fem nya brandmän? Inlägget hittar du här.

En del av rekryteringen innehåller olika slags prov som ska testa både fysisk och mental styrka och stabilitet. Det finns reglerat i lag och som utgångspunkt från detta kan varje räddningstjänst utforma testerna. I Osby handlar det bland annat om att springa upp i brandtornet med slangkorgar, memorera en hög olika prylar som ligger där uppe, rulla ut och ihop (med tempo) smalslang och grovslang i vagnhallen, släpa tung docka ett visst antal meter, sitta i mörker med störande musik och lösa uppgifter på ett papper i skenet av en ficklampa, bärga en docka i simbassängen, såga itu en planka med slö såg och montera ihop ett rör av olika kopplingar. Flera av dessa moment utförs med rökskydd på, det vill säga flaskpaket och andningsmask.

Och så är det testet på löpbandet. Det är, i min uppfattning, oftast just detta moment som det pratas om, hur svårt det är och att en och annan stupar på just detta. I korthet går testet ut på att under 8 minuter gå i uppförsbacke, detta görs iklädd larmställ med hjälm och testpersonen ska bära en vikt på 25 kilo.

I dag var denna testperson jag.

I något slags wild-and-crazy-ögonblick sa jag att jag ville testa löpbandet. Tänkte att det kan bli roliga bilder när jag trillar av och trasslar ihop ben och armar i en hög. Men sedan… Sedan fick jag prestationsångest. Och började öva. Så ni som råkat se mig i gymmet i Hästveda, med tung ryggsäck och iförd täckjacka, mössa och termobyxor – oroa er inte, jag är inte totalgalen, det fanns ett syfte med utstyrseln.

Första gången jag tränade så trodde jag dock att vaderna skulle sjukskriva sig. Jag svor. Och svor och sa flera andra fula ord. Faktiskt ganska många innovativa nya ord av tvivelaktig karaktär.

Men jag gav mig inte utan körde nog cirka sex pass på gymmet enligt testmodellen, vid vissa tillfällen gjorde jag testet två gånger. Allt för att vara förberedd (jag var scout på lågstadiet). Och lite ovilja att misslyckas kanske också kan ha varit inblandat.

Om jag är vältränad, undrar ni? Njae, lagom, skulle jag vilja säga. Cyklar mountainbike och löptränar lite samt blänger då och då på vikter och maskiner på gymmet. Är nog ganska normalbyggd – 170 cm lång och väger in på 68 kilo.

Nåja, idag var Dagen D. Och jag var nervös och funderade på om nerverna skulle ställa till det. Insatsledaren Janne hade i uppdrag att guida mig igenom rullbandstestet och han började med att ge mig instruktioner och goda råd. Jag minns inga av dem.

En hög hälsofrågor senare var det dags. Fotografen är stationens brandingenjör, Jimmie, som på nåder fick låna mina kameror. Helt ärligt så glömde jag bort att det togs bilder när jag väl började traska.

Janne sa ganska många saker, men min stressblockerade hjärna tog inte in ett endaste ord,
Janne sa ganska många saker, men min stressblockerade hjärna tog nog inte in ett endaste ord.

 

Jag är inte så kaxig som jag ser på bilden som är tagen några minuter innan testet började.
Jag är inte så kaxig som jag ser ut på bilden som är tagen några minuter innan testet började.

 

DSC_6397
Hjälm ska ju också på, gul huvudbonad betyder ju styrkeledare och jag är väl ganska nöjd med denna snabba befordran.

 

Flaskpaket med vikter som ska på min rygg.
Flaskpaket med vikter som ska hängas på min rygg.

 

Remmar och annat meck som ska spännas och dras åt.
Remmar och annat meck som ska spännas och dras åt.

 

Några sekunder kvar innan vi börjar.
Några sekunder kvar innan vi börjar.

 

Då kör vi väl igång då.
Då kör vi väl igång då.

 

I lånat larmställ.
I lånat larmställ.

 

Ingen söndagspromenad direkt.
Ingen söndagspromenad direkt.

 

Koncentration.
Koncentration.

 

Janne och Jimmie pratade under testet, vad som sägs här minns jag inte. Alls.
Janne och Jimmie pratade under testet, vad som sägs här minns jag inte. Alls. Men det verkar vara något roligt.

 

Inte långt kvar nu.
Inte långt kvar nu.

 

Yay! Det tog en sisådär 8 timmar innan det sjönk in att jag faktiskt klarat rullbandstestet.
Yay! Det tog en sisådär 8 timmar innan det sjönk in att jag faktiskt klarat rullbandstestet.

 

Och av med utrustningen igen, jag är ganska tacksam för hjälpen.
Och av med utrustningen igen, jag är ganska tacksam för hjälpen.

 

Beviset på att jag klarade det - rutan för godkänd är ibockad.
Beviset på att jag klarade det – rutan för godkänd är ibockad.

 

Ett annat moment, att släpa docka ett visst antal meter. Jag provade även detta (bildbevis finns ej) och hade nog fått godkänt.
Ett annat moment, att släpa docka ett visst antal meter. Jag provade även detta (bildbevis finns ej) och hade nog fått godkänt.

 

Sågen är slö och alltså väldigt motsträvig att såga med. Detta är ett av de pulshöjande testmoment som genomförs med rökskydd på.
Sågen är slö och alltså väldigt motsträvig att såga med. Detta är ett av de pulshöjande testmoment som genomförs med rökskydd på.

 

Här är förutsättningarna för ett av momenten,
Här är förutsättningarna för ett av momenten.

 

Såhär ska slutresultatet se ut.
Så här ska slutresultatet se ut.

 

Hur det kändes? Helt okej, faktiskt. Andfådd men inga känningar knappt i benen. Hade jag inte förberett mig med träning och inte haft en hyfsad grundkondition i botten så hade det varit tufft. Och vet ni, det var roligt, riktigt roligt, när väl nervositeten började släppa.

Om jag ska bli brandman?

Nej, jag håller mig till fotograferingen och mitt vanliga dagtidsjobb som ligger långt ifrån räddningstjänstbranschen.

Men ni som funderar på att söka till yrket – gör det! Testerna är inte övermänskliga och branschen behöver definitivt olika typer av brandmän.

I morgon ska ni få kika in i vardagen hos räddningstjänsten igen och se vad en kall, ruggig och isig decembertisdag kan bjuda på i Osby.

På återseende.

Det räddningstjänstiga hörnet på en parkering i Lönsboda

Finns det bättre sätt att tillbringa en söndag än att åka ut i blåst och regn med räddningstjänsten?

Soffa, filt, raggsockor, te, bok och en varm katt i knät hägrade, men jag bet ihop, packade regnställ, vantar (2 par) och mössa (fotografen är lite väderkänslig, läs gnällig) och snuttefilt till kamerorna för att kunna torka av dem. Sedan åkte jag och insatsledare Janne i 8080 upp till stationen i Lönsboda för att vara med på den årliga julskyltningen. Ni som är observanta kommer kanske ihåg att jag som hastigast kikade in hos brandmännen i Osby förra söndagen (klicka här), då det var julskyltning där. Men i dag blir det ett stort bildreportage från början till slut. Och jag kan ju säga att väderförhållandena var betydligt bättre i Osby förra veckan…

Bloggen har ju lovat att visa upp räddningstjänstens vardag, allt det där de pysslar med när de inte kör förbi i hög hastighet med blinkande blåljus. I dag blev det dock båda delar för styrkan i Lönsboda – mitt i julskyltningen packade tre av brandmännen hastigt in sig i 8250 för att rycka ut på ett IVPA-larm.

I dagens inlägg möter ni Janne, Pierre, Roger, Simon, Tobias och Rolle. Och vi börjar på stationen där kaffe är prio ett (bra tänkt). Så ni som inte var i Lönsboda i det ljuvliga eftermiddagsregnet får härmed känna hur det var att hänga i hörnet på Icas parkering, där entusiasterna höll på med spinning till hög julinspirerad musik och där alltså räddningstjänsten också höll till.

 

På stationen, det bryggs kaffe och hälls på termos innan vi beger oss iväg.

 

DSC_0149

 

DSC_0153

 

DSC_0158

 

DSC_0163

 

Framme, då ska bara alla bilar (8080, 8210, 8240 och 8250) baxas in på rätt plats i det tilldelade hörnet av Icas parkering.

 

DSC_6146

 

DSC_6148

 

DSC_6151

 

DSC_6149

 

Samma informationsmaterial som ni såg i förra söndagens inlägg delades ut i Lönsboda. De som var nyfikna på de olika fordonen fick chans att ta en närmare titt och när mörkret föll så traskade även ett luciatåg förbi. En nästan tom påse med majskrokar flög förbi i blåsten och fick en tillfällig viloplats ovanpå tankbilens ena blåljus,.

DSC_6161

 

DSC_6173

 

DSC_6181

 

DSC_6172

 

DSC_6178

 

DSC_6169

 

DSC_6167

 

DSC_0234

 

DSC_0191

 

 

DSC_0194

 

DSC_0178

 

DSC_0187

 

DSC_0202

 

DSC_0173

 

DSC_0222

 

DSC_0240

 

DSC_6189

 

DSC_6190

 

DSC_6197

 

DSC_6194

 

DSC_6201

 

DSC_6219

 

DSC_0250

 

DSC_6209

 

Det går ett I Väntan På Ambulans-larm och vi sätter oss i 8080 för att kunna höra över radion vad som händer på platsen. En kort stund senare rullar vi tillbaka till stationen där iordningställande av bilar och utrustning väntar. 8250 får en snabb tvätt efter att ha varit ute på larmet, akutväskan packas på nytt igen för att vara redo till nästa gång larmet går och gruppen pratar igenom vad som hände på insatsen.

 

DSC_6204

 

DSC_6245

 

DSC_6243

 

DSC_6252

 

DSC_6248

 

DSC_6255

 

DSC_6266

 

DSC_6292

 

DSC_6299

 

DSC_6302

 

DSC_6315

 

DSC_6244
Alla fick inte följa med ut i regnet…

 

Det må snart vara jul, räddningstjänsten håller lite jullov vad gäller planerade övningar och det är då naturligt att bloggen inte kommer att ha riktigt lika frekventa inlägg om Projekt Räddningstjänst den närmaste tiden. Men helt tomt blir det inte, det lovar jag. Bland annat ska vi prata om tester, yrket och var och ens skyldighet i akuta situationer. Men det tar vi en annan dag. Jag har ju fortfarande inte tinat upp efter dagens väderchock (jag varnade er – jag avskyr kyla).

På återseende.

”Det måste bli rätt” – räddningstjänsten övar

Ni har ju fått se, och kommer vid många fler tillfällen att få se, när räddningstjänsten övar på olika insatsscenarion. Varför räddningstjänsten övar är givetvis en självklarhet, dessutom är det ett krav att en deltidsbrandman ska ha 50 övningstimmar om året.

Men trots övningarna så kan brandmännen ändå inte förbereda sig exakt på vad som kommer att möta dem när sökaren piper och brandbilarna rullar ut, men rutiner måste vara ordentligt inövade för att fungera i skarpt läge. Eller som räddningschefen Peter uttrycker det:

-Även om det går fort så måste det bli rätt, annars händer olyckor.

Projekt Räddningstjänst inleddes ju under andra halvan av det här året och det var vissa övningar kvar på programmet. Ni har ju bland annat fått se trafikolycka, lägenhetsbrand, dimspiksanvändning vid brand i takkonstruktion, olika rökövningar (med studiebesök i hög riskmiljö i Höganäs) och räddningsinsats vid utsläpp av salpetersyra.

Vem bestämmer vilka övningar som ska göras? Ja, det är till viss del upp till brandmännen själva. En representant från varje grupp framför sin egen styrkas önskemål och Janne pusslar sedan ihop alla bitar till ett färdigt program. Nästa halvårs program är klart, men jag tänker inte avslöja några detaljer, eller snarare kan inte ens om jag hade önskat – inte ens jag har fått se det ännu. Men jag kan lova att jag åker med Osbys räddningstjänst till en annan del av Skåne för att se hur det går till vid en varm rökövning. Ni får ge er till tåls helt enkelt.

 

Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.
Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.

 

"Alla rader ska fyllas", meddelar Janne.
”Alla rader ska fyllas”, meddelar Janne.

 

En tillbakablick på höstens övningsprogram.
En tillbakablick på höstens övningsprogram.

 

Det är många önskemål som ska antecknas.
Det är många önskemål som ska antecknas.

 

Jag var nyligen med på en sjukvårdsutbildning i Osby och jag kände att det även för mig var väldigt nyttigt med en uppfräschning av gamla kunskaper. Räddningstjänsten kör ju på IVPA-larm, när brandmännen beräknas komma fram snabbare än ambulansen, och utbildningen innehöll en stor bredd på de olika sjukdomstillstånd och skador som brandmännen kan tänkas stöta på. Och Mr Bean gjorde ett litet gästspel, se nedan.

 

DSC_3848

 

DSC_3826

 

DSC_3831

 

DSC_3837

 

DSC_3842

 

DSC_3866

 

DSC_3857

 

DSC_3854

 

Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.
Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.

 

Dessa övningar har ni ju också fått se i höst:

Bilolycka Osby.
Bilolycka Osby.

 

Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

Rökövning Lönsboda.
Rökövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.
Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

På återseende.

Hör upp! Om brandsäkerhet.

Räddningstjänsten skulle vilja prata med dig.

Om brandsäkerhet.

Det har funnits inlägg tidigare i bloggen som handlar om just detta, både här och även här.

Varför tjatar jag (och där de räddningstjänstmänniskorna), om det nu igen då? Jo, det är enkelt: julen närmar sig. På julen tänder vi ljus. Många ljus. Värmeljus, ljus formade som julgranar och ljus nertryckta i adventsstake med torr mossa i botten eller i fina ljusstakar med en dekorativ och yvig manschett med glitter och konstgjorda röda bär. Förhoppningsvis kommer vi ihåg att både ha tända ljus (och vandaliserande husdjur) under uppsikt samt blåsa ut ljusen innan vi går och lägger oss eller går hemifrån. Annars finns det en risk att vi inte har något hem kvar att återvända till och i bästa fall är det bara materiella skador.

Räddningschefen i Osby, Peter Dubrefjord, vill, med tanke på att december snart är här, påminna er om att, förutom att släcka ljusen, ha tre saker hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare.

 

Detta ska du ha hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare,.
Detta ska ingå i ett hushålls normala utrustning:  brandsläckare, brandfilt och brandvarnare. Ljusstaken är valfri.

 

Anpassa brandskyddet efter bostaden, jag personligen tror inte att det går att ha för många brandvarnare och det är ju stor skillnad i hur många brandsläckare du behöver till en tvårumslägenhet kontra en tvåplansvilla.

Och lär dig hur släckare och filt ska användas. Jag pekar återigen uppåt till början av det här inlägget och de två länkarna som visar hur det kan se ut efter en brand och där Janne och Ulf kommer med bra tips på hur du skyddar dig mot eld på bästa sätt.

Den vintriga bilden ovan tog jag i söndags, som en illustration till detta inlägg om brandsäkerhet. Det var iskallt och blåsigt och det tog en liten stund innan allt klaffade och bilden var klar. Räddningschefen fick assistera och tända ljusen många gånger samtidigt som han hade klara order från mig att inte klampa in i bilden och förstöra den orörda snön. Så varsågoda, i dag får ni även några bilder som kanske mer lutar åt det misslyckade hållet.  Men vi gjorde så gott vi kunde.

 

Men HUR svårt ska det vara?
Men HUR svårt ska det vara?

 

Nåja, tre ljus brinner åtminstone.
Nåja, tre ljus brinner åtminstone.

 

Och du, glöm inte att byta batterierna i brandvarnaren, förslagsvis nu till första advent.

På återseende.

 

Premiär för helt färska brandmän i Osby

Osbys räddningstjänst kunde igår välkomna nya brandmän till stationerna i Osby och Lönsboda. Bloggen var givetvis på plats på informationsmötet igår kväll för att föreviga dagen då Jannike, Emelie, Martin, Nicklas och Anna-Clara formellt fick anställning som räddningspersonal i beredskap, det vill säga deltidsbrandmän.

-Vad roligt det ska bli att lotsa dem framåt! menar räddningschef Peter efteråt. Det är tydligt att han är nöjd med rekryteringen.

Han är också noga (med utropstecken och allt faktiskt), med att poängtera att exakt samma krav ställs på både kvinnor och män och att det bara finns en enda skillnad mellan könen inom yrket: rökdykning är inte tillåtet för den som är gravid eller ammar.

Kläder och skor provades, nummer fördelades och heltidspersonalen presenterade sig. Det var ganska tyst och lite spänt bland de nyanställda i början men detta byttes snart mot skämt och skratt och en avspänd stämning.

Rekryteringsprocessen innehåller en hel hög moment som ska visa både på styrka, uthållighet och stresstålighet. Ingen av de nya brandmännen verkar ha tyckt att fystesterna var särskilt svåra utan den återkommande beskrivningen är snarare att det var en rolig utmaning. Emelie påpekar dock att man måste ha tränat innan och att hennes farhågor mest handlade om rullbandstestet, som hon lättad konstaterar att det faktiskt gick bra det också. Martin berättar att det svåraste var att sitta i ett mörkt rum, med rökskydd (andningsmask) och svara på skriftliga frågor, eftersom batteriet i lampan tog slut…

 

Övre raden från vänster: Jannike, Nicklas, Emelie. Nedre raden Anna-Clara och Martin.
Övre raden från vänster: Jannike, Nicklas, Emelie. Nedre raden Anna-Clara och Martin.

 

Det var lite spänt i början.
Det var lite spänt i början.

 

Ulf, Peter och Janne, samt Emma (till vänster i bild) är några av de som de nyanställda kommer att träffa på framöver.
Ulf, Peter och Janne, samt Emma, som jobbar som brandman i Osby (till vänster i bild), är några av de som de nyanställda kommer att träffa på framöver.

 

Räddningschef Peter är glad och nöjd över rekryteringen.
Räddningschef Peter är glad och nöjd över rekryteringen.

 

Ulf berättar om vem han är och vad han sysslar med.
Ulf berättar om vem han är och vad han sysslar med.

 

Jimmie försöker förklara vad en brandingenjör sysslar med.
Jimmie försöker förklara vad en brandingenjör sysslar med.

 

Janne berättar om kostnaden för utrustningen och påpekar med eftertryck att innehavaren själv är ansvarig för att sakerna hålls i gott skick.
Janne berättar om kostnaden för utrustningen och påpekar med eftertryck att innehavaren själv är ansvarig för att sakerna hålls i gott skick.

 

Det var en hel del utrustning som delades ut igår.
Det var en hel del utrustning som delades ut igår.

 

Det är inga tunna fingervantar och det är givetvis viktigt att hand och handske passar väl ihop.
Det är inga tunna fingervantar och det är givetvis viktigt att hand och handske passar väl ihop.

 

Det gäller att få exakt rätt storlek på larmställen och utprovningen tar sin lilla tid.
Det gäller att få exakt rätt storlek på larmställen och utprovningen tar sin lilla tid.

 

När det framöver går larm så får de klara påklädningen själva.
När det framöver går larm så får de klara påklädningen själva.

 

Det är dragkedjor, hängslen och kardborrband att hålla reda på.
Det är dragkedjor, hängslen och kardborrband att hålla reda på.

 

Listan med tilldelad utrustning bockas av efterhand som varje person hittar något plagg som passar.
Listan med tilldelad utrustning bockas av efterhand som varje person hittar något plagg som passar.

 

"Ser den inte lite stor ut?"
”Ser den inte lite stor ut?”

 

Nu väntar en hel massa utbildning för det här gänget. Utbildningen innefattar även inskrivning på trafikskola – det är nämligen ett krav att ha klarat sitt C-körkort inom en viss tidsgräns, då det är den körkortsbehörighet som krävs för att få köra bland annat Kroken och Badkaret, på branschspråk 8030 och 8040.

Eftersom Projekt Räddningstjänst pågår åtminstone fram till senvåren så kommer ni förhoppningsvis att få träffa Anna-Clara, Martin, Nicklas, Emelie och Jannike fler gånger.

På återseende.

Men behövs räddningstjänsten då?

Ja, det var alltså vad jag frågade insatsledaren Janne under en av våra turer i 8080.

Jag hörde hur han svalde och drog efter andan och inte för att jag ska tillskriva någon tankar eller så men han funderade eventuellt på om jag till slut totalt tappat all verklighetsförankring. Kanske borde jag ha valt ett annat tillfälle än när han satt bakom ratten. Nåja, gjort är gjort.

Kanske är frågan lite provocerande och för de flesta, möjligen alla, är svaret instinktivt ”ja”. Men varför behövs räddningstjänsten då?

 

Insatsledare Jan Persson
Insatsledare Jan Persson

 

ASA_7959

 

Efter några sekunders lite halvt obekväm tystnad så återfick Janne fattningen, harklade sig och svarade.

-Det är klart att vi behövs. Dels för att vi arbetar skadeingripande och begränsande men också eftersom mycket av vårt arbete faktiskt sker förebyggande och det är av största betydelse.  Ett bra förebyggande arbete kan ju spara stora summor pengar eftersom en skada eller en brand då kanske aldrig inträffar.

En del i detta är det arbete som, utöver planerad brandutbildning i årskurs 2, 5 och 8, räddningstjänsten har gjort ute i skolorna, som en del i att få bukt med det som han kallar okynneslarm.

-Någon trycker på en larmknapp för att exempelvis en lektion är tråkig. Det där kostar cirka 5000 kr plus moms och någon ska ju trots allt betala den fakturan.

Genom att åka ut i skolorna och informera har det blivit en klar förbättring och han drar det exempel som han brukar använda när han pratar med eleverna:

-Om det händer en trafikolycka där din familj är inblandad eller om det brinner hemma hos dig, vill du då inte att vi ska vara på plats och hjälpa till så snabbt som möjligt? Det kan vi inte om vi är upptagna med något helt onödigt.

Brandingenjören Jimmie fick samma fråga, behövs räddningstjänsten? Jag hade förvarnat (dumt kanske) honom innan om att jag avsåg att ställa en provocerande fråga.

 

Brandingenjör Jimmie Ask.
Brandingenjör Jimmie Ask.

 

Men Jimmie tittade bara kolugnt på mig och förklarade på ett ytterst självklart sätt:

-Ja, vi behövs. Någon måste ju trots allt ta hand om det dåliga som händer i kommunen och det är det vi som gör, på olika sätt.

Även räddningschefen Peter fick förmånen att uttala sig i ämnet.

-Jo, vi behövs nog.

 

Räddningschef Peter Dubrefjord.
Räddningschef Peter Dubrefjord.

 

Jag minns att jag tittade väldigt frågande på honom med anledning av ordet ”nog” och han skyndade att förklara sig.

-Det finns säkert andra som kan utföra en del av det arbete vi gör idag, det tvivlar jag inte på. Men räddningstjänsten kommer alltid att behövas –  vissa uppgifter kan bara utföras av oss. Det är det korta svaret.

(Hade jag bett om ett långt svar så hade det garanterat involverat en whiteboardtavla).

 

DSC_4320

 

ASA_8002

 

ASA_9423

 

DSC_4388

 

Undertecknad fotobloggare har givetvis ingen avsikt att önska att räddningstjänsten på något sätt upphör. Syftet med frågan är ett helt annat och leder helt enkelt tillbaka till en av de orsaker till att jag drog igång Projekt Räddningstjänst: vad gör räddningstjänsten egentligen?

Det är som sagt det jag försöker visa här och även kanske få någon att fundera över hur stor betydelse just den här organisationen har för att delar av samhället ska fungera smidigt.

På återseende (japp, jag lovar).

 

Insider eller outsider hos räddningstjänsten?

Det är söndag kväll. Lugnt och tyst och tid för tankar och reflektioner. Och kaffe (alltid kaffe).

Projekt Räddningstjänst har pågått i en och en halv månad – det allra första inlägget publicerades den 15:e september, efter min första heldag på stationen i Osby.

Det var en ganska så nervös dag, jag känner inga av brandmännen eller övrig personal sedan tidigare, och jag visste inte riktigt vad resultatet skulle bli. Jag var dock mer orolig än vad jag hade behövt vara, ett kort möte med räddningschefen på morgonen och sedan vallade Ulf runt mig ett tag innan Janne förbarmade sig och gav mig den guidade rundturen på stationen samt en hel massa prat. Det fanns inget avvaktande i någons förhållningssätt utan det var snarare öppna armar och nyfikna frågor om projektet.

 

DSC_3822

 

DSC_4113

 

DSC_4553

 

Det ÄR speciellt att porträttera människor i en grupp som man i vanliga fall inte hade haft tillträde till. Hur ska jag som fotograf förhålla mig? Min taktik bygger på att vara öppen med mig själv och min personlighet, visa intresse och vara otroligt ärlig med min okunskap kring räddningstjänst. En del av mitt arbete, förutom fotodokumentationen, är ju att vara korrekt i återgivandet. Att använda rätt termer och dra riktiga slutsatser som ändå ni som inte arbetar med räddningstjänst ska förstå. Redan första dagen fetsnubblade jag på ett fackuttryck, men jag fick det omgående förklarat, min nollställda och förvirrade min sa nog allt.

Ordet var dimspik. Inte i var mans vokabulär direkt men idag vet jag att det finns olika typer, som exempelvis begränsningsspik och attackspik. Kunskap som jag i och för sig aldrig någonsin kommer att ha praktisk användning för.

 

ASA_8225

 

Visserligen skulle jag kunna hålla mig totalt i bakgrunden och bara dokumentera rakt av, men jag har valt att istället ta lite plats. Inte för mycket plats, det är inte jag som är huvudpersonen, men tillräckligt mycket för att räddningstjänstfolket ska börja se mig som en kompletterande del av sin stora grupp, även om det finns en tidsbegränsning vad gäller min närvaro. Min förhoppning är ju att de (åtminstone de som arbetar heltid på stationen) vid det här laget upplever mig som en naturlig del av sin vardag, och inte enbart som en belastning.

I slutet av våren kommer de att vara av med mig (jag låtsas att jag inte hörde kollektiva suckar av lättnad), och jag har då förhoppningsvis tagit älgkliv i utvecklingen som fotograf och Osbys räddningstjänst har fått en omfattande dokumentation att använda såsom de önskar.

 

DSC_0213

 

DSC_1702

 

DSC_0488

 

Hur har omgivningen reagerat på projektet då? Det som är bland det roligaste är att få höra, både av vänner och okända, att de tycker att det är otroligt intressant att följa. Alltså inte bara att läsa enstaka inlägg utan att faktiskt följa projektet på riktigt och flera gånger har jag fått feedback i stil med att ”det känns som om man är där”.

Jag bugar och bockar och hasplar ur mig tack efter tack. Jag har skrivit det förut och gör det igen: TACK till er som läser och delar och tack till all personal på räddningstjänsten som verkligen står ut med att ha mig där.

Hur stort har projektet blivit då? Vi pratar ju om en lokaltidnings webb, däri finns givetvis en begränsning i hur många läsare som hittar dit. Det kan jag inte hymla med, men siffrorna är trots det BRA. Högre än förväntat, bloggen drar många, många läsare och enstaka blogginlägg har hamnat i topp bland de mest lästa nyhetsartiklarna. Det är ganska stort.

 

ASA_8918

 

ASA_8317

 

DSC_0044

 

ASA_9094

 

Räddningschef Peter och jag pratade just om det här med statistik och spridning i fredags innan vi skildes åt efter att ha stått ut med varandra i hel dag. ”Hur får man projektet att bli riktigt stort, hur når man de riktigt höga läsarsiffrorna?” undrade han.

Nu låter det som om han aldrig är nöjd, men det är snarare så att han strävar framåt. Han är nog stolt över ”sin” station och personal och positiv till fotoprojektet och vill såklart att det når fler. Jag har inga direkta förslag, mer än att möjligen försöka nå ut till de olika räddningstjänstorganisationerna och att fortsätta arbetet med att sprida via sociala medier. I statistiken ser jag att Facebook är den största vägvisaren hit, så fortsätt gärna dela inläggen och har någon ytterligare förslag på hur man man genererar publicitet så påpeka det gärna.

Nu, efter en och en halv månad, finns det en hel drös inlägg, det finns något att visa upp helt enkelt och förhoppningsvis framhävs det som är ganska unikt med Projekt Räddningstjänst: att vardagen hos en mindre räddningstjänst visas upp på ett sätt som inte är tillrättalagt överhuvudtaget. Bilderna tas precis när något händer och konstrueras inte för att bli extra häftiga eller publikfriande. Larm med sirener och blåljus är ju inte prioriterat här utan blir bara en del av vardagen hos räddningstjänsten, helt enkelt ett komplement.

I dag kör vi en snabb repetition av inläggen, länkarna nedan är i kronologisk ordning, äldst kommer först.

Häll upp kaffe så går larmet.

Det var ett jädrans tjat om dimspikar.

Va, blir det ingen kalender?

Första gången fotografen åkte Osbys tankbil, eller 8040, som vi säger i branschen.

Den högprioriterade arbetsmiljön, cancer skämtar vi inte om.

Fattar ni hur viktigt det är med brandvarnare? Och bloggen åker på larm.

Skitmörkt i Lönsboda och fotografen varierar sig genom att åka 8240.

Tillsyn, en riktigt stor del av vardagen för räddningstjänsten.

Jag har en stor ryggsäck att släpa omkring på.

Insatsledaren fick ett egoinlägg.

Mest rök någonsin – det gick för sjutton inte att se något alls.

Klart att jag har favoriter,vore konstigt annars.

Totalt förstörd i nattlig brand.

”Skaffa ett skäligt brandskydd” och 8080 kör på larm till Hästveda.

Tycker ni att vissa bilder är konstiga? That’s how I roll.

Glöm ej dra ut laddning till båten!

Försmak av kemikalieutsläpp.

En het zon och brandman som får problem med hjälm och mask.

Att fatta eld, det kan brandingenjören berätta om.

Det är viktigt med popcorntankar om man är chef.

Fotografen blir fotograferad när fotografen fotograferar räddningschef.

Enveten brand i skogen.

 

På återseende.