Historien om Kränkt

Eller, hon heter ju inte egentligen Kränkt/LättKränkt/VäldigtLättKränkt. Hon heter Lakrits. Eftersom hon är svart. Ni vet hur det är att försöka komma på namn…

Hon har bott hos mig, ihop med sin polare Müsli – se länk här – i drygt ett år. Müsli är en fotomodell av rang, ställer alltid upp (nästan i alla fall) och är generellt en stabil äldre kattherre som inte bekymrar sig om oviktiga saker som höga ljud, plötsliga rörelser eller liknande.

Lakrits har dock varit helt tvärtom. När hon flyttade hit klättrade hon förvisso direkt upp i mitt knä men om jag andades så flög hon skräckslaget iväg och om jag, Gud förbjude, nös eller hostade så fick jag i princip skrapa ner en skräckslagen och sur katt från innertaket.

Idag är hon dock en helt annan katt som alltid ska vara nära och kelas med. Då dreglar hon stora pölar och hon har sina utvalda favoritmänniskor som hon hämningslöst dyrkar.

Men Lakrits är fortfarande väldigt mycket sin egen. Hon ställer  inte upp på saker hur som helst och det där med kameror har hon skytt som pesten. Visst fick jag fjäska idag när hon lagt sig i min säng för att sova, men hon sprang inte iväg med sin vanliga kränkta min utan suckade mest och försökte antyda att jag kanske skulle upphöra med att trycka upp ett 35-millimetersobjektiv i morrhåren på henne.

Lakrits är också extremt lättkränkt och har alltså övat in en min som visar detta och är i det närmaste att betrakta som professionell i detta avseende. Jag är bara tacksam att hon inte verkar vara långsint.

Fotomässigt är nackdelen med kattskrället att hon är svart. Svarta djur är generellt svårare att plåta men jag gör så gott jag kan. Det är ju inte så att Lakrits är den typ av katt man kan släpa in i en studio med perfekt ljussättning – då hade hon troligen varit kränkt resten av sitt liv.

Ljuset i bilden är enbart naturligt från fönstret i mitt sovrum, kameran är en Nikon D7000 med ett Nikon 35 mm. ISO 640, 1/160 sekund och f/1.8.

 

dsc_8965

 

dsc_8969

 

dsc_8974

 

dsc_8980

 

dsc_8981

 

dsc_8982

 

dsc_8986

 

dsc_8988

 

dsc_8991

 

dsc_9004

 

dsc_9015

 

dsc_8953

 

dsc_8960

 

dsc_8961

 

 

På återseende.

 

Blåögd blondin in action

Om dagens modell hade kunnat tala, så att vi simpla människor hade kunnat förstå, så hade det troligen varit en blandning av nej, svärord, kraftuttryck och många djupa suckar. Möt Tonks, en smörgalen trasdocka som gillar att jaga allt som rör sig och som starkt ogillar män.

Eller som hon egentligen heter: S*Sarakkas Lurviga Lupin – en ragdoll på drygt 3 år.

Det är speciellt att fota djur, och attans så roligt. Här blir det inga stela studioporträtt och tillgjorda poser utan allt sker i princip på modellens villkor. Fotografen bör ha en rejäl portion tålamod samt en entusiastisk medhjälpare. I det här fallet var platsen ett vardagsrum (kattens eget), en väl färgmatchad soffa (kattens egen) samt en bra matte (kattens egen).

Fotografen satt, samt halvlåg, på golvet inklämd mellan soffa och soffbord. Katten såg omväxlande ut som om den demonstrativt ville dänga till mig med tassen eller möjligen gå upp i rök. Men jag lovar, ingen (vare sig djur eller människor), skadades under fototillfället.

 

dsc_2063

 

dsc_2181

 

dsc_2174

 

 

dsc_2113

 

dsc_2086

 

dsc_2072

 

dsc_2067

 

dsc_2180

 

dsc_2057

 

dsc_2048

 

dsc_2195

 

dsc_2196

 

dsc_2130

 

dsc_2156

 

dsc_2153

 

dsc_2179

 

dsc_2141

 

dsc_2075

 

dsc_2137

 

dsc_2097

 

dsc_2060

 

Tips för husdjursplåtning? Se till att ha bra ljus och var i en för djuret hemtam miljö. Och stressa inte, det får liksom ta den tid det tar.

Bilderna ovan är tagna med Nikon D7000 och ett fast 35 millimetersobjektiv – perfekt för inomhusmiljöer och naturligt ljus och med en så stor bländare som 1.8 finns möjlighet till att korta skärpedjupet rejält.

På återseende.

Tävlingskatt?

Har ni sett att Norra Skåne har en fototävling med kattinriktning? Klicka här!

Jag är alltså hundmänniska. Jag växte upp med schäfer och det har alltid varit den rasen som gällt. Med schäfer har jag tävlat bruks på elitnivå, vunnit U-SM, med envishet och mer envishet tränat upp en omplaceringshund till väktarhund och som väldigt liten person använde jag familjens schäfer som gåstol. Som sagt, hundmänniska.

Men just nu fungerar det inte att ha hund, tiden finns helt enkelt inte.

 

Han finns inte längre med oss, den här galningen, men har en av de största platserna i mitt hjärta. Bedömd som hopplös men som blev en godkänd väktarhund.
Han finns inte längre med oss, den här galningen, men har en av de största platserna i mitt hjärta. Bedömd som hopplös men som blev en godkänd väktarhund.

 

Så jag har råkat gå och skaffa katt. Eller tja, två katter. En äldre herre (som tror att han är en hund och som är galen i pizza) samt en lite yngre, fisförnäm dam som blir så kränkt om någon annan än jag kommer hem i slutet av dagen, att hon galopperar iväg in i skogen.

Och jag är inte helt övertygad om att det är jag som är chef här hemma.

Men i alla fall, det finns alltså en tävling som ni bör kika på, se länken i början av inlägget. Fotobloggen anmäler härmed sina bidrag, men utom tävlan. Några av pälshögarna nedan är mina katter och några tillhör den goda vän som, genom att dumpa en halvfet misse i mitt knä, övertygade mig om att skaffa katt.

Den allra sista bilden är ett par år gammal och katten på bilden tillhör en annan vän. Den bilden är jag väldigt nöjd med – en sann ögonblicksbild.

Ett litet fototips kommer också. Lurpassa på djuren. Ha kameran beredd. Ta inte en bild – dröj kvar och fortsätt fotografera. Du kommer då att ha chansen att fånga flera olika ansiktsuttryck – som ni kan se nedan.

 

12025576_1160146150680270_63029093_n

 

12021892_1160147624013456_979253962_n

 

DSC_3939

 

DSC_3934

 

DSC_3962

 

DSC_3923

 

12030733_1160162090678676_193610201_n

 

DSC_3952

 

12016726_1160129720681913_410629142_n

 

DSC_3925

 

12032315_1160124237349128_118676625_n

374471_604465119581712_834721662_n

 

Men kom ihåg, jag är hundmänniska.

På återseende.