Allvarlig bilolycka i centrala Osby

Det var i alla fall utgångspunkten för del två i Räddningstjänstens uppvisning under gårdagens Familjedag i Osby. Läste ni bloggen igår fick ni se bilder från sjöräddning och i dag ska vi kika på vad som händer när någon har ringt 112 och larmat om en singelolycka och berättat att det sitter en person kvar i bilen.

När SOS tagit emot samtalet larmas rätt räddningstjänst ut, i det här fallet är det brandmännen i tjänstgörande styrka i Osby som får ta emot det och deras sökare tjuter samtidigt. Oavsett tidpunkt på dygnet så ska de vara klara att rulla ut på fyra minuter från dess att de mottagit larmet. F-Y-R-A minuter. Personligen måste jag säga att det tar mig betydligt längre tid än så att gnugga sömngruset ur ögonen och hitta motivationen att lämna täckets varma omfamning.

I alla fall, publiken får höra hur ljudet av sirenerna kommer närmare och närmare och snart dyker släckbilen 8010, tätt följd av tankbilen 8040, upp med blinkande blåljus. Förstabilen hinner knappt stanna innan dörrarna öppnas och brandmännen hoppar ut, direkt fokuserade på sin egen uppgift – de vet exakt vad de ska göra.

Nedan följer en mängd bilder, det blir lite av en steg-för-stegdemonstration i hur räddningsarbetet går till på en trafikolycka, från dess att räddningsfordonen rullar fram tills dess att den krockade bilen blivit en cabriolet.

Under tiden som arbetet med att få ut den skadade föraren pågår, så guidar insatsledaren Micke, i rollen som konferencier, publiken och talar om vad som händer. Han pratar även om vikten av att  inte sätta en skadad person i sin egen bil då den sedan kan behöva klippas upp (jodå, det har hänt) och om att aldrig, aldrig, aldrig fota och filma på en olycksplats.

Aldrig. Är vi överens?

 

Publiken håller sig lydigt på säkerhetsavståndet som insatsledaren pekar ut, och det är ganska tyst i väntan på att förevisningen ska dra igång.

 

”Fota aldrig på en trafikolycka”, säger Micke.

 

Larmet har gått, brandmännen har kastat sig iväg till stationen, bytt om och snart är släckbilen 8010 framme vid olycksplatsen.

 

Ut hoppar brandmännen i Grupp 1.

 

Och alla är fokuerade på just sin uppgift.

 

 

Henrik, klädd i full rökdykarutrustning, placerar först och främst ut en släckare.

 

Styrkeledaren Lennart organiserar arbetet.

 

Bilen stabiliseras och Lennart och Malin hjälper den skadade föraren.

 

Det är Malin som har uppgiften som sjukvårdare och är den som får krypa in i bilen och hålla bilförarens nacke.

 

 

 

Strax anländer även polisen Rolf, som får en uppdatering av styrkeledaren.

 

Det förbereds för klippning – den skadade täcks av skyddande bubbelplast.

 

 

Såg och hydraulverktyg plockas fram, det blir Zebastians uppgift att hålla i den stora saxen som skär igenom plåt.

 

Och arbetet med att klippa av alla bilens stolpar påbörjas.

 

 

Och Henrik sågar sig igenom vindrutan.

 

Lugnt och metodiskt, med rutinerad snabbhet, går Zebastian runt bilen och klipper av stolpe för stolpe.

 

 

Bakluckan läggs åt sidan.

 

 

Och lyktglaset flyger åt alla håll.

 

 

 

 

 

Här syns det tydligt hur små marginalerna faktiskt är – hur nära den skadade brandmännen jobbar med verktygen.

 

 

Sista klippet och sedan ska taket lyftas av.

 

Publiken ser spänt på.

 

 

 

 

 

 

När taket är borta ser vi hur Malin stabiliserar förarens nacke.

 

Och sedan är det dags att lyfta ut honom.

 

 

Under tiden sitter en geting obekymrat på olycksfordonets motorhuv och följer arbetet från första parkett.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The End.

 

Räddningen om du trillar i vattnet

I dag har det varit stor happening i Osby – Familjedag – det vill säga massor av aktiviteter för små människor, mellanstora människor och även för de allra största.

Räddningstjänsten hade ju planerat in att närvara och visa vad de kan. Räddningstjänsten frågade om jag kanske skulle kunna tänka mig att vara där och fota lite. Räddningstjänsten fick ja på cirka tre sekunder, det vill säga så lång tid som det tar att skriva ett svar av dylik art på Messengerchatten.

Räddningstjänsten i Osby kommun betyder ändå lite extra för mig. Det var där jag inledde min karriär som räddningstjänstfotograf eftersom dåvarande räddningschefen var modig nog att släppa in mig i kommunens blåljussfär. Det är dessa brandmän som jag kameratrakasserade under cirka åtta månader under Projekt Räddningstjänst och jag tror de accepterade mig trots att jag hela tiden vägrade äta Bullens korv som ju är standard efter övningarna.

Det märks numera tydligt hur fotovant coola de här brandmännen är, trots att det var ett litet tag sedan jag var på besök sist. Dagens möte med Grupp 1 i Osby var i stil med ”Jahapp, du igen?” och sedan var det business as usual.

Under dagen bjöd tjänstgörande styrka på två olika uppvisningar och i detta inlägg ska ni få ta del av den första – livräddning till sjöss.

 

Det är en av ungdomsbrandkårens medlemmar som kommer att spela offer.

 

Upplägget förklaras för publiken av Micke, som har beredskap som insatsledare.

 

Som en liten, liten svart prick där ute i mitten av bilden finns den nödställde.

 

Larmet har gått om en simmare som befinner sig på ett grund i Osbysjön och snart rullar 265-8050 in med båt på släp.

 

Båt och bräda läggs i vattnet och brandmannen Zebastian får uppdraget att paddla ut.

 

Och längre ut.

 

Och lite längre ut ändå.

 

Efter kommer Lasse och Henrik i båten.

 

Och snart når man fram till den stackars simmaren.

 

Nu är det dags att hala in bräda, brandman och simmare.

 

Och det är Malins och Peters uppgift att bistå med muskelkraft.

 

Nästan i land.

 

Brandmannen ligger på rygg med ett stadigt grepp om den numera räddade simmaren.

 

Inne vid strandkanten blir det dags att be om hjälp.

 

 

Zebastian börjar dra simmaren de de sista metrarna in till fast mark.

 

Och får assistans av Malin.

 

Fotografen befinner som vanligt mitt i smeten, i det här fallet strax bakom styrkeledaren Lennarts axel.

 

Simmaren är livlös när han släpas i land.

 

Livräddande åtgärder påbörjas men kan avbrytas snabbt – det är ju bara på låtsas.

 

Och Zebastian ser rätt så nöjd ut över att äntligen kunna ta av dräkten.

 

Simmaren blev lite blöt på riktigt, dräkten höll inte helt och hållet tätt.

 

Osbyianska träd

Jag råkade plocka med mig kameran häromdagen på en promenad i Osby.

Träd, överallt träd.

 

Nedan ser ni resultatet från min vandring på motionsspåret vid Klinten.

 

 

 

 

 

 

 

Nästa inlägg kommer att handla lite om att säga hejdå, om att gå vidare och om minnen.

På återseende.

Vardag och Blåljus III

Som utlovat – ett inlägg som ger ett samlat och överskådligt grepp om Projekt Räddningstjänst. Från de allra första nervösa och stapplande stegen och ända till finalen – där motiven själva berättar hur det var att ha en fotograf i hasorna.

Det har blivit tusentals bilder under de här månaderna. Först tänkte jag välja ut några favoriter men fick grav beslutsångest 2.0 och gav upp.

Det finns dock en bildserie som jag är magiskt nöjd med. Det var en kylig oktoberkväll i mörkret i Lönsboda och dåvarande brandingenjören, numera räddningschefen, Jimmie höll i en övning som handlade om utsläpp av farligt ämne. Den här typen av larm innebär att de gula splashdräkterna åker på och det var när Bamse skulle ta av sig sagda dräkt samt andningsmask, som jag passade på. Jag gillar den här serien extra mycket eftersom det riktigt syns hur svettigt jobbet har varit och hur lättad brandmannen ifråga är efteråt.

 

DSC_1709

 

DSC_1710

 

DSC_1711

 

DSC_1714

 

DSC_1715

 

DSC_1716

 

DSC_1717

 

DSC_1719

 

DSC_1720

 

DSC_1721

 

DSC_1722

 

DSC_1724

 

DSC_1723

 

DSC_1726

 

DSC_1728

 

DSC_1729

 

DSC_1730

 

DSC_1732

 

 

Det var så många fjärilar i magen den dagen

Dimspikar också

En rosa krok

En kväll i ett helt vanligt villaområde

Friska Brandmän

Om att klara livet

Instängda i brinnande byggnad

Tillsyn och en källare full av monster

Utmaningar med Projekt Räddningstjänst

Insatsledaren och nya bekantskaper

Desorienterande rök

Flera favoriter och osedda bilder

Brand i Lönsboda och arbetet efteråt

Utryckning samt snabbkurs i brandsäkerhet

Detaljerna och helheten hos räddningstjänsten

Ord och inga visor

Utsläpp av farligt ämne

Livräddning, splashdräkter och en het zon

En jävel på att förstå eld

Räddningschefen och popcorntankarna

När pressen möter Projekt Räddningstjänst

Trolig brandorsak – engångsgrill

Men behövs räddningstjänsten då?

Kan räddningstjänsten bli snabbare?

Med blåljus mot Lönsboda

Brandmän som skaffar päls

Det brann…

Dagens räddningstjänst – seriös höjd och otrohet

Premiär för helt färska brandmän i Osby

Storövning i hög riskmiljö

Den tuffa uppgiften

Räddningstjänst: så olika men så oerhört lika

Hör upp! Om brandsäkerhet

Sanering efter oljeutsläpp

Träffade ni räddningstjänsten i dag?

”Det måste bli rätt” – räddningstjänsten övar

Blev det någon ansiktspäls hos räddningstjänsten?

Det räddningstjänstiga hörnet på en parkering i Lönsboda

Vad är det som går och går?

Finns det en typisk dag hos räddningstjänsten?

Räddningstjänsten 2016

Skratt, allvar och spontanitet – nu får ni träffa Ulf

”Varenda larm innebär en klump av oro i magen”

Projekt Räddningstjänst på okänd ort

Ett dygn hos räddningstjänsten

En idealisk brandman?

Trafikolycka samt en väldigt liten brandstation

Projekt Räddningstjänst svarar

Räddningstjänsten i skolbänken

Tankbil, hävare och brandmän – ett smakprov

Väldigt mycket vardag och uppe i himlen med 8030

Våga göra något!

Brand och blåljus i Hästveda

Hälsa på hos ungdomsbrandkåren

Brandorsak: spegel

Det viktiga brandskyddet

Väldigt, väldigt mycket rök

Vill du ha ett liv på ditt samvete?

Livräddning i rök och mörker

När det brinner på riktigt

Hemlighetsmakeri och rökdykning

Om att bli cafsad

Bland eld och fåglar

Vita, blå och gula hjälmar i skarp miljö

Motljuscafs, bloggig brandbil och värmekameraduell

Mina nya räddningstjänstkompisar

Tågolycka och möbler i metall

När eld sprider sig och brandmän skadar sig

Anlagd brand på hotell

Lönsboda: brand i industri

När trapphuset fylls av rök

Dramatisk räddning i Lönsboda

Vad hände egentligen i Lönsboda?

Avancerad räddning på hög höjd

En övning som sedan blir verklighet

Några timmars räddningstjänst

Det går väldigt snabbt att klippa sönder en bil

Ny chef och vill DU bli brandbilsperson?

Båtolycka på Osbysjön

Liveblogg från räddningstjänsten

Om att vara förberedd för olika typer av larm – häng med till Osby

Den slutgiltiga övningen

Vardag och blåljus del I

Vardag och blåljus del II

 

Bloggläsare, det var allt från Projekt Räddningstjänst.

Vilken resa det har varit och varje fototillfälle har varit både unikt och en ren energikick – på riktigt.

Jag har många gånger fått frågan om jag kan tänka mig att göra något liknande. Svaret är njae.

Det har varit ett mastodontprojekt men såklart har jag fått blodad tand. Det finns ju fler yrkesgrupper där ute som skulle vara intressanta hur fotosynpunkt och jag kan mycket väl tänka mig att förfölja fler personer. Men då blir det nog dagsprojekt -Projekt Räddningstjänst, åtta månader långt, har som sagt varit en otrolig upplevelse och det är ett projekt som har en speciell plats i mitt hjärta, att ens fundera på nya fotouppdrag får mig att känna mig som lite av en svikare.

Tack till alla som varit med – fortsätt med det ni gör (ni är ju grymma på det) och se upp – rätt som det är dyker det upp en kameraförsedd stalker på en övningskväll eller så. Eller vid fikabordet.

På återseende.

 

Bilden av Osby – begränsad yta

Nej, det handlar inte om räddningstjänst i dag utan om själva Osby där jag tillbringade ett par timmar ihop med ungarna. Dagens bilder kommer alltså från det lilla nordostskånska samhället – i alla fall från ett litet hörn av det.

Vi häckade nämligen på lekplatsen och gick sedan ner och hälsade på Apan och Kaninen som är två stora favoriter hos mina barn. Eftersom vi inte rörde oss över en större yta än så var det begränsat vad gäller utbud av motiv. Men visst fanns där saker att fotografera:

 

De är svåra att övertyga om att de ska ståra nära varandra när man låtar så jag löste det med en smula dubbelexponering.
De är svåra att övertyga om att de ska stå nära varandra när man plåtar så jag löste det med en smula dubbelexponering.

 

Jag gillar Kaninen bäst faktiskt. Det är något med hållningen och attityden.
Jag gillar Kaninen bäst faktiskt. Det är något med hållningen och attityden.

 

Och Kaninen slank nästan ut ur bilden.
Och Kaninen slank nästan ut ur bilden.

 

Apa på nära håll.
Apa på nära håll.

 

Apan njuter i solen.
Apan njuter i solen.

 

För trötta ben.
För trötta ben.

 

Osbysjön, väl inramad.
Osbysjön, väl inramad.

 

Osbysjön by night?
Osbysjön by night?

 

Gungor i fokus.
Gungor i fokus.

 

Gungor med annat fokus.
Gungor med annat fokus.

 

Spretig förgrund.
Spretig förgrund.

 

Kyrka I.
Kyrka I.

 

DSC_8244
Kyrka II.

 

Kyrka III och IV.
Kyrka III och IV.

 

Vem vet var Bloggen dyker upp nästa gång?

På återseende.

”Det måste bli rätt” – räddningstjänsten övar

Ni har ju fått se, och kommer vid många fler tillfällen att få se, när räddningstjänsten övar på olika insatsscenarion. Varför räddningstjänsten övar är givetvis en självklarhet, dessutom är det ett krav att en deltidsbrandman ska ha 50 övningstimmar om året.

Men trots övningarna så kan brandmännen ändå inte förbereda sig exakt på vad som kommer att möta dem när sökaren piper och brandbilarna rullar ut, men rutiner måste vara ordentligt inövade för att fungera i skarpt läge. Eller som räddningschefen Peter uttrycker det:

-Även om det går fort så måste det bli rätt, annars händer olyckor.

Projekt Räddningstjänst inleddes ju under andra halvan av det här året och det var vissa övningar kvar på programmet. Ni har ju bland annat fått se trafikolycka, lägenhetsbrand, dimspiksanvändning vid brand i takkonstruktion, olika rökövningar (med studiebesök i hög riskmiljö i Höganäs) och räddningsinsats vid utsläpp av salpetersyra.

Vem bestämmer vilka övningar som ska göras? Ja, det är till viss del upp till brandmännen själva. En representant från varje grupp framför sin egen styrkas önskemål och Janne pusslar sedan ihop alla bitar till ett färdigt program. Nästa halvårs program är klart, men jag tänker inte avslöja några detaljer, eller snarare kan inte ens om jag hade önskat – inte ens jag har fått se det ännu. Men jag kan lova att jag åker med Osbys räddningstjänst till en annan del av Skåne för att se hur det går till vid en varm rökövning. Ni får ge er till tåls helt enkelt.

 

Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.
Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.

 

"Alla rader ska fyllas", meddelar Janne.
”Alla rader ska fyllas”, meddelar Janne.

 

En tillbakablick på höstens övningsprogram.
En tillbakablick på höstens övningsprogram.

 

Det är många önskemål som ska antecknas.
Det är många önskemål som ska antecknas.

 

Jag var nyligen med på en sjukvårdsutbildning i Osby och jag kände att det även för mig var väldigt nyttigt med en uppfräschning av gamla kunskaper. Räddningstjänsten kör ju på IVPA-larm, när brandmännen beräknas komma fram snabbare än ambulansen, och utbildningen innehöll en stor bredd på de olika sjukdomstillstånd och skador som brandmännen kan tänkas stöta på. Och Mr Bean gjorde ett litet gästspel, se nedan.

 

DSC_3848

 

DSC_3826

 

DSC_3831

 

DSC_3837

 

DSC_3842

 

DSC_3866

 

DSC_3857

 

DSC_3854

 

Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.
Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.

 

Dessa övningar har ni ju också fått se i höst:

Bilolycka Osby.
Bilolycka Osby.

 

Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

Rökövning Lönsboda.
Rökövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.
Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

På återseende.

Träffade ni räddningstjänsten i dag?

Ni som var i Osby i eftermiddags på julskyltning noterade kanske att räddningstjänsten också var där. Lite svårt att missa då de tog upp större delen av gatan nere vid järnvägsstationen eftersom de hade ett helt gäng fordon med sig: 8080, 8010, 8040, 8030 och lilla 8050.

Men det var inte fråga om något stort räddningspådrag utan brandmännen tog chansen att informera om brandsäkerhet och riskmedvetenhet – information riktad både till barn och vuxna. Och eftersom alla broschyrer tog slut så får väl Osbys invånare nu anses ha en utökad kunskap om vad man bör göra vid exempelvis längre strömavbrott, otjänligt vatten samt om någon blir akut skadad.

Annan viktig information handlar om vikten av att ha brandvarnare, brandsläckare och flytväst. En liten säkerhetskurs i skriftligt format med alla viktiga telefonnummer samlade. Även jag snodde med mig några broschyrer OCH har läst dem.

 

Jag tog med broschyrer hem och läste på. Här finns riktigt användbar information (Flammys tidning har jag faktiskt inte hunnit gå igenom än).
Jag tog med broschyrer hem och läste på. Här finns riktigt användbar information (Flammys tidning har jag faktiskt inte hunnit gå igenom än).

 

De flesta brandmännen på plats ingår i den styrka som har beredskap och utryckningar hade natten mot söndagen gjort ett rejält minus på sömnkontot.
De flesta brandmännen på plats ingår i den styrka som har beredskap och utryckningar hade natten mot söndagen gjort ett rejält minus på sömnkontot.

 

Många var intresserade och fick broschyrer med hem, många (inte bara de yngre) kikade även på de fordon som stod uppställda på långt led utanför järnvägsstationen.
Många var intresserade och fick broschyrer med hem, många (inte bara de yngre) kikade även på de fordon som stod uppställda på långt led utanför järnvägsstationen.

 

Ulf Nilsson är räddningsledare och kanske spanar han efter den annalkande stormen.
Ulf Nilsson är denna beredskapsvecka räddningsledare och kanske spanar han efter den annalkande stormen.

 

Dan och Håkan kikar själva igenom materialet.
Dan och Håkan kikar själva igenom materialet.

 

"Kroken" (8030), funkar bra som avlastningsbord.
”Kroken” (8030), funkar bra som avlastningsbord.

 

Sortering pågår så att alla som vill ska få varsin bunt med nödvändig samhällsinformation.
Sortering pågår så att alla som vill ska få varsin bunt med nödvändig samhällsinformation.

 

Vädret var med pånoterna under julskyltningen, nästan vindstilla och inget regn - trots tunga och lite halvilskna moln.
Vädret var med på noterna under julskyltningen, nästan vindstilla och inget regn – trots tunga och lite halvilskna moln.

 

Emma berättade om hur otroligt halt det var på vägarna natten som gick. Nu väntar räddningstjänsten in Gorm, som genererat klass 2-varning.
Emma berättade om hur otroligt halt det var på vägarna natten som gick. Nu väntar räddningstjänsten in Gorm, som genererat klass 2-varning. 

 

Glada miner hos styrkan, förebyggande arbete ute bland allmänheten är också en av arbetsuppgifterna.
Glada miner hos styrkan, förebyggande arbete ute bland allmänheten är ju också en av arbetsuppgifterna.

 

När alla barn (och vissa vuxna), provsuttit släckbilen och den sista broschyren delats ut var det dags att packa ihop och rulla tillbaka till stationen med alla bilarna. Förhoppningsvis väntar en lugn natt.

På återseende.

Brandmän som skaffar päls

Ni har kanske läst om Mustaschkampen och rentav noterat hur män i er omgivning börjat låta päls växa fram i ansiktet?

Det är ju november och efter oktober och den månadens inriktning på bröstcancerforskning så är det nu dags att fokusera på mäns hälsa och framförallt prostatacancer. Ni kan läsa mer om Mustaschkampen, och hur ni går tillväga om ni vill donera pengar, om ni klickar här.

Det här med cancer och brandmän har ni ju kunnat läsa om tidigare i bloggen, hur yrkeskåren riskerar exponering för cancerogena partiklar. Arbetet med Friska Brandmän syftar ju till att så långt det går minska den risken och ett av mina inlägg om Friska Brandmän hittar ni här.

Mustaschkampen har som syfte att bland annat skapa uppmärksamhet kring cancer och hos räddningstjänsten i Osby har Grupp 3 enats om att göra slag i saken och odla mustasch.

 

Grupp 3 fokuserar på ansiktsbehåring, vissa verkar ha bättre utgångsläge än andra. Från vänster: Henrik, Göran, Brian, Joakim, Mikael, Mattias, Johan, Janne och Eero.
Grupp 3 fokuserar på ansiktsbehåring, vissa verkar dock ha bättre utgångsläge än andra. Från vänster: Henrik, Göran, Brian, Joakim, Mikael, Mattias, Johan, Janne och Eero.

 

Bloggen lovar att återkomma med bildbevis på hur väl de faktiskt lyckats.

På återseende.

 

Med blåljus mot Lönsboda

Projekt Räddningstjänst här i bloggen är ingen webbvariant av blåljusprogram – det har ni säkerligen upptäckt vid det här laget. Men ibland händer det ju ändå att larmet går och att jag då råkar befinna mig på stationen. Utryckningar är ju trots allt också en del av räddningstjänstens vardag.

I går var ett sådant tillfälle. Jag sitter och kramar en varm kopp kaffe i stationens soffa, kamerautrustningen ligger och sussar i ryggsäcken vid mina fötter. Under eftermiddagen har jag skuggat räddningschefen Peter vid lite olika uppdrag då det är han som har beredskap och alltså följaktligen chefar över 8080.

När larmet trillar in strax innan halv fem på eftermiddagen får Peter besked från SOS att det gäller röklukt i restaurang och där även en brandvarnare har löst ut. Vi travar således nerför trapporna till vagnhallen och befälsbilen 8080 och påbörjar färden mot Lönsboda, som ligger två långa mil bort.

Men hur är det då att åka på larm, för oss som inte arbetar inom blåljusyrken så är det något vi (tack och lov) sällan, kanske aldrig, kommer att uppleva.

Det som egentligen gör störst intryck på mig (och som är det jag minns bäst efteråt) är hur tyst det är i bilen, en väldigt koncentrerad tystnad, och vi byter inte många ord på resan till grannsamhället. Peter kör snabbt, men tryggt, vilket är ett gott betyg från undertecknad fotograf som har ett visst kontrollbehov och som därmed inte riktigt gillar att vara passagerare, men här är det liksom bara att gilla läget. Omgivningen lyses upp av 8080:s blåljus, som reflekteras i de stora vägskyltarna i Lars Dufwa-rondellen så att det nästan känns som om man behöver solglasögon för att värja sig.

 

Snart har vi lämnat Osby bakom oss, Peter och jag.
Snart har vi lämnat Osby bakom oss, Peter och jag.

 

Vid tiden för larmet så har det hunnit bli mörkt och en hel del folk befinner sig ute på vägarna, förmodligen på väg hem från jobbet. Reaktionerna från bilisterna, som får ett plötsligt uppdykande räddningsfordon bakom sig, varierar. Vissa håller helt enkelt åt sidan och släpper fram oss medan andra i princip tvärnitar och närapå kastar sig i diket.

Eftersom larmet gäller Lönsboda så är det styrkan där som åker ut och de är först på plats på restaurangen. Över radion hör vi styrkeledarens kommunikation med SOS och vi får veta att brandmännen har konstaterat rök men orsaken är än så länge okänd.

Det är tydligt att den där informationen om röken, den gillar Peter inte riktigt och han kallar upp 8210, Lönsbodas släckbil, för att meddela att han strax är på plats och i de centrala delarna av byn skymtar vi sedan de blå ljusen från de båda utryckningsfordonen som redan är framme.

Nej, det brinner lyckligtvis inte. Byggnaden kontrolleras med stor noggrannhet innan räddningstjänsten anser det säkert att lämna platsen.

 

Räddningschefen parkerar 8080 mellan 8210 och 8240 (många siffror här) och informeras om insatsen så här långt av styrkeledaren Pierre.
Räddningschefen parkerar 8080 mellan 8210 och 8240 (många siffror här) och informeras om insatsen så här långt av styrkeledaren Pierre.

 

Speglad räddningschef tar på lite grövre skor.
Speglad räddningschef tar på lite grövre skor.

 

De är klädda för rökdykning när de kommer på plats.
De är klädda för rökdykning när de kommer på plats.

 

Karl, Pierre och Peter försöker fastställa varifrån röken kom.
Karl, Pierre och Peter försöker fastställa varifrån röken kom.

 

Styrkan samlas innan vi återgår till Osby och brandmännen kör tillbaka till stationen i Lönsboda.
Styrkan samlas innan vi återgår till Osby och brandmännen kör tillbaka till stationen i Lönsboda.

 

På väg tillbaka igen och stämningen är avspänd och det blir en bra pratstund.
På väg tillbaka igen och stämningen är avspänd och det blir en bra pratstund.

 

Jag tar av mig reflexvästen med ”Räddningstjänsten Osby” tryckt på ryggen och fäster den återigen i kameraryggsäcken medan Peter vränger av sig sin gula initialprydda jacka och lägger den röda hjälmen i baksätet. Vi rullar hemåt, i betydligt lugnare tempo  – men det är inte den enda skillnaden: det lite spända fokus som präglade stämningen i 8080 på väg till larmet är borta.

På återseende.