Ny chef och vill DU bli brandbilsperson?

Ni har ju kunnat följa Projekt Räddningstjänst, min fotodokumentation av vardagen hos räddningstjänsten i Osby, här i bloggen ett tag nu.

Och nu blir det breaking news (paus för trumvirvel), då just den där vardagen från och med nästa vecka ser något annorlunda ut hos sagda räddningstjänst.

Räddningschefen Peter Dubrefjord lämnar nämligen över ledarskapstyglarna till Jimmie Ask, alltså den nuvarande brandingenjören, nu på måndag. Peters nästa utmaning blir istället hos Räddningstjänsten Väst som enhetschef för den avdelning som sysslar med att förebygga och förbereda, vilket kanske låter lite lagom luddigt men där han ska samordna och dra lärdomar från förebyggande till det operativa och tvärtom.

Om tiden som räddningschef i Osby säger han:

”Jag har haft en riktigt fin tid i Osby kommun. Medarbetarna är kanonbra, vetgiriga och villiga att lära sig mer saker och utvecklas som räddningspersonal. Särskilt glad är jag för att vi tillsammans har satt arbetsmiljön i fokus. Både vad gäller utrustning, rutiner och kunskaper. Även om det finns mer att göra har vi kommit en bra bit på väg.”

Den nye chefen då, vad säger han om det nya uppdraget?

” Det ska bli spännande att få utveckla Räddningstjänsten i Osby tillsammans med alla duktiga kollegor. Jag brinner för och tänker jobba mycket med att utveckla vår egen ledningsorganisation och hur vi leder insatser på ett säkert och effektivt sätt. Externt kommer det att handla om att utveckla våra samarbeten med andra och förbättra vår samverkan i regionen. Ensam är inte stark.”

 

Peter Dubrefjord (t.v.) lämnar nu över chefandet till Jimmie Ask.
Peter Dubrefjord (t.v.) lämnar nu över chefandet till Jimmie Ask.

 

Klart att det fotograferades när den nye räddningschefen presenterades.
Klart att det fotograferades när den nye räddningschefen presenterades.

 

Bloggen vill då ta tillfället i akt att säga tack till Peter som ju var den som utan större reservationer släppte in en helt okänd fotograf och han var ju också den som hade visioner för Projekt Räddningstjänst, med en större tilltro än jag att det skulle bli en framgång.

Jag har  ikväll hängt med räddningstjänsten då det var storövning med gästföreläsare och min vana trogen har det blivit en del fotograferande. På bilden nedan ser ni hur styrkorna i Osby, Lönsboda och Hökön ser ut utan hjälmar och klumpiga larmställ. Alla (nästan) samlade på en och samma bild – det är inte illa.

 

Ett stort gäng helt vanliga människor - vill du bli deras kollega?
Ett stort gäng helt vanliga människor – vill du bli deras kollega?

 

Och förresten, är det någon som känner att brandmansyrket känns lockande så vill jag bara påpeka att Osbys räddningstjänst just nu rekryterar till flera lediga tjänster. Du kan bli kollega med folket på bilden. Och det är faktiskt inte illa.

Och du kan få stifta bekantskap med de här skinande pärlorna:

 

DSC_6412
Möt 8010, 8240, 8210 och 8510.

 

Det är inte heller så pjåkigt.

På återseende.

 

Anlagd brand på hotell

Som en vanlig dag.

Rätt som det är så går det ett larm och just den här gången är det ett automatiskt brandlarm som har utlöst. Platsen är Hotell Ingensta och Osbystyrkan rullar ut först. De möts upp på plats av en anställd som berättar att det inte finns några gäster just nu eftersom hotellet renoveras men att hotellchefen verkar vara försvunnen.

Det kan snabbt konstateras att det den här gången inte handlar om något falsklarm – det sipprar rök från ett fönster och dörren som styrkeledaren känner på är varm. Brandmännen från Lönsboda och Hökön har också larmats ut och anländer en kort stund senare. Och de behövs – det visar sig att det brinner på tre olika ställen i byggnaden, branden är uppenbart anlagd, och planritningarna stämmer inte riktigt eftersom hotellet på senare tid har byggts till.

Det är febril aktivitet. Slangar rullas ut överallt, styrkeledare och räddningsledare diskuterar hur branden ska bekämpas på bästa sätt. Rökdykargrupper går in i olika delar av hotellet och snart bärs hotellchefen ut. Efter ett tag är elden släckt men skadorna på hotellet blir stora.

Nu var det inte på riktigt. Hotell Ingensta är ett övningsobjekt i Revinge och hotellchefen var en docka. Övningen med automatlarmet var slutövning för brandmännen från Osbys räddningstjänst och jag kan rapportera att de efter en hel dags övningar såg ganska slitna ut. Övningsledarna hade inte bara försökt trassla till det med tre olika brandhärdar – en av dem var dessutom lite mer av en utmaning då det brann i golvet.

Bilderna nedan är från två olika övningstillfällen, ni har tidigare sett några bilder härifrån men ni vet ju att jag varit restriktiv eftersom jag inte fått avslöja alltför mycket då flera grupper återstod. Men nu kan vi skippa allt hemlighetsmakeri och jag passar helt enkelt på att bildbomba er.

 

DSC_1775

 

DSC_1791

 

DSC_9618

 

DSC_9622

 

DSC_9627

 

DSC_9629

 

DSC_9676

 

DSC_9699

 

DSC_9655

 

DSC_9677

 

DSC_9678

 

DSC_9641

 

DSC_9637

 

DSC_9650

 

DSC_9638

 

 

DSC_9640

 

DSC_9647

 

DSC_9791

 

DSC_9776

 

DSC_9788

 

DSC_9703

 

DSC_9705

 

DSC_9719

 

DSC_9729

 

DSC_9737

 

DSC_9728

 

DSC_9695

 

DSC_9683

 

DSC_9755

 

DSC_9813

 

DSC_9823

 

DSC_9827

 

DSC_9825

 

DSC_1808

 

DSC_1818

 

DSC_1829

 

DSC_1880

 

DSC_1875

 

DSC_1874

 

DSC_1918

 

DSC_1915

 

DSC_1889

 

DSC_1902

 

DSC_1868

 

DSC_1852

 

DSC_1821

 

DSC_1862

 

DSC_1892

 

DSC_1895

 

DSC_1911

 

DSC_9768

 

DSC_9763

 

DSC_1925

 

DSC_1950

 

DSC_1930

 

DSC_1933

 

DSC_1940

 

DSC_1943

 

DSC_1954

 

Även jag fick ju förmånen att gå in, med rökskydd och efter att branden var släckt. Det var en upplevelse av totalt mörker (jag kunde inte se brandmannen som var ett steg framför utan fick sätta handen på dennes rygg för att inte tappa bort mig), och det var varmt, riktigt varmt. Trots de tjocka handskarna så kändes hettan rakt igenom. Inne i hotellet, som är i flera våningar, är det som en labyrint av korridorer och rum och jag behöver kanske inte ens påpeka att jag kände mig mer än lite desorienterad?

Det här var sista inlägget från övningsdagarna i Revinge. Jag tackar för att jag fick vara med – det har varit både spännande och intressant. Nästa gång som ni får träffa räddningstjänsten här i bloggen blir troligen i början av nästa vecka när jag tänker förfölja brandmännen i Lönsboda.

På återseende.

 

 

Hemlighetsmakeri och rökdykning

Det här är för mig ett lite knepigt inlägg att skapa.

Det återstår nämligen två stycken lördagsövningar i Revinge för brandmännen i Osby, Lönsboda och Hökön. Därför måste jag vara ganska hemlighetsfull så att inte upplägget avslöjas. Och för er brandmän som ännu inte genomgått övningen: jag är överhuvudtaget inte alls mutbar (men jag gillar belgisk choklad).

Men som vanligt, trots hemlighetsmakeriet, ska ni få mina intryck av dagen och jag tänker bjuda er på en hel del rökdykarbilder bland annat och ni får se övningarna genom mina ögon, med bilder som faktiskt berättar en historia. Jag har ju kommit så långt nu efter ett halvår att jag sällan behöver titta på numren när brandmännen är klädda för rökdykning utan nu ser jag på kroppshållning och rörelsemönster vem som är vem och det innebär också att det på något vis är lättare för mig att fotografera – att hitta bra bildsituationer.

Att få besöka Räddningsskolan i Revinge är en upplevelse i sig och igår var det ju bara en bråkdel av det gigantiska området som jag hann se. Men där finns många olika objekt att öva räddning i: skepp, flygplan, tåg och massor av olika slags byggnader. Och att få förmånen att fotografera där nere – jag känner mig lyckligt lottad faktiskt.

På morgonen samlades vi i vagnhallen. Larmställen åkte på och rökskydden plockades ihop. Nu satte jag, till följd av total okunskap, inte ihop mitt eget utan hade turen att få hjälp av Janne, och efter en genomgång av programmet med skolans instruktörer, Peter och Pierre, så drog allt igång.

Jag skuggade dagens befäl, den med röd hjälm alltså, räddningschefen Peter som huserade i lilla 8060 som dagen till ära fick vikariera för ordinarie befälsbil 8080 (som ju inte kan lämna hemkommunen). Hököns släckbil 8510 var också med, i övrigt fick styrkorna låna släckbilar på plats.

Förutom den utmaning jag skrev om igår, så var jag ju mest observatör (med kamera) och det ger ju mig en del tid att både betrakta och reflektera. Och jag kan säga att de jobbade hårt, de där brandmännen. Även om det ”bara” är övning så är det ju skarpa miljöer med riktig eld och ingen fuskrök och det är intressant att se hur alla har sina roller och hur smidigt arbetet går. Peter var som sagt befäl och dagens styrkeledare med gula hjälmar var Dan från Osby och Pierre från Lönsboda och de var ansvariga för respektive styrka.

Jag kan nog inte säga så mycket mer om dagen ännu, detta är tydligen snudd på statshemlighet och eventuellt straffbart att avslöja något om övningarna. Så det vågar jag inte. Men bilder ska ni få.

 

Det är en del utrustning som ska monteras.
Det är en del utrustning som ska monteras.

 

Rökskydden ligger på rad.
Rökskydden ligger på rad.

 

Jannike, Pierre och Emelie pusslar ihop sina rökskydd.
Jannike, Pierre och Emelie pusslar ihop sina rökskydd.

 

Dagen är fylld av både allvar och massor av skratt. De känner varandra väl och det är ju faktiskt så att de i vissa situationer faktiskt lägger sina liv i kollegornas händer. Här Göran och Peter.
Dagen är fylld av både allvar och massor av skratt. De känner varandra väl och det är ju så att de i vissa situationer faktiskt lägger sina liv i kollegornas händer. Här Göran och Peter.

 

Peter (t.v.) och Pierre är instruktörer på Räddningsskolan.
Peter (t.v.) och Pierre är instruktörer på Räddningsskolan.

 

Ungdomsbrandkåren var med och hade sina egna övningar.
Ungdomsbrandkåren var med och hade sina egna övningar.

 

Vikarie.
Vikarie.

 

Vi får i uppdrag att bege oss hit på larm.
Vi får i uppdrag att bege oss hit på larm.

 

Vattnet ska på men det visar sig att pumpen på den lånade bilen 1010 strular. Ordern kommer att bege sig till stationen och hämta en ny släckbil - sådant som är möjligt när det är övning men desto svårare i verkligheten.
Vattnet ska på men det visar sig att pumpen på den lånade bilen 1010 strular. Ordern kommer att bege sig till stationen och hämta en ny släckbil – sådant som är möjligt när det är övning men desto svårare i verkligheten.

 

DSC_9469
Det är snabba kliv.

 

Här vet de fortfarande inte vad som väntar på just den här övningen.
Här vet de fortfarande inte vad som väntar på just den här övningen.

 

DSC_9486
Janne är med och har lite koll på säkerheten.

 

För det otränade ögat ser det mest oorganiserat ut men jag kan intyga att slangarna snabbt har kopplats ihop.
För det otränade ögat ser det mest oorganiserat ut men jag kan intyga att slangarna snabbt kopplas ihop.

 

Dan är styrkeledare för osbyfolket.
Dan är styrkeledare för osbyfolket.

 

I väntan på att den nya bilen ska anlända.
I väntan på att den nya bilen ska anlända.

 

Maskerna ger anonymitet men jag råkar ju veta att det här är Emma.
Maskerna ger anonymitet men jag råkar ju veta att det här är Emma.

 

Någon är räddad men insatsen fortsätter och tempot är högt.
Någon är räddad men insatsen fortsätter och tempot är högt.

 

Ni ser det om och om igen i mina bilder - koncentrationen. Efter varje övningsmoment blir det utvärdering och.
Ni ser det om och om igen i mina bilder – koncentrationen. Efter varje övningsmoment blir det utvärdering och fokus är lika stort som under den aktiva delen av insatsen.

 

Lunchpaus för Bamse, Peter, Bengt och Rolle.
Lunchpaus för Bamse, Peter, Bengt och Rolle.

 

Som rökdykare är du väl instängd med luva, hjälm, mask och huvan tajt knäppt.
Som rökdykare är du väl instängd med luva, hjälm, mask och huvan tajt knäppt.

 

Dagens maskot blev överöst med klappar.
Dagens maskot blev överöst med klappar.

 

Väldigt, väldigt smutsig slang rullas ihop och lastas in i bilen igen efter avslutad insats.
Väldigt, väldigt smutsig slang rullas ihop och lastas in i bilen igen efter avslutad insats.

 

Här har alla precis kommit ut ur den brinnande byggnad jag skrev om igår.
Här har alla precis kommit ut ur den brinnande byggnad jag skrev om igår.

 

Någon blev täckt av skum...
Någon blev täckt av skum…

 

Bamse.
Bamse.

 

Pierre förklarar vad som egentligen skedde utanför byggnaden när vi andra satt där inne tillsammans med elden.
Pierre förklarar vad som egentligen skedde utanför byggnaden när vi andra satt där inne tillsammans med elden.

 

Larmet skickas ut på radio och befälet bekräftar att han har uppfattat informationen.
Larmet skickas ut på radio och befälet bekräftar att han har uppfattat informationen.

 

Vid ankomst till platsen för larmet ger sig styrkeledaren Dan iväg med långa kliv för att försöka få information från räddningsledaren som ju här är den som är först på plats.
Vid ankomst till platsen för larmet ger sig styrkeledaren Dan iväg med långa kliv för att försöka få information från räddningsledaren som ju här är den som är först på plats.

 

Snabbt dras slang och rökdykarna gör sig klara att gå in, här Håkan.
Snabbt dras slang och rökdykarna gör sig klara att gå in, här Håkan.

 

Bilden ljuger en smula. Den är tagen med teleobjektiv - jag har lärt mig att inte gå nära när slangen rullas ut.
Bilden ljuger en smula. Den är tagen med teleobjektiv – jag har lärt mig att inte gå nära när slangen rullas ut.

 

Dan och Peter har ungdomsbrandkåren, med sin ledare Jocke, som publik.
Dan och Peter har ungdomsbrandkåren, med sin ledare Jocke, som publik.

 

Från Hökön var Ulf och Tobias med i Revinge.
Från Hökön var Ulf och Tobias med i Revinge.

 

Det är ett rejält oväsen från fläktar och brandbilarnas dieselmotorer och Pierre försöker trots detta höra på vad som sägs på radion.
Det är ett rejält oväsen från fläktar och brandbilarnas dieselmotorer och Pierre försöker trots detta höra vad som sägs på radion.

 

Tobias rullar ut slang och i bakgrunden ser ni ungdomsbrandkåren.
Tobias rullar ut slang och i bakgrunden ser ni ungdomsbrandkåren.

 

De båda styrkeledarna Dan och Pierre.
De båda styrkeledarna Dan och Pierre.

 

Jag vet ju att det här bara är dockor, men bilden är ändå otroligt obehaglig.
Jag vet ju att det här bara är dockor, men bilden är ändå otroligt obehaglig.

 

Inne i mörker och rök så försöker brandmännen hitta sätt att ventilera ut röken.
Inne i mörker och rök så försöker brandmännen hitta sätt att ventilera ut röken.

 

Pierre och Peter har överläggningar om brandbekämpningsarbetet.
Pierre och Peter har överläggningar om brandbekämpningsarbetet.

 

Styrkan från Lönsboda står redo.
Styrkan från Lönsboda står redo.

 

Hur sikten är där inne framgår nog ganska tydligt av den här bilden-.
Hur sikten är där inne framgår nog ganska tydligt av den här bilden på Peter S.

 

Vattentrycket kontrolleras innan de ger sig in för att släcka.
Vattentrycket kontrolleras innan de ger sig in för att släcka.

 

Sammankopplat.
Sammankopplat.

 

Efter sista övningen pustar Bamse ut.
Efter sista övningen pustar Bamse ut.

 

Och Peter och Bengt andas ut.
Och Peter och Bengt andas ut.

 

Dagen är slut. De lånade släckbilarna backas in i skolans vagnhall och brandmännen packar åter ihop sin utrustning.
Dagen är slut. De lånade släckbilarna backas in i skolans vagnhall och brandmännen packar åter ihop sin utrustning.

 

I nästa inlägg ska ni faktiskt, överraskande (?) nog, få ser mer av Revinge.

På återseende.

Våga Göra Något

Hej du.

Du som läser detta, i dag riktar jag mig direkt till dig. Det är ett ganska viktigt blogginlägg som jag hoppas kommer att få dig att tänka ett steg extra. Kanske känner du, när du läst detta, att det egentligen inte rör dig. Men du, skicka vidare i så fall. Till familj, vänner, arbetskamrater och bekanta.

Ni har ju sett honom här i bloggen ett antal gånger vid det här laget, räddningschefen i Osby: Peter Dubrefjord. Om ni kommer ihåg från det här inlägget, så gillar han whiteboardtavlor – på dessa (med hjälp av olikfärgade pennor) illustrerar han sina tankar och visioner.

En av de där visionerna handlar om kommunal samordning, klicka här för snabb repetition av vad det innebär. Kortfattat: hur kan olika tillgängliga resurser organiseras för att räddningstjänstens insatser ska bli mer effektiva?

Jag visste ju att räddningschefen ville prata (och rita) om det här med att samordna kommunala resurser, och jag lät honom hållas. Och vår diskussion fick mig att fundera vidare på det här med hur en insats kan bli mer tidsmässigt effektiv och dessutom skadebegränsande. Det var så idén till detta inlägg föddes och jag stämde på nytt möte med Peter. Och whiteboardtavlan. De där två går hand i hand, så att säga.

 

Whiteboardtavlan och Räddningschefen.
Whiteboardtavlan och Räddningschefen.

 

Och nu ska vi prata om dig.

Ni känner kanske igen dessa ansikten vid det här laget?

 

DSC_7644

 

DSC_2453

 

DSC_7696

 

ASA_8893

 

DSC_8025

 

ASA_8936

 

DSC_0149

 

DSC_7910

 

DSC_2300

 

När det piper i deras sökare kör de i ilfart till stationen, byter om på två röda och åker iväg med brandbilarna. Det kan exempelvis vara bilolycka, brand, djur som gått ner sig i ett kärr eller ett sjukvårdslarm där ambulans är alltför långt borta, vilket betyder att brandmännen kommer att vara först på plats för att hjälpa. De säger inte nej om larmet går och de gör alltid sitt bästa.

Men jag skrev ju att det här inlägget handlar om dig. Så vad kan DU göra?

Peter listar upp två övergripande punkter:

1 – lära dig att undvika farliga situationer, dvs förebygg.

2 – lära dig hjälpa till när något inträffat.

Gå en utbildning i första hjälpen där du lär dig vad du kan göra i olika nödsituationer eller uppdatera dina brandskyddskunskaper (hur används en brandsläckare på bästa sätt nu igen?) och se över ditt eget brandskydd där hemma.

En dag står du där. Hjärtat stannar på din kollega vid skrivbordet bredvid, ditt barn sätter mat i halsen, blir blå i ansiktet och kämpar för att få luft, den äldre kvinnan som bor granne med dig har ramlat och kommer inte upp, ditt fina värmeljus hamnar lite för nära en gardin som fattar eld eller du kommer först till en olycksplats. Vad gör du då?

Det går självklart aldrig att planera en nödsituation och hur du kommer att reagera när du kanske hamnar i den. Men du kan vara så förberedd som det går. Och OM det skulle hända så kan du förhoppningsvis plocka fram åtminstone en liten skärva kunskap – kunskap som kan betyda väldigt mycket för just den personen och kanske till och med rädda ett liv.

Det handlar inte om att med fara för sitt eget liv kasta sig in i en brinnande byggnad eller liknande. Men det handlar om att göra sitt bästa och framför allt att inte tänka att ”det är säkert någon annan som ingriper”, och sedan lugnt köra/promenera vidare. Att larma 112 är att hjälpa till. Att varna grannar vid en eventuell brand likaså. Och underskatta inte betydelsen av ett vänligt ord och medmänsklighet till både skadade och anhöriga om något har inträffat.

 

Det är en tidspil. Den röda stjärnan markerar att något har hänt.
Det är en tidspil. Den röda stjärnan markerar att något har hänt. Hur kan den enskilde medborgaren ges möjlighet att kunna hjälpa, dvs hur kan du och jag förbereda oss? Längst upp till vänster ser ni ett viktigt ord: ”Kunskaper”.

 

Det finns lite lagtext i ämnet, närmare bestämt kapitel 2, paragraf 1 i LSO (lag om skydd mot olyckor). Den paragrafen reglerar den enskildes skyldigheter:

1 § Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en
brand eller om en olycka som innebär fara för någons liv eller
allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det
är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla
hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det
föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan
olycka.

I den texten står ingenting om att du måste gå en utbildning i hjärt- och lungräddning eller att du måste göra inblåsningar på en vilt främmande, och kanske nerspydd och blodig, person. Men i texten står det att du ska varna och skaffa hjälp.

Och hjälp kommer att anlända, kanske i  form av röda bilar med blåljus. Men som du läste lite längre upp: brandmännen ska först kanske vakna (om larmet går mitt i natten), ta sig till stationen och göra sig klara. Sedan kör de ut och jag lovar att de kommer fram till dig till slut, även om tiden känns lång när du står där och väntar på den hjälpen.

Och du, medan du väntar, kom ihåg räddningschefens uppmaning: Våga Göra Något.

 

Vid den röda stjärnan står det viktiga: Våga göra något.
Vid den röda stjärnan står det viktiga: Våga göra något.

 

Det ”något” kan göra stor skillnad.

DU kan göra stor skillnad.

På återseende.

 

 

En idealisk brandman?

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har i dagarna uppmärksammat både bloggen och Osbys Räddningstjänst. Klicka gärna här för att följa länken, den artikeln är lite av grunden till just det här inlägget.

Ni har ju tidigare också kunnat läsa här i bloggen om de fem nya brandmän, Jannike, Martin, Nicklas, Anna-Clara och Emelie, som fick anställning i november förra året. Räddningschefen Peter Dubrefjord är nöjd med sin rekrytering och anser att dessa fem är de bästa som efter olika tester och intervjuer alltså fick skriva på anställningsavtalen.

Hur ser då den kompetente brandmannen ut? Vilka kvalitéer var det som räddningschefen sökte när han började arbetet med att leta efter ny personal? Så här säger han:

EN brandman med heltäckande kompetens finns inte. Jag vill se att vi har en ”palett” med flera egenskaper med oss när vi är ute på utryckningar. Att leda en insats eller räddningsstyrka innebär att utse rätt personer för specifika arbetsuppgifter.

Ingen kan vara bäst på allt men alla kan vara bra på några saker! I grunden måste dock finnas ett intresse av att hjälpa människor och ibland sätta sina egna behov åt sidan”

 

Räddningschefen i Osby - Peter Dubrefjord.
Räddningschefen i Osby – Peter Dubrefjord.

 

Ni har ju efter alla månader lärt känna (åtminstone på håll) en del av de kvinnor och män som arbetar inom räddningstjänsten i Osby, vissa förekommer oftare än andra och det beror mest på slumpen faktiskt – de som jag råkar träffa på är också de som hamnar på bild. En del av dem ska nu få berätta vad de anser att de bidrar med för kompetenser till sin roll som räddningstjänstpersonal i beredskap:

 

Jag är inte rädd för att hugga i där det behövs och vara öppen för att lära sig nya saker. Är ju ett jobb där man aldrig blir fullärd - Rolle-
Jag är inte rädd för att hugga i där det behövs och är öppen för att lära mig nya saker. Är ju ett jobb där man aldrig blir fullärd – Rolle-

 

Tror jag bidrar med viljan att lära mig själv mer samt att lära andra mer för att höja kompetensen. -Pierre-
Tror jag bidrar med viljan att lära mig själv mer samt att lära andra mer för att höja kompetensen. -Pierre-

 

Jag är arbetsam, god social kompetens, har lätt för att sätta mig in i nya situationer och att ta för mig när det behövs. Jag är ordningssam och organiserad. -Jannike-
Jag är arbetsam, god social kompetens, har lätt för att sätta mig in i nya situationer och att ta för mig när det behövs. Jag är ordningssam och organiserad. -Jannike-

 

Jag bidrar med vilja och engagemang. -Emma-
Jag bidrar med vilja och engagemang. -Emma-

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men jag söker av byggnader ganska fort när det gäller rökdykning. - Matte-
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men jag söker av byggnader ganska fort när det gäller rökdykning. – Matte-

 

Jag är fortfarande så ny i rollen. Kanske kan jag bidra med hårt arbete, praktiskt tänkande och tråkiga vitsar. -Martin-
Jag är fortfarande så ny i rollen. Kanske kan jag bidra med hårt arbete, praktiskt tänkande och tråkiga vitsar. -Martin-

 

ag anser själv att jag bidrar med ansvarstagande, kompetens, vilja att lära och förbättra arbetet vi gör tillsammans i gruppen. Kliver inte undan utan är gärna den som smutsar ner händerna. -Zebastian-
Jag anser själv att jag bidrar med ansvarstagande, kompetens, vilja att lära och förbättra arbetet vi gör tillsammans i gruppen. Kliver inte undan utan är gärna den som smutsar ner händerna. -Zebastian-

 

Erfaren,intresserad, förhoppningsvis lugn - Lennart-
Erfaren,intresserad, förhoppningsvis lugn – Lennart-

 

Social kompetens,inga problem med att prata å hjälpa andra människor. -Nicklas-
Social kompetens,inga problem med att prata och hjälpa andra människor. -Nicklas-

 

Jag anser jag bidrar med lugn och rutin. -Sten-
Jag anser jag bidrar med lugn och rutin. -Sten-

 

Jag känner mig mest hemma inom området sjukvård! Då jag läst sjukvård och arbetat med det. -Emelie-
Jag känner mig mest hemma inom området sjukvård, då jag läst sjukvård och arbetat med det. -Emelie-

 

Det är dock ingen hemlighet att könsfördelningen inom räddningstjänsten är tämligen obalanserad. Bloggen har medvetet valt att avstå från att kommentera det så här långt i Projektet. Varför? Jo, jag anser att det inte är särskilt relevant om det är en man eller kvinna som har larmställ på sig. Men jag vet också att det fortfarande, alltså idag år 2016, finns de som tycker att vissa yrken inte lämpar sig för kvinnor (eller män för den delen) och fokus för mansdominerade arbeten blir då alltid på fysisk styrka som om det skulle vara det absolut avgörande. Jag vill då poängtera att inom räddningstjänsten ställs exakt samma krav – oavsett kön. Att man ska klara av vissa fysiska tester hör samman med de arbetsuppgifter, bland annat i form av rökdykning, som yrkesrollen innefattar. Vi tar det igen: oavsett om du är man eller kvinna så är kraven exakt likadana, vid antagning och under pågående anställning.

Och den dag du är i akut behov av räddningstjänsten, kanske när du har råkat ut för en trafikolycka, då tror jag knappast att du bryr dig om vad brandmän, poliser och ambulanspersonal har för kön.

Peter Bergh är ordförande i fackföreningen Brandmännens Riksförbund. Han har arbetat med de här frågorna länge så jag frågade honom hur utvecklingen ser ut i dag. Och han säger något väldigt klokt: Det som ligger framför oss nu är att bättre informera om yrket externt och få människor att se på detta som vilket annat arbete som helst. Människor som då ser att detta är ett yrke för alla och ”för mig” och inte skräms bort redan i tron över vad detta är.”

I tron över vad detta är. Men det är nog just det: föreställningarna om vad det innebär att inneha en viss yrkesroll. Och vad gäller brandmannayrket ska du vara stor, stark och helst då man (det senare bygger ju på de två första orden). Ja, jag raljerar och förenklar – för att framhäva det absurda i att dela in yrken i stereotypa fack, och särskilt utifrån kön.

Peter Bergh säger också:

”Könsfördelningen i svensk räddningstjänst har en del att önska men de generellt största problemen, som brukar kallas ”intern kultur”, ser eller hör jag inte mycket av längre och sakta men säkert kommer tjejerna. Ser jag till medlemsmatrisen 2015 har vi nog aldrig förr haft sådan utveckling och kan det vara så att proppen håller på att gå ur? Jag känner igen mig från min tid vid ambulansen och hur kamraterna vid polisen resonerade och jag tror och hoppas att vi är i ett, eller nära ett, läge där vi pratar om yrket och inte vem eller vilka vi är. Eller borde vara. Yrket är grunden och de krav arbetet som ska utföras ställer, är det som gäller. 

 Vid ambulansen kom en betydande arbetsmiljöförbättring i hur man arbetade och en produktutveckling till lättare och smartare verktyg för arbetet när tjejerna kom och även om vi inte är där riktigt ännu så tror jag på det även för räddningstjänsten.

Jag vill inte prata tjejer och killar alltså utan personer och att alla som klarar de krav som ställs är välkomna. Och inte minst, behövs. Olika ger tillsammans större förmåga och med en relevant grund och sedan anpassning mot vad man skall utföra oavsett vem som utför så är saken klar. Hör ni denna debatt vid ambulansen eller polisen idag, nä, och det bör bli så här med.” 

 

En del av brandmannayrket är fysiskt - kraven är ställda med utgångspunkt i att den anställde ska orka med exempelvis rökdykning. Bilden är från Höganäs.
En del av räddningstjänstyrket är fysiskt – kraven är ställda med utgångspunkt i att alla anställda ska orka med exempelvis rökdykning. Bilden är från Höganäs.

 

Bloggen kommer att fortsätta sitt arbete med att skildra räddningstjänstens vardag. Jag kommer att förfölja brandmännen med mina kameror, precis som vanligt och visa er resultaten. Är just DU sugen på att jobba inom räddningstjänsten? Ta då chansen om den kommer – du vet aldrig vad du kan förrän du har provat.

På återseende.

Finns det en typisk dag hos räddningstjänsten?

Vardagen hos räddningstjänsten – det är ju mitt mål att kunna visa den för er. Ni som hängt med ett tag har förhoppningsvis fått en ganska god inblick i att ingen sitter sysslolös bara för att det inte är en pågående utryckning – det är slangtvätt, övningar, tillsynsuppdrag och ett och annat larm förstås.

I går tillbringade jag dagen i Osby och fick uppleva en variationsrik dag, en dag som nog ganska väl speglar hur det kan gå till. Häng med på en bildresa genom min dag:

När jag kom till stationen runt 7-tiden på morgonen (okristligt tidigt) var stationen väldigt tom och en hel hög fordon saknades. 8080, 8010 och 8040 var ute för att undsätta en bilist som kört av vägen i halkan och där räddningstjänsten fick klippa upp bilen för att få ut föraren, det kan ni läsa om här.

Nedan kan ni se återställningen som brandmännen ägnar sig åt efter varje larm och det var roligt att möta Nicklas, en av de som precis fått anställning och som var ute på ett av sina första larm.

Mörkt och öde. Tomma platser där tre utryckningsfordon i normala fall står.
Mörkt och öde. Tomma platser där tre utryckningsfordon i normala fall står.

 

Tomma krokar, Grupp 1 är ute på larm.
Tomma krokar, Grupp 1 är ute på larm.

 

En efter en backar de så in på sina respektive platser igen.
En efter en backar de så in på sina respektive platser igen.

 

Styrkeledaren Lennart kommer in för att hänga av sig hjälm och larmställ.
Styrkeledaren Lennart kommer in för att hänga av sig hjälm och larmställ.

 

Nicklas, som här varit ute på sitt andra larm någonsin.
Nicklas, som här varit ute på sitt andra larm någonsin.

 

Dags att återställa all utrustning i bilarna så att de är redo till nästa larm.
Dags att återställa all utrustning i bilarna så att de är redo till nästa larm.

 

DSC_6355

 

DSC_6357

 

Efter frukost (innehållande en hel del gliringar/psykningar/uppmuntrande tillrop om bloggare som ska testa rullbandet), gjorde jag det som ni ju fick se igår (klicka här). Därefter pratade jag och insatsledaren Janne lite mer ingående om de olika testmomenten och om livet på stationen i allmänhet.

 

Jag hänger med Janne och pressen ringer och ställer frågor om morgonens trafikolycka i Visseltofta.
Jag hänger med Janne och pressen ringer och ställer frågor om morgonens trafikolycka i Visseltofta.

När det sedan var dags för TIB-genomgång hängde jag på. TIB står för Tjänsteman i Beredskap och är kortfattat den du ringer till när kommunens växel har stängt och du kommer då till räddningsledaren, alltså chauffören av befälsbilen 8080. Uppgiften för TIB är att ta emot samtal, bedöma om åtgärd krävs och om det ska ske nu, genast, imorgon eller annan dag samt att ta reda på vem som ska göra det.

Klicka på denna länk om du vill veta mer om vem du ska kontakta efter kontorstid om du bor i Osby kommun.

 

TIB-utbildning, som leds av kommunens säkerhets- och beredskapssamordnare Bertil Håkanson.
TIB-utbildning, som leds av kommunens säkerhets- och beredskapssamordnare Bertil Håkanson. Jimmie och Ulf lyssnar uppmärksamt.

 

Dock fick vi avbryta eftersom det kom ett larm om en mindre brand i en container på återvinningsstationen i närheten. Personalen som larmade hade lyckats få upp en del av det material som brann och Janne släckte resten av elden nere i containern med hjälp av vatten –  den troliga brandorsaken är att någon slängt ner aska som inte varit ordentligt släckt.

 

I 8040, Badkaret, på väg mot återvinningsstationen där det brinner i den container märkt brännabart, Janne kör och jag har intagit min vanliga plats i tankbilens passagerarsäte.
I 8040, Badkaret, på väg mot återvinningsstationen där det brinner i den container märkt brännbart, Janne kör och jag har intagit min vanliga plats i tankbilens passagerarsäte.

 

DSC_6491

 

DSC_6503

 

DSC_6529

 

Den som hade beredskap under större delen av gårdagen var räddningschefen Peter. Övrig personal började gå hem och över stationen lägrade sig ett behagligt seneftermiddagslugn, och jag började göra mig redo för att köra hem när hemtjänsten ringde och frågade om assistans att lyfta en person, en typ av förfrågan som kommer då och.

Efter den insatsen hann vi bara sätta oss i bilen och knäppa fast säkerhetsbältena när det gick larm. IVPA (i väntan på ambulans) och vi var på plats på några få minuter till en person som klagade över bröstsmärtor och det dröjde inte länge förrän Håkan, Zebastian, Leif och Lennart bromsade in framför samma hus i 8050, iklädda de speciella kläder som används för IVPA-larmen.

 

IVPA-larm, vi åker 8080.
IVPA-larm, vi åker i 8080.

 

De syns ganska bra, de där blå ljusen.
De syns ganska bra, de där blå ljusen.

 

Med långa steget före, mot väg till patienten som klagat över ont i bröstet.
Med långa steget före, på väg till patienten som klagat över ont i bröstet.

 

8050 är på plats och Leif kliver ur.
8050 är på plats och Leif kliver ur.

 

Vi möter upp ambulansen och visar vägen.
Vi möter upp ambulansen och visar vägen.

 

Då återstår bara rapporteringen.
Då återstår bara rapporteringen.

 

Och efter att ha mött upp ambulansen så drog vi oss tillbaka till stationen igen, Peter och jag, och han konstaterade att det nog var en ganska typisk dag för räddningstjänsten, om man nu ska ge sig på att försöka beskriva en sådan. En dag innehållande lite av varje helt enkelt.

På återseende.

 

”Det måste bli rätt” – räddningstjänsten övar

Ni har ju fått se, och kommer vid många fler tillfällen att få se, när räddningstjänsten övar på olika insatsscenarion. Varför räddningstjänsten övar är givetvis en självklarhet, dessutom är det ett krav att en deltidsbrandman ska ha 50 övningstimmar om året.

Men trots övningarna så kan brandmännen ändå inte förbereda sig exakt på vad som kommer att möta dem när sökaren piper och brandbilarna rullar ut, men rutiner måste vara ordentligt inövade för att fungera i skarpt läge. Eller som räddningschefen Peter uttrycker det:

-Även om det går fort så måste det bli rätt, annars händer olyckor.

Projekt Räddningstjänst inleddes ju under andra halvan av det här året och det var vissa övningar kvar på programmet. Ni har ju bland annat fått se trafikolycka, lägenhetsbrand, dimspiksanvändning vid brand i takkonstruktion, olika rökövningar (med studiebesök i hög riskmiljö i Höganäs) och räddningsinsats vid utsläpp av salpetersyra.

Vem bestämmer vilka övningar som ska göras? Ja, det är till viss del upp till brandmännen själva. En representant från varje grupp framför sin egen styrkas önskemål och Janne pusslar sedan ihop alla bitar till ett färdigt program. Nästa halvårs program är klart, men jag tänker inte avslöja några detaljer, eller snarare kan inte ens om jag hade önskat – inte ens jag har fått se det ännu. Men jag kan lova att jag åker med Osbys räddningstjänst till en annan del av Skåne för att se hur det går till vid en varm rökövning. Ni får ge er till tåls helt enkelt.

 

Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.
Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.

 

"Alla rader ska fyllas", meddelar Janne.
”Alla rader ska fyllas”, meddelar Janne.

 

En tillbakablick på höstens övningsprogram.
En tillbakablick på höstens övningsprogram.

 

Det är många önskemål som ska antecknas.
Det är många önskemål som ska antecknas.

 

Jag var nyligen med på en sjukvårdsutbildning i Osby och jag kände att det även för mig var väldigt nyttigt med en uppfräschning av gamla kunskaper. Räddningstjänsten kör ju på IVPA-larm, när brandmännen beräknas komma fram snabbare än ambulansen, och utbildningen innehöll en stor bredd på de olika sjukdomstillstånd och skador som brandmännen kan tänkas stöta på. Och Mr Bean gjorde ett litet gästspel, se nedan.

 

DSC_3848

 

DSC_3826

 

DSC_3831

 

DSC_3837

 

DSC_3842

 

DSC_3866

 

DSC_3857

 

DSC_3854

 

Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.
Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.

 

Dessa övningar har ni ju också fått se i höst:

Bilolycka Osby.
Bilolycka Osby.

 

Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

Rökövning Lönsboda.
Rökövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.
Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

På återseende.

Hör upp! Om brandsäkerhet.

Räddningstjänsten skulle vilja prata med dig.

Om brandsäkerhet.

Det har funnits inlägg tidigare i bloggen som handlar om just detta, både här och även här.

Varför tjatar jag (och där de räddningstjänstmänniskorna), om det nu igen då? Jo, det är enkelt: julen närmar sig. På julen tänder vi ljus. Många ljus. Värmeljus, ljus formade som julgranar och ljus nertryckta i adventsstake med torr mossa i botten eller i fina ljusstakar med en dekorativ och yvig manschett med glitter och konstgjorda röda bär. Förhoppningsvis kommer vi ihåg att både ha tända ljus (och vandaliserande husdjur) under uppsikt samt blåsa ut ljusen innan vi går och lägger oss eller går hemifrån. Annars finns det en risk att vi inte har något hem kvar att återvända till och i bästa fall är det bara materiella skador.

Räddningschefen i Osby, Peter Dubrefjord, vill, med tanke på att december snart är här, påminna er om att, förutom att släcka ljusen, ha tre saker hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare.

 

Detta ska du ha hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare,.
Detta ska ingå i ett hushålls normala utrustning:  brandsläckare, brandfilt och brandvarnare. Ljusstaken är valfri.

 

Anpassa brandskyddet efter bostaden, jag personligen tror inte att det går att ha för många brandvarnare och det är ju stor skillnad i hur många brandsläckare du behöver till en tvårumslägenhet kontra en tvåplansvilla.

Och lär dig hur släckare och filt ska användas. Jag pekar återigen uppåt till början av det här inlägget och de två länkarna som visar hur det kan se ut efter en brand och där Janne och Ulf kommer med bra tips på hur du skyddar dig mot eld på bästa sätt.

Den vintriga bilden ovan tog jag i söndags, som en illustration till detta inlägg om brandsäkerhet. Det var iskallt och blåsigt och det tog en liten stund innan allt klaffade och bilden var klar. Räddningschefen fick assistera och tända ljusen många gånger samtidigt som han hade klara order från mig att inte klampa in i bilden och förstöra den orörda snön. Så varsågoda, i dag får ni även några bilder som kanske mer lutar åt det misslyckade hållet.  Men vi gjorde så gott vi kunde.

 

Men HUR svårt ska det vara?
Men HUR svårt ska det vara?

 

Nåja, tre ljus brinner åtminstone.
Nåja, tre ljus brinner åtminstone.

 

Och du, glöm inte att byta batterierna i brandvarnaren, förslagsvis nu till första advent.

På återseende.

 

Räddningstjänst: olika, men så oerhört lika.

Nu har jag alltså träffat två olika räddningstjänster och jag tänkte diskutera lite kring skillnader och likheter.

Osby har, som ni nog vet vid det här laget, en handfull heltidsanställda och det operativa arbetet är uppbyggt på deltidsbrandmän – det där gänget som har fyra minuter på sig att bli klara för utryckning. Deltidare finns även i Höganäs, men här arbetar också heltidsanställda brandmän.

Det finns givetvis rent konkreta skillnader mellan de båda räddningstjänsterna, som att Höganäs har en drönare, en större båt och har brandmän som är speciellt utbildade för höghöjdsräddning, som vid exempelvis vid klättringsolyckor. I Osby heter många Peter och i Höganäs är det Henrikar och Markusar som är i majoritet.

Men jag tänker inte fokusera på just detta utan snarare på likheterna, som jag upplever dem. På båda ställena har jag fått ett väldigt varmt välkomnande och inte överhuvudtaget blivit ignorerad utan tvärtom väldigt inkluderad. Nu hade ju nordvästskåningarna en stor fördel eftersom de har haft möjlighet att spana in bloggen och mina bilder innan jag kom dit. I Osby antar jag att personalen höll andan och mest hoppades på det bästa – det fanns säkerligen nervositet hos fler än en innan de började få grepp om vilken typ av fotografering jag ägnar mig åt och hur räddningstjänsten skulle framställas i bloggen.

Det tar inte lång stund nere i Höganäs innan jag inser att det finns en stor likhet (egentligen vet jag inte varför jag blev förvånad) – vilka samtalsämnen som helt självmant kommer upp på båda sidor av Skåne. Mycket av det handlar om att räddningstjänsten faktiskt är uppbyggd av personer, av riktiga människor. Inte superhjälterobotar som oberörda går till jobbet dag efter dag och som rycker på axlarna åt de upplevelser som packas ner i i erfarenhetsryggsäckarna. Jag upplever också att det finns en stor vilja att lyfta fram det egna yrket, att få ges utrymme att beskriva hur vardagen verkligen ser ut och det är ju där bloggen så att säga kommer in i bilden.

Så, sammanfattningsvis: även om de båda räddningstjänsterna skiljer sig åt i organisation och antal brandbilar, så var det nästan en deja vu-upplevelse att få träffa Höganäsfolket. Och det kändes både positivt och tryggt.

 

Badkaret, Osbys tankbil.
Badkaret, Osbys tankbil.

 

Höganäs tankbil.
Höganäs tankbil.

 

Osby.
Osby.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Lönsboda.
Lönsboda.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Lönsboda.
Lönsboda.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Osby.
Osby.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Höganäs.
Höganäs.

 

Osby.
Osby.

 

Kvällen efter var jag tillbaka i Osby och hann inte mer än säga hej förrän första frågan kom:  ”Vilket är nu bäst, Osby eller Höganäs?” Och tydligen dröjde jag för länge med svaret. Jag får väl försöka gottgöra det vid något tillfälle.

Kanske räcker det med att dela med mig av magkänslan jag fick när jag gick in genom dörrarna till brandstationen i Osby, kände lukten och såg de numera väldigt välbekanta ansiktena, för vet ni – det kändes lite som att komma hem.

På återseende.

Premiär för helt färska brandmän i Osby

Osbys räddningstjänst kunde igår välkomna nya brandmän till stationerna i Osby och Lönsboda. Bloggen var givetvis på plats på informationsmötet igår kväll för att föreviga dagen då Jannike, Emelie, Martin, Nicklas och Anna-Clara formellt fick anställning som räddningspersonal i beredskap, det vill säga deltidsbrandmän.

-Vad roligt det ska bli att lotsa dem framåt! menar räddningschef Peter efteråt. Det är tydligt att han är nöjd med rekryteringen.

Han är också noga (med utropstecken och allt faktiskt), med att poängtera att exakt samma krav ställs på både kvinnor och män och att det bara finns en enda skillnad mellan könen inom yrket: rökdykning är inte tillåtet för den som är gravid eller ammar.

Kläder och skor provades, nummer fördelades och heltidspersonalen presenterade sig. Det var ganska tyst och lite spänt bland de nyanställda i början men detta byttes snart mot skämt och skratt och en avspänd stämning.

Rekryteringsprocessen innehåller en hel hög moment som ska visa både på styrka, uthållighet och stresstålighet. Ingen av de nya brandmännen verkar ha tyckt att fystesterna var särskilt svåra utan den återkommande beskrivningen är snarare att det var en rolig utmaning. Emelie påpekar dock att man måste ha tränat innan och att hennes farhågor mest handlade om rullbandstestet, som hon lättad konstaterar att det faktiskt gick bra det också. Martin berättar att det svåraste var att sitta i ett mörkt rum, med rökskydd (andningsmask) och svara på skriftliga frågor, eftersom batteriet i lampan tog slut…

 

Övre raden från vänster: Jannike, Nicklas, Emelie. Nedre raden Anna-Clara och Martin.
Övre raden från vänster: Jannike, Nicklas, Emelie. Nedre raden Anna-Clara och Martin.

 

Det var lite spänt i början.
Det var lite spänt i början.

 

Ulf, Peter och Janne, samt Emma (till vänster i bild) är några av de som de nyanställda kommer att träffa på framöver.
Ulf, Peter och Janne, samt Emma, som jobbar som brandman i Osby (till vänster i bild), är några av de som de nyanställda kommer att träffa på framöver.

 

Räddningschef Peter är glad och nöjd över rekryteringen.
Räddningschef Peter är glad och nöjd över rekryteringen.

 

Ulf berättar om vem han är och vad han sysslar med.
Ulf berättar om vem han är och vad han sysslar med.

 

Jimmie försöker förklara vad en brandingenjör sysslar med.
Jimmie försöker förklara vad en brandingenjör sysslar med.

 

Janne berättar om kostnaden för utrustningen och påpekar med eftertryck att innehavaren själv är ansvarig för att sakerna hålls i gott skick.
Janne berättar om kostnaden för utrustningen och påpekar med eftertryck att innehavaren själv är ansvarig för att sakerna hålls i gott skick.

 

Det var en hel del utrustning som delades ut igår.
Det var en hel del utrustning som delades ut igår.

 

Det är inga tunna fingervantar och det är givetvis viktigt att hand och handske passar väl ihop.
Det är inga tunna fingervantar och det är givetvis viktigt att hand och handske passar väl ihop.

 

Det gäller att få exakt rätt storlek på larmställen och utprovningen tar sin lilla tid.
Det gäller att få exakt rätt storlek på larmställen och utprovningen tar sin lilla tid.

 

När det framöver går larm så får de klara påklädningen själva.
När det framöver går larm så får de klara påklädningen själva.

 

Det är dragkedjor, hängslen och kardborrband att hålla reda på.
Det är dragkedjor, hängslen och kardborrband att hålla reda på.

 

Listan med tilldelad utrustning bockas av efterhand som varje person hittar något plagg som passar.
Listan med tilldelad utrustning bockas av efterhand som varje person hittar något plagg som passar.

 

"Ser den inte lite stor ut?"
”Ser den inte lite stor ut?”

 

Nu väntar en hel massa utbildning för det här gänget. Utbildningen innefattar även inskrivning på trafikskola – det är nämligen ett krav att ha klarat sitt C-körkort inom en viss tidsgräns, då det är den körkortsbehörighet som krävs för att få köra bland annat Kroken och Badkaret, på branschspråk 8030 och 8040.

Eftersom Projekt Räddningstjänst pågår åtminstone fram till senvåren så kommer ni förhoppningsvis att få träffa Anna-Clara, Martin, Nicklas, Emelie och Jannike fler gånger.

På återseende.