Vad hände egentligen i Lönsboda?

Häromdagen kunde ni hänga med Bloggen på övningskväll i Lönsboda (länk här) och kanske var jag lite taskig som inte talade om exakt vad som egentligen hände men nu ska ni få resterande bilder.

Däremot kommer jag inte att ge er några ingående beskrivningar av själva övningsupplägget. Det är nämligen två grupper kvar som ska genomföra samma övning – och allt de vet är att det står trafikolycka på schemat. Så detaljerna håller jag tyst om.

Ni ska ju dock givetvis få ta del av en hel hög bilder och förutom brandingenjören Jimmie och övningsledaren Tobias så ska ni få träffa Pierre, Bengt, Peter, Rolle och Benny från Lönsboda och från Hökön deltog Per, Sonny, Tommy, Kent, Inge och Görgen.

 

DSC_1855

 

DSC_4268

 

DSC_4283

 

DSC_4290

 

DSC_4308

 

DSC_4441

 

DSC_4311

 

DSC_4319

 

DSC_4326

 

DSC_4329

 

DSC_4350

 

DSC_4379

 

DSC_4392

 

DSC_4438

 

DSC_4435

 

DSC_4462

 

DSC_4480

 

DSC_4504

 

DSC_4540

 

DSC_4549

 

DSC_4561

 

DSC_4570

 

DSC_4578

 

DSC_4604

 

DSC_4649

 

DSC_4675

 

DSC_4668

 

DSC_4682

 

DSC_4716

 

DSC_4707

 

DSC_4702

 

DSC_4687

 

Bloggen har idag varit iväg på äventyr i andra delar av Skåne och ni ska ju såklart få se vad jag har varit med om så håll utkik framöver, jag har ungefär 1000 bilder att kika igenom först…

 

På återseende.

Tågolycka och möbler i metall

Att få fotografera nere i Revinge, i denna ganska så häftiga miljö, har varit jätteroligt. I lördags gjorde jag några små avstickare på egen hand för att kika närmare på en del av de övningsplatser som finns och i dag tänkte jag att ni också ska få vara med och kika.

Mer text är onödigt, jag tycker att vi går rakt på bilderna istället.

 

Utsikt från vagnhallen.
Utsikt från vagnhallen.

 

Inne i vagnhallen finns inte bara brandbilar utan även exempel på olika takkonstruktioner.
Inne i vagnhallen finns inte bara brandbilar utan även exempel på olika takkonstruktioner.

 

Vy över en del av övningsområdet.
Vy över en del av övningsområdet.

 

Jag vet inte riktigt vad som har inträffat här, men det är i alla fall rött ljus.
Jag vet inte riktigt vad som har inträffat här, men det är i alla fall rött ljus.

 

Och det ser inte riktigt stabilt ut.
Och det ser inte riktigt stabilt ut.

 

Kikar man in i tågvagnen ser det ut så här.
Kikar man in i tågvagnen ser det ut så här.

 

Gasol både till vänster och höger.
Gasol både till vänster och höger.

 

Lite buckligt.
Lite buckligt.

 

Här finns gott om brandbilar.
Här finns gott om brandbilar.

 

Vägarna har alla olika namn.
Vägarna har alla olika namn. Området runt Villagränd är inte så pittoreskt som det låter.

 

Möt M/S Anita - ett stort fartyg byggt uppe på land.
Möt M/S Anita – ett stort fartyg byggt uppe på land.

 

Båten har givetvis en styrhytt.
Båten har givetvis en styrhytt.

 

En madrass, täcke och några kuddar så blir det nog hur mysigt som helst i den här hytten.
En madrass, täcke och några kuddar så blir det nog hur mysigt som helst i den här hytten.

 

Utsikt från aktern, över containerdäck.
Utsikt från aktern, över containerdäck.

 

Här är hon sedd från sidan, M/S Anita. I sällskap av Hököns släckbil 8510.
Här är hon sedd från sidan, M/S Anita. I sällskap av Hököns släckbil 8510.

 

Och det finns såklart även ett hotell på området. Om jag hade velat bo där? Nja...
Och det finns såklart även ett hotell på området. Om jag hade velat bo där? Nja…

 

Det här huset fyllde brandingenjören Jimmie med rök i lördags.
Det här huset fyllde brandingenjören Jimmie med rök i lördags.

 

På området finns många olika byggnader och att det väller ut rök är ingen ovanlig syn.
På området finns många olika byggnader och att det väller ut rök är ingen ovanlig syn.

 

Lite färg på väggarna hade kanske gjort susen?
Lite färg på väggarna hade kanske gjort susen?

 

Men det finns i alla fall en TV.
Men det finns i alla fall en TV.

 

Som sagt, det ryker om vissa byggnader.
Som sagt, det ryker om vissa byggnader.

 

Dragbilen står upp men släpet är det värre med.
Dragbilen står upp men släpet är det värre med.

 

Skrotigt.
Skrotigt.

 

Här var det någon som nog inte hade en bra dag...
Här var det någon som nog inte hade en särskilt bra dag…

 

I morgon åker sista gruppen ner för att genomföra sin övningsdag. Därefter är det fritt fram för mig att berätta vad de olika övningarna gick ut på och visa ytterligare bilder som avslöjar mer om insatserna.

På återseende.

Våga Göra Något

Hej du.

Du som läser detta, i dag riktar jag mig direkt till dig. Det är ett ganska viktigt blogginlägg som jag hoppas kommer att få dig att tänka ett steg extra. Kanske känner du, när du läst detta, att det egentligen inte rör dig. Men du, skicka vidare i så fall. Till familj, vänner, arbetskamrater och bekanta.

Ni har ju sett honom här i bloggen ett antal gånger vid det här laget, räddningschefen i Osby: Peter Dubrefjord. Om ni kommer ihåg från det här inlägget, så gillar han whiteboardtavlor – på dessa (med hjälp av olikfärgade pennor) illustrerar han sina tankar och visioner.

En av de där visionerna handlar om kommunal samordning, klicka här för snabb repetition av vad det innebär. Kortfattat: hur kan olika tillgängliga resurser organiseras för att räddningstjänstens insatser ska bli mer effektiva?

Jag visste ju att räddningschefen ville prata (och rita) om det här med att samordna kommunala resurser, och jag lät honom hållas. Och vår diskussion fick mig att fundera vidare på det här med hur en insats kan bli mer tidsmässigt effektiv och dessutom skadebegränsande. Det var så idén till detta inlägg föddes och jag stämde på nytt möte med Peter. Och whiteboardtavlan. De där två går hand i hand, så att säga.

 

Whiteboardtavlan och Räddningschefen.
Whiteboardtavlan och Räddningschefen.

 

Och nu ska vi prata om dig.

Ni känner kanske igen dessa ansikten vid det här laget?

 

DSC_7644

 

DSC_2453

 

DSC_7696

 

ASA_8893

 

DSC_8025

 

ASA_8936

 

DSC_0149

 

DSC_7910

 

DSC_2300

 

När det piper i deras sökare kör de i ilfart till stationen, byter om på två röda och åker iväg med brandbilarna. Det kan exempelvis vara bilolycka, brand, djur som gått ner sig i ett kärr eller ett sjukvårdslarm där ambulans är alltför långt borta, vilket betyder att brandmännen kommer att vara först på plats för att hjälpa. De säger inte nej om larmet går och de gör alltid sitt bästa.

Men jag skrev ju att det här inlägget handlar om dig. Så vad kan DU göra?

Peter listar upp två övergripande punkter:

1 – lära dig att undvika farliga situationer, dvs förebygg.

2 – lära dig hjälpa till när något inträffat.

Gå en utbildning i första hjälpen där du lär dig vad du kan göra i olika nödsituationer eller uppdatera dina brandskyddskunskaper (hur används en brandsläckare på bästa sätt nu igen?) och se över ditt eget brandskydd där hemma.

En dag står du där. Hjärtat stannar på din kollega vid skrivbordet bredvid, ditt barn sätter mat i halsen, blir blå i ansiktet och kämpar för att få luft, den äldre kvinnan som bor granne med dig har ramlat och kommer inte upp, ditt fina värmeljus hamnar lite för nära en gardin som fattar eld eller du kommer först till en olycksplats. Vad gör du då?

Det går självklart aldrig att planera en nödsituation och hur du kommer att reagera när du kanske hamnar i den. Men du kan vara så förberedd som det går. Och OM det skulle hända så kan du förhoppningsvis plocka fram åtminstone en liten skärva kunskap – kunskap som kan betyda väldigt mycket för just den personen och kanske till och med rädda ett liv.

Det handlar inte om att med fara för sitt eget liv kasta sig in i en brinnande byggnad eller liknande. Men det handlar om att göra sitt bästa och framför allt att inte tänka att ”det är säkert någon annan som ingriper”, och sedan lugnt köra/promenera vidare. Att larma 112 är att hjälpa till. Att varna grannar vid en eventuell brand likaså. Och underskatta inte betydelsen av ett vänligt ord och medmänsklighet till både skadade och anhöriga om något har inträffat.

 

Det är en tidspil. Den röda stjärnan markerar att något har hänt.
Det är en tidspil. Den röda stjärnan markerar att något har hänt. Hur kan den enskilde medborgaren ges möjlighet att kunna hjälpa, dvs hur kan du och jag förbereda oss? Längst upp till vänster ser ni ett viktigt ord: ”Kunskaper”.

 

Det finns lite lagtext i ämnet, närmare bestämt kapitel 2, paragraf 1 i LSO (lag om skydd mot olyckor). Den paragrafen reglerar den enskildes skyldigheter:

1 § Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en
brand eller om en olycka som innebär fara för någons liv eller
allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det
är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla
hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det
föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan
olycka.

I den texten står ingenting om att du måste gå en utbildning i hjärt- och lungräddning eller att du måste göra inblåsningar på en vilt främmande, och kanske nerspydd och blodig, person. Men i texten står det att du ska varna och skaffa hjälp.

Och hjälp kommer att anlända, kanske i  form av röda bilar med blåljus. Men som du läste lite längre upp: brandmännen ska först kanske vakna (om larmet går mitt i natten), ta sig till stationen och göra sig klara. Sedan kör de ut och jag lovar att de kommer fram till dig till slut, även om tiden känns lång när du står där och väntar på den hjälpen.

Och du, medan du väntar, kom ihåg räddningschefens uppmaning: Våga Göra Något.

 

Vid den röda stjärnan står det viktiga: Våga göra något.
Vid den röda stjärnan står det viktiga: Våga göra något.

 

Det ”något” kan göra stor skillnad.

DU kan göra stor skillnad.

På återseende.

 

 

Vad är det som går och går?

Minns ni att Osbys räddningstjänst nyligen har rekryterat fem nya brandmän? Inlägget hittar du här.

En del av rekryteringen innehåller olika slags prov som ska testa både fysisk och mental styrka och stabilitet. Det finns reglerat i lag och som utgångspunkt från detta kan varje räddningstjänst utforma testerna. I Osby handlar det bland annat om att springa upp i brandtornet med slangkorgar, memorera en hög olika prylar som ligger där uppe, rulla ut och ihop (med tempo) smalslang och grovslang i vagnhallen, släpa tung docka ett visst antal meter, sitta i mörker med störande musik och lösa uppgifter på ett papper i skenet av en ficklampa, bärga en docka i simbassängen, såga itu en planka med slö såg och montera ihop ett rör av olika kopplingar. Flera av dessa moment utförs med rökskydd på, det vill säga flaskpaket och andningsmask.

Och så är det testet på löpbandet. Det är, i min uppfattning, oftast just detta moment som det pratas om, hur svårt det är och att en och annan stupar på just detta. I korthet går testet ut på att under 8 minuter gå i uppförsbacke, detta görs iklädd larmställ med hjälm och testpersonen ska bära en vikt på 25 kilo.

I dag var denna testperson jag.

I något slags wild-and-crazy-ögonblick sa jag att jag ville testa löpbandet. Tänkte att det kan bli roliga bilder när jag trillar av och trasslar ihop ben och armar i en hög. Men sedan… Sedan fick jag prestationsångest. Och började öva. Så ni som råkat se mig i gymmet i Hästveda, med tung ryggsäck och iförd täckjacka, mössa och termobyxor – oroa er inte, jag är inte totalgalen, det fanns ett syfte med utstyrseln.

Första gången jag tränade så trodde jag dock att vaderna skulle sjukskriva sig. Jag svor. Och svor och sa flera andra fula ord. Faktiskt ganska många innovativa nya ord av tvivelaktig karaktär.

Men jag gav mig inte utan körde nog cirka sex pass på gymmet enligt testmodellen, vid vissa tillfällen gjorde jag testet två gånger. Allt för att vara förberedd (jag var scout på lågstadiet). Och lite ovilja att misslyckas kanske också kan ha varit inblandat.

Om jag är vältränad, undrar ni? Njae, lagom, skulle jag vilja säga. Cyklar mountainbike och löptränar lite samt blänger då och då på vikter och maskiner på gymmet. Är nog ganska normalbyggd – 170 cm lång och väger in på 68 kilo.

Nåja, idag var Dagen D. Och jag var nervös och funderade på om nerverna skulle ställa till det. Insatsledaren Janne hade i uppdrag att guida mig igenom rullbandstestet och han började med att ge mig instruktioner och goda råd. Jag minns inga av dem.

En hög hälsofrågor senare var det dags. Fotografen är stationens brandingenjör, Jimmie, som på nåder fick låna mina kameror. Helt ärligt så glömde jag bort att det togs bilder när jag väl började traska.

Janne sa ganska många saker, men min stressblockerade hjärna tog inte in ett endaste ord,
Janne sa ganska många saker, men min stressblockerade hjärna tog nog inte in ett endaste ord.

 

Jag är inte så kaxig som jag ser på bilden som är tagen några minuter innan testet började.
Jag är inte så kaxig som jag ser ut på bilden som är tagen några minuter innan testet började.

 

DSC_6397
Hjälm ska ju också på, gul huvudbonad betyder ju styrkeledare och jag är väl ganska nöjd med denna snabba befordran.

 

Flaskpaket med vikter som ska på min rygg.
Flaskpaket med vikter som ska hängas på min rygg.

 

Remmar och annat meck som ska spännas och dras åt.
Remmar och annat meck som ska spännas och dras åt.

 

Några sekunder kvar innan vi börjar.
Några sekunder kvar innan vi börjar.

 

Då kör vi väl igång då.
Då kör vi väl igång då.

 

I lånat larmställ.
I lånat larmställ.

 

Ingen söndagspromenad direkt.
Ingen söndagspromenad direkt.

 

Koncentration.
Koncentration.

 

Janne och Jimmie pratade under testet, vad som sägs här minns jag inte. Alls.
Janne och Jimmie pratade under testet, vad som sägs här minns jag inte. Alls. Men det verkar vara något roligt.

 

Inte långt kvar nu.
Inte långt kvar nu.

 

Yay! Det tog en sisådär 8 timmar innan det sjönk in att jag faktiskt klarat rullbandstestet.
Yay! Det tog en sisådär 8 timmar innan det sjönk in att jag faktiskt klarat rullbandstestet.

 

Och av med utrustningen igen, jag är ganska tacksam för hjälpen.
Och av med utrustningen igen, jag är ganska tacksam för hjälpen.

 

Beviset på att jag klarade det - rutan för godkänd är ibockad.
Beviset på att jag klarade det – rutan för godkänd är ibockad.

 

Ett annat moment, att släpa docka ett visst antal meter. Jag provade även detta (bildbevis finns ej) och hade nog fått godkänt.
Ett annat moment, att släpa docka ett visst antal meter. Jag provade även detta (bildbevis finns ej) och hade nog fått godkänt.

 

Sågen är slö och alltså väldigt motsträvig att såga med. Detta är ett av de pulshöjande testmoment som genomförs med rökskydd på.
Sågen är slö och alltså väldigt motsträvig att såga med. Detta är ett av de pulshöjande testmoment som genomförs med rökskydd på.

 

Här är förutsättningarna för ett av momenten,
Här är förutsättningarna för ett av momenten.

 

Såhär ska slutresultatet se ut.
Så här ska slutresultatet se ut.

 

Hur det kändes? Helt okej, faktiskt. Andfådd men inga känningar knappt i benen. Hade jag inte förberett mig med träning och inte haft en hyfsad grundkondition i botten så hade det varit tufft. Och vet ni, det var roligt, riktigt roligt, när väl nervositeten började släppa.

Om jag ska bli brandman?

Nej, jag håller mig till fotograferingen och mitt vanliga dagtidsjobb som ligger långt ifrån räddningstjänstbranschen.

Men ni som funderar på att söka till yrket – gör det! Testerna är inte övermänskliga och branschen behöver definitivt olika typer av brandmän.

I morgon ska ni få kika in i vardagen hos räddningstjänsten igen och se vad en kall, ruggig och isig decembertisdag kan bjuda på i Osby.

På återseende.

”Det måste bli rätt” – räddningstjänsten övar

Ni har ju fått se, och kommer vid många fler tillfällen att få se, när räddningstjänsten övar på olika insatsscenarion. Varför räddningstjänsten övar är givetvis en självklarhet, dessutom är det ett krav att en deltidsbrandman ska ha 50 övningstimmar om året.

Men trots övningarna så kan brandmännen ändå inte förbereda sig exakt på vad som kommer att möta dem när sökaren piper och brandbilarna rullar ut, men rutiner måste vara ordentligt inövade för att fungera i skarpt läge. Eller som räddningschefen Peter uttrycker det:

-Även om det går fort så måste det bli rätt, annars händer olyckor.

Projekt Räddningstjänst inleddes ju under andra halvan av det här året och det var vissa övningar kvar på programmet. Ni har ju bland annat fått se trafikolycka, lägenhetsbrand, dimspiksanvändning vid brand i takkonstruktion, olika rökövningar (med studiebesök i hög riskmiljö i Höganäs) och räddningsinsats vid utsläpp av salpetersyra.

Vem bestämmer vilka övningar som ska göras? Ja, det är till viss del upp till brandmännen själva. En representant från varje grupp framför sin egen styrkas önskemål och Janne pusslar sedan ihop alla bitar till ett färdigt program. Nästa halvårs program är klart, men jag tänker inte avslöja några detaljer, eller snarare kan inte ens om jag hade önskat – inte ens jag har fått se det ännu. Men jag kan lova att jag åker med Osbys räddningstjänst till en annan del av Skåne för att se hur det går till vid en varm rökövning. Ni får ge er till tåls helt enkelt.

 

Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.
Representanter för de tre styrkorna i Osby samlas för att planera övningarna 2016.

 

"Alla rader ska fyllas", meddelar Janne.
”Alla rader ska fyllas”, meddelar Janne.

 

En tillbakablick på höstens övningsprogram.
En tillbakablick på höstens övningsprogram.

 

Det är många önskemål som ska antecknas.
Det är många önskemål som ska antecknas.

 

Jag var nyligen med på en sjukvårdsutbildning i Osby och jag kände att det även för mig var väldigt nyttigt med en uppfräschning av gamla kunskaper. Räddningstjänsten kör ju på IVPA-larm, när brandmännen beräknas komma fram snabbare än ambulansen, och utbildningen innehöll en stor bredd på de olika sjukdomstillstånd och skador som brandmännen kan tänkas stöta på. Och Mr Bean gjorde ett litet gästspel, se nedan.

 

DSC_3848

 

DSC_3826

 

DSC_3831

 

DSC_3837

 

DSC_3842

 

DSC_3866

 

DSC_3857

 

DSC_3854

 

Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.
Även Mr Bean dök upp på kursen, han är ganska bra på det här med att improvisera ihop en hjärtstartare.

 

Dessa övningar har ni ju också fått se i höst:

Bilolycka Osby.
Bilolycka Osby.

 

Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

Rökövning Lönsboda.
Rökövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.

 

Kemövning Lönsboda.
Kemövning Lönsboda.
Rökövning Osby.
Rökövning Osby.

 

På återseende.

Hör upp! Om brandsäkerhet.

Räddningstjänsten skulle vilja prata med dig.

Om brandsäkerhet.

Det har funnits inlägg tidigare i bloggen som handlar om just detta, både här och även här.

Varför tjatar jag (och där de räddningstjänstmänniskorna), om det nu igen då? Jo, det är enkelt: julen närmar sig. På julen tänder vi ljus. Många ljus. Värmeljus, ljus formade som julgranar och ljus nertryckta i adventsstake med torr mossa i botten eller i fina ljusstakar med en dekorativ och yvig manschett med glitter och konstgjorda röda bär. Förhoppningsvis kommer vi ihåg att både ha tända ljus (och vandaliserande husdjur) under uppsikt samt blåsa ut ljusen innan vi går och lägger oss eller går hemifrån. Annars finns det en risk att vi inte har något hem kvar att återvända till och i bästa fall är det bara materiella skador.

Räddningschefen i Osby, Peter Dubrefjord, vill, med tanke på att december snart är här, påminna er om att, förutom att släcka ljusen, ha tre saker hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare.

 

Detta ska du ha hemma: brandsläckare, brandfilt och brandvarnare,.
Detta ska ingå i ett hushålls normala utrustning:  brandsläckare, brandfilt och brandvarnare. Ljusstaken är valfri.

 

Anpassa brandskyddet efter bostaden, jag personligen tror inte att det går att ha för många brandvarnare och det är ju stor skillnad i hur många brandsläckare du behöver till en tvårumslägenhet kontra en tvåplansvilla.

Och lär dig hur släckare och filt ska användas. Jag pekar återigen uppåt till början av det här inlägget och de två länkarna som visar hur det kan se ut efter en brand och där Janne och Ulf kommer med bra tips på hur du skyddar dig mot eld på bästa sätt.

Den vintriga bilden ovan tog jag i söndags, som en illustration till detta inlägg om brandsäkerhet. Det var iskallt och blåsigt och det tog en liten stund innan allt klaffade och bilden var klar. Räddningschefen fick assistera och tända ljusen många gånger samtidigt som han hade klara order från mig att inte klampa in i bilden och förstöra den orörda snön. Så varsågoda, i dag får ni även några bilder som kanske mer lutar åt det misslyckade hållet.  Men vi gjorde så gott vi kunde.

 

Men HUR svårt ska det vara?
Men HUR svårt ska det vara?

 

Nåja, tre ljus brinner åtminstone.
Nåja, tre ljus brinner åtminstone.

 

Och du, glöm inte att byta batterierna i brandvarnaren, förslagsvis nu till första advent.

På återseende.

 

Premiär för helt färska brandmän i Osby

Osbys räddningstjänst kunde igår välkomna nya brandmän till stationerna i Osby och Lönsboda. Bloggen var givetvis på plats på informationsmötet igår kväll för att föreviga dagen då Jannike, Emelie, Martin, Nicklas och Anna-Clara formellt fick anställning som räddningspersonal i beredskap, det vill säga deltidsbrandmän.

-Vad roligt det ska bli att lotsa dem framåt! menar räddningschef Peter efteråt. Det är tydligt att han är nöjd med rekryteringen.

Han är också noga (med utropstecken och allt faktiskt), med att poängtera att exakt samma krav ställs på både kvinnor och män och att det bara finns en enda skillnad mellan könen inom yrket: rökdykning är inte tillåtet för den som är gravid eller ammar.

Kläder och skor provades, nummer fördelades och heltidspersonalen presenterade sig. Det var ganska tyst och lite spänt bland de nyanställda i början men detta byttes snart mot skämt och skratt och en avspänd stämning.

Rekryteringsprocessen innehåller en hel hög moment som ska visa både på styrka, uthållighet och stresstålighet. Ingen av de nya brandmännen verkar ha tyckt att fystesterna var särskilt svåra utan den återkommande beskrivningen är snarare att det var en rolig utmaning. Emelie påpekar dock att man måste ha tränat innan och att hennes farhågor mest handlade om rullbandstestet, som hon lättad konstaterar att det faktiskt gick bra det också. Martin berättar att det svåraste var att sitta i ett mörkt rum, med rökskydd (andningsmask) och svara på skriftliga frågor, eftersom batteriet i lampan tog slut…

 

Övre raden från vänster: Jannike, Nicklas, Emelie. Nedre raden Anna-Clara och Martin.
Övre raden från vänster: Jannike, Nicklas, Emelie. Nedre raden Anna-Clara och Martin.

 

Det var lite spänt i början.
Det var lite spänt i början.

 

Ulf, Peter och Janne, samt Emma (till vänster i bild) är några av de som de nyanställda kommer att träffa på framöver.
Ulf, Peter och Janne, samt Emma, som jobbar som brandman i Osby (till vänster i bild), är några av de som de nyanställda kommer att träffa på framöver.

 

Räddningschef Peter är glad och nöjd över rekryteringen.
Räddningschef Peter är glad och nöjd över rekryteringen.

 

Ulf berättar om vem han är och vad han sysslar med.
Ulf berättar om vem han är och vad han sysslar med.

 

Jimmie försöker förklara vad en brandingenjör sysslar med.
Jimmie försöker förklara vad en brandingenjör sysslar med.

 

Janne berättar om kostnaden för utrustningen och påpekar med eftertryck att innehavaren själv är ansvarig för att sakerna hålls i gott skick.
Janne berättar om kostnaden för utrustningen och påpekar med eftertryck att innehavaren själv är ansvarig för att sakerna hålls i gott skick.

 

Det var en hel del utrustning som delades ut igår.
Det var en hel del utrustning som delades ut igår.

 

Det är inga tunna fingervantar och det är givetvis viktigt att hand och handske passar väl ihop.
Det är inga tunna fingervantar och det är givetvis viktigt att hand och handske passar väl ihop.

 

Det gäller att få exakt rätt storlek på larmställen och utprovningen tar sin lilla tid.
Det gäller att få exakt rätt storlek på larmställen och utprovningen tar sin lilla tid.

 

När det framöver går larm så får de klara påklädningen själva.
När det framöver går larm så får de klara påklädningen själva.

 

Det är dragkedjor, hängslen och kardborrband att hålla reda på.
Det är dragkedjor, hängslen och kardborrband att hålla reda på.

 

Listan med tilldelad utrustning bockas av efterhand som varje person hittar något plagg som passar.
Listan med tilldelad utrustning bockas av efterhand som varje person hittar något plagg som passar.

 

"Ser den inte lite stor ut?"
”Ser den inte lite stor ut?”

 

Nu väntar en hel massa utbildning för det här gänget. Utbildningen innefattar även inskrivning på trafikskola – det är nämligen ett krav att ha klarat sitt C-körkort inom en viss tidsgräns, då det är den körkortsbehörighet som krävs för att få köra bland annat Kroken och Badkaret, på branschspråk 8030 och 8040.

Eftersom Projekt Räddningstjänst pågår åtminstone fram till senvåren så kommer ni förhoppningsvis att få träffa Anna-Clara, Martin, Nicklas, Emelie och Jannike fler gånger.

På återseende.

Dagens räddningstjänst – seriös höjd och otrohet

Egentligen är bloggen för trött för att blogga. Dagen har varit ganska intensiv och jag har tagit så många bilder att kamerorna till slut väldigt surt muttrade något om övertidsarbete, kollektivavtal och slavdriveri. Jag förstår inte vad de menar.

Tidigt i morse begav jag mig iväg med kamerautrustning samt (akut införskaffad) vattenfast mascara. Jag hade ju sett vad SMHI utlovat för dagen. Hela förmiddagen regnade det horisontellt och jag är glad att jag pälsade på mig som en annan eskimå.

Anledningen till resan?

Jo, för ett tag sedan damp det ner ett mail i inboxen. Avsändare var Henrik Persson från räddningstjänsten i Höganäs och han hade bara idel lovord att ösa över Projekt Räddningstjänst. Henrik bjöd även in mig och kamerorna för att tillbringa en dag hos honom och hans brandmanskollegor i nordvästra Skåne, för att kika på vad de sysslar med.

Det är det jag har gjort idag och Höganäs räddningstjänst kommer att dyka upp som gäster i ett par inlägg här framöver. Så oroa er inte, jag har faktiskt bara flörtat lite med sagda räddningstjänst, det kan väl ändå inte räknas som otrohet? Fokus för projektet är fortfarande vardagen i Osby, jag lovar.

Men vilken fantastisk dag det har varit, det tjuriga vädret till trots. Det har varit rök, oljeutsläpp, en tankbil (givetvis) samt en avslutning ikväll som innebar att testa hur högt upp 4030 når. Väldigt högt kan jag meddela. Väldigt högt.

Så som jag skrev i inledningen, jag är trött men ändå så taggad och nöjd med den här dagen, inte minst bildmässigt, att jag inte kunde låta bli att kika på bilderna och skriva några rader. Detta inlägg kommer att fokusera på 4030 som är Höganäs ganska nyinförskaffade höjdfordon. Och det är inte bara utsikten som är hisnande – prislappen fick mig nästan att trilla baklänges.

 

Möt 4030.
Möt 4030.

 

Säkerheten är viktig och självklar. Alla som ska upp i korgen ska ha sele.
Säkerheten är viktig och självklar. Alla som ska upp i korgen ska ha sele.

 

Det är en och anna rem som ska knäppas i mörkret.
Det är en och annan rem som ska knäppas i mörkret.

 

Korgen sänks mot marken (för att fotografen ska kunna hoppa i utan att behöva balansera på stegen uppe på bilen).
Korgen sänks mot marken (för att fotografen ska kunna hoppa i utan att behöva balansera på stegen uppe på bilen).

 

De som är vana tar den här vägen i och ut korgen.
De som är vana tar dock den här vägen i och ur korgen.

 

Jag hakas fast i korgen och vi påbörjar färden uppåt.
Jag hakas fast i korgen (det känns som ett helt överkomligt säkerhetstänk) och vi påbörjar färden uppåt.

 

Lite högre upp...
Lite högre upp…

 

Fotografen har kanske pratat om kontrollbehov tidigare. Någonstans känner jag at jag vuxit lite av att åka i blåljusfart med räddningschefen i Osby, samt kvällens höjdupplevelse i regn och blåst. Det var bara att lita på att Henrik, och brandmännen nedanför, har koll på läget.
Fotografen har kanske pratat om kontrollbehov tidigare. Någonstans känner jag att jag vuxit lite av att åka i blåljusfart med räddningschefen i Osby, samt kvällens höjdupplevelse i höganäsisk blåst och regn. Det var bara att lita på att Henrik, och brandmännen nedanför, har koll på läget.

 

Det är högt.
Det är högt.

 

Ovant högt.
Ovant högt.

 

På väg neråt.
På väg neråt.

 

Fast mark under fötterna igen.
Fast mark under fötterna igen.

 

Nästa omgång bilder fotograferar jag från marken.
Nästa omgång bilder fotograferar jag från marken.

 

Det är en utmaning att fotografera i mörker och att fota just räddningspersonal i mörker är en mardröm eftersom reflexerna på kläderna gärna äter upp allt ljus. I bilderna ovan har jag valt att undvika att använda blixt, vilket ställer ganska höga krav, lite trixande med inställningar samt en stadig hand. Eller gör jag som jag brukar – hittar en stadig person att luta kameran mot och kvällens ”stativ” heter Henrik H.

På återseende.

 

 

Kan räddningstjänsten bli snabbare?

Behöver du hjälp av räddningstjänsten? Ring 112 och är du i Osbys tätort så får du förhoppningsvis hjälp av brandmännen inom tio minuter. De ska ta sig till stationen hemifrån eller jobbet, svida om till lämpliga utryckningskläder och sedan hitta till den plats där du befinner dig.

Är du längre bort från närmaste brandstation kan det dock ta ännu längre tid.

Räddningspersonalen vill givetvis nå fram till dig så fort det bara är möjligt, oavsett om det handlar om trafikolycka, brand, hjärtstopp eller vad det nu må vara.

Och det här med att nå fram så snabbt det bara går är något som ligger räddningschefen Peter väldigt varmt om hjärtat och han har många tankar om hur detta ska gå till och förhoppningar om att det en dag ska bli möjligt att realisera i Osby kommun.

Vid whiteboardtavla, han börjar med att prata om vilka insatser som görs innan något händer.
Vid whiteboardtavlan, han börjar med att prata om vilka insatser som görs innan något händer.

 

Kommunal samordning. Det vill säga, hur kan olika aktörer engageras och organiseras för att kunna vara tillgängliga och åka på olika typer av larm som en del i en första insats? Och vilka personer är det vi egentligen pratar om här?

Vi pratade om det här en eftermiddag nyligen, Peter och jag. Och när han diskuterar så vet ni kanske vid det här laget att det samtidigt ritas upp saker på en whiteboardtavla. I olika färger givetvis.

Sammanfattning av kommunal samordning enligt räddningschefen i Osby ser ni här:

Här ser ni räddningschefens vision: hur kommunala resurser kan nyttjas inom räddningstjänsten.
Här är räddningschefens vision: hur kommunala resurser kan nyttjas inom räddningstjänsten.

 

Frågor på det?

Ja, jo givetvis har ni frågor. Det hade jag också och det är så att säga själva svaret som bilden visar.

Ni ska få en kort sammanfattning av mig, för det är ganska smarta tankar om snabba räddningsinsatser som han har, den där räddningschefen.  Pilen ovan är alltså en tidslinje och utgår från vad som kan göras i förebyggande arbete (till vänster) och vad som görs när något akut tillbud (den röda ”stjärnan”) sker. Hur kan allt bli bättre?

Som ni kan se på whiteboardtavlan så finns det ett gediget arbete med att ta fram larmplaner och handlingsplaner och genom exempelvis tillsyn verka för att minimera risken att räddningsinsatser alls behövs. Men även information ut till olika grupper, som till exempel skolever, olika projekt och riktad tillbudsuppföljning finns med som en del i detta arbete.

Men om något faktiskt händer och räddningstjänsten behövs, då finns det möjligheter att vara på plats snabbare, menar Peter. Men det kräver ett stort arbete och handlar om att samordna och organisera befintliga resurser. Ni kan se på bilden ovan att de som exempelvis omnämns är hemtjänstpersonal, väktare, taxichaufförer och nattvandrare. De befinner sig strax efter händelsen på Peters tidslinje och, märk väl, innan FIP (räddningstjänstspråk för Första InsatsPerson från räddningstjänsten) och definitivt före alla brandbilar.

I räddningschefens framtidsvision handlar det om att kunna ha så många tillgängliga resurser som möjligt förberedda att både arbeta förebyggande i sitt dagliga arbete och att rycka ut vid larm, den som befinner sig geografiskt nära kan nå till exempelvis ett hjärtstopp på oerhört kort tid och göra verklig skillnad.

Peter ritar en karta som föreställer kommunen och placerar rent hypotetiskt ut de olika resurserna som skulle kunna vara tillgängliga nattetid för att göra en första insats.
Peter ritar en karta som föreställer kommunen och placerar rent hypotetiskt ut de olika resurser som skulle kunna vara tillgängliga nattetid för att göra en första insats.

 

Det här är inget sprillans nytt utan är redan, i olika utsträckning, verklighet på sina ställen i Sverige. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Sveriges kommuner och landsting har gemensamt publicerat en skrift om hur kommunala resurser kan samverka, exempelvis genom att införliva hemtjänstens undersköterskor i räddningstjänstens egen organisation.  Är du nyfiken så kan du klicka här för att läsa mer.

Kommer ni ihåg branden i gatuköket i Lönsboda som inträffade ganska nyligen? Där var det just hemtjänstpersonal som upptäckte att det brann OCH som försökte släcka med hjälp av brandsläckare, innan räddningstjänsten kom på plats.

Gatuköket totalförstördes i den nattliga branden.
Gatuköket totalförstördes i den nattliga branden.

 

I det fallet började det brinna ganska så exakt mitt i natten, det vill säga den tid när de flesta människor ligger hemma i sina sängar och är allt annat än alerta. Men vissa är alltid vakna då de ju arbetar när vi andra sover, i det här fallet var det alltså en hemtjänstpatrull, men skulle lika gärna kunna vara exempelvis en väktare eller nattvandrare.

Kommunal samordning i Osby, kom ihåg – det var här ni (förmodligen) läste det först.

På återseende.

 

Men behövs räddningstjänsten då?

Ja, det var alltså vad jag frågade insatsledaren Janne under en av våra turer i 8080.

Jag hörde hur han svalde och drog efter andan och inte för att jag ska tillskriva någon tankar eller så men han funderade eventuellt på om jag till slut totalt tappat all verklighetsförankring. Kanske borde jag ha valt ett annat tillfälle än när han satt bakom ratten. Nåja, gjort är gjort.

Kanske är frågan lite provocerande och för de flesta, möjligen alla, är svaret instinktivt ”ja”. Men varför behövs räddningstjänsten då?

 

Insatsledare Jan Persson
Insatsledare Jan Persson

 

ASA_7959

 

Efter några sekunders lite halvt obekväm tystnad så återfick Janne fattningen, harklade sig och svarade.

-Det är klart att vi behövs. Dels för att vi arbetar skadeingripande och begränsande men också eftersom mycket av vårt arbete faktiskt sker förebyggande och det är av största betydelse.  Ett bra förebyggande arbete kan ju spara stora summor pengar eftersom en skada eller en brand då kanske aldrig inträffar.

En del i detta är det arbete som, utöver planerad brandutbildning i årskurs 2, 5 och 8, räddningstjänsten har gjort ute i skolorna, som en del i att få bukt med det som han kallar okynneslarm.

-Någon trycker på en larmknapp för att exempelvis en lektion är tråkig. Det där kostar cirka 5000 kr plus moms och någon ska ju trots allt betala den fakturan.

Genom att åka ut i skolorna och informera har det blivit en klar förbättring och han drar det exempel som han brukar använda när han pratar med eleverna:

-Om det händer en trafikolycka där din familj är inblandad eller om det brinner hemma hos dig, vill du då inte att vi ska vara på plats och hjälpa till så snabbt som möjligt? Det kan vi inte om vi är upptagna med något helt onödigt.

Brandingenjören Jimmie fick samma fråga, behövs räddningstjänsten? Jag hade förvarnat (dumt kanske) honom innan om att jag avsåg att ställa en provocerande fråga.

 

Brandingenjör Jimmie Ask.
Brandingenjör Jimmie Ask.

 

Men Jimmie tittade bara kolugnt på mig och förklarade på ett ytterst självklart sätt:

-Ja, vi behövs. Någon måste ju trots allt ta hand om det dåliga som händer i kommunen och det är det vi som gör, på olika sätt.

Även räddningschefen Peter fick förmånen att uttala sig i ämnet.

-Jo, vi behövs nog.

 

Räddningschef Peter Dubrefjord.
Räddningschef Peter Dubrefjord.

 

Jag minns att jag tittade väldigt frågande på honom med anledning av ordet ”nog” och han skyndade att förklara sig.

-Det finns säkert andra som kan utföra en del av det arbete vi gör idag, det tvivlar jag inte på. Men räddningstjänsten kommer alltid att behövas –  vissa uppgifter kan bara utföras av oss. Det är det korta svaret.

(Hade jag bett om ett långt svar så hade det garanterat involverat en whiteboardtavla).

 

DSC_4320

 

ASA_8002

 

ASA_9423

 

DSC_4388

 

Undertecknad fotobloggare har givetvis ingen avsikt att önska att räddningstjänsten på något sätt upphör. Syftet med frågan är ett helt annat och leder helt enkelt tillbaka till en av de orsaker till att jag drog igång Projekt Räddningstjänst: vad gör räddningstjänsten egentligen?

Det är som sagt det jag försöker visa här och även kanske få någon att fundera över hur stor betydelse just den här organisationen har för att delar av samhället ska fungera smidigt.

På återseende (japp, jag lovar).

 

×