Kan räddningstjänsten bli snabbare?

Behöver du hjälp av räddningstjänsten? Ring 112 och är du i Osbys tätort så får du förhoppningsvis hjälp av brandmännen inom tio minuter. De ska ta sig till stationen hemifrån eller jobbet, svida om till lämpliga utryckningskläder och sedan hitta till den plats där du befinner dig.

Är du längre bort från närmaste brandstation kan det dock ta ännu längre tid.

Räddningspersonalen vill givetvis nå fram till dig så fort det bara är möjligt, oavsett om det handlar om trafikolycka, brand, hjärtstopp eller vad det nu må vara.

Och det här med att nå fram så snabbt det bara går är något som ligger räddningschefen Peter väldigt varmt om hjärtat och han har många tankar om hur detta ska gå till och förhoppningar om att det en dag ska bli möjligt att realisera i Osby kommun.

Vid whiteboardtavla, han börjar med att prata om vilka insatser som görs innan något händer.
Vid whiteboardtavlan, han börjar med att prata om vilka insatser som görs innan något händer.

 

Kommunal samordning. Det vill säga, hur kan olika aktörer engageras och organiseras för att kunna vara tillgängliga och åka på olika typer av larm som en del i en första insats? Och vilka personer är det vi egentligen pratar om här?

Vi pratade om det här en eftermiddag nyligen, Peter och jag. Och när han diskuterar så vet ni kanske vid det här laget att det samtidigt ritas upp saker på en whiteboardtavla. I olika färger givetvis.

Sammanfattning av kommunal samordning enligt räddningschefen i Osby ser ni här:

Här ser ni räddningschefens vision: hur kommunala resurser kan nyttjas inom räddningstjänsten.
Här är räddningschefens vision: hur kommunala resurser kan nyttjas inom räddningstjänsten.

 

Frågor på det?

Ja, jo givetvis har ni frågor. Det hade jag också och det är så att säga själva svaret som bilden visar.

Ni ska få en kort sammanfattning av mig, för det är ganska smarta tankar om snabba räddningsinsatser som han har, den där räddningschefen.  Pilen ovan är alltså en tidslinje och utgår från vad som kan göras i förebyggande arbete (till vänster) och vad som görs när något akut tillbud (den röda ”stjärnan”) sker. Hur kan allt bli bättre?

Som ni kan se på whiteboardtavlan så finns det ett gediget arbete med att ta fram larmplaner och handlingsplaner och genom exempelvis tillsyn verka för att minimera risken att räddningsinsatser alls behövs. Men även information ut till olika grupper, som till exempel skolever, olika projekt och riktad tillbudsuppföljning finns med som en del i detta arbete.

Men om något faktiskt händer och räddningstjänsten behövs, då finns det möjligheter att vara på plats snabbare, menar Peter. Men det kräver ett stort arbete och handlar om att samordna och organisera befintliga resurser. Ni kan se på bilden ovan att de som exempelvis omnämns är hemtjänstpersonal, väktare, taxichaufförer och nattvandrare. De befinner sig strax efter händelsen på Peters tidslinje och, märk väl, innan FIP (räddningstjänstspråk för Första InsatsPerson från räddningstjänsten) och definitivt före alla brandbilar.

I räddningschefens framtidsvision handlar det om att kunna ha så många tillgängliga resurser som möjligt förberedda att både arbeta förebyggande i sitt dagliga arbete och att rycka ut vid larm, den som befinner sig geografiskt nära kan nå till exempelvis ett hjärtstopp på oerhört kort tid och göra verklig skillnad.

Peter ritar en karta som föreställer kommunen och placerar rent hypotetiskt ut de olika resurserna som skulle kunna vara tillgängliga nattetid för att göra en första insats.
Peter ritar en karta som föreställer kommunen och placerar rent hypotetiskt ut de olika resurser som skulle kunna vara tillgängliga nattetid för att göra en första insats.

 

Det här är inget sprillans nytt utan är redan, i olika utsträckning, verklighet på sina ställen i Sverige. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Sveriges kommuner och landsting har gemensamt publicerat en skrift om hur kommunala resurser kan samverka, exempelvis genom att införliva hemtjänstens undersköterskor i räddningstjänstens egen organisation.  Är du nyfiken så kan du klicka här för att läsa mer.

Kommer ni ihåg branden i gatuköket i Lönsboda som inträffade ganska nyligen? Där var det just hemtjänstpersonal som upptäckte att det brann OCH som försökte släcka med hjälp av brandsläckare, innan räddningstjänsten kom på plats.

Gatuköket totalförstördes i den nattliga branden.
Gatuköket totalförstördes i den nattliga branden.

 

I det fallet började det brinna ganska så exakt mitt i natten, det vill säga den tid när de flesta människor ligger hemma i sina sängar och är allt annat än alerta. Men vissa är alltid vakna då de ju arbetar när vi andra sover, i det här fallet var det alltså en hemtjänstpatrull, men skulle lika gärna kunna vara exempelvis en väktare eller nattvandrare.

Kommunal samordning i Osby, kom ihåg – det var här ni (förmodligen) läste det först.

På återseende.

 

Men behövs räddningstjänsten då?

Ja, det var alltså vad jag frågade insatsledaren Janne under en av våra turer i 8080.

Jag hörde hur han svalde och drog efter andan och inte för att jag ska tillskriva någon tankar eller så men han funderade eventuellt på om jag till slut totalt tappat all verklighetsförankring. Kanske borde jag ha valt ett annat tillfälle än när han satt bakom ratten. Nåja, gjort är gjort.

Kanske är frågan lite provocerande och för de flesta, möjligen alla, är svaret instinktivt ”ja”. Men varför behövs räddningstjänsten då?

 

Insatsledare Jan Persson
Insatsledare Jan Persson

 

ASA_7959

 

Efter några sekunders lite halvt obekväm tystnad så återfick Janne fattningen, harklade sig och svarade.

-Det är klart att vi behövs. Dels för att vi arbetar skadeingripande och begränsande men också eftersom mycket av vårt arbete faktiskt sker förebyggande och det är av största betydelse.  Ett bra förebyggande arbete kan ju spara stora summor pengar eftersom en skada eller en brand då kanske aldrig inträffar.

En del i detta är det arbete som, utöver planerad brandutbildning i årskurs 2, 5 och 8, räddningstjänsten har gjort ute i skolorna, som en del i att få bukt med det som han kallar okynneslarm.

-Någon trycker på en larmknapp för att exempelvis en lektion är tråkig. Det där kostar cirka 5000 kr plus moms och någon ska ju trots allt betala den fakturan.

Genom att åka ut i skolorna och informera har det blivit en klar förbättring och han drar det exempel som han brukar använda när han pratar med eleverna:

-Om det händer en trafikolycka där din familj är inblandad eller om det brinner hemma hos dig, vill du då inte att vi ska vara på plats och hjälpa till så snabbt som möjligt? Det kan vi inte om vi är upptagna med något helt onödigt.

Brandingenjören Jimmie fick samma fråga, behövs räddningstjänsten? Jag hade förvarnat (dumt kanske) honom innan om att jag avsåg att ställa en provocerande fråga.

 

Brandingenjör Jimmie Ask.
Brandingenjör Jimmie Ask.

 

Men Jimmie tittade bara kolugnt på mig och förklarade på ett ytterst självklart sätt:

-Ja, vi behövs. Någon måste ju trots allt ta hand om det dåliga som händer i kommunen och det är det vi som gör, på olika sätt.

Även räddningschefen Peter fick förmånen att uttala sig i ämnet.

-Jo, vi behövs nog.

 

Räddningschef Peter Dubrefjord.
Räddningschef Peter Dubrefjord.

 

Jag minns att jag tittade väldigt frågande på honom med anledning av ordet ”nog” och han skyndade att förklara sig.

-Det finns säkert andra som kan utföra en del av det arbete vi gör idag, det tvivlar jag inte på. Men räddningstjänsten kommer alltid att behövas –  vissa uppgifter kan bara utföras av oss. Det är det korta svaret.

(Hade jag bett om ett långt svar så hade det garanterat involverat en whiteboardtavla).

 

DSC_4320

 

ASA_8002

 

ASA_9423

 

DSC_4388

 

Undertecknad fotobloggare har givetvis ingen avsikt att önska att räddningstjänsten på något sätt upphör. Syftet med frågan är ett helt annat och leder helt enkelt tillbaka till en av de orsaker till att jag drog igång Projekt Räddningstjänst: vad gör räddningstjänsten egentligen?

Det är som sagt det jag försöker visa här och även kanske få någon att fundera över hur stor betydelse just den här organisationen har för att delar av samhället ska fungera smidigt.

På återseende (japp, jag lovar).

 

Insider eller outsider hos räddningstjänsten?

Det är söndag kväll. Lugnt och tyst och tid för tankar och reflektioner. Och kaffe (alltid kaffe).

Projekt Räddningstjänst har pågått i en och en halv månad – det allra första inlägget publicerades den 15:e september, efter min första heldag på stationen i Osby.

Det var en ganska så nervös dag, jag känner inga av brandmännen eller övrig personal sedan tidigare, och jag visste inte riktigt vad resultatet skulle bli. Jag var dock mer orolig än vad jag hade behövt vara, ett kort möte med räddningschefen på morgonen och sedan vallade Ulf runt mig ett tag innan Janne förbarmade sig och gav mig den guidade rundturen på stationen samt en hel massa prat. Det fanns inget avvaktande i någons förhållningssätt utan det var snarare öppna armar och nyfikna frågor om projektet.

 

DSC_3822

 

DSC_4113

 

DSC_4553

 

Det ÄR speciellt att porträttera människor i en grupp som man i vanliga fall inte hade haft tillträde till. Hur ska jag som fotograf förhålla mig? Min taktik bygger på att vara öppen med mig själv och min personlighet, visa intresse och vara otroligt ärlig med min okunskap kring räddningstjänst. En del av mitt arbete, förutom fotodokumentationen, är ju att vara korrekt i återgivandet. Att använda rätt termer och dra riktiga slutsatser som ändå ni som inte arbetar med räddningstjänst ska förstå. Redan första dagen fetsnubblade jag på ett fackuttryck, men jag fick det omgående förklarat, min nollställda och förvirrade min sa nog allt.

Ordet var dimspik. Inte i var mans vokabulär direkt men idag vet jag att det finns olika typer, som exempelvis begränsningsspik och attackspik. Kunskap som jag i och för sig aldrig någonsin kommer att ha praktisk användning för.

 

ASA_8225

 

Visserligen skulle jag kunna hålla mig totalt i bakgrunden och bara dokumentera rakt av, men jag har valt att istället ta lite plats. Inte för mycket plats, det är inte jag som är huvudpersonen, men tillräckligt mycket för att räddningstjänstfolket ska börja se mig som en kompletterande del av sin stora grupp, även om det finns en tidsbegränsning vad gäller min närvaro. Min förhoppning är ju att de (åtminstone de som arbetar heltid på stationen) vid det här laget upplever mig som en naturlig del av sin vardag, och inte enbart som en belastning.

I slutet av våren kommer de att vara av med mig (jag låtsas att jag inte hörde kollektiva suckar av lättnad), och jag har då förhoppningsvis tagit älgkliv i utvecklingen som fotograf och Osbys räddningstjänst har fått en omfattande dokumentation att använda såsom de önskar.

 

DSC_0213

 

DSC_1702

 

DSC_0488

 

Hur har omgivningen reagerat på projektet då? Det som är bland det roligaste är att få höra, både av vänner och okända, att de tycker att det är otroligt intressant att följa. Alltså inte bara att läsa enstaka inlägg utan att faktiskt följa projektet på riktigt och flera gånger har jag fått feedback i stil med att ”det känns som om man är där”.

Jag bugar och bockar och hasplar ur mig tack efter tack. Jag har skrivit det förut och gör det igen: TACK till er som läser och delar och tack till all personal på räddningstjänsten som verkligen står ut med att ha mig där.

Hur stort har projektet blivit då? Vi pratar ju om en lokaltidnings webb, däri finns givetvis en begränsning i hur många läsare som hittar dit. Det kan jag inte hymla med, men siffrorna är trots det BRA. Högre än förväntat, bloggen drar många, många läsare och enstaka blogginlägg har hamnat i topp bland de mest lästa nyhetsartiklarna. Det är ganska stort.

 

ASA_8918

 

ASA_8317

 

DSC_0044

 

ASA_9094

 

Räddningschef Peter och jag pratade just om det här med statistik och spridning i fredags innan vi skildes åt efter att ha stått ut med varandra i hel dag. ”Hur får man projektet att bli riktigt stort, hur når man de riktigt höga läsarsiffrorna?” undrade han.

Nu låter det som om han aldrig är nöjd, men det är snarare så att han strävar framåt. Han är nog stolt över ”sin” station och personal och positiv till fotoprojektet och vill såklart att det når fler. Jag har inga direkta förslag, mer än att möjligen försöka nå ut till de olika räddningstjänstorganisationerna och att fortsätta arbetet med att sprida via sociala medier. I statistiken ser jag att Facebook är den största vägvisaren hit, så fortsätt gärna dela inläggen och har någon ytterligare förslag på hur man man genererar publicitet så påpeka det gärna.

Nu, efter en och en halv månad, finns det en hel drös inlägg, det finns något att visa upp helt enkelt och förhoppningsvis framhävs det som är ganska unikt med Projekt Räddningstjänst: att vardagen hos en mindre räddningstjänst visas upp på ett sätt som inte är tillrättalagt överhuvudtaget. Bilderna tas precis när något händer och konstrueras inte för att bli extra häftiga eller publikfriande. Larm med sirener och blåljus är ju inte prioriterat här utan blir bara en del av vardagen hos räddningstjänsten, helt enkelt ett komplement.

I dag kör vi en snabb repetition av inläggen, länkarna nedan är i kronologisk ordning, äldst kommer först.

Häll upp kaffe så går larmet.

Det var ett jädrans tjat om dimspikar.

Va, blir det ingen kalender?

Första gången fotografen åkte Osbys tankbil, eller 8040, som vi säger i branschen.

Den högprioriterade arbetsmiljön, cancer skämtar vi inte om.

Fattar ni hur viktigt det är med brandvarnare? Och bloggen åker på larm.

Skitmörkt i Lönsboda och fotografen varierar sig genom att åka 8240.

Tillsyn, en riktigt stor del av vardagen för räddningstjänsten.

Jag har en stor ryggsäck att släpa omkring på.

Insatsledaren fick ett egoinlägg.

Mest rök någonsin – det gick för sjutton inte att se något alls.

Klart att jag har favoriter,vore konstigt annars.

Totalt förstörd i nattlig brand.

”Skaffa ett skäligt brandskydd” och 8080 kör på larm till Hästveda.

Tycker ni att vissa bilder är konstiga? That’s how I roll.

Glöm ej dra ut laddning till båten!

Försmak av kemikalieutsläpp.

En het zon och brandman som får problem med hjälm och mask.

Att fatta eld, det kan brandingenjören berätta om.

Det är viktigt med popcorntankar om man är chef.

Fotografen blir fotograferad när fotografen fotograferar räddningschef.

Enveten brand i skogen.

 

På återseende.

 

 

 

 

 

Räddningschefen och popcorntankarna

Jag misstänker att Peter Dubrefjord är som lyckligast i jobbet när han får prata räddningstjänstorganisation med en whiteboardtavla, och pennor i många olika färger, som hjälpmedel.

Efter en eftermiddag i räddningschefens sällskap känner jag mig ganska trött i skallen. Vi har pratat om bland annat fritidsgårdar, tillbudsuppföljning och om hur samhällets olika aktörer, förutom räddningstjänsten alltså, kan bidra till en mer effektiv räddningsinsats vid olycka eller brand (lägg det sista på minnet, jag kommer att återvända till detta flera gånger under Projekt Räddningstjänst).

Och om ni tror att Peter idag stod och höll en föreläsning och jag bara kunde koncentrera mig på att anteckna i lagom tempo och knäppa av en bild eller två, ja då tror ni helt fel. Här serveras ingen information på något välputsat silverfat utan han ställer frågor och kräver svar, fast ändå på ett ganska vänligt sätt. Jag har fått läsa högt ur LSO, lagen om skydd mot olyckor  (2:1 och 3:1 om någon är intresserad), och det kändes lite som att vara tillbaka i skolbänken fast med en mer engagerad lärare än jag nog någonsin träffade på under min skoltid.

 

Snart firar han ettårsjubileum som räddningschef i Osby.
Snart firar Peter Dubrefjord  ettårsjubileum som räddningschef i Osby.

 

Ja, han pratar mycket men lyssnar också, även på en något okunnig bloggande fotograf som ibland inte riktigt hänger med i räddningschefstankarna.
Ja, han pratar mycket men lyssnar också, även på en något okunnig bloggande fotograf som ibland inte riktigt hänger med i räddningschefstankarna.

 

"Jaha, men hur menar du då?" En lite bekymrad uppsyn när jag kommer åsikter och funderingar.
”Jaha, men hur menar du då?” En lite bekymrad uppsyn när jag kommer med åsikter och funderingar.

 

I dag stod bland annat kommunal samordning på schemat, intressant ämne som jag återkommer till.
I dag stod bland annat kommunsamordning på schemat, intressant ämne som jag återkommer till.

 

Med kartan som mall ritar han av kommunen för att förtydliga för bloggaren hur insatser skulle kunna samordnas geografiskt sett.
Med kartan som mall ritar han av kommunen för att förtydliga för bloggaren hur insatser skulle kunna samordnas geografiskt sett.

 

Det där är lite typiskt för Peter, han har i egenskap av räddningschef ett övergripande ansvar för räddningstjänsten i Osby (det är också reglerat i lag förresten, LSO 3:16) och han vill mycket.  Det kopplade jag redan från början och att han har visioner stod klart vid vårt första möte när jag, mer än hyfsat nervös, skulle sälja in Projekt Räddningstjänst för chefen himself.

Jag var beredd på motstånd och hade laddat upp med både ett, två och flera argument varför det skulle vara intressant att dokumentera vardagen hos en räddningstjänst i ett mindre samhälle, det hade jag verkligen, och det var slipade argument. Och jag var alltså SÅ redo att retoriskt besegra samtliga invändningar han kunde tänkas ha.

Nu hade han inga direkta invändningar. Snarare tvärtom. Istället kom det idé efter idé och jag minns att jag förvirrat funderade på om jag fått klartecken att dra igång projektet eller inte eftersom jag inte kunde komma ihåg att han faktiskt sagt ja.

 

Ni kan tänkas stöta på honom i akut läge, vid någon form av insats, och då är han klädd så här. han är alltså inte bara en skrivbordschef.
Ni kan tänkas stöta på honom i akut läge, vid någon form av insats, och då är han klädd så här – han är alltså inte bara en skrivbordschef.

 

Antivålds- och antidrogarbete är två saker som han vill kämpa för i kommunen.
Antivålds- och antidrogarbete är två saker som han vill kämpa för i kommunen.

 

"Jag vill renodla och hitta rätt befälsnivåer för att vi ska bli riktigt duktiga på att leda insatser".
”Jag vill renodla och hitta rätt befälsnivåer för att vi ska bli riktigt duktiga på att leda insatser”.

 

Här diskuteras dimspik och värmekamera under en övning under Projekt Räddningstjänsts första vecka.
Här diskuteras dimspik och värmekamera under en övning under Projekt Räddningstjänsts första vecka.

 

Han ställer krav men skämten och skratten finns alltid till hands, och det är något som jag tycker att de alla har gemensamt, både Peter, Jimmie, Janne och Ulf.
Han ställer krav men skämten och skratten finns alltid till hands, och det är något som jag tycker att de alla har gemensamt, både Peter, Jimmie, Janne och Ulf.

 

Och när jag råkade fråga lite om tänket med första insats vid trafikolycka fick jag, surprise, en whiteboarddemonstration.
Och när jag råkade fråga lite om tänket med första insats vid trafikolycka fick jag, surprise, en whiteboarddemonstration.

 

Men här är vi nu, knappt en och en halv månad in i mitt fotoprojekt som kommer att bli ett unikt tidsdokument av Osbys räddningstjänst. Planen är inte spikad i detalj för hela projektet, jag har vissa fokusområden och räddningschefen kommer konstant med nya uppslag och idéer, och de har han många av – han kallar dem sina popcorntankar, eftersom de poppar upp lite då och då.

Och när jag hör hur några av Peters kollegor beskriver sin chef så kan jag ju konstatera att jag är på rätt spår. Brandingenjör Jimmie säger vidsynt, förändringsvillig och energisk och insatsledare Janne tar till uttryck som nytänkande, driven och framåt.

Så vi verkar vara överens.

Peter hann knappt gå ut gymnasiet innan han började arbeta som ambulanssjukvårdare. Därefter blev det inriktning mot räddningstjänst tills han tog flera sabbatsår och ägnade sig åt en vägfärja istället. I tre år var han färjeledschef på Bolmsöleden innan han återvände till sin tidigare bransch, placerad i hemorten Gislaved, och sedan december 2014 chefar han alltså över räddningstjänsten i Osby.

 

En man och hans brandstationstorn.
En man och hans brandstationstorn.

 

Som ni kunde läsa ovan så finns där en stor vilja och ett entusiastiskt (oj, så lätt jag hade kunnat skriva ”brinnande”, men det skämtet är för uppenbart), engagemang och han berättar att han satsar på att berätta för politiker och tjänstemän i kommunen hur bred räddningstjänsten faktiskt är, eller som han säger:

-Vi kan utföra fler uppgifter än vi gör idag.

Och det tror jag säkert att han kommer att få dem att förstå. De får möjligen dock vara beredda på att ägna sig åt högläsning av lagtexter.

På återseende.

 

”En jävel på att förstå eld”

Som jag tidigare nämnt så ska ni efterhand få en lite närmare presentation av de personer som arbetar heltid på räddningstjänsten i Osby. Först ut var insatsledaren Janne (läs det inlägget här), och i dag ska ni få träffa brandingenjören. Han heter Jimmie Ask, kommer ursprungligen från Perstorp, och har varit på plats i Osby i cirka en månad.

Jag har ju haft nöjet att prata med honom vid en hyfsad mängd tillfällen och intrycket jag får är att han är påläst, hängiven och alltid beredd att dra ett skämt, särskilt om brandmästare – det vill säga flera av de närmaste kollegorna på stationen i Osby. Insatsledaren Janne beskriver honom som lugn, kunnig och övertygande och räddningschefen Peter använder ord som faktakunnig, pedagogisk och med  ”en räv bakom örat”.

Jimmie är kock från början men intresset för kemi och fysik ledde till att han utbildade sig till brandingenjör vid Lunds universitet med påbyggnadsutbildning vid MSB i Revinge (Räddningsskolan), där han också senare övergick till att undervisa.

Jimmie - Med en räv bakom örat och inte rädd för att utmana, enligt räddningschefen.
Jimmie – med en räv bakom örat och inte rädd för att utmana, enligt räddningschefen.

 

"Hur länge vill du att jag ska prata?"
”Hur länge vill du att jag ska prata?”

 

Han är inte svårpratad, den där brandingenjören. Ställer jag en fråga så får jag först en undran om hur länge jag vill att han ska prata och det känns som om han är beredd att dra fram en powerpointpresentation på två sekunder, lite grann som en viss tecknad cowboy som drar snabbare än sin egen skugga, fast det förmodligen blir en laserpekare istället för revolver.

 

Han pendlar elegant mellan skämt och allvar. Och han är ett bra kamerastativ.
Han pendlar elegant mellan skämt och allvar. Och han är ett bra kamerastativ.

 

Nåja, jargongen är hjärtlig - skämten om brandingenjörer och brandmästare är tämligen frekventa.
Nåja, jargongen är i alla fall ganska så hjärtlig – skämten om brandingenjörer och brandmästare är nämligen tämligen frekventa.

 

En viss konstnärlig ådra finns kanske också.
En viss konstnärlig ådra finns kanske också.

 

I väntan på att övningen tidigare i veckan skulle dra igång.
I väntan på att övningen tidigare i veckan skulle dra igång.

 

”En brandingenjör är en jävel på att förstå eld”.

Det är Jimmies sammanfattade förklaring när jag (som har noll insikt i ämnet) frågar vad en brandingenjör egentligen sysslar med.

Men han berättar också om sitt arbete med förebyggande verksamhet som exempelvis tillsyn som han ser som en stor pedagogisk utmaning, där attityden han ibland möts av är ”då kommer du och förbjuder allt”.

Bristen, enligt Jimmie, är ofta att ansvariga ute på exempelvis företag inte arbetar metodiskt och kontinuerligt med sitt brandskydd, utan att åtgärder enbart istället genomförs en enda gång, checklistan bockas av och sedan ställs pärmen i en bokhylla där den får damma igen.

Han beskriver också sin roll i att systematiskt utveckla räddningsledararbetet och att arbeta med till exempel konceptet Friska Brandmän och då få till taktik och metoder för att nedsmutsning av räddningspersonal ska ske i så liten utsträckning som möjligt.

Som ni såg tidigare i veckan så var det Jimmie som ledde kemikalieövningen i Lönsboda. Hade han fått bestämma hade nog övningen pågått hela natten – det är som han, med lycklig uppsyn, meddelade sina kollegor i den inledande teorigenomgången: ”Jag älskar kem”.

Jag har en viss förståelse där, jag brinner ju själv i högsta grad för fotografering (uppenbarligen). Och i onsdags var det ju lite utmanande omständigheter fotomässigt, med mörker och allt. Då gäller det att taga vad man haver och brandingenjören lyfte inte ens förvånat på ögonbrynen när jag använde honom som kamerastativ.

Lugn och stabil alltså.

På återseende.

 

 

Livräddning, splashdräkter och en het zon

”Allt som kommer in SKA saneras ut!”

Det är tydliga och bestämda instruktioner när brandingenjör Jimmie Ask är övningsledare.

I det här fallet är det vikten av att avspärrningsgränserna hålls som han syftar på och detta demonstrerar han på whiteboardtavlan redan i den inledande teoridelen innan övningen drar igång på allvar. Hur kan det se ut när räddningstjänsten anländer till en olycka med utspillt farligt ämne? Vilka faktorer ska övervägas? Vilka avstånd gäller för het, varm och kall zon?

 

Andreas och Jimmy förbereder.
Andreas och Jimmy förbereder.

 

Så här ser det ut, en bil, en läckande behållare med salpetersyra och en person fastklämd.
Så här ser det ut, en bil, en läckande behållare med salpetersyra och en person fastklämd.

 

Från patientens perspektiv.
Det där ser inte skönt ut.

 

Här har ni det: zonerna som gäller vid ett utsläpp av farligt ämne. Kall zon är det säkraste alternativet.
Här har ni det: zonerna som gäller vid ett utsläpp av farligt ämne. Kall zon är det säkraste alternativet.

 

En del av kvällens övningsgäng.
En del av kvällens övningsgäng.

 

Larmet kallas ut. Förutsättningarna är lite otydliga, uppringaren verkar inte ha helt klart för sig vad som har inträffat. Det pratas om ett eventuellt farligt ämne som läcker och styrkechef Sten-Erik  organiserar brandmännen: splashdräkter ska fram och saneringssläp kopplas på tankbilen. Några fler detaljer kommer fram efterhand och släckbilen 8210 rullar ut först, med Benny, Bamse och Fredrik fullt påklädda i larmställ, andningsapparatur och de gula dräkterna som ska skydda mot kemikalier.

 

En uppringare berättar att något hänt nere vid reningsverket och Sten-Erik försöker planera hur insatsen ska läggas upp.
En uppringare berättar att något hänt nere vid reningsverket och Sten-Erik försöker planera hur insatsen ska läggas upp.

 

Och då drar kvällens övning igång.
Och då drar kvällens övning igång.

 

jag vet inte vad ni tycker men jag får en känsla av att det vekar som om ingen anmäler sig frivillig att ta på sig den gula uniformen.
Jag vet inte vad ni tycker men jag får en känsla av att det verkar som om ingen anmäler sig som frivillig att ta på sig den gula uniformen.

 

Först ska all vanlig utrustning på.
Först ska all vanlig utrustning på.

 

Säkerligen en helt ergonomisk arbetsställning: Håkan hjälper Bamse på med skyddskläderna.
Säkerligen en helt ergonomisk arbetsställning: Håkan hjälper Bamse på med skyddskläderna.

 

Att det ska vara så svårt...
Det är inte helt lätt att få på allt, ens med hjälp.

 

Benny får byxhjälp av Rolle och Fredrik.
Benny får byxhjälp av Rolle och Fredrik.

 

Sista finjusteringen.
Sista finjusteringen.

 

Allt klart för avfärd.
Allt klart för avfärd.

 

Min chaufför den här kvällen i - Simon.
Min chaufför den här kvällen i 8240 – Simon.

 

När tankbilen kommer fram är arbetet med livräddning redan i full gång.
När tankbilen kommer fram är arbetet med livräddning redan i full gång.

 

Fotografen åker tankbil (var annars liksom) och vi anländer ihop med resten av styrkan (som idag är betydligt större än normalt) och ser att brandmännen i 8210 redan har försökt att rädda livet på den person som klämts fast under en läckande behållare med salpetersyra. Jag skriver försökt, det hände mycket på platsen och det var svårt att avgöra om det fanns några livstecken.

 

Hököns räddningspersonal känns lättast igen på de blå hjälmarna.
Hököns räddningspersonal känns lättast igen på de blå hjälmarna.

 

Mannen i gul hjälm, Sten-Erik chefar över styrkan i denna övning.
Mannen till höger i gul hjälm, Sten-Erik, chefar alltså över styrkan i denna övning.

 

"Personen" som låg fastklämd under behållarens med frätande salpetersyra har räddats.
”Personen” som låg fastklämd under behållaren med frätande salpetersyra har räddats.

 

Lite konfererande om vad som bör göras härnäst.
Lite konfererande om vad som bör göras härnäst.

 

Bassänger sätts upp i saneringssyfte.
Bassänger sätts upp i saneringssyfte.

 

Kollektiv avspolning.
Kollektiv avspolning.

 

Vem det är i splashdräkten vet jag faktiskt inte men det är Karl som sköter saneringen.
Vem det är i splashdräkten vet jag faktiskt inte men det är Karl som sköter saneringen.

 

Han kanske ser lite barsk ut, övningsledaren, men gänget fick gott om beröm.
Han kanske ser lite barsk ut, övningsledaren, men gänget fick gott om beröm.

 

Skyddsklädseln är tvådelad och uppenbarligen inget man snabbt vränger av sig. Fredrik får assistans.
Skyddsklädseln är tvådelad och uppenbarligen inget man snabbt vränger av sig. Fredrik får assistans.

 

Ögonblicket när kollegorna så att säga i princip hällt Benny ur spalshdräkten.
Ögonblicket när kollegorna så att säga i princip hällt Benny ur splashdräkten.

 

Det finns nog inget direkt smidigt sätt att ta av en sådan här dräkt.
Det finns nog inget direkt smidigt sätt att ta av en sådan här dräkt.

 

Bara byxorna kvar innan Bamse är av med kemklädseln.
Bara byxorna kvar innan Bamse är av med kemkläderna.

 

Ah, äntligen!
Ah, äntligen!

 

Och så masken...
Och så masken…

 

Fast då behövs hjälp.
Fast då behövs hjälp.

 

Han berättar efteråt att allt han ville vara att få av sig utrustningen. det var tydligen väldigt varmt.
Han berättar efteråt att allt han ville vara att få av sig utrustningen – det var tydligen väldigt varmt.

 

Djupt andetag i kall kvällsluft.
Djupt andetag i kall kvällsluft.

 

Befrielse.
Befrielse.

 

Jag tror nog att den här bilden säger allt. Bamse har själv godkänt publicering av sig med med totalgalen blick.
Jag tror nog att den här bilden säger allt. Bamse har själv godkänt publicering av sig själv med totalgalen blick.

 

Ni har fått se många, många bilder idag. Som jag nämnde igår så var det en upplevelse att plåta räddningsinsats i mörker. Just mina funderingar kring själva fotograferingen tar vi i ett framtida inlägg, idag ligger fokus på brandmännen i Lönsboda och Hökön som gjorde en riktigt bra övning igår kväll. Väl godkänt från fotografen i alla fall, ingen trampade ner mig eller råkade knuffa omkull mig.

Med det här inlägget hoppas jag också att jag lyckats illustrera hur det förmodligen känns inuti en splashdräkt (jag har ju inte upplevt det själv) och hur skönt det mest troligen är att faktiskt komma ur den.

På återseende.

 

Utsläpp av farligt ämne

Ikväll har jag genomfört en av de roligaste fotograferingar jag någonsin upplevt. En kväll som var både en dröm och en mardröm fototekniskt sett.

Utflyktsmålet var  Lönsboda och det jag har plåtat är vad som i branschen benämns kemövning, och det finns ett gediget bildmaterial från kvällen. Jag granskar häpet bild efter bild och blir återigen så förbaskat glad över att få den här chansen att följa räddningstjänsten på riktigt nära håll.

Nedan ser ni några av kvällens bilder, mest som en liten aptitretare. Fler inlägg från kvällens övning kommer i veckan.

 

En del av gänget som stått ut med mig ikväll.
En del av gänget som stått ut med mig ikväll.

 

Brandingenjör Jimmie bär iväg med kvällens patient.
Brandingenjör Jimmie bär iväg med kvällens patient.

 

Benny får påklädningshjälp, hjälp som definitivt behövs.
Benny får påklädningshjälp, hjälp som definitivt behövs.

 

Det var en stor övning som involverade 8210, 8240, 8250, 8260 samt 8510.
Det var en stor övning som involverade 8210, 8240, 8250, 8260 samt 8510.

 

Ikväll var även delar av Hököns brandvärn med och övade.
Ikväll var även delar av Hököns brandvärn med och övade.

 

I just det här scenariot är avspärrningen otroligt viktig, läs mer om varför imorgon.
I just det här scenariot är avspärrningen otroligt viktig, imorgon kan ni läsa mer om varför.

 

Hur det känns att vara innesluten i splashdräkten? Jag har inte testat själv men såg hur brandmännen såg ut efteråt och det var miner av lättnad över att slippa ur det gula fängelset.
Hur det känns att vara innesluten i splashdräkten? Jag har inte testat själv men såg hur brandmännen såg ut efteråt och det var miner av lättnad över att slippa ur det gula fängelset.

 

Grundlig sanering.
Grundlig sanering.

 

Det krävdes två man för att få Fredrik ur splashdräkten.
Det krävdes två man för att få Fredrik ur splashdräkten.

 

På återseende.

Räddningstjänsten – ord och inga visor

Brandstationen i Osby.

Många rum, en stor vagnshall, en hel fordonspark och mängder av annan utrustning. Många olika personer vistas här av och till på exempelvis larm och övningar. Och det finns en del regler att hålla sig till och runt om i stationsmiljön finns dessa föreskrifter, uppmaningar och instruktioner uppsatta.

Häng med på en guidad tur, full av uppmaningar, på stationen i Osby.

 

Den här skärmen är nog viktigast av alla. Så här ser den ut när läger är lugnt och larmställen vilar på sina respektive platser,
Den här skärmen är nog viktigast av alla. Så här ser den ut när läget är lugnt och larmställen vilar på sina respektive platser.

 

Men när något händer ser det ut så här.
Men när något händer ser det ut så här.

 

I slangtvätten.
I slangtvätten.

 

Båten är alltid laddad.
Båten är alltid laddad.

 

Minne från en forn räddningschef, Uno Nilsson, som var chef i Osby till slutet av 1980-talet.
Minne från en forn räddningschef, Uno Nilsson, som var chef i Osby till slutet av 1980-talet.

 

Fler visdomsord.
Fler visdomsord.

 

Jag har lärt mig ett nytt uttryck: Skarp slang. Och ni som inte visste vad det betyder vet nu. Varsågoda.
Jag har lärt mig ett nytt uttryck: Skarp slang. Och ni som inte visste vad det betyder vet nu. Varsågoda.

 

Hyllan för sliten slang - slang som används i vissa situationer.
Hyllan för sliten slang – slang som enbart används i vissa situationer.

 

På väg ut när det är bråttom är det en fördel om dörren öppnas på rätt håll.
På väg ut när det är bråttom är det en fördel om dörren öppnas på rätt håll.

 

Jag kan säga att det nog inte spelar någon roll hur stor skylt det är. Jag tryckte.
Jag kan säga att det nog inte spelar någon roll hur stor skylt det är. Jag tryckte.

 

Obs!
Obs!

 

Klädanvisning.
Klädanvisning.

 

Ni har läst det en och anna gång förut, vikten av att inte släpa med sig farliga ämnen till en rena(are) miljö.
Ni har läst det en och annan gång förut, vikten av att inte släpa med sig farliga ämnen till en rena(are) miljö.

 

Det gäller att tanka rätt.
Det gäller att tanka rätt.

 

Och ha en bra dag!
Och ha en bra dag!

 

Ett litet utrymme. Med mycket saker.
Ett litet utrymme. Med mycket saker.

 

Nej, det är inget fel på min kamera. Men det är ofrånkomligt att en papperslapp i en tvätthall märks av tidens tand.
Nej, det är inget fel på min kamera. Men det är ofrånkomligt att en papperslapp i en tvätthall märks av tidens tand.

 

I klartext, med noggranna instruktioner.
I klartext, med noggranna instruktioner.

 

En vänlig uppmaning om flera stora saker.
En vänlig uppmaning om flera stora saker.

 

Räddningstjänst är ett törstigt arbete och utryckningsfordonen har inte bara vatten att släcka eld med.
Räddningstjänst är ett törstigt arbete och utryckningsfordonen har inte bara vatten att släcka eld med.

 

Vad straffet blir för den som inte tömmer sin flaska vet jag dock inte.
Vad straffet blir för den som inte tömmer sin flaska vet jag dock inte.

 

Tja, det mesta är väl färgat, så mycket vittvätt förekommer nog inte här.
Tja, det mesta är väl färgat, så mycket vittvätt förekommer nog inte här.

 

Det finns skyltar som även är rent informativa.
Det finns skyltar som även är rent informativa.

 

 

På återseende.

Detaljerna och helheten hos räddningstjänsten

Projekt Räddningstjänst har pågått i ungefär en månad nu och det är oerhört glädjande att det finns bloggläsare från hela landet som följer vardagen hos räddningstjänsten i Osby. Jag är supernöjd hittills, både med responsen och spridningen men också med bilderna. De har fått exakt den inriktning jag ville ha och i vissa fall har de förvånat mig.

Men hur blir bilderna till då? Ja, jo givetvis med kameror men hur bestämmer jag vad som är värt att fastna på bild?

Alla fotografer har olika bildspråk och det är svårt att egentligen se sitt eget. Jag brukar nog lägga störst fokus på detaljer och närbilder och porträttfoton och ofta kryper jag riktigt nära. Vissa av miljöerna i det här projektet är en utmaning då det kan vara rörigt och stökigt, exempelvis vid övningstillfällena, och jag kan tycka det är svårt att överblicka varifrån de bästa bilderna skulle kunna tas. Men efterhand så lär även jag mig vad som händer och vad som kan förväntas hända och var jag säkert kan befinna mig  och blir då förhoppningsvis inte nersprungen av entusiastisk räddningspersonal med fokus på att släcka en övningsbrand.

Dessutom så kan det betyda enormt mycket för en bild bara att ändra vinkel, dagen efter branden i Lönsboda (se tidigare inlägg i veckan), så låg jag på knä med huvudet nästan nere i sotet för att få den bildvinkel jag ville ha (japp, oömma kläder är da shit). Vid vissa övningar har jag helt sonika satt mig ner på marken i ett hörn och jobbat därifrån.

Jag tar också ganska många bilder utan att ens titta i sökaren, det ger förhoppningsvis er en känsla av att ni också är med. Jag pratade lite grann om det i det här inlägget.

En del av utmaningen för mig består också i att det vid övning och utryckning är många personer närvarande. Jag får se det som en utvecklingsmöjlighet för mig själv att få till bra bilder även i utzoomat läge. Det gäller oftast att vara snabb med avtryckaren även om jag har större möjlighet att positionera mig optimalt när det är övning, men det har många gånger hänt att jag blivit förbaskad för att jag missat en bild.

Jag jobbar ju i princip alltid med två kameror (och kan ha råkat inhandla en till, hoppsan) och ser till att ha inställningarna klara i förväg för att behöva justera så lite som möjligt under tiden jag plåtar. Att ta en testbild är A och O för att kolla att bländartid, slutartid och ISO ligger rätt. Är det till exempel utryckning och dagsljus sätter jag oftast ena kameran på P, alltså automatik, medan jag i övrigt nästan alltid kör helt manuella inställningar.

 

Här hänger jag. Och det börjar redan kännas som hemma.
Här hänger jag. Och det börjar redan kännas som hemma.

 

Vattnet, himlen, vinkel. Jag är ganska nöjd med denna.
Vattnet, himlen, vinkeln. Jag är ganska nöjd med denna.

 

Bilden tagen i någon form av halvliggande grodställning. Tror Henrik och Stellan gjorde sitt bästa för att inte skratta.
Bilden tagen i någon form av halvliggande grodställning. Tror Henrik och Stellan gjorde sitt bästa för att inte skratta.

 

Måste allting i bilden synas hela tiden? Nej, säger jag (inte alls partisk).
Måste allting i bilden synas hela tiden? Nej, säger jag (inte alls partisk). Rökdykaren på just den här bilden är Eero.

 

Inte så brutalt som det ser ut.
Inte så brutalt som det ser ut.

 

Så många siffror och tekniska saker.
Så många siffror och tekniska saker.

 

Utsikt inne i stationen över taket på lilla 8060.
Utsikt inne i stationen över taket på lilla 8060.

 

Det gäller att hålla vikten i hävarkorgen.
Det gäller att hålla vikten i hävarkorgen.

 

På en hylla i omklädningsrummet.
På en hylla i omklädningsrummet.

 

Har ni sett den förut? Fortfarande bästa detaljen. Den stackars hävaren (8030)n är numera omdöpt till Kroken. Mitt fel...
Har ni sett den förut? Fortfarande bästa detaljen. Den stackars hävaren (8030) är numera omdöpt till Kroken. Mitt fel…

 

Lite grodperspektiv. Och en rolig bild med insatsledaren Janne i förgrunden som bas över övningen med räddningsinsats i flerfamiljshus.
Lite grodperspektiv. Och en rolig bild med insatsledaren Janne i förgrunden som bas över övningen med räddningsinsats i flerfamiljshus.

 

Som sagt, jag letar efter detaljerna. Här är det Mattias som som får hjälmlampan justerad.
Som sagt, jag letar efter detaljerna. Här är det Mattias som får hjälmlampan justerad.

 

Min typ av bilder, det jag gör bäst: närbilder. Tack vare numret på hjälmen vet jag att detta är Henrik, annars hade jag inte haft en aning.
Min typ av bilder, det jag gör bäst: närbilder. Tack vare numret på hjälmen vet jag att detta är Henrik, annars hade jag inte haft en aning.

 

Den fejkade bilolyckan i en tidigare övning krävde släckarförsedd rökdykare. Bilden visar på att man inte alls behöver ha med detaljer som ansikten och hela fordon.
Den fejkade bilolyckan i en tidigare övning krävde släckarförsedd rökdykare. Bilden visar på att man inte alls behöver ha med detaljer som ansikten och hela fordon.

 

Kommer ni ihåg övningen med dimspikar? Den hemmabyggda väggen, eller om det nu var ett tak, brann inuti och brandmännen släckte med hjälp av de där dimspikarna. Och vattnet måste ju då ta vägen någonstans.
Kommer ni ihåg övningen med dimspikar? Den hemmabyggda väggen, eller om det nu var ett tak, brann inuti och brandmännen släckte med hjälp av de där dimspikarna. Och vattnet måste ju då ta vägen någonstans.

 

En brabdbil genomn en brandbil genom en brandbil (för ordningens skull längst bort 8030 sedan 8040 och närmast kameran 8010.
En brandbil genom en brandbil genom en brandbil (för ordningens skull längst bort 8030 sedan 8040 och närmast kameran 8010.

 

Byxor och skor ska helst bara kunna hoppas i.
Byxor och skor ska helst bara kunna hoppas i.

 

En av innerväggarna i brandstationens höga torn.
En av innerväggarna i brandstationens höga torn.

 

Fast utsikten från tornet är ju helt okej.
Fast utsikten från tornet är ju helt okej, särskilt en solig dag.

 

Vad händer nu framöver då?

Nästa vecka är planen att hänga i Osby hos insatsledaren och brandingenjören och när Lönsboda har övning kommer de att behöva dras med mig (härmed är de i alla fall förvarnade). Dessutom kan jag redan nu avslöja att jag blivit inbjuden till en annan skånsk räddningstjänst för att fotografera deras övningar. En rolig utmaning som jag definitivt ser fram emot, men detaljer får ni inte förrän i mitten av nästa månad, lite hemlighetsfull har jag ändå rätt att vara.

På återseende.

 

 

Utryckning samt snabbkurs i brandsäkerhet

I dag får ni en kortfattad och förhoppningsvis tydlig information om brandsäkerhet i hemmet. Både Ulf och Janne har kloka ord att dela med sig av och det märks tydligt på båda två att det finns en vilja att föra ut informationen men även ett visst mått av frustration i vetskapen om att brandskyddet och säkerhetstänket i många hem brister.

Om ni kommer ihåg så var jag och Ulf och besökte en bostad där det brunnit i husets elrum (se inlägg här). Skadorna var ganska omfattande men lyckligtvis begränsade genom den snabba insats som räddningstjänsten gjorde. Vi pratade sedan om risker för brand i bostad, Ulf visade bilder på tidigare bränder i hus och han sa något som fastnade hos mig:

-När det gäller diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare så bör dessa användas när det finns personer hemma och som befinner sig i vaket tillstånd.

De orden bär jag med mig. Visserligen lämnar jag själv aldrig diskmaskinen igång och går hemifrån men min fundering har ju mest varit med anledning av eventuell vattenskada, inte brand, men denna typ av maskiner blir ju faktiskt varma.

Och handen på hjärtat, är det inte väldigt bekvämt att sätta igång tvätt och disk innan läggdags så att de blir klara över natten?

Det beslutet kan göra att du aldrig vaknar upp igen.

Jag fiskade även hos Janne efter bra och konkreta tips på brandsäkerhet. Han menar att det är livsviktigt att folk skaffar sig ett skäligt brandskydd och han trycker hårt på detta. Det vill säga: så många brandvarnare som behövs (klicka här för mer information), en sexkilos brandsläckare och en brandfilt, synliga och tillgängliga. Och se till att ha kunskap om hur filt och släckare faktiskt används.

Bor du i lägenhet? Om du upptäcker att trappuppgången är rökfylld, stäng dörren, larma 112 och stanna då i din lägenhet. Ni har säkert hört det förut, det är oftast röken som dödar, inte elden. Räddningstjänsten har specialfordon och övrig utrustning till sin hjälp för att få ut dig, även om du inte befinner dig på markplan – Osbys hävare (8030) har ju så att säga inte en hävarkorg och en rosa krok bara för syns skull och en lägenhet ska vara konstruerad för att stå emot brand i mellan 30 och 60 minuter.

Och förbered din familj innan den dag något kanske (förhoppningsvis aldrig) händer. Bestäm med både vuxna och barn om exakt återsamlingspunkt utanför huset eller lägenheten, till exempel vid äppelträdet/brevlådan/lyktstolpen.

 

I eftermiddags blev det allvar i Hästveda. En torrkokning, en av de absolut vanligaste orsakerna till brand i bostad, ledde till utryckning för Hästvedastyrkan och räddningsledaren Jan Persson.
I eftermiddags blev det allvar i Hästveda. En torrkokning, en av de absolut vanligaste orsakerna till brand i bostad, ledde till utryckning för Hästvedastyrkan och insatsledaren Jan Persson.

 

Kom ihåg vad han säger: tvätt-/diskmaskiner och torktumlare ska användas när du är hemma och vaken.
Kom ihåg vad Ulf R Nilsson säger: tvätt-/diskmaskiner och torktumlare bör användas när du är hemma och vaken.

 

Personerna i den här bostaden kände röklukt och räddningstjänsten larmades. Tack vare den snabba insatsen av Osbys räddningstjänst kunde skadorna begränsas till stor del.
Personerna i den här bostaden kände röklukt och räddningstjänsten larmades. Tack vare den snabba insatsen av Osbys räddningstjänst kunde skadorna till stor del begränsas.

 

De kommer om det behövs men allra bäst är det givetvis om brandbilarna aldrig behövs larmas ut överhuvudtaget.
De kommer om det behövs men allra bäst är det givetvis om brandbilar och brandmän aldrig behöver larmas ut överhuvudtaget.

 

De har stegar för att kunna undsätta dig om behovet uppstår...
Är trappuppgången rökfylld, stanna kvar inne i din lägenhet med dörren stängd, brandmännen har stegar för att kunna undsätta dig om behovet uppstår…

 

Och de har 8030, hävaren som når högt upp.
Och de har 8030, hävaren som når högt upp.

 

"Tänk inte att det inte kan hända dig". säger Janne med eftertryck.
”Tänk inte att det inte kan hända dig”. säger Janne med eftertryck.

 

Förhoppningsvis slipper du träffa brandmännen i en allvarlig situation. Det går kanske inte alltid att undvika men gör vad du kan för att skydda dig – det är trots allt ditt liv det gäller.

 

På återseende.

 

 

 

×