Äntligen kan jag avslöja…

…vad jag egentligen gjorde förra månaden när jag tillbringade en halvdag med Räddningstjänsten i Hässleholm. Och jag är lite taggad – både eftersom det var en riktigt givande och intressant övning att vara med på och för att jag är så sablans nöjd med många av bilderna.

Innan ni läser vidare i detta inlägg så klicka gärna här för att få en presentation av gänget som var involverade i övningen.

Jag var ju mer förberedd på dagens äventyr än vad Grupp 4, som var tämligen ovetande om vilka prövningar de skulle utsättas för, var. Detta eftersom jag fått kännedom om vilka övningsledarna var – så jag fjäskade in mig lite för att få reda på en del av den hemliga infon. Bloggen vill vara förberedd, särskilt vad gäller viktiga saker som hur mycket kläder Bloggen behöver ha på sig för att inte frysa sönder.

Det var kallt så jag körde med skidstrumpor, varma kängor, mössa neddragen över öronen, termojacka och termobyxor – jag såg verkligen ut som en otymplig michelingubbe.

 

Jag är extremt väl påpälsad. Den allt annat än glada minen beror på två saker: a) insatsledaren har stulit en av mina kameror och b) använder den för att ta bild på mig.
Jag är extremt väl påpälsad. Den allt annat än glada minen beror på två saker: a) insatsledaren har stulit en av mina kameror , b) insatsledaren använder sagda kamera för att ta bild på mig.

 

Det var dock inte bara den övande styrkan som blev överraskad under dagen. Övningsledarna Daniel och Christian hade inte riktigt räknat med att Filesjön, dagens övningsplats, skulle vara totalfrusen. Livräddning är ju livräddning, oavsett under vilka omständigheter, men att behöva hugga upp is för att kunna välta ner dagens markörer i det iskalla vattnet ingick inte riktigt i den ursprungliga planeringen. Och varför en handfull ungdomar överhuvudtaget skulle vara ute och paddla kanot under rådande väderförhållanden är ju också högst osäkert.

Markörerna ifråga kom från räddningsgymnasiet och jag är full av beundran över dessa ungdomar som alltså låg i det isiga vattnet tills räddningen anlände. Det hade troligen tagit mig en vecka i bastu för att kunna bli varm igen om jag utsatt mig själv för något liknande. Ett av de tillfällen när jag är glad över att ha en uppgift som hindrar mig från att behöva slingra mig undan att ta del i knasiga övningar som exempelvis den här.

Det blir ett inlägg till om övningen – i vanlig ordning har jag givetvis alltför många bilder som jag skrytsamt vill visa upp.

När larmet kallas ut står en spänd (fast det försöker de att inte låtsas om) grupp brandmän i vagnhallen. Informationen på den blå skärmen resulterar i ett snabbt möte vid kartan för att konstatera var sjön det gäller faktiskt ligger och hur man tar sig ner till vattnet med brandbil.

 

Larmet ropas ut.
Larmet ropas ut.

 

Karta med koordinater visar var ungdomarna i fråga befinner sig.
Karta med koordinater visar var ungdomarna i fråga befinner sig.

 

_dsc4201

 

_dsc4211
Andrasläckbilen 2020 tjänstgör i dag som övningsbil.

 

_dsc4205
Jonatan kopplar på båten (som senare inte användes eftersom sjön var, ehum, lite frusen).

 

Per är ju insatsledare och kör därmed 2080 och jag tar rygg på honom. Vi är i vanlig ordning först ut medan styrkan kör släckbilen 2020.  Filesjön, som vi ska till, ligger i närheten av Hovdala och enligt kartan verkar det knepigt att ta sig fram med fordon till sjön. Per stannar plötsligt till och hoppar ur bilen när vi kör längs med sjön för att med kikare försöka skaffa sig mer kännedom om terrängen.

 

_dsc4214
Ut ur bilen…

 

_dsc4220
…och fram med kikaren.

 

För att få bra bilder (givetvis) så kliver jag också ur och är så nära att klumpedunsigt totalhalka omkull på den isiga grusvägen att Bambi på hal is framstår som en graciös konståkningsprinsessa i jämförelse. Tack och lov var det ingen som såg detta. Och jag tänker inte erkänna något.

Efter några försök, och med mycket resonerande med Christian (som låtsades vara SOS-operatör), så hittar vi fram och Per galopperar iväg över den snötäckta lilla åkern som leder ner till kanten på Filesjön. Jag tar det lugnt, med min näraomkullfallning nyss i åtanke, och konstaterar att jag inte behöver springa någonstans när det finns teleobjektiv.

 

_dsc4231
Fullt fart ner mot vattnet där hysteriska röster hörs ropa på hjälp.

 

dsc_7978
Strax anländer släckbilen med styrkan, här Mattias och Johan som är klädda för att kunna vistas i vattnet.

 

_dsc4267
Det är mycket utrustning…

 

dsc_8046

 

dsc_8038

 

dsc_7988
Från land kan vi se de nödställda ungdomarna som har fallit i vattnet.

 

dsc_8003

 

_dsc4273
På land kämpar Roger och Jonatan med att hjälpa Mattias och Johan att ta sig tillbaka.

 

_dsc4285
Ibland trasslar det till sig.

 

dsc_8048
Lasse agerade styrkeledare under räddningsinsatsen.

 

_dsc4283

 

dsc_8055
Lite småhalkigt.

 

dsc_8143
Vackra ismönster hade bildats när sjön frös till.

 

dsc_8098
Ledningsplatsen med insatsledare, styrkeledare och whiteboardtavla.

 

dsc_8284
Övningsledarna Christian och…

 

_dsc4241
…Daniel ägnade sig åt övningsledande saker.

 

_dsc4245
Den första av de ungdomar som fallit i vattnet (isvaken) är i säkerhet.

 

_dsc4246

 

_dsc4248

 

dsc_8275

 

dsc_8185
Innan sjön frös ordentligt så raskade någon (räven?) över isen.

 

_dsc4308

 

dsc_8125

 

dsc_8069
Och snart är även nästa kanotist bärgad.

 

dsc_8110
Kanske min absoluta favoritbild: Johan har nästan nått land med en av ungdomarna som har legat i vattnet. Nu VET jag ju att det bara är en övning, men det finns en verklighetskänsla av omsorg i bilden.

 

Ni får inte ser mer idag men nästa gång ska ni få se resten av räddningsinsatsen. Den delen innehåller även momentet Brandman Under Isen.

På återseende.

Ett dygn hos räddningstjänsten

Bilen berättar att det är 12 minusgrader när jag parkerar utanför brandstationen i Hässleholm på lördagsmorgonen. Jag har så mycket kläder på mig att en Michelingubbe framstår som graciös i jämförelse. Ett dygn hos räddningstjänsten i Hässleholm, ihop med Grupp 4, väntar och jag både ser fram emot upplevelsen och är givetvis lite smånervös. – det är sådan jag är. Jag har träffat Per Friis, skiftets insatsledare, tidigare under planeringsstadiet men i övrigt är det endast obekanta ansikten.

Om ni kommer ihåg så är det ju inte första gången som jag avviker från Osby och hälsar på hos en annan räddningstjänst: i november hittade ni ju mig i Höganäs som bjöd in till storövning – inlägg här, här och här. Och nu är det alltså dags att ni får se vad som händer i Hässleholm under ett skift. Ni ska få träffa Per, Lasse, Jonatan, Roger, Johan T, Hussein och Johan E, de två sistnämnda är deltidsbrandmän och var med på förmiddagen, medan de övriga fick dras med mig ett helt dygn.

 

På utflykt från min "hemstation", dags för ett dygn i Hässleholm.
På utflykt från min ”hemstation”, dags för ett dygn i Hässleholm.

 

Det blir ett mastodontinlägg, jag förvarnar er redan nu. Och jag har förhoppningen att ni återigen ska känna det som om ni var med, det blir blandad kompott: mat, fysträning, taksäkringsövning, rundtur på stationen och utryckning.

Är ni redo?

Efter en snabb kopp kaffe (vissa saker kan man bara inte tulla på) bar det iväg ut till en gammal lada längs med riksväg 23 där övning pågick. Uppdraget var att borra hål för att kunna sätta ner dimspikar (läs mer om just dimspikar i det här inlägget), och för att på så sätt effektivt kunna släcka den påhittade branden. Uppe i hävarkorgen ser ni Johan E (nr 53) och Hussein (nr 66) och det är Jonatan, med nummer 28 på hjälmen, som är övningsledare under det här momentet. Vi övriga stod och stampade på marken och försökte hålla värmen.

 

Hävaren är parkerad på en sida av byggnaden och"släckinsatsen" sa genomföras på taket på motsatt sida.
Hävaren är parkerad på en sida av byggnaden och”släckinsatsen” ska genomföras på taket på motsatt sida.

 

För att ge er lite perspektiv på hur högt uppe Johan E och Hussein är...
För att ge er lite perspektiv på hur högt uppe Johan E och Hussein är…

 

Övningsledaren Jonatan.
Övningsledaren Jonatan.

 

De är högt uppe.
De är högt uppe.

 

Utomhus i 12 minus - inte direkt min favoritsysselsättning.
Utomhus i 12 minus – inte direkt min favoritsysselsättning.

 

Johan E sliter hårt för att ta sig tillbaka till korgen efter att ha borrat hål i taket.
Johan E sliter hårt för att ta sig tillbaka till korgen efter att ha borrat hål i taket.

 

Från vänster: Per, Lasse och Johan T.
Från vänster: Per, Lasse och Johan T.

 

Vi som var"publik" försökte hålla värmen så gott det gick.
Vi som var”publik” försökte hålla värmen så gott det gick.

 

Johan hjälper till med linorna för att hjälpa kollegan Hussein upp.
Det där taket är ganska halt…

 

Det där taket är ganska halt.
Johan E hjälper till med linorna för att hjälpa kollegan Hussein upp.

 

Jonatan har koll så att Johan E och Hussein kommer ner ordentligt och säkert.
Jonatan har koll så att Johan E och Hussein kommer ner ordentligt och säkert.

 

Snart nere igen.
Snart markkontakt igen.

 

Och då är 2030 ihopfälld igen.
Och då är 2030 ihopfälld igen.

 

Hävaren står stadigt med hjulen i luften...
Hävaren står stadigt med hjulen i luften…

 

Och då beger vi oss mot stationen och kaffet och värmen.
Och då beger vi oss mot stationen och kaffet och värmen.

 

När vi kommer tillbaka får jag den guidade rundvandringen på brandstationen och jag tror att jag nog sett alla rum, skrymslen och vrår. Ni har ju läst om det här med Friska Brandmän förut i bloggen, hur använd utrustning ska tas om hand på ett speciellt sätt för att minska risken att brandmännen utsätts för cancerogena ämnen, så jag passar på att fråga Per om hur det arbetet går till praktiskt i Hässleholm och han visar de speciella rum där nedsmutsade larmställ och annan utrustning rengörs och återställs utan att utsätta någon för risker med farliga partiklar.

 

DSC_7193
Ni har sett det förut – jag hittar någon att förfölja och sedan skuggar jag den personen nitiskt, här är det alltså Per som har mig i hasorna.

 

DSC_7245
Tyst i vagnhallen – brandbilarna har intagit viloläge.

 

DSC_7195
På en brandstationen finns det, kanske inte helt otippat, brandsläckare i ansenlig mängd.

 

DSC_7190
I övningscontainern döljer sig ett kök som går att elda i.

 

DSC_7197
I Hässleholm tvättas inte slang för hand utan den här maskinen löser uppgiften.

 

DSC_7198
Innanför den här porten sker sanering av kontaminerad utrustning.

 

DSC_7199
Per berättar hur använd släckutrustning tas in genom en speciell ingång för att undvika att dra in farliga ämnen i andra delar av brandstationen.

 

DSC_7201
Diskmaskin modell gigantisk.

 

DSC_7271
Lunchrum till vänster och sedan sovrum utplacerade längs med korridoren.

 

DSC_7211
Skånsk geografilektion ingick.

 

Via högtalarsystemet får vi höra att maten är klar och traskar upp till lunchrummet. Jag berättar lite om om Projekt Räddningstjänst för gänget och tack och lov är det ingen som ser direkt tveksam ut. Roger tar sedan hand om mig en stund och vi kikar bland annat på räddningstjänstens helt nya släckbil.

 

Dags för lite utfodring.
Dags för lite utfodring.

 

Kaffet är viktigt.
Kaffet är viktigt.

 

Morgonens övning gås igenom vid matbordet.
Morgonens övning gås igenom efteråt vid matbordet.

 

Johan E till vänster berättar hur han upplevde det att halka omkring på ett tak.
Johan E till vänster berättar hur han upplevde det att halka omkring på ett tak.

 

Det är ett sammansvetsat gäng och det blir många skratt.
Det är ett sammansvetsat gäng och det blir många skratt, Lasse (t.v) och Jonatan.

 

DSC_7212
Räddningstjänsten i Hässleholm har en sprillans ny släckbil (2010) och Roger berättar om alla funktioner och finesser.

 

DSC_7216
Den nya brandbilen har ett nytt släcksystem som jag tidigare bara hört talas om men aldrig sett: skärsläckare.

 

Heltidsbrandmännen har förmånen att ha fysträning på arbetstid och söndagens pass var nog det i särklass längsta (mätt från starttid till sluttid i alla fall), då det först gick ett larm (dock åkte jag inte med ut) och precis när träningen återupptagits kom ett larm om en trafikolycka på riksväg 21. Per och jag åkte först i befälsbilen 2080 och kunde på plats snabbt konstatera att det trots allt verkade ha gått bra med bilföraren men att bilen var i sämre skick.

 

Gårdagens fysträning blev uppdelad i tre delar då det kom två larm ganska tätt efter varandra.
Gårdagens fysträning blev uppdelad i tre delar då det kom två larm ganska tätt efter varandra.

 

Lasse tröttade ut löpbandet med stor entusiasm.
Lasse tröttade ut löpbandet med stor entusiasm.

 

Jonatan kör bänkpress...
Jonatan kör bänkpress…

 

...och coachar sedan kollegan Johan T när det är dennes tur.
…och coachar sedan kollegan Johan T när det är dennes tur.

 

Larmet har gått och det är snabb påklädning som gäller.
Larmet har gått och det är snabb påklädning som gäller.

 

DSC_7283
Jag hade mina ytterkläder på egen krok och blev klar först, annars hade jag inte kunnat ta denna bild.

 

2080, med Per och mig, kör först.
2080, med Per, mig och kamerorna, kör först.

 

Vi är plats och blåljusen signalerar på långt håll till andra trafikanter om att något har inträffat.
Vi är framme och blåljusen signalerar på långt håll till andra trafikanter om att något har inträffat.

 

2010 är på plats.
2010 är på plats.

 

Bilisten körde in i mitträcket på väg 21 innan färden tog slut i mitträcket.
Bilisten körde in i mitträcket på väg 21 innan färden tog slut i sidoräcket.

 

Brandmännen undersöker om bilen eventuellt är körduglig, men den visar sig vara ett fall för bärgare.
Brandmännen undersöker om bilen eventuellt är körduglig, men den visar sig vara ett fall för bärgare.

 

DSC_7318

 

DSC_7322

 

DSC_7314
Det är rejält halt på platsen.

 

Polisen kommer på plats och räddningstjänsten kan därmed lämna platsen.
Polisen kommer på plats och räddningstjänsten kan därmed lämna.

 

Vägen är tvåfilig just där olyckan har hänt. Bilden visar ganska väl vilken arbetsmiljö räddningspersonal befinner sig i på en trafikolycka.
Vägen är tvåfilig just där olyckan har hänt. Bilden visar ganska väl vilken arbetsmiljö räddningspersonal befinner sig i på en trafikolycka, hur utsatta de är. Jag, väl synlig i Osbys reflexväst, håller mig hela tiden vid sidoräcket – bilarna passerar väldigt nära räddningsfordonen.

 

Om det står ett par skor mitt i vägen i vagnhallen så är det ett ganska säkert tecken på att det har gått ett larm någonstans.
Om det står ett par skor mitt i vägen i vagnhallen så är det ett ganska säkert tecken på att det har gått ett larm någonstans.

 

Styrkan parkerar åter på stationen efter utryckningen i vinterkylan.
Styrkan parkerar åter på stationen efter utryckningen i vinterkylan.

 

DSC_7361
Då blir det ombyte till träningskläder igen alltså.

 

Tillbaka igen och dags att återuppta träningen i gymmet.
Tillbaka igen och Per går tillbaka ner till gymmet i källaren.

 

Klockan hinner bli mycket innan det är dags för middag, men vid niotiden på kvällen lyckas vi äntligen äta, det är lite låga blodsockernivåer vid det laget och de första tuggorna slinker snabbt ner och alla är överens om att det vore bra om det inte går något larm just nu.

Det gör det inte och efter lite TV-häng i otroligt sköna fåtöljer blir det dags att gå och lägga sig. Jag har fått ett eget rum tilldelat mig och känner, när jag bäddat ner mig, hur kroppen vägrar att slappna av. Kamerautrustningen är ordnad så att jag bara kan galoppera förbi och ta den med mig i farten och jag har koll på var tjocktröjan finns. Det är många tankar som fajtas i mitt trötta huvud: kommer jag att vakna om larmet går (en av brandmännen har berättat att det faktiskt har hänt att han inte vaknat) och kommer jag att veta var jag befinner mig eller blir det total förvirring?

Men natten är lugn, jag sover inte lika gott som hemma – det måste jag ju medge – nerverna är väl inte på helspänn direkt men åtminstone i beredskapsläge. Vid sjutiden på morgonen är det liv och rörelse igen och en timme senare dyker nästa gäng upp för att avlösa Grupp 4.

 

Här hade jag nog faktiskt kunnat somna in för natten.
Här hade jag nog faktiskt kunnat somna in för natten.

 

Mitt rum med utsikt mot stationens innergård och järnvägen.
Mitt rum med utsikt mot stationens innergård och järnvägen.

 

Men godnatt då då.
Men godnatt då då.

 

Det har blivit morgon och kaffet är klart.
Det har blivit morgon och kaffet är klart, det är lite tröttare miner än under gårdagen.

 

Jag säger hejdå till rummet som har varit mitt eget krypin under dygnet.
Jag säger hejdå till rummet som har varit mitt eget krypin under dygnet.

 

Jag tackar för mig och kör hem, efter att ha lovat (hotat) med att eventuellt komma tillbaka vid något tillfälle, och jag är några erfarenheter rikare.

Bilens talar om att det är 13 minus och jag håller mig i princip inomhus resten av dagen.

På återseende.