Olycka med grisbil – avslutningen

Har ni hängt med den här veckan så vet ni vad det här inlägget kommer att handla om. De tidigare blogginläggen hittar ni om ni klickar här och här.

OBS! Återigen vill jag varna för att det förekommer en bild på en död, visserligen övertäckt, gris bland bilderna nedan.

Efter en snabb lunchpaus ska alltså nästa steg genomföras: losskoppling av det upprätta släpet för att sedan kunna vända själva lastbilen på rätt köl igen och därefter kunna ta hand om de grisar som fortfarande befinner sig där inne. Insatsledaren Per gör tillsammans med brandmän och bärgare en riskbedömning för att se hur de säkrast ska kunna gå tillväga för att sära på dragbil och släp: det finns stor oro för spänning i draget och vad som kan hända vid losskopplingen – många tekniska detaljer som jag verkligen inte har den minsta koll på.

 

DSC_1338

 

DSC_1189

 

Men till slut är släpet loss och efter att det dragits tillrätta av hjullastaren så transporteras det, med sin last av 165 grisar, bort. De två stora kranbilar som anlänt kan därmed ta itu med den viktiga uppgiften att lyfta upp lastbilen och bit för bit rätas denna upp och sätts mjukt ner på vägbanan.

 

DSC_1205

 

DSC_1213

 

DSC_1232

 

DSC_1240

 

DSC_1256

 

DSC_1258

 

DSC_1261

 

DSC_1277

 

DSC_1294

 

DSC_1208

 

Veterinärerna är direkt framme för att försöka se hur grisarna på de återstående två planen kan tänkas må. Brandmännen lyckas snart få upp bakre lämmen och en ny lastbil backas till för att de överlevande djuren ska kunna promenera rakt över till denna. Planen funkar över förväntan, alla grisar är tyvärr inte vid liv och två får avlivas, men resterande djur traskar lugnt över de båda ramperna och in i den andra lastbilen.

 

DSC_1350

 

DSC_1296

 

DSC_1308

 

DSC_1304

 

 

DSC_1309

 

DSC_1291

 

DSC_1369

 

DSC_1346

 

DSC_1173

 

Vi var alltså ute i ungefär sju timmar. Jag, som egentligen mest bara glider omkring med min kamera, var mer än hyfsat trött i benen efteråt och även brandmännen såg lite lätt avslagna ut. En lätt lukt av gris vilade över kläder och utrustning – en lukt som sedan bosatte sig i näsan ett par timmar framöver.

Under återstoden av passet diskuteras insatsen flitigt, det är oerhört tydligt att den här sortens larm inte är någon form av vardagsmat och att grisbilar inte är något man tar isär särskilt ofta. Det är ju även det faktum att olyckan med grisbilen inte var den enda insats som pågick just då. När arbetet pågick för fullt med att få ut grisar så välte otroligt nog en annan lastbil på riksväg 23, lastad med frysta kycklingar, dit bland annat deltidsstyrkan från Sösdala fick köra. De fick sedan stanna kvar och så att säga passa i Hässleholm och hann även med två automatiska brandlarm under den tid som Grupp 4 var upptagna i rondellen vid trafikplats Vankiva.

Efteråt sammanfattar insatsledaren Per den ovanliga insatsen:

Utifrån en ovanlig och komplicerad situation är jag oerhört nöjd med vad vi åstadkom och tycker att grabbarna gjorde ett fantastiskt arbete med ett lugnt och metodiskt arbete. Tror att vi lyckades rädda de flesta djur som fortfarande var oskadda efter vår framkomst. Är även mycket nöjd med samverkan som skedde med övriga parter på olycksplatsen bland andra så vill jag speciellt nämna Poliserna som var på plats, som jag tycker skötte sig utmärkt.

 

Dygnet var dock inte slut i och med att bilarna rullade in på stationen igen. Men mer om det nästa gång.

På återseende.