Arme Amàr

kirkukTänk, så mycket det kan hända på 126 pocketboksidor! 3 år av unge Amàrs liv i Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad hinner förflyta. Han är 18 i romanens början och 21 på sidan 126. Man får glimtar ur familjelivet i Västerås med en dominant kurdisk Far som Amàr beskriver som en pessimistisk narcissist, alkoholiserad och aggressiv och en svensk (?) mamma som till slut får nog. Och drar.  Jag blev väldigt förvånad och också besviken på Amàr när han tycker att mamma svikit honom. Han är fjorton år och borde kunna förstå bättre. Visst är det orättvist att han mer eller mindre tar parti för fadern som han hyser en besvärlig hatkärlek till?

När Far tar alla barnen med (yngsta dottern är två år och hon åker med men nya hustrun, som  är gravid och snart ska föda  får stanna hemma) och åker till Kurdistan och Amàr möter den stora släkten känner han att han är svensk. Visserligen är han född i Irak, men hela sin uppväxt har han i Sverige. Han uppskattar gemenskapen, gästfriheten och respekten i den kurdiska familjen. Det saknar han i Sverige. Men hans drömmar passar inte in och inte hans behov av frihet och självbestämmande heller. Kulturkrock, alltså. Fadern älskar familjen/släkten och gör allt för den. Och han försörjer stora delar av den. Har någon förstått hur? Det är förfärligt att läsa hur Far med hjälp av hela stora släkten sakta men säkert bryter ner stackars Amàr och tvingar på honom ett äktenskap med kusin Amina som han absolut inte vill veta av.   Far och släkten tycker att de tänker på Amàrs och släktens bästa. De offrar Amàr och säljer honom som en vara och påtvingar honom ansvaret för en annan människas liv och försörjning. Övergrepp, tycker jag. Våldtäkt , säger Amàr. Kulturkrock igen. Tala om tvångsäktenskap! Amàr vill bara hem. Kanske finns det något sätt att komma undan när han väl kommer till Sverige? Men icke. Amàr tappar livslusten när han inser vidden av det hela. Far beordrar och sonen lyder.

Elva år senare skriver Arkan Asaad Stjärnlösa nätter. Språket är levande med inslag av talspråk. Humor har  han också. Ibland är det lite svårt att hänga med i svängarna. Plötsligt finns där en liten tvåårig Indra. Ett långt stycke senare avslöjas det i en bisats att det finns en ny, gravid hustru. Vad säger man om kvinnosynen i den här romanen? Amàrs försök till lite jämställdhet avvisas framför allt av kvinnorna själva. Männen har en självklar rätt att vara män, läsa tidningen, prata, röka  och odla feta mustascher. I rättvisans namn måste sägas att de ofta försörjer inte bara den egna närmaste familjen utan även ger ett handtag åt övriga behövande i släkten.

Jag kan tycka att Amàr sitter i en besvärlig mellanställning. Han är svensk. Far kommer aldrig att bli svensk. Han är och förblir kurd. Amàr kläms mellan två kulturer. Ska krafterna räcka för en frigörelse? Det får vi snart nog veta.

Nu är jag väldigt spänd på vad ni andra tycker så här långt. Har någon av er läst något liknande? Kan ni hjälpa mig  att räta mina frågetecknen?

 

  • pernilla bruno

    Detta tror jag kommer bli en spännande bok. Det händer som sagt väldigt mycket på de här sidorna och man får en inblick i att vara svensk kurd och får mannen version av detta tvångsgifte, vilket jag tycker är jättebra. Skall verkligen bli spännande att följa fortsättningen.

    • Evy Callmer

      ja, Pernilla, och man får ju en uppfattning om hur det är att vara svensk kurd i Kurdistan!
      och jag tror säkert att det förkommer fler tvångsgiften av unga pojkar än man kanske tror.
      mammorna är minsann ganska konservativa också vad det gäller synen på de ungas liv och giftermål

  • pernilla bruno

    Absolut, och det är så svårt att sätta sig in i hans situation. Man tycker att deras levnads sätt är helt konstiga och helt emot hur man är uppvuxen som svensk. Får se hur forsättningen blir.

  • Birgitta Gustafsson

    Intressant att vi uppfattar boken delvis olika! Jag håller med om att det är intressant att få inblick i mannens version av tvångsgifte! Men jag har så svårt att få sympati för Amár, jag tycker han är bortskämd, upprorisk och allmänt oförskämd. Kanske lite av Fars pessimistiska narcissist även i honom? Men visst är han klämd mellan två kulturer (fast jag uppfattar det som att även mamman är kurd?) och framför allt tycker jag att han är sviken av vuxenvärlden. Kanske är det därför han inte riktigt vill bli vuxen? Han vill ligga i sängen och dagdrömma istället för att söka jobb och ta ansvar när han kommer hem från USA. Som förälder till ”unga vuxna” förstår jag hans Fars frustration (men jag menar inte att han ska behöva gifta sig för att visa sig vuxen!).
    Amár sviks som barn t.ex. genom att han blir slagen (av båda föräldrarna, som jag uppfattar det) och jag tycker nog att även hans mamma sviker genom sin frånvaro. Jag är inte säker på att han egentligen tar parti för sin Far, men det är han som finns kvar när mamma försvinner, han har inget val. Varför gör mamma inte mer, hon verkar samtidigt ha en styrka, så jag tror inte att det bara beror på rädsla?
    Jag vill också lyfta Aminas roll och hur hon behandlas av Amár. Jag tycker inte han har så mycket av jämställdhet i sin syn på henne?
    Jag vill gärna höra hur ni andra uppfattar Amár. Får ni sympati för honom?

    • Evy Callmer

      jag håller med dig, Birgitta, om att man skulle velat få veta mer om mamman, varför hon försvann och aldrig hörde av sig. men hon blev ju slagen sönder och samman och det kan ju inte ha varit så roligt i längden. samtidigt är det ju henne Amàr skulle vilja vända sig till när han är som mest förtvivlad. och en gång säger han att mamman är den enda som rår på pappan. nej, Amàr tänker inte tanken jämställdhet i samband med mamman. det är först i Kurdistan som han framstår som företrädare för jämlikhetstanken när han nästan diskar, eller bär en kopp från bordet. jag tycker att moderns nationalitet är osäker. hade en kurdisk kvinna lämnat familjen?
      Amàr är inte särskilt trevlig, men det är inte den äldre systern heller. ganska ohyfsade är vad de är!

  • Mia Dimblad

    intressant. jag ska återkomma med kommentarer. vill bara berätta att nu finns det 2 pocketex för utlån på bibblan för er som inte hunnit skaffa boken på annat sätt. På Hässleholms bibliotek menar jag.

    • Evy Callmer

      återkom gärna med ett inlägg, Mia!

      • pernilla bruno

        Det var ett intressant inlägg. Jag får verkligen en uppfattning om att han amar inte vill bli vuxen, mycket på grund av att han blir så pressad av hela sin släkt och familj. Han vill ju leva livet och lära sig mycket innan han blir vuxen. Men som kurd verkar det inte funka så, och jag tror att det blir svårt att ta sig till det om man är uppvuxen i sverige även om man är kurd, det hade nog varit lättare att acceptera om man är uppvuxen i den kulturen. Men å andra sidan tycker jag detär hemskt att man blir bortgift med en släkting. Tänk om det hade funnits överallt, det hade ju varit inavel på hög nivå. Tycker att skall man gifta sig så skall man göra det av kärlek och inte för att säkra familjens heder.

        • Evy Callmer

          men det verkar ju som om kusingifte är något väldigt positivt i Kurdistan. då vet man att det blir bra eftersom man är av samma släkt. det är ju inte precis den uppfattningen vi har här. det är mycket svårt att förstå att Far och övrig släkt till varje pris vill tvinga den ovillige Amàr att gifta sig. ingen empati där inte!

  • Birgitta Gustafsson

    Mamman, ja. Senaste gången som Amar var i Kurdistan tidigare var med sin mamma, det var väl därför jag tänkte att även hon hade sina rötter där, annars hade kanske inte åkt dit själva? Dessutom verkar ju mamman vara en hejare på att laga kurdisk mat. Samtidigt håller jag med om att det förvånar att hon lämnar familjen – vilket ju faktiskt tyder på att hon är ganska stark. Jag skulle vilja veta mer om varför/hur mamman lämnar, mamman är ett intressant frågetecken.

    Men hur tänker ni kring det här att boken lika mycket handlar om att inte vilja bli vuxen, som att slitas mellan två världar? Håller ni med? Eller är det kanske det som är att slitas mellan två världar: i Kudistan blir man vuxen vid tjugo och tar på olika sätt vuxenansvar, i Sverige skjuter vi den tiden framför oss så länge som möjligt, det är inte något positivt att ”samla vuxenpoäng”, snarare något fult och tråkigt. Vi ska fortsätta vara ”unga” så länge som möjligt, helst upp i pensionärsåldern! Har vi en vuxenvärld som sviker de unga? Eller är det den kurdiska livsstilen som sviker de unga? Jag tycker inte att svaret är självklart.

    • Evy Callmer

      vem vill bli vuxen genom tvångsgifte? Amàr hade nog tänkt sig att han skulle umgås med sina svenska lekkamrater i flera år till utan ansvar och plikter.
      men den kurdiska modellen med att tvingas in i ett givet mönster och inte avvika från mängden och fläcka familjens heder måste kännas förskräcklig för de flesta ungdomarna. ungdomar i Sverige som har svårt att hitta arbete och bostad har ju också svårt att bli vuxna.
      Amàrs mamma hade varit värd ett eget kapitel.

  • mia dimblad

    dt är många tankar när man läser denna boken. Jag har svårt att läsa den som en roman och hamnar hela tiden i att det är en självbiografi. Det är ju en fiktionaliserad sådan. Författaren använder sin egen erfarenhet och bakgrund för att berätta Amars historia. Som jag förstår det är det för att få större utrymme att diskutera frågan om tvångsgifte och skapa en bredare historia, men jag undrar om han lyckas där. Partierna när han är i Kurdistan må bränna till men väl i Sverige igen känns kärlekshistorien med tjejen hemma bara platt. Det är en ojämn bok, men berättelsen vinner på sin angelägenhet. men jag kan inte låta bli att tänka på alla flickor som blir bortgifta och inte lyckas göra sin stämma hörd. jag har också funderat över var mamman tog vägen. Vet han var hon är överhuvudtaget? har hon skyddad identitet? Jag kan inte riktigt förstå vad som ligger bakom att han måste gifta sig med sin kusin egentligen. Vad vinner Amina och hennes familj egentligen på giftermålet? De verkar egentligen mest bekymrade.
    Arrangerade äktenskap ligger inte så många generationer tillbaka i tiden här i Sverige heller även om vi idag inte vill kännas vid sådana tankar.

    • Evy Callmer

      nej, men bekymrade är de väl inte, Mia? det som bekymrar dem är ju i så fall att Amàr vägrar att gifta sig.
      kusingifte verkar vara något eftersträvansvärt. man vet vem man gifter sig med och släkten svetsas samman ytterligare. det blir fler som hjälps åt att ta hand om varandra.
      kärleksaffären med Amina är inte riktigt övertygande. Stjärnlösa nätter lyfter fram ett problem som man inte hör talas om så ofta och på så sätt kan den vara bra.
      och visst tror man att Amàrs egna erfarenheter ligger i bottnen. arrangerade äktenskap utesluter ju inte att parterna skulle kunna vara intresserade av varandra?
      en sådan modell behöver ju inte innebära tvång.

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier