Ändring!

aren-i-parisEftersom Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson inte kommit ut ännu i pocket flyttar vi fram henne till i slutet av september i anknytning hennes besök i Hässleholms Kulturhus den 30 september.

I stället läser vi Åren i Paris av Paula McLain. Den handlar om Ernest och Hadley Hemingway och deras blixtförälskelse och livet i konstnärskretsar i 1920 – talets Paris. De umgås bland annat med Gertrud Stein och Scott och Zelda Fitzgerald. Det är alltså samma tid som skildras i Den store Gatsby av Scott Fitzgerald.

Sommarboken. 1

sommarbokenSå var det dags för diskussion av första delen av Sommarboken av Tove Jansson. Det har varit ett rent nöje att läsa den här – är det romanen? Eller är det de här novellerna? Eller berättelserna? Spelar det någon roll för läsaren egentligen? Det undrar ju Boel Westin redan i förordet. Men Tove Jansson ville tydligen gärna kalla Sommarboken för roman i alla fall. Har någon synpunkter? Man får  veta att flickan Sophia är sex år. Men – hur gammal kan farmor vara? Farmor och Sophia befinner sig ju precis på samma våglängd och är lika osentimentala och rakt på sak; obekymrade om lagar och regler, fantasifulla och envisa. Pappan finns också med på sommarön, men han finns mera i bakgrunden och plockas fram när det ska göras något praktiskt som det behövs hjälp med. Honom får man inte veta mycket om. I varje avsnitt har jag strukit under aforistiska meningar. Tove Jansson skriver ju kort och kärnfullt och ibland blir det meningar som borde broderas på bonader. Farmor är yr i huvudet, hon mår illa, hon röker och hon är uppenbarligen ganska tjock. (Jag hade av någon anledning tänkt mig henne som smal.) Hur är det med blodtrycket, egentligen? Sophia är väl medveten om medicineringen. De båda kumpanerna diskuterar allt från Gud och helvetet till kärlek, död och rädsla. Även åldrandet berörs, men där är Sophia av förklarliga skäl lite oförstående för en gångs skulle. De är verkligen vänner, farmor och Sophia. Farmor är inte särskilt ömsint eller sentimental så det blir inget klemande med Sophia . De är inte så mycket för besök på ön. Bortsett då från Eriksson – en fåmäld man med stora kunskaper om allt man behöver veta om livet med havet och på ön. (Jag tänkte osökt på Herr Garbo i Att angöra en brygga.) Tove Jansson har en fantastisk förmåga att formulera sig och att beskriva stämningar. De speciella finlandssvenska uttrycken tycker jag  är roliga; grodpingla, alla, gagelhöna, aktersparkare, jerrykanna, pott, m.fl. Jag gillar också den kärva humorn. Har ni något/några favoritavsnitt i Sommarboken? Kanske har ni något som ni är mindre förtjusta i? Jag har exempel på båda delarna, men det kan jag ta upp vid senare tillfälle. Nu väntar jag spänt på era synpunkter! Berätta gärna om ert förhållande till Tove Jansson i allmänhet. Har ni läst något tidigare och i så fall vad? Får ni lust att läsa mera?

 

Diskret påminnelse

TussilagoMKSnart är det dags att diskutera första delen av Tove Janssons Sommarboken. Jag hoppas verkligen att det är flera än jag som njuter. Novellerna tar tid, tycker jag, och ger upphov till en del frågor som det ska bli intressant att få svar på. Ja, det blir ni andra som får svara, förstås. Så småningom ska jag skriva några ord om Boel Westins fina biografi Tove Jansson. Ord, bild, liv.  Boel Westin kommer ju till Hässleholm den 15 april för att tala om TJ.

Arbeta och älska

  • tove-jansson-arbeta-och-alskaDet finns ganska mycket skrivet om Tove Jansson (1914 – 2001) redan, inte minst då Boel Westins stora biografi Tove Jansson. Ord, bild, liv  (2007) och hennes doktorsavhandling Familjen i Mumindalen. I år skulle Tove Jansson fyllt 100. (Se webbpaltsen http://www.tove100.se/). Nu har det kommit ut en ny, intressant  biografi av Tuula Karjalainen, Tove Jansson. Arbeta och älska. Undertiteln var TJ:s motto och det stod på hennes ex libris. Hon hade en enorm arbetskapacitet. Hon skrev noveller och romaner, barnböcker, serier, bildkonst, grafik – hon skiftade gärna mellan uttryck, men hennes samtid hade svårare att acceptera henne som seriös konstnär efter hennes stora framgångar med Mumintrollen. Men då hade de kanske missat att Muminböckerna med fördel kan läsas även av vuxna.  Hårt arbete, originellt tänkande och livliga fantasi  förenade allt  Tove Jansson företog sig. Tove Jansson benämnde anspråkslöst sitt skapande som ”donandet”. Detta och kärleken kom först för TJ och i den ordningen. TJ älskade både män och kvinnor; öppet och så naturligt att ingen riktigt kom sig för med att tycka att det var konstigt. Vivika Bandler, teaterchef, var en av hennes stora kärlekar. Tofslan och Vifslan – det var Tove och Vivika, det. Med Tooti, Too – ticki, d.v.s.  Tuulikki Pietilä, bodde TJ på en liten enslig i ö Pellinge skärgård där det saknades såväl el som vatten. Och hela tiden måste de vara oroliga för att Victoria, båten, skulle slita sig. Filosofen och författaren Atos Wirtanen var också viktig för henne. Tove Jansson hade en trasslig relation med sin far. Han kom hem 1918 efter att ha stridit i inbördeskriget och var en helt förändrad person som tyranniserade sin familj.  Han var nazistsympatisör och hatade socialister och judar. Tove Jansson och Faffan hade många hetsiga kontroverser. Som om Tove Janssons livsverk inte vore omfattande nog var hon dessutom en stor brevskrivare. Tuula Karjalainen tillhör de få som hittills fått ta del av Janssons korrespondens. De rikliga citaten bekräftar det man misstänkt, nämligen att det finns anledning att se fram emot publiceringen av Toves brev som planeras till hösten. Tuula Karjalainens biografi är ett gediget arbete; rikt illustrerad och lättläst.

 

Sommarboken

sommarbokenDå har vi lagt Stjärnlösa nätter till handlingarna och det är dags för nästa bok i Läsecirkeln, nämligen  Sommarboken av 100 – årsjubilerande Tove Jansson. Jag föreslår att vi till den 23 mars läser till och med berättelsen Tältet. Den 30 mars tar vi resten och onsdagen den 2 april kan vi diskutera hela boken öga mot öga på stadsbiblioteket i Hässleholm kl 17.30.

Titta in på bloggen ibland. Jag tänker presentera ett par biografier om Tove Jansson. Hon var ju så mångsidig och böckerna om Muminfamiljen är bara en del av det hela.

Mycket läsnöje!

 

Författarbesök – Läsecirkel IRL

arkan a Som jag redan sagt i svar på kommentarer så förklarades ju mycket som man undrade över i Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad när han besökte Hässleholms kulturhus i måndags.. Alla ville vi ju höra mer om mamman. Det fanns stora tomrum efter henne i boken. Kronologin var ju splittrad i boken och saker och ting berättades huller om buller. I sin framställning i Blå salongen höll sig Arkan Asaad till en tidsaxel. Han är nu 34 år. Det han upplevt under sitt korta liv är förfärligt. Men jag kan tycka att hans framställning inte motsvarade  allvaret i det han han berättade, vilket också de andra i läsecirkeln höll med om. Han kanske har samma föredrag lite väl många gånger? Det är inte fel att skämta där det passar, men en viss uppstramning i framförandet hade jag gärna sett.  Alla var överens om att ämnet som sådant är viktigt, men ingen var glad över sättet som det behandlas på varken i boken eller på scenen. Språket är dåligt; kvinnosynen förfärlig; Amàr är självupptagen och ganska lik sin pappa. Han ljuger i onödan och fegar ut där han borde varit uppriktig – till exempel mot flickvännen, som ju var både förstående och tålmodig. Och vad hindrade honom egentligen att återuppta kontakten med henne när allt blåst över och pappa blivit snäll och eftergiven? I stället berättar han att det är henne han fortfarande älskar fastän han har en annan flickvän. Obegripligt! Om inte Arkan Asaad varit först att skriva om ämnet hade han aldrig fått den uppmärksamhet han nu har fått. Man kan tycka att Norstedts förlag borde ha styrt upp berättelsen. Vi tänker inte läsa fortsättningen, sa cirkeldeltagarna. Men det kommer jag att göra. Tror jag.

Läsecirkel IRL

arkana2Imorgon, onsdag 5/3 diskuterar vi Stjärnlösa nätter på Stadsbiblioteket i Hässleholm kl 17.30.

Jag ser fram emot synpunkter på boken och är också spänd på vad ni tyckte om författarbesöket.

Vi har väldigt trevligt på våra läsecirkelträffar. Det är helt prestigelösa möten. Vill man prata gör man det. Vill man lyssna så är det fritt fram. Det är verkligen frågan om utbyte av åsikter. Ibland går man hem med helt andra än dem man kom dit med.

Välkomna!

Snaran dras åt

vintergäckAmàrs situation mörknar ytterligare. Jag kan tycka att han hjälper till att dra åt snaran själv. Men man får kanske förstå att kulturen är en annan; respekten för föräldrarna  en annan. Dem har man att tacka för allt. Skuld och sorg tynger Amàr som dessutom snärjer in sig i en härva av  lögner. Amina, som sitter i Syrien och väntar på sitt svenska pass vägrar att ge slaget förlorat. Det har jag också svårt att förstå. Men det är väl respekten för familjen och släkten för hennes del också. Amàr är ju ganska tydlig i sitt avvisande. Så där får han ännu en hel familj emot sig. Aminas far hotar med döden om Amàr någonsin vågar  återvända till Kurdistan. Så småningom rasar en tredje far mot Amàr och hotar att slå ihjäl Amàr som gjort flickvännen Shilan, hans dotter,  så olycklig. Shilan inser att de inte kan agera utan sina respektive familjers välsignelse och gör slut med Amàr efter tre år. Han har  fört också henne bakom ljuset och hennes och hennes familjs rykte är förstört. Familjen betyder absolut allt. Utan den är man ingenting. De kulturella värderingarna hann ifatt Amàr och Shilan. Amàr når till slut gränsen för vad han tål. Efter självmordsförsöket – ett svaghetstecken – kommer ingen och hälsar på honom på sjukhuset, men Far ringer och frågar hur han mår, vilket förvånar Amàr i allra högsta grad. Men sedan förstår han varför. Far vill att Amàr ska låna pengar till skadestånd åt Aminas familj och i någon mån upprätta Fars rykte i Kurdistan och ge honom hedern och respekten tillbaka så gott det nu går. Den respekt Far åtnjutit i Kurdistan är borta. Amàrs far räknades som släktens överhuvud och då blir det svårt när sonen trotsar. Amàr vinner ”slaget”, men priset är högt. Vad hindrar  egentligen att han återupptar kontakten med Shilan? Författaren säger ibland emot sig själv och är inkonsekvent. Men han skriver tydligen som någon sorts terapi; ett sätt att bli kvitt det förflutna. Jag undrar om boken kanske peppat någon annan ung man att vägra tvångsgifte? Vad tror ni? Och visst är mamman fortfarande en förbryllande person?  Jag saknar också andra bitar i romanen.   Inte sällan blir man som läsare helt ställd och undrande. Tycker ni att det händer något med Amàr som person i Stjärnlösa nätter? Hur tänker Amina egentligen? Är Stjärnlösa nätter egentligen en roman? Arkan Asaad slutord talar för något annat, tycker jag. Vad säger ni?

En helt annan sak: Glöm inte att Arkan Asaad besöker Kulturhuset i Hässleholm imorgon, måndag 3/3,  kl 19!

 

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier