Snaran dras åt

vintergäckAmàrs situation mörknar ytterligare. Jag kan tycka att han hjälper till att dra åt snaran själv. Men man får kanske förstå att kulturen är en annan; respekten för föräldrarna  en annan. Dem har man att tacka för allt. Skuld och sorg tynger Amàr som dessutom snärjer in sig i en härva av  lögner. Amina, som sitter i Syrien och väntar på sitt svenska pass vägrar att ge slaget förlorat. Det har jag också svårt att förstå. Men det är väl respekten för familjen och släkten för hennes del också. Amàr är ju ganska tydlig i sitt avvisande. Så där får han ännu en hel familj emot sig. Aminas far hotar med döden om Amàr någonsin vågar  återvända till Kurdistan. Så småningom rasar en tredje far mot Amàr och hotar att slå ihjäl Amàr som gjort flickvännen Shilan, hans dotter,  så olycklig. Shilan inser att de inte kan agera utan sina respektive familjers välsignelse och gör slut med Amàr efter tre år. Han har  fört också henne bakom ljuset och hennes och hennes familjs rykte är förstört. Familjen betyder absolut allt. Utan den är man ingenting. De kulturella värderingarna hann ifatt Amàr och Shilan. Amàr når till slut gränsen för vad han tål. Efter självmordsförsöket – ett svaghetstecken – kommer ingen och hälsar på honom på sjukhuset, men Far ringer och frågar hur han mår, vilket förvånar Amàr i allra högsta grad. Men sedan förstår han varför. Far vill att Amàr ska låna pengar till skadestånd åt Aminas familj och i någon mån upprätta Fars rykte i Kurdistan och ge honom hedern och respekten tillbaka så gott det nu går. Den respekt Far åtnjutit i Kurdistan är borta. Amàrs far räknades som släktens överhuvud och då blir det svårt när sonen trotsar. Amàr vinner ”slaget”, men priset är högt. Vad hindrar  egentligen att han återupptar kontakten med Shilan? Författaren säger ibland emot sig själv och är inkonsekvent. Men han skriver tydligen som någon sorts terapi; ett sätt att bli kvitt det förflutna. Jag undrar om boken kanske peppat någon annan ung man att vägra tvångsgifte? Vad tror ni? Och visst är mamman fortfarande en förbryllande person?  Jag saknar också andra bitar i romanen.   Inte sällan blir man som läsare helt ställd och undrande. Tycker ni att det händer något med Amàr som person i Stjärnlösa nätter? Hur tänker Amina egentligen? Är Stjärnlösa nätter egentligen en roman? Arkan Asaad slutord talar för något annat, tycker jag. Vad säger ni?

En helt annan sak: Glöm inte att Arkan Asaad besöker Kulturhuset i Hässleholm imorgon, måndag 3/3,  kl 19!

 

  • eva tegö

    Ja, snaran dras verkligen åt. Ett dubbelliv fyllt av lögner. Samtidigt som han försöker förhala och fördröja Aminas ankomst till Sverige lever han ett annat liv med Shilan flickan han älskar och vill ha barn med. Han klarar först inte av att berätta sanningen för ngn av dem och när han väl gör det, förlorar han Shilan. Jag har svårt att förstå hur starka de sociokulturella reglerna och normerna är och vilken skam och skuld det väcker när man inte håller sig till dom. Att vara utanför, bannlyst som om han inte fanns. Ett utanförskap så starkt att han inte vill leva längre.. Var finns hans mamma? Ska bli spännande att höra Arkan själv berätta

    • Evy Callmer

      visst är det svårt att förstå att allt ska vara som det alltid varit och följa stränga regler. men som Arkan Asaad sade, individen betyder ingenting, släkten allt.
      är det inte så kommunismen fungerar? kollektivet betyder allt, individen inget. mamma tycks få plats i nästa bok. föredraget tillförde ju en hel del, tycker jag.
      kan verkligen allt förlåtas? även om Far genomgått en metamorfos. farmor var ju en grym kvinna som fostrat en hård man. och tänk, att vara så hård emot ett 12 – årigt flickebarn som gifts bort mot sin vilja. obegripligt.

  • Mia Dimblad

    Ja det ska det verkligen bli. Jag är glad att jag fortsatte läsa den senare delen av boken där jag tycker att berättelsen tar sig. Författaren verkligen lyckas skildra den klaustrofobiska känslan av att befinna sig mitt i en katastrof, inte minst under resan med kusinens kropp. Jag tänker också, vilka eller vem skulle ha agerat tidigare för att lösa situationen? Kunde Migrationsverket agerat på ett annat sätt? Slutet blir också lite hastigt när det plötsligt löser sig med skadeståndet, och varför kom inte den ”lösningen” fram i ett tidigare skede? Konflikten finns ju kvar och finns det egentligen någon lösning överhuvudtaget? Som man förstår kommer ju Amars ”karantän” att fortsätta. Sin familj får han ju inte tillbaka. Och han går in i vuxenlivet med ett stort lån och utan sin älskade. Berättelsen ger verkligen inga svar på frågorna om heder, och som roman behöver den ju inte det, men jag hoppas på kvällens föreläsning.

    • Evy Callmer

      ja,Mia, det får jag ju säga att kvällens föredrag gav svar på diverse frågor. bland annat så förstår man att mamma får plats i nästa bok. och jag fick äntligen veta att mamma också är kurd. hur kom det sig då att de skildes, mamman och pappan? vems var initiativet? kommer kanske i augustiboken det också. vem hade laddat telefonen när Amàr låg på sjukhuset? nu verkar det ju som om Amàr är huvudman i familjen. hoppas att det första stackars barnet – som väl var en flicka – får lite plats i nästa bok också.

  • Eva Skantze

    Angående Stjärnlösa nätter:
    En vidrig berättelse fylld av vidriga människor skildrade på ett vidrigt sätt. Fattigt språk. Hur kan ett etablerat förlag låna sig till att ge ut det här?
    Arma kvinnor som tvingas leva i denna kulturellt miserabla machovärld!
    Eva Skantze

    • Evy Callmer

      det var ord och inga visor, Eva! läsecirkeln var inte heller nådig i sina domar. men snart är det dags för nästa bok och den är ju av ett helt annat slag

      • Eva Skantze

        Egentligen tycker jag inte man ska kommentera någon annans text som jag gjorde, men känslorna tog överhand. Jag blev så besviken. Äntligen skulle jag få ta del av en ung mans tolkning av sitt liv som svensk med ett främmande förflutet. Och så får jag det här!

        • Evy Callmer

          jo, men det var ju så du spontant tyckte, Eva!

  • Åsa Sundin

    Mumintrollet! ❤

  • Maria Skoglund

    Åh vad bra du skriver, hittade hit via en länk från Familjecoachen. Min snart fyraåring blir ledsen och illa berörd när hon bevittnar sånt här och jag tycker det är svårt att veta hur jag ska bemöta det.

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier