Sommarboken. 1

sommarbokenSå var det dags för diskussion av första delen av Sommarboken av Tove Jansson. Det har varit ett rent nöje att läsa den här – är det romanen? Eller är det de här novellerna? Eller berättelserna? Spelar det någon roll för läsaren egentligen? Det undrar ju Boel Westin redan i förordet. Men Tove Jansson ville tydligen gärna kalla Sommarboken för roman i alla fall. Har någon synpunkter? Man får  veta att flickan Sophia är sex år. Men – hur gammal kan farmor vara? Farmor och Sophia befinner sig ju precis på samma våglängd och är lika osentimentala och rakt på sak; obekymrade om lagar och regler, fantasifulla och envisa. Pappan finns också med på sommarön, men han finns mera i bakgrunden och plockas fram när det ska göras något praktiskt som det behövs hjälp med. Honom får man inte veta mycket om. I varje avsnitt har jag strukit under aforistiska meningar. Tove Jansson skriver ju kort och kärnfullt och ibland blir det meningar som borde broderas på bonader. Farmor är yr i huvudet, hon mår illa, hon röker och hon är uppenbarligen ganska tjock. (Jag hade av någon anledning tänkt mig henne som smal.) Hur är det med blodtrycket, egentligen? Sophia är väl medveten om medicineringen. De båda kumpanerna diskuterar allt från Gud och helvetet till kärlek, död och rädsla. Även åldrandet berörs, men där är Sophia av förklarliga skäl lite oförstående för en gångs skulle. De är verkligen vänner, farmor och Sophia. Farmor är inte särskilt ömsint eller sentimental så det blir inget klemande med Sophia . De är inte så mycket för besök på ön. Bortsett då från Eriksson – en fåmäld man med stora kunskaper om allt man behöver veta om livet med havet och på ön. (Jag tänkte osökt på Herr Garbo i Att angöra en brygga.) Tove Jansson har en fantastisk förmåga att formulera sig och att beskriva stämningar. De speciella finlandssvenska uttrycken tycker jag  är roliga; grodpingla, alla, gagelhöna, aktersparkare, jerrykanna, pott, m.fl. Jag gillar också den kärva humorn. Har ni något/några favoritavsnitt i Sommarboken? Kanske har ni något som ni är mindre förtjusta i? Jag har exempel på båda delarna, men det kan jag ta upp vid senare tillfälle. Nu väntar jag spänt på era synpunkter! Berätta gärna om ert förhållande till Tove Jansson i allmänhet. Har ni läst något tidigare och i så fall vad? Får ni lust att läsa mera?

 

  • Eva Skantze

    Jag är en stolt ägare av Småtrollen och den stora översvämningen. Jag fick den av en moster 1951, när jag fyllde åtta år.
    Sedan dess har jag älskat mumintrollen och alla deras vänner och äventyr.
    Jag har en känsla att det blev svårt för Tove Jansson att bryta sig ut ur muminvärlden och skapa annan litteratur. Jag har varit skeptisk till vissa av hennes vuxenböcker, men med ett stort undantag – Sommarboken.
    Just den här kärva relationen mellan en vuxen kvinna och ett barn. Och deras mustiga språk, deras ärlighet, deras sårbarheter.
    Jag vill också skriva streck under alla underbara språkhärligheter som boken är späckad med. Men det är inte min bok. Hur får jag tag på en egen bok?
    Eva Skantze

    • Evy Callmer

      den finns numera i pocket, Eva! som gjord för att stryka under och kommentera i!

  • Birgitta Gustafsson

    Själv har jag alltid haft svårt för Tove Janssons böcker. Eftersom så många älskar dem har jag försökt flera gånger, både som barn, ung vuxen samt nu som medelålders. Jag tror att jag dessutom har läst de flesta av dem. Men fortfarande finns det inget som ”fäster” i mig, ger någon genklang… Även sommarboken har jag läst tidigare, men även denna gång tycker jag bara att den är tråkig. Vad gör jag för fel? Eller är det så att vi får lov att vara och tycka olika? Men ge mig gärna något favoritställe att tänja mig mot, själv har jag svårt att hitta guldkorn.

    • Evy Callmer

      vi får absolut både vara och tycka olika! helt klart. desto intressantare blir diskussionen. jag har inte läst mycket av Tove Jansson heller. Vem ska trösta Knyttet tyckte både barnen och jag om. men Sommarboken gillar jag verkligen. somliga berättelser mera än andra. läs Den gula plastkorven,Birgitta! jag har en rad böcker som andra älskar och jag inte förstår mig på. Alice i Underlandet är ett exempel, berättelsen om Pi ett annat

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier