Påskläsning med förhinder

Inför påsken vid havet packade jag först av allt ner ett antal trevliga böcker som jag sett fram emot att läsa; den  mycket omtalade Elena Ferrantes neapoletanska roman, Min fantastiska väninna. Jag hade läst min-fantastiska-vaninnaprologen och fick en bestämd känsla av att det var en bok i min smak. Och så är det ju lite spännande att ingen vet vem författaren Elena Ferrante egentligen är. Från biblioteket hade jag hämtat En Gud i spillror av Kate Atkinson och Natt för gott av Jenny Erpenbeck. Tre nya fantastiska böcker, alltså. För ordningens skull lade jag till Livrädd av Sharon Bolton för att få med lite påskekrim. Det rörde sig ju faktiskt om fyra och en halv dag. Vad jag inte hade räknat med riktigt var SOLEN. Den kom på påskaftonen och all verksamhet avstannade och alla gick ut. Äggen målades ute till och med. Min planerade läsning gick om intet. Istället kom det att röra sig om Pelles nya kläder, Trulsa hos mormor, Alfons Åberg, Lilla spöket Laban och en del annat i den stilen. Pelles nya kläder fick repriseras på en gång. (Där blev jag lite förvånad!) Tio sidor Erpenbeck blev det. Men – solen! Och de små barnbarnen som fladdrade som sorglösa fjärilar i solskenet; byggde snäckslott på stranden och spred kogödsel på blomplantorna. Läsa romaner kan en en ju göra någon annan gång, typ.

Fågeln som vrider upp världen

fågeln somNu har läsecirkeln diskuterat den japanske författaren Haruki Murakamis roman Fågeln som vrider upp världen. 740 pocketsidor med berättelser som förhåller sig till varandra som ryska dockor. Toru Okada är bokens huvudperson. Han är gift med Kumiko. Först försvinner  katten och sedan försvinner Kumiko. Upp dyker diverse kvinnor i olika åldrar och på olika sätt. Toru har slutat sitt förvärvsarbete och ägnar sig huvudsakligen åt hemmet och att ha maten klar när Kumiko kommer hem ifrån arbetet. Har är märkligt kravlös och har inga förväntningar eller önskningar. Kvinnorna omkring Toru förväntar sig alla saker av honom. Torus svåger är en riktigt ful fisk som ärvt sin politiska ställning av sin far. Man förstår också att han gjort sina systrar illa. Några avsnitt handlar om rysk – kinesiska kriget i Manchuriet. En viss samhällskritik kan en läsa in på  mer än dessa ställen. Läsaren gör bäst i att ge upp och bara följa försöka följa med, ner i brunnar, till tupétillverkare, till den andlige vägledaren, till kafébesök med Kreta Kano i den röda galonhatten, till kemtvätten, o.s.v.. Nej, det går inte att berätta handlingen i den här boken. Här händer så många saker hela tiden och en läser fascinerat. Många gränser överskrids som alltid i Murakamis romaner. Katter finns alltid med och vatten. På något sätt känner en sig inte främmande i denna annorlunda värld där en del ganska oförklarliga saker händer. Murakami är välbekant med västerländsk musik. Den tjuvaktiga skatan av Rossini dyker upp på flera ställen. Det är på det hela taget gott om fåglar i boken. Då och då finns sagoaktiga inslag. De träffande metaforerna är många och ibland fnissar en till. I början är boken ganska munter, men sedan mörknar det. Toru genomgår en viss viss utveckling, kan jag tycka. På slutet tycks ha ha funnit något han tycker värt att göra en ansträngning för. Romanens händelseförlopp utspelas i Tokyo under ett par av de första åren på 1980 – talet. Några hade också läst boken med en Tokyo – karta till hands. Vi kan bara rekommendera läsningen av en mycket annorlunda bok som inte går att berätta.

 

Äntligen!

affisch bokensdag.JPGÄntligen är planeringen för årets upplaga av Bokens dag i Hässleholm igång!

Lördagen den 22 oktober blir det kl 12 – 15. Det kommer att bli litterär brunch  med författare också ca 10 – 11.30. Det brukar vara väldigt trevligt. 12 – 15 berättar fyra författare om sig och sina böcker, Hässleholms bokhandel säljer böcker och lottar ut böcker. Och, ja, det blir kaffepaus! Författarna pratar och signerar. Det blir novelltävling också. Ämnet är ännu inte spikat, men det kommer snart. Författarjakten är inledd direkt på förlagen i förlagskataloger, tidningar ,tidskrifter  och på nätet. Vi hoppas på en fin dag i litteraturens tecken. Mer information dyker upp vartefter. Boka in dagen redan nu! (Obs! Affischen är gammal!)

 

 

 

Elsa

elsaI en liten by i Bayern bor de två pojkarna Karl och Lorenz Brauer. Deras mor har nyligen tagit livet av sig och fadern dränker sig i sprit. Till byn kommer en främmande fågel, Elsa Gröhler. Hennes mor, den vidlyftiga Mathilde, dumpar henne helt enkelt hos sin frånskilde man. Elsa är en strong flicka som snart lindar sin lilla stödtrupp om fingrarna. Bröderna Brauer fängslas av henne var och en på sitt sätt och Murmeldjuret (herr Murmelstein) 60+  kallar henne sin drottning. Murmeldjuret undrar lite snopet vad han egentligen gjort av sitt liv utöver att fara runt i världen och förföra kvinnor. Han älskade dem alla och hedrar dem genom att komma ihåg var och en trots att det gått många år. Kratzlerskan (hushållerskan fru Kratzler) är den som ser till att det kommer mat på bordet och att djuren sköts om. Barnen lever ett ganska fritt och härligt liv, trots allt. Varje kväll samlar de ihop sig och Murmeldjuret berättar skabrösa godnattsagor ur sitt liv för de storögda barnen. Men tiden går; alla blir äldre och scenen mörknar. I bokens andra del med titeln Vargarna har Lorenz kommit upp sig i konstvärlden. Han kan inte hantera framgångarna och allt ekonomiskt fulspel. Karl dras också med i svängen och Elsa passar på att försvinna till Texas med Svin – Willi, han som slaktade grisarna i byn. Så småningom uppdagar Karl varför. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Relationerna mellan de tre unga skildras inkännande; språket är brutalt uppriktigt och en ömsom skrattar ömsom suckar. Här blandas det uppsluppna med sorg och vemod. Författaren Astrid Rosenfeld föddes 1977 i Köln. Hon debuterade 2011 med Adams arv och blev snabbt översatt till en mängd olika språk. Dessutom blev hon läsarnas favorit i Tyskland. Elsa kom ut 2013 och blev genast en bestseller. Jörn Lindskog har gjort översättningen. Förlaget Lindskog & Thorén ägnar sig speciellt åt tyskspråkig litteratur. Lovvärt, om någon frågar mig.

 

 

 

Sigge Stark äreräddad

yvonne-leffler2Professorn i litteraturvetenskap Yvonne Leffler på Göteborgs universitet har skrivit boken Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare. Sigge Stark  föddes 1894 som Signe Petersén, sedermera gift Björnberg. Hon fick tidigt en försörjningsbörda och det följde henne genom livet med en man som inte (heller) kunde hantera pengar.  Sigge Stark var Sveriges första kvinnliga travkusk och tillsammans med maken födde hon upp hästar och hundar (Grand Danois). 1921 debuterade hon som författare med en berättelse i tidskriften Vårt hem. 1922 kom hennes första roman, Den steniga vägen till lyckan. Ekonomin tvingade henne att skriva oavbrutet och gjorde att hon hamnade i slavkontrakt med förlagen. Hon skrev mellan 115 och 120 ronaner och 5 – 600 noveller. En blir upprörd när Yvonne Leffler berättar om hur förlagen utnyttjade henne. De förvanskade hennes romaner genom att ge dem löjliga titlar och sätta fåniga rubriker på dem. Naturligtvis skulle lefflerde sluta lyckligt. Det gör visserligen inte alla, men de flesta. Sigge Starks romaner var ingen formellitteratur. Hon varierar sig; hon skriver beredskapsromaner, krigsromaner, pusseldeckare och historiska konstsagor. Hennes djurberättelser är utmärkta. Kärleken till djur – särskilt hundar och hästar – är genomgående i hennes romaner och noveller. Sigge Stark är en god berättare. Hon låter sin läsare hamna mitt i skeendet; tempot är högt och handlingsdrivet ända till sista meningen. Hon skildrar ett småskaligt lantbruk och en landsbygd i förändring. Hon skildrar skogsfolk i finnskogarna; älgjakter, tjuvskytte och misstro mot skogvaktare och fjärdingsman. Många kunde känna igen sig i vardagen och hennes romaner var väldigt populära på 20 – 30 -talen. 1958 – 1959 stannade Sverige under en timme om lördagarna. Då gick Hällebäcks gård i SR P1. Sigge Stark fick kritik av sådana som Jordbruksverket, ABF, litteraturvetare och politiker för att vara alltför produktiv, för att ha ett dåligt språk och för att vara konservativ. Det var arbetarlitteratur och modernistisk lyrik som stod gällde. Sigge Stark tog väldigt illa vid sig av kritiken. Hon var en outsider i litteraturen. Hon hade inget nätverk av andra författare eller någon som ställde upp för henne i något avseende. Det kändes väldigt bra att med Yvonne Leffler som ciceron uppmärksamma  ett liv och ett författarskap som behandlats så illa – allra mest av de inblandade förlagen – genom åren. Om Sigge Stark hade haft en bättre äkta man, en revisor med hårda nypor och en förnuftig redaktör så kunde mycket sett annorlunda ut.

Richard Ford och Eudora Welty

IMG_8757I onsdags framträdde den amerikanske författaren Richard Ford i Malmö på Internationella författarscenen och berättade om sitt författarskap i ett samtal med Synne Rifbjerg, dotter till den danske författaren Klaus Rifbjerg. Det var mycket intressant att lyssna på Richard Ford som stack hål på en del myter om författare och författarskap. Han berättade att det första språk han översattes till var svenska. Han är fortfarande mycket läst i Sverige. Romanen Kanada, som gavs ut 2014, räknas som höjdpunkten i hans författarskap och innehåller mycket av hans eget liv. Allra senast kom Kan jag vara frank med dig? som en slags fortsättning på Fords junikonsertromantrilogi om Frank Bascombe. Richard Ford berättar att när familjen Ford bodde i Jackson Mississippi bodde den berömda författaren Eudora Welty tvärs över gatan. Samma gata, men två helt skilda världar. Hans familj var högljudd, bråkig och stökig och språkbruket var inte det bästa. Eudora Welty representerade allt det motsatta. De möttes aldrig. Richard Ford beundrade Eudora Weltys novellkonst och skickade någon av sina första romaner till henne, men hon hörde aldrig av sig. Jag har läst några romaner av Eudora Welty, till exempel Bröllop i Mississippi, men nu ska jag se till att läsa några noveller också. Och så lägger jag nog till Syndernas mångfald som innehåller noveller av Richard Ford. Novelläsning är underskattat.

 

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier