Det nionde brevet

IRL-cirkelns diskussion ikväll gällde Det nionde brevet av Catrin Ormestad. Vi var ovanligt överens om flera saker. Alla tyckte att det var en begåvad debut, att miljö/naturskildringen tydde på god kännedom om platsen och att romanen handlar om val en gör i livet och vad de leder till. Vidare tyckte vi att det handlade om tillhörighet och utanförskap; om att stanna eller lämna; om identitet. Walter Höjer är navet i berättelsen. Hans dominanta mor Lea styr hans och systern Ellys liv med järnhand.  Lea anses av de flesta som en elak och ond människa, men några av oss såg förmildrande omständigheter i hennes föräldralösa uppväxt. Det finns också en mörk hemlighet vad det gäller hennes ursprung. Hon är livrädd att hon ska bli avslöjad. Elly gör ett rejält föräldrauppror medan Walter kommer av sig på hälften. Handlingen tilldrar sig på Gräsö i Roslagen.  När romerna kommer till ön blir det oreda i leden. Lea är stenhård. De ska bort. Hon kan inte ens ge ett glas mjölk till en sjuk liten pojke. Det som händer under midsommaren 1955 får återverkningar långt fram i tiden. Walters dotter Juliana kommer till Gräsö femtio år senare för att gå på sin farmors begravning. Juliana älskade sin farmor som doftade lavendel, ko och läggningsvätska. Det nionde brevet har ett driv som gör att en måste läsa vidare för att se hur det ska lösa sig. Författaren tillbringar sina somrar på Gräsö. Annas bor hon i Tel Aviv. Nästa cirkelträff blir den 17 maj. Då diskuterar vi Din stund på jorden av Vilhelm Moberg.

Världsbokdagen 2017

Påsken kom och påsken gick. Påskekrimet, det vill säga Peter Swansons The kind worth killing, lästes och faktiskt ett par andra titlar till. The Kind worth killing var oavbrutet spännande och överraskande från början till sista meningen. Huset på St Pauls gata av Lise Tremblay är en liten fin roman på ca 100 sidor som bygger på författarens egna upplevelser med en psykiskt störd våldsam mor och en far som löste problemen med: ”Inte ett ord till din mor”. Nu har fadern dött och moderns vansinne blommar ut för fullt. Lise Tremblay tar farväl av sina föräldrar och sin uppväxt. ”Förföljd av den tragedin blev jag författare”, skriver hon. Språket är naket och avskalat och stämmer väl överens med innehållet. Utöver denna läste jag en e-bok på telefonen (vilket jag i princip betraktat som omöjligt), men nejdå, det gick utmärkt. Blybröllop av Sara Paborn  lästes i ett nafs. Den handlar om bibliotekarien Irene, som är gift med energitjuven Horst, som effektivt dödar all entusiasm och aldrig vill någonting. Irene börjar bli trött på det där och när hon hittar  sådana där blytyngder som en hade för att hålla gardinerna på plats förr i tiden får hon en idé… Blybröllop är en rolig bok med allvarliga undertoner. Irenes upplevelser på arbetsplatsen formuleras med uppdämd vrede.  Nu läser jag Det nionde brevet av Catrin Ormestad till onsdagens diskussion i IRL – cirkeln. Jag säger ingenting ännu. Som mitt eget firande av Världsbokdagen har jag idag påbörjat omläsning av Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.  Under gymnasietiden hade jag en period av idogt Selma Lagerlöf – läsande. Efter det har jag nog endast läst om trilogin om Charlotte Löwensköld. I dagens Babel meddelade den ständige sekreteraren Sara Danius att både SAOL (svenska akademiens ordlista) och SAOB (Svenska akademiens ordbok) finns som appar

Påskekrim

Vart tar tiden vägen? Plötsligt är vi en bit in i april. Här i London ser det ut som om vi var en bit in i maj. Och varmt är det. Men – det är hög tid för påskekrim. Det är faktiskt en idé som vi lånat av norrmännen; att läsa deckare på påsken. I år har jag gjort upp en lista över deckare som jag tror lite extra på och som jag vill läsa. Jag inser att jag inte hinner läsa varken alla eller hälften under påsken, men listan finns ju kvar även efter påsk Nevada Barr är ett författarnamn jag träffat på lite varstans på senare tid. Hon är född i Nevada och uppvuxen i Kalifornien. Hennes huvudkaraktär heter Anna Pigeon. Nevada Barr fick iden till sina deckare när hon arbetade som parkvakt i en nationalpark. Hennes deckare tilldrar sig i olika nationalparker. Peter Swanson, The kind worth killing har jag faktiskt framför mig och enligt vanligtvis välunderrättad källa är den väldigt bra. Jag har läst ett par sidor och kastades direkt in i business class longue på Heathrow Airport. ”Smart. Addictive.” säger man i The Guardian.  Qiu Xiaolong är en engelskspråkig kinesisk deckarförfattare, översättare och poet. Hans förebilder är Maj Sjöwall och Per Wahlöö.  Sitt internationella genomslag fick Qiu Xiaolong med serien om den poesiskrivande poliskommissarien Chen Cao. Hans kriminalromaner ger en levande bild av dagens Kina där marknadskrafterna får allt större spelrum medan korruptionen frodas i det styrande kommunistpartiets högre skikt. Här kommer jag att tänka på ett omläsningsprojekt. Den holländske sinologen Robert van Gulik studerade bland annat kinesiskt rättsväsende och översatte en gammal kriminalroman, som inspirerade honom att skriva egna deckarromaner med domare Dee som protagonist.  van Guliks första historiska deckare är De kinesiska labyrintmorden. Den kom först ut i Japan och blev sedan översatt till kinesiska och utgiven av en förläggare i Singapore. Van Gulik blev sedan ambassadör i Japan. Cardinal heter en TV -serie som jag just upptäckt tack vare en annan bokbloggare. Den baseras på den kanadensiske författaren Giles Blunts thrillerserie med John Cardinal som protagonist. Giles Blunt är född i Ontario och hans romaner tilldrar sig också där. Det är kallt, snöigt och isigt i det fiktiva Algonquin Bay där de flesta av Giles Blunts böcker tilldrar sig. John Cardinal är en sympatisk man med en vacker, bräcklig hustru som han älskar över allt annat. Jag är mycket förtjust i den här serien och hoppas att man valt rätt skådespelare att gestalta John Cardinal. Glad Påsk!

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier