Sista läsecirkelträffen för våren och höstprogrammet

Vårens sista cirkelträff ägnade vi oss åt De ska drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Vi var nio stycken närvarande och någon som skickat  sina åsikter. Det har hänt någon gång att vi varit helt överens vad det gällt positiva läsupplevelser. Den här gången var vi helt överens på andra hållet. Tummen ner. Rörigt, tröttsamt och tråkigt var det allmänna intrycket. Vart vill författaren komma?  Romanen har inspirerats av Harry Martinsons Aniara, 11/9 – attackerna och terrorattentatet mot den franska satiriska tidskriften Charlie Hebdo 2015. De ska drunkna i sina mödrars tårar inleds med att tre terrorister som tillhör Daesh tränger sig in på ett möte i en seriebutik där en kontroversiell konstnär (Lars Vilks?) ska tala. De hotar, slår och skjuter och panik utbryter. En av terroristerna, en kvinna, grips av tvivel. Det är en dramatisk och nästan filmisk upptakt och en tror att det ska vara samma nerv i fortsättningen. Men det är det alltså inte. En gåtfull kvinna dyker upp några år senare på en rättspsykiatrisk klinik. Hon skriver sin historia till en författare som förefaller vara Anyuru själv. Hon säger sig vara ett sändebud ifrån framtiden. Författaren blir både förbryllad och fascinerad. Läsaren blir bara förbryllad. Vi frågade oss hur den här boken kunde få Augustpriset 2017 med sådana medtävlare som Sigrid Combüchen, Isabelle Ståhl och Klas Östergren? Flera av cirkeldeltagarna hade det fina författarbesöket med Johannes Anyuru i färskt minne och vi kände oss faktiskt lite lurade. På något sätt.

Läsecirkel HT 2018

Onsdag 29/8 Selma Lagerlöf, Jerusalem

Onsdag 26/9 Yaa Gyasi, Vända hem

Onsdag 31/10 Agnes Lidbeck, Finna sig (AL kommer till Bokens dag 17/11)

Onsdag 28/11 Ingmar Bergman, Laterna magica (inför dramatenprogram om IB på biblioteket)

Onsdag 19/12 Colson Whitehead, Den underjordiska järnvägen

Arbetarlitteratur på 1 maj

Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Den har firats sedan slutet av 1890 – talet. Det kan vara på sin plats att minnas några svenska arbetarförfattare. Vi har ju några klassiker som Harry Martinson med Nässlorna blomma, Moa Martinson med serien som börjar med Mor gifter sig. Per Anders Fogelströms stockholmsserie som börjar med Barn av sin stad är älskad av många. Ivar Lo – Johanssons roman Bara en mor är en personlig favorit. Den handlar om den unga statarflickan Maria, eller Rya – Rya, som hon kom att kallas och hela hennes kvinnoliv. Hon älskade en man som gifte sig med en annan. Maria struntar i vad som händer med henne och gifter sig med Henrik, som  är en fattig statare som skryter och skrävlar utan att duga mycket till. Det är Rya – Rya som får se till att alla barnen är hela och rena och har mat på bordet. En fantastisk tids- och kvinnoskildring från statartiden. Den filmades också med den vackra underbara Eva Dahlbeck i rollen som Rya – Rya. Maja Ekelöfs roman, Rapport från en skurhink väckte berättigat uppseende när den kom ut 1970. Den bygger på hennes dagboksanteckningar från sent 60 – tal. På senare tid finns Marie Hermansons roman Skymningslandet som berättar om Martina, 22, som är timanställd hotellstäderska.  Jenny Wrangborg föddes i Kristianstad 1984 och har skrivit boken Kallskänken. Livet som långtradarchaufför beskrivs i novellerna i Truck stop av David Ericsson. De många milen bakom ratten, mellanhavandena med åkarna och det tunga arbetet med att lasta och lossa. Kamratskapet med andra chaufförer betyder mycket och man överger inte en kompis i trångmål. Susanna Alakoskis Svinalängorna ska inte förglömmas; varken romanen eller filmen.

Världsbokdagen 2018

På Världsbokdagen den 23 april uppmärksammar Unesco böckers, författares och upphovsrättens betydelse för att sprida idéer och kunskap och för att bidra till förståelse och tolerans mellan människor. Böcker är ett av våra allra mest effektiva verktyg för att arbeta för fattigdomsbekämpning och fredsbyggande, och målet med Världsbokdagen är att uppmuntra författare och kämpa mot analfabetism. Den 23 april är minnesdagen för flera stora författare; Shakespeare, Laxness, de la Vega m.fl.

Jag lägger till den bok jag läser just nu, nämligen Walters dotter av den portugisiska författaren Lidia Jorge. Hon är en av Portugals stora författare, men jag kan tycka att hon är ganska förbisedd. Romanen handlar om en familj som dompteras av en gammal despotisk  man som styr sina söner, svärdöttrar och barnbarn med järnhand. Den bohemiske yngste sonen Walter ger sig av och fadern skummar av vrede och önskar inte honom tillbaka hem någonsin. I lönndom planerar de andra sina flyktvägar och en efter en glider ut ur familjen. Till slut finns endast Custódio med klumpfoten och hans hustru Maria Ema och deras barn kvar. Alla hjälps åt att hålla en familjehemlighet i det fördolda. När Walter meddelar att han tänker komma hem svara fadern att det ska han inte ens tänka på. Walter kommer, men ger sig snart av igen efter att ha tillfört en hel del dramatik på gården Valmares. Denna släktgård med tillhörande stenöken, som barnen kallar åkrarna, står som symbol för Portugal. Tidsmässigt tilldrar sig det hela ca 1950 och ungefär fyrtio år framåt i tiden. Romanen berättar om hur nya tider bryter in, generationsmotsättningar och kärleken mellan en far och hans dotter. Berättare är just denna dotter.  Lidia Jorge är en originell författare som erbjuder ett visst tuggmotstånd. Helt i min smak.

 

Binas historia

Norska Maja Lundes roman Binas historia är del ett i det som ska bli hennes klimatkvartett. Del två kommer redan i höst. Blå är titeln på den och den handlar om vatten. Binas historia diskuterades i läsecirkeln i onsdags. Alla var faktiskt ganska hänförda. De hade aldrig läst den boken om det inte varit för att den skulle läsas i cirkeln, sa de. Binas historia är indelad i tre delar som utspelar sig i var sitt århundrade. 1800 – och 1900 – talen har män som huvudpersoner. 2098 är protagonisten en kinesisk kvinna som lever i en totalitär stat som tagit hennes barn. Hon irrar omkring i ett övergivet och skräpigt Beijing. På sjukhuset finner hon stora avdelningar fulla av äldre människor i olika grader av död och förfall. Ingen ville veta av dem. De var lämnade åt sitt öde. Det finns mycket fakta i boken både om biodling och om de olika miljöerna. Århundradena varvas i boken, men det tyckte ingen var störande. Här finns många far/son – relationer. På 1800 – talet finns en begåvad flicka som i all stillsamhet kom med värdefulla förslag till fadern utan att få någon officiell erkänsla för det.  Det här är en dystopi, men författaren fogar lite överraskande in lite hopp i slutet. Nästa roman i läsecirkeln är Problemet med får och getter av Joanna Cannon. Den diskuteras den 25 april.

Holländskt

”Gud skapade världen men holländarna skapade Holland” – ett talesätt som det ligger mycket i enligt föreläsaren Lars Påhlson som talade om Tulpaner och kampen mot havet. Det var kampen mot havet som imponerade mest om någon frågar mig. Keukenhof i all ära, men torrläggningen av delar av Zuiderzee är helt otrolig. Insjön IJselmeer minns jag ifrån skolan, men jag visste inte att 25% av Holland ligger under havets nivå. Ingenjören Cornelis Lely var den som utarbetade planen på att avskärma viken Zuiderzee från havet genom en vall, Afsluitdijk. Holländarna säger att de har ett smör –  och ostberg och en sjö av mjölk.  Åkerjorden är mycket bördig och kanlsystemet erbjuder bönderna praktiska kommunikationsvägar. Författaren Gerbrand Bakker är en holländsk författare och trädgårdsmästare som genom Nilssons förlag och översättaren Per Holmers försorg nu finns tillgänglig på svenska. Jag har läst Däruppe är det tyst och Omvägen och blivit väldigt förtjust. Bakkers protagonister är inga dussinmänniskor eller pratmakare. De karaktäriseras av det de gör. Eller inte gör. Landskapet är mycket kärleksfullt skildrat och jag gillar det sparsamma språket. Gerbrand Bakker är född 1962. Nu väntar jag på fler översättningar av Bakkers författarskap.

 

Cirkelböcker och ny radioföljetong

I Nordiska läsecirkeln läser vi nu Emmi Itärantas prisbelönade och mycket uppmärksammade roman, Minnet av vatten. Det är en dystopi. Vatten är en bristvara och vaktas av militär. Temästaren och hans dotter har dock tillgång till en hemlig källa, som det gäller att inte avslöja. Det är stor skillnad på te som bryggts med källvatten och det som tillagats av avsaltat  havsvatten. I den andra läsecirkeln läser vi Binas historia av Maja Lunde. Detta är del ett i författarens planerade klimatkvartett. (Del två kommer att heta Blå och handlar om vatten.) Binas historia är också en dystopi. Den består av tre olika berättelser från olika tider och platser. Utan bin blir det ingen pollinering och i förlängningen går mänskligheten under. Binas historia griper omedelbart tag i sin läsare.

På torsdag 8/3 börjar Pia Johansson läsa Blicken, pilen, filen av danska författaren Dorthe Nors som radioföljetong. Novellsamlingen Kantslag gjorde författaren känd i Sverige för ett par år sedan.

Insjöar

Insjöar – där sagan möter verkligheten av fotografen Tobias Dahlin är en underbart vacker fotobok som lockar mig som vuxit upp omgiven av skogssjöar. Tobias Dahlin ägnar sig främst åt sjöar i Västergötland och Halland men ägnar också ett kapitel åt Vättern. Han följer årstiderna från vår till vinter och börjar med grodorna på våren. Gäddan porträtteras ordentligt liksom abborren som är Sveriges mesta fisk; lynnig och vacker. Men det döljer sig  en massa annat liv under vattenytan liksom gamla stubbar, ekor och näckrosstjälkar. I Svartedalen finns en vacker sjö som är medelhavsblå och som kallas referenssjö. Den har aldrig kalkats mot försurning och innehåller därför ingen fisk. Men det finns desto mera av vattenlevande skalbaggar, trollsländelarver och vattenspindlar. Bildmaterialet i Insjöar är bedövande vackert  – utom bilden på den stackars abborren som är så bemängd av parasiter att den snart kommer att vara död. Den här förtrollade världen är en utvidgning av den som en såg som barn när en låg på en brygga och kikade ner emellan spjälorna.

Alla hjärtans dag

Är det alla hjärtans dag så är det. Här kommer en bukett hjärtböcker av skilda slag.

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad är en klassiker som gisslar kolonialismen. Den tilldrar sig i Kongo där kolonialkompaniets representant, Kurtz skall utredas för oegentligheter. En annan klassiker är Ett enkelt hjärta av Gustave Flaubert. Den handlar om tjänstekvinnan Felicité som ägnar hela sitt liv åt andra och som slutar sitt liv i ett lite kyffe, ensam och tämligen bortglömd. Det är  i den här berättelsen  vi möter den blå tvålen  som Sara Danius valde som titel till sin bok om den franska realismen. Karin Schenck – Gustafsson är hjärtläkare. Hon har skrivit boken Det brustna kvinnohjärtat som riktar sig både till privatpersoner och anställda inom sjukvården. Hon har länge pekat på att kvinnliga hjärtinfarkter ger olika symptom än mäns. Marie Bengts har skrivit en trevlig pusseldeckare som heter En sax i hjärtat. Den tilldrar sig i en liten by i Småland sommaren 1957. Här finns massor av tidsmarkörer och miljön är väldigt fint skildrad. Råd från hjärtat är skriven av Dalai Lama XIV och innehåller vägledning för den moderna människan. Det gör på sätt och vis också Sucka mitt hjärta men brist dock ej av Mark Lewengood. Den innehåller Tankar för dagen och krönikor som författaren skrivit i dags- och veckopress. Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee av Dee Brown handlar om erövringen av Vilda Västern sedd ur indianernas perspektiv. Kockskola för ensamma hjärtan är en feel -good – roman av Marita Conlon McKenna. Alice är välutbildad kock. När hennes äktenskap spricker råder en vän henne att öppna kockskola i sitt hem. Kiki Lundberg, Hjärtvänlig mat innehåller recept på mat som gynnar människohjärtat. En bok med en romantisk titel om rosens kulturhistoria  får bli avslutning på raden av hjärtböcker: Rosens knopp är näktergalens hjärta av Håkan Kjellin.

Stockholm läser

Av en ren händelse uppdagade jag under tågresan till Stockholm att det skulle vara ett evenemang på Stockholms stadsbibliotek där författaren Sigrid Combüchen skulle tala med bibliotekarien Harald Hultqvist om Grupp Krilon av Eyvind Johnson. Det är första delen av en trilogi som skrevs mitt under andra världskriget. De andra båda delarna är Krilons resa och Krilon själv.  Att skriva kritiskt mot såväl Tyskland som Ryssland om än i något förtäckt form var ett djärvt företag vid den här tiden. Grupp Krilon har valts ut till att vara boken som Stockholm läser under 2018. Evenemanget med Sigrid Combüchen var det första i en rad aktiviteter och läsecirklar som äger rum på biblioteken i Stockholm under året.  En riktigt rolig grej. Grupp Krilon som kom ut 1941, känns som en viktig bok; en svensk klassiker av en nobelpristagare, som delade priset med Harry Martinson 1974. Motiveringen: ”För en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst.” Jag har inte läst Grupp Krilon, men under kvällen fick jag blodad tand.  Grupp Krilon består av en grupp män, som träffas regelbundet för att tala om viktiga ting (så där som män brukar göra). Krilon vill gärna se sig om Sokrates´like, men det blir egentligen inte så mycket av de där samtalen. I stället svävar deltagarna ut i berättelser om sig själva. De har hållit på ganska länge, men det börjar knaka i fogarna. En annan trilogi som skrevs under samma tid och behandlar samma ämne men på ett mera uttalat och oförtäckt sätt är Motståndets estetik av Peter Weiss. Kerstin Ekman har skrivit en sorts svar på Grupp Krilon. Det är romanen Gör mig levande igen. Den har jag inte heller läst, så nu utökades min kilometerlänga läslista med ytterligare fem viktiga titlar. Bilden ovan har jag lånat ifrån Stockholm läsers hemsida. Där kan en också läsa om kriterierna för böckerna som väljs till årets stockholmsroman, vilka arrangemang som ordnas under året, vilka som är ansvariga och så vidare. I den nya pocketutgåvan  av Grupp Krilon har författaren Anna Jörgensdotter skrivit förordet.

 

Barabbas

Igår diskuterade vi Pär Lagerkvists klassiker Barabbas i IRL – cirkeln. Vi var 13 stycken och meningarna var delade. Flera tyckte bättre om språket än om innehållet. Barabbas person och beteende förbryllar. En rövare som slipper att bli korsfäst. Man väljer Jesus istället. Men Barabbas stannar kvar och ser på korsfästelsen. Han känner en märklig dragning till Jesus. I fångenskapen blir han sammankedjad med Sakah som berättar att han är kristen. Barabbas tänker att han vill tro,  men det går dåligt. Han har svårt att komma till tals med andra och sitter mycket för sig själv. Är han god eller är han ond? Hans mor dog när han föddes och han har aldrig fått någon kärlek eller blivit socialiserad. En cirkeldeltagare känner viss sympati med honom, medan andra framhåller att han faktiskt var en våldtäktsman.  Någon tyckte att det var spännande att följa Barabbas göranden och låtanden för att se hur det skulle sluta. Barabbas skulle kunna betraktas som en representant för hela den sökande mänskligheten och kanske till och med för författaren själv. Pär Lagerkvist var inte religiös men beskrev sig som andlig. I sin lyrik har han en annan approach och är mera expressiv. Barabbas kom ut 1950. Lagerkvist fick Nobelpriset i litteratur 1951. Redan 1940 hade han kommit in i Svenska Akademien på stol nr 8 efter den beundrade läromästaren Verner von Heidenstam.

Den 28 februari diskuterar vi Swede Hollov av Ola Larsmo

 

 

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier

×