Din stund på jorden

På vårens sista läsecirkelträff talade vi om Din stund på jorden av Vilhelm Moberg. Den 64 – årige Albert Karlsson sitter i Laguna Beach i närheten av San Fransisco på ett hotellrum och ser tillbaka på sitt liv. Stilla havet har han i det ena väderstrecket och den livligt trafikerade gatan i det andra. Albert tycker sig sitta på det smala näset däremellan. Han har varit gift två gånger och har två söner. Modern till de två sönerna har han ingen kontakt med, men Annie, den andra hustrun, skriver  flitigt. Albert Karlsson anser sig ha misslyckats med det mesta. Det sista var en apelsinodling som han sålde. Nu börjar pengarna tryta. Han borde blivit lycklig över den mäklarplats han erbjuds av en god vän, men han vet inte om det är lönt. Kanske står världens undergång för dörren. Business as usual in i kaklet, tycker hans kvinnliga vän. Vi tyckte att Albert K var lite väl uppgiven för att bara vara 64 år. Några menar till och med att han är suicidal. Men en måste nog ta världssituationen i beaktande. Kärnvapenkrig hotade verkligen och Koreakrisen var under uppsegling. Albert Karlsson väntar brev från sin son, Albert, men blir besviken varje dag. Tre gånger har han varit på återbesök i Sverige, sista gången 1962. Han konstaterar att inte inte hör hemma någonstans längre. Och han förvånar sig över amerikaniseringen av hemlandet. Tre söner hade hans familj mist i mycket tidig ålder. Men det stora allt överskuggande traumat i Alberts liv är den äldre brodern, Sigrids, alltför tidiga bortgång. Han var pacifist, men lät sig övertalas till militär utbildning. När han upptäckte att utbildningen framför allt gick ut på att lära sig döda protesterade han på det enda sättet han kunde och det kostade honom livet. Albert var ensam kvar och han gav sig  av till faderns stora sorg. Enbusken står som en symbol för den småländska hembygden och Albert minns bäcken där han och Sigrid fiskade. Sigfrid var den som betonade vikten av att ta vara på sin stund på jorden, sitt enda liv. Romanen är en moralitet om ansvar och följderna av de val vi gör. Antimilitarismen är tydlig. Språket är väldigt vackert, tyckte vi alla. På en skala mellan 1 och 5 fick Din stund på jorden allra flest femmor. Romanen har nyligen kommit ut i en fin pocketutgåva med ett vackert omslag som förtjänar att studeras närmare.

Duktiga debutanter

Jag har en känsla av att det kommer ut fler och fler böcker av debutanter som verkar behärska språket och skrivkonsten redan ifrån början. Eventuellt kan det bero på författarskolorna. Bibliotekarien Erika Olofsson Liljedahl har i varje fall gått på Lunds författarskola innan hon skrev Någonstans brister himlen. Det är en berättelse ifrån 1920-talet och den tilldrar sig i Bohuslän. Huvudperson är den trettonårige Elis. När hans älskade storasyster Signe plötsligt försvinner ifrån hemmet efter ett gräl med den hetlevrade fadern utan att så mycket som säga adjö till Elis vänds tillvaron upp – och – ner för honom. Elis beger sig ut i världen för att söka upp henne. Han hamnar i Höganäs där en del av romanen kommer att utspela sig. Elis möter en främmande verklighet och växer till på alla plan. Detta är en familjehistoria och en utvecklingsroman. Den är vackert och varsamt skriven. Författaren är väl förtrogen med de miljöer hon beskriver. Trots att den behandlar helt vanliga liv har Någonstans brister himlen ett driv som gör att en måste vidare hela tiden. Förlag: Historiska Media

En annan debutant är Tommi Kinnunen ifrån Finland. Hans debut Där vägarna möts har höjts till skyarna i hemlandet. Det är en släktkrönika som tar sin början i tidigt 1900 – tal och sträcker fram till 1996. Barnmorskan Maria bosätter sig i norra Finland tillsammans med dottern Lahja och stöter sig omedelbart med de lokala jordemödrarna som inte tycker sig ha något att lära sig av en ung oerfaren kvinna. Men de får veta annat. Maria tar plats bokstavligen och bildligen. Hon blir en kraft att räkna med i trakten. Dottern Lahja är mer problematisk. Hon är en sträng mor och sedermera farmor. Hennes vackre man Onni är skötsam och nykter, men ändå fattas det någonting. Lahjas svärdotter Kaarina berättar sin del av släkthistorien och är också den som till slut avslöjar familjehemligheten. Detta är finsk historia genom tre generationer kvinnor. Där vägarna möts finns redan som pocket. Fortsättningen, Ljuset bakom ögonen, kom ut i februari 2017. I december kommer den som pocket. Norstedts förlag.

Det nionde brevet

IRL-cirkelns diskussion ikväll gällde Det nionde brevet av Catrin Ormestad. Vi var ovanligt överens om flera saker. Alla tyckte att det var en begåvad debut, att miljö/naturskildringen tydde på god kännedom om platsen och att romanen handlar om val en gör i livet och vad de leder till. Vidare tyckte vi att det handlade om tillhörighet och utanförskap; om att stanna eller lämna; om identitet. Walter Höjer är navet i berättelsen. Hans dominanta mor Lea styr hans och systern Ellys liv med järnhand.  Lea anses av de flesta som en elak och ond människa, men några av oss såg förmildrande omständigheter i hennes föräldralösa uppväxt. Det finns också en mörk hemlighet vad det gäller hennes ursprung. Hon är livrädd att hon ska bli avslöjad. Elly gör ett rejält föräldrauppror medan Walter kommer av sig på hälften. Handlingen tilldrar sig på Gräsö i Roslagen.  När romerna kommer till ön blir det oreda i leden. Lea är stenhård. De ska bort. Hon kan inte ens ge ett glas mjölk till en sjuk liten pojke. Det som händer under midsommaren 1955 får återverkningar långt fram i tiden. Walters dotter Juliana kommer till Gräsö femtio år senare för att gå på sin farmors begravning. Juliana älskade sin farmor som doftade lavendel, ko och läggningsvätska. Det nionde brevet har ett driv som gör att en måste läsa vidare för att se hur det ska lösa sig. Författaren tillbringar sina somrar på Gräsö. Annas bor hon i Tel Aviv. Nästa cirkelträff blir den 17 maj. Då diskuterar vi Din stund på jorden av Vilhelm Moberg.

Världsbokdagen 2017

Påsken kom och påsken gick. Påskekrimet, det vill säga Peter Swansons The kind worth killing, lästes och faktiskt ett par andra titlar till. The Kind worth killing var oavbrutet spännande och överraskande från början till sista meningen. Huset på St Pauls gata av Lise Tremblay är en liten fin roman på ca 100 sidor som bygger på författarens egna upplevelser med en psykiskt störd våldsam mor och en far som löste problemen med: ”Inte ett ord till din mor”. Nu har fadern dött och moderns vansinne blommar ut för fullt. Lise Tremblay tar farväl av sina föräldrar och sin uppväxt. ”Förföljd av den tragedin blev jag författare”, skriver hon. Språket är naket och avskalat och stämmer väl överens med innehållet. Utöver denna läste jag en e-bok på telefonen (vilket jag i princip betraktat som omöjligt), men nejdå, det gick utmärkt. Blybröllop av Sara Paborn  lästes i ett nafs. Den handlar om bibliotekarien Irene, som är gift med energitjuven Horst, som effektivt dödar all entusiasm och aldrig vill någonting. Irene börjar bli trött på det där och när hon hittar  sådana där blytyngder som en hade för att hålla gardinerna på plats förr i tiden får hon en idé… Blybröllop är en rolig bok med allvarliga undertoner. Irenes upplevelser på arbetsplatsen formuleras med uppdämd vrede.  Nu läser jag Det nionde brevet av Catrin Ormestad till onsdagens diskussion i IRL – cirkeln. Jag säger ingenting ännu. Som mitt eget firande av Världsbokdagen har jag idag påbörjat omläsning av Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.  Under gymnasietiden hade jag en period av idogt Selma Lagerlöf – läsande. Efter det har jag nog endast läst om trilogin om Charlotte Löwensköld. I dagens Babel meddelade den ständige sekreteraren Sara Danius att både SAOL (svenska akademiens ordlista) och SAOB (Svenska akademiens ordbok) finns som appar

Påskekrim

Vart tar tiden vägen? Plötsligt är vi en bit in i april. Här i London ser det ut som om vi var en bit in i maj. Och varmt är det. Men – det är hög tid för påskekrim. Det är faktiskt en idé som vi lånat av norrmännen; att läsa deckare på påsken. I år har jag gjort upp en lista över deckare som jag tror lite extra på och som jag vill läsa. Jag inser att jag inte hinner läsa varken alla eller hälften under påsken, men listan finns ju kvar även efter påsk Nevada Barr är ett författarnamn jag träffat på lite varstans på senare tid. Hon är född i Nevada och uppvuxen i Kalifornien. Hennes huvudkaraktär heter Anna Pigeon. Nevada Barr fick iden till sina deckare när hon arbetade som parkvakt i en nationalpark. Hennes deckare tilldrar sig i olika nationalparker. Peter Swanson, The kind worth killing har jag faktiskt framför mig och enligt vanligtvis välunderrättad källa är den väldigt bra. Jag har läst ett par sidor och kastades direkt in i business class longue på Heathrow Airport. ”Smart. Addictive.” säger man i The Guardian.  Qiu Xiaolong är en engelskspråkig kinesisk deckarförfattare, översättare och poet. Hans förebilder är Maj Sjöwall och Per Wahlöö.  Sitt internationella genomslag fick Qiu Xiaolong med serien om den poesiskrivande poliskommissarien Chen Cao. Hans kriminalromaner ger en levande bild av dagens Kina där marknadskrafterna får allt större spelrum medan korruptionen frodas i det styrande kommunistpartiets högre skikt. Här kommer jag att tänka på ett omläsningsprojekt. Den holländske sinologen Robert van Gulik studerade bland annat kinesiskt rättsväsende och översatte en gammal kriminalroman, som inspirerade honom att skriva egna deckarromaner med domare Dee som protagonist.  van Guliks första historiska deckare är De kinesiska labyrintmorden. Den kom först ut i Japan och blev sedan översatt till kinesiska och utgiven av en förläggare i Singapore. Van Gulik blev sedan ambassadör i Japan. Cardinal heter en TV -serie som jag just upptäckt tack vare en annan bokbloggare. Den baseras på den kanadensiske författaren Giles Blunts thrillerserie med John Cardinal som protagonist. Giles Blunt är född i Ontario och hans romaner tilldrar sig också där. Det är kallt, snöigt och isigt i det fiktiva Algonquin Bay där de flesta av Giles Blunts böcker tilldrar sig. John Cardinal är en sympatisk man med en vacker, bräcklig hustru som han älskar över allt annat. Jag är mycket förtjust i den här serien och hoppas att man valt rätt skådespelare att gestalta John Cardinal. Glad Påsk!

Rapport från IRL – cirkeln

Nu har vi diskuterat Gilead av den amerikanska nobelpriskandidaten Marilynne Robinson. Pulitzerpriset har hon redan fått för den här boken plus en hel massa andra priser för denna och sina andra tre romaner Systrar, Hemma och Lila. Vi var tolv stycken för kvällen och diskussionens vågor gick höga. Några mellanlägen fanns inte. De som gillat hade gillat jättemycket. De som inte gillat hade verkligen inte gillat. Gilead kräver tid och eftertanke av sin läsare. Och gärna också en del googlande. Gilead tilldrar sig i Iowa. Gilead är i själva verket en fiktiv landsortshåla där den älskvärde 67 – årige prästen John Ames bestämmer sig för att skriva ett brev till sin lille sjuårige son som han inser snart kommer att vara faderlös. John Ames har hjärtbesvär. Brevet växer ut till något dagboksliknande med släkthistoria och religionsfilosofiska resonemang. John Ames älskar livet och de små vardagliga tingen. Han vill verkligen inte vara gammal och han vill inte vara död. John Ames bäste vän pastor Boughton är också ganska förtjusande. Han har en fru och en massa barn. Han är yngre än John Ames men ännu skröpligare. De tillhör inte samma religiösa rörelse, men det stör dem inte. John Ames är kongregationalist liksom Marilynne Robinson, som för övrigt blev hedersdoktor vid teologiska fakulteten i Lund 2016.  Gilead är en fantastisk roman ska ska avnjutas långsamt.

Nästa gång diskuterar vi Det nionde brevet av Catrin Ormestad

På och omkring Internationella kvinnodagen

Inom loppet av ungefär en vecka har jag hört berättas om kvinnor  av kvinnor vid tre olika tillfällen. 1 mars var professorn i nordiska språk, Merete Mazzarella, på blixtvisit här ifrån Helsingfors. Hennes uppdrag var att berätta om Fredrika Charlotta Runeberg. Det gjorde hon med bravur. Merete Mazzarella har skrivit en mycket gedigen bok med titeln Fredrika Charlotta född Tengström. En nationalskalds hustru. Som vanligt berättade hon ledigt, humoristiskt och medryckande. En liten stund ägnade hon också åt sin sprillans nya bok, Om livets mening. Det skall vara en Merete Mazzarella till att ta sig an ett sådant ämne! 7/3 var det dags för Anna Larsdotter att berätta om sin mycket uppmärksammade bok Kvinnor i strid. Kvinnor har ju alltid funnits med i krig, men de fick verkligenkämpa för att få delta i själva striden. Anna Larsdotter tog exempel från olika tider och olika krig ända fram till våra dagar. Ännu är det inte helt oproblematiskt med kvinnor på manliga områden. Återstår att se hur det blir med den allmänna könsneutrala värnplikten.  På själva internationella kvinnodagen, 8 mars, var det Yvonne Hirdmans dag. Yvonne Hirdman är professor i historia. Hon berättade om tre kvinnor som hon skrivit böcker om. Det tänkande hjärtat handlar om Alva Myrdal. Författaren berättade om lyckan över de 46 lådor med brev mellan makarna Myrdal som blev offentliga just när hon tänkte skriva en bok om dem. Det tog naturligtvis år att gå igenom dem. Den röda grevinnan har många läst. Den handlar om Yvonne Hirdmans egen mor, Charlotte Hirdman, som det visade sig att hon inte känt närmare till. Det var en äventyrlig kvinna som rörde sig i Europa – inte minst Berlin – på 20 – och 30 – talen. Sedan var Yvonne Hirdman framme vid sig själv. Medan jag var ung heter den boken, som mycket handlar om kvinnorörelsen på 60 -talet och arbetet med Grupp 8. Det var en givande vecka skulle en kunna säga utan minsta överdrift.

 

Senaste läsecirkelträffen

På senaste läsecirkelträffen diskuterade vi Begravd jätte av Kazuo Ishiguro. Författaren är japan, men familjen flyttade till England när han var sex år. Det är tio år sedan han kom med sin förra roman Never let me go; mycket läst och även filmad. Annars känner en honom mest som upphovsman till Återstoden av dagen som även den blev filmad med Anthony Hopkins som spelade huvudpersonen, den tillknäppte butlern Stevens. Emma Thompson spelar hushållerskan, miss Kenton, som Stevens hyser varma känslor för men aldrig kommer till skott. Begravd jätte får närmast betecknas som fantasy. Den tilldrar sig i England på 500 – talet. En drake har sänt en dimma över landet och människorna har tappat minnet. Britannier och saxare har kämpat om makten, men för tillfället är det glömt. Nu börjar jätten röra sig. Glimtar av minnen skymtar ; människor börjar erinra sig – med allt vad det kan innebära. Redan de första meningarna slår an en sagoton. Cirkeldeltagarnas meningar gick vitt isär. Någon tyckte – i likhet med författarens hustru – att manuset borde bränts. En annan hade haft en läsupplevelse. Några tyckte att boken var svår att komma in i; någon annan tyckte att den var tråkig. Men de olika meningarna gav naturligtvis upphov till livliga diskussioner, vilket ju också är avsikten med en läsecirkel. Det enda alla var överens om var att bokens omslag är vackert; både den inbundna utgåvans och pocketbokens . Nästa gång träffas vi den 29 mars och då är det Gilead av Marilynne Robinson som ska avhandlas.

Bokrean: Fackböcker

För att återgå till bokrean och fackboksavdelningen så finns det en hel del intressant, till exempel ett fynd för alla Downton Abbey – fans, nämligen Lady Catherine och verklighetens Downton Abbey av Lady Fiona Carnarvon. Antoine Compagnon har skrivit En sommar med Montaigne. En väldigt intressant bok för oss som gillar att läsa är Mina hjältinnor eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket av Samantha Ellis. Jan Jin – Sung, Käre ledare: min flykt från Nordkorea. Slaveriets historia av Dick Harrison säljs för 99 kr. Vardagsliv på 1600 -talet beskrivs i Karin Milles bok Agneta Horn: ett liv i trettioåriga krigets skugga. En annan kvinnohistoria som jag skulle vilja ha är Vasadrottningen: en biografi över Katarina Stenbock 1535 – 1621. Niclas Sennerteg haar skrivit Hakkorset och halvmånen: naziter i Mellanöstern. En viktig bok är De förklädda flickorna i Kabul skriven av svenska amerikakorrespondenten Jenny Nordberg för endast 69 kronor. Åke Mokvists bok De ovanliga handlar om människor som lever sina liv annorlunda än flertalet. Hur DNA sammanlänkar oss människor kan en läsa i augustvinnande Min europeiska familj de senaste 54 000 åren av Karin Bojs. Chimamanda Ngozi Adichie har skrivit Alla borde vara feminister. Roxane Gay har skrivit essäsamlingen Bad feminist. Vad är en perfekt feminist, frågar hon sig. Sapiens: en kort historik över mänskligheten av Yuval Noah Harari. Om människans ursprung, nutid och framtid. Tore Janson har skrivit många fina böcker om språk. På rean finns Språkens historia: upptäcktsresa i tid och rum.

Bokrean

Just när en är fullt upptagen med vårens nya böcker kommer bokrean. Onsdagen den 22/2 är det dags. Jag har kikat runt lite och hittat en hel del intressanta titlar. Till exempel Bodil Malmstens sista diktsamling, Det här är hjärtat. Alex Schulmans roman om relationen till den alltmer alkoholiserade modern, Glöm mig, kan en inhandla till priset av en femtiolapp. Om en nu inte vill trängas med alla andra i bibliotekets reservationskö, förstås.  Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt – Brattström finns redan med på rean liksom Karin Johannissons sista bok, Den sårade divan. Om Sigrid Hjertén, Nelly Sachs och Agnes von Krusenstierna.  Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson kan nog kallas en modern klassiker vid det här laget. Charlotte Brontës mindre kända roman Villette är absolut värd 69 kr liksom Ett eget rum av Virginia Woolf och En handfull stoft av Evelyn Waugh. Roy Jacobsens underbara roman från den nordnorska övärlden, De osynliga; del 1 och 2 av Elena Ferrantes romanserie om väninnorna Lila och Elena är några andra fynd.  Massor av deckare och thrillers finns det, förstås. Galveston  av Nic Pizzolatto tyckte jag var en annorlunda thriller. Kvinnan på tåget av Paula Hawkins också. En sån som du av Gillian Flynn är en kuslig kortroman.  Fackböckerna ses över vid senare tillfälle.

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier