Stockholm läser

Av en ren händelse uppdagade jag under tågresan till Stockholm att det skulle vara ett evenemang på Stockholms stadsbibliotek där författaren Sigrid Combüchen skulle tala med bibliotekarien Harald Hultqvist om Grupp Krilon av Eyvind Johnson. Det är första delen av en trilogi som skrevs mitt under andra världskriget. De andra båda delarna är Krilons resa och Krilon själv.  Att skriva kritiskt mot såväl Tyskland som Ryssland om än i något förtäckt form var ett djärvt företag vid den här tiden. Grupp Krilon har valts ut till att vara boken som Stockholm läser under 2018. Evenemanget med Sigrid Combüchen var det första i en rad aktiviteter och läsecirklar som äger rum på biblioteken i Stockholm under året.  En riktigt rolig grej. Grupp Krilon som kom ut 1941, känns som en viktig bok; en svensk klassiker av en nobelpristagare, som delade priset med Harry Martinson 1974. Motiveringen: ”För en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst.” Jag har inte läst Grupp Krilon, men under kvällen fick jag blodad tand.  Grupp Krilon består av en grupp män, som träffas regelbundet för att tala om viktiga ting (så där som män brukar göra). Krilon vill gärna se sig om Sokrates´like, men det blir egentligen inte så mycket av de där samtalen. I stället svävar deltagarna ut i berättelser om sig själva. De har hållit på ganska länge, men det börjar knaka i fogarna. En annan trilogi som skrevs under samma tid och behandlar samma ämne men på ett mera uttalat och oförtäckt sätt är Motståndets estetik av Peter Weiss. Kerstin Ekman har skrivit en sorts svar på Grupp Krilon. Det är romanen Gör mig levande igen. Den har jag inte heller läst, så nu utökades min kilometerlänga läslista med ytterligare fem viktiga titlar. Bilden ovan har jag lånat ifrån Stockholm läsers hemsida. Där kan en också läsa om kriterierna för böckerna som väljs till årets stockholmsroman, vilka arrangemang som ordnas under året, vilka som är ansvariga och så vidare. I den nya pocketutgåvan  av Grupp Krilon har författaren Anna Jörgensdotter skrivit förordet.

 

Sommarläsning

kvinnor och appelträdsallys sönerPå sommaren ägnar jag mig gärna åt omläsning och/eller klassikerläsning. Jag har ofta en plan ganska tidigt på våren, men det är inte säkert att jag följer den. Eller också gör jag en liten justering. I år blev det så att planen är att läsa om Idioten av Fjodor Dostojevskij. Jag har läst ungefär hälften. Men plötsligt fick jag lust att läsa om något av Moa Martinson. Sagt och gjort. Jag gav mig på Kvinnor och äppelträd. Det gick snabbt och jag fortsatte med Sallys söner. Dessa båda titlar hänger ihop och bör läsas i rask följd. Tillsammans bildar de Sallys bok och omspänner ungefär åren 1850 – 1930. I Kvinnor och äppelträd möter vi bl. a. Sallys ”förmödrar” Sofi och Fredrika. Vi hör en kör av kvinnoröster som berättar om kvinnors förhållanden med barnafödande, fattigdom och hårt arbete. Inte blev det bättre av att männen ofta söp och misshandlade sina kvinnor. Kvinnor och äppelträd kom ut 1933. Det var Moa Martinsons debutbok. Redan 1934 kommer fortsättningen, Sallys söner. Här får man lära känna Sallys egen mor, Anna Svensson. Hon är i sjuttioårsåldern och sitter på en vind och sorterar lump. Men hon får lämna sitt arbete. Många är arbetslösa och yngre människor behöver Annas plts. Sally, som i första delen varit politiskt aktiv, sviker nu sin klass när hon gifter om sig med en rik bonde. Alla fyra barnen vänder henne mer eller mindre ryggen. Men Sally har en trogen väninna, Ellen, som står vid hennes sida i alla väder. De kommer ur samma barndomsmiljö, det vill säga Norrköpings arbetarkvarter. Nu bor båda på landsbygden och var och en har sitt att kämpa med. De båda kvinnorna är varandras absoluta motsatser, men deras vänskap överlever allt. Den manliga kritiken var inte nådig. De tyckte att hon hade en förkärlek för ”den påträngande verkligheten”, för att tala med kritikern Gunnar Brandell.  Men allt är inte enbart elände. Kvinnlig solidaritet och vänskap lyser upp i vardagen. Och naturen skildras kärleksfullt.

Evy Callmer

Namn: Evy Callmer

Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)


Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.


Fakta om läsecirkeln:

Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.


Kategorier