Arme Amàr

kirkukTänk, så mycket det kan hända på 126 pocketboksidor! 3 år av unge Amàrs liv i Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad hinner förflyta. Han är 18 i romanens början och 21 på sidan 126. Man får glimtar ur familjelivet i Västerås med en dominant kurdisk Far som Amàr beskriver som en pessimistisk narcissist, alkoholiserad och aggressiv och en svensk (?) mamma som till slut får nog. Och drar.  Jag blev väldigt förvånad och också besviken på Amàr när han tycker att mamma svikit honom. Han är fjorton år och borde kunna förstå bättre. Visst är det orättvist att han mer eller mindre tar parti för fadern som han hyser en besvärlig hatkärlek till?

När Far tar alla barnen med (yngsta dottern är två år och hon åker med men nya hustrun, som  är gravid och snart ska föda  får stanna hemma) och åker till Kurdistan och Amàr möter den stora släkten känner han att han är svensk. Visserligen är han född i Irak, men hela sin uppväxt har han i Sverige. Han uppskattar gemenskapen, gästfriheten och respekten i den kurdiska familjen. Det saknar han i Sverige. Men hans drömmar passar inte in och inte hans behov av frihet och självbestämmande heller. Kulturkrock, alltså. Fadern älskar familjen/släkten och gör allt för den. Och han försörjer stora delar av den. Har någon förstått hur? Det är förfärligt att läsa hur Far med hjälp av hela stora släkten sakta men säkert bryter ner stackars Amàr och tvingar på honom ett äktenskap med kusin Amina som han absolut inte vill veta av.   Far och släkten tycker att de tänker på Amàrs och släktens bästa. De offrar Amàr och säljer honom som en vara och påtvingar honom ansvaret för en annan människas liv och försörjning. Övergrepp, tycker jag. Våldtäkt , säger Amàr. Kulturkrock igen. Tala om tvångsäktenskap! Amàr vill bara hem. Kanske finns det något sätt att komma undan när han väl kommer till Sverige? Men icke. Amàr tappar livslusten när han inser vidden av det hela. Far beordrar och sonen lyder.

Elva år senare skriver Arkan Asaad Stjärnlösa nätter. Språket är levande med inslag av talspråk. Humor har  han också. Ibland är det lite svårt att hänga med i svängarna. Plötsligt finns där en liten tvåårig Indra. Ett långt stycke senare avslöjas det i en bisats att det finns en ny, gravid hustru. Vad säger man om kvinnosynen i den här romanen? Amàrs försök till lite jämställdhet avvisas framför allt av kvinnorna själva. Männen har en självklar rätt att vara män, läsa tidningen, prata, röka  och odla feta mustascher. I rättvisans namn måste sägas att de ofta försörjer inte bara den egna närmaste familjen utan även ger ett handtag åt övriga behövande i släkten.

Jag kan tycka att Amàr sitter i en besvärlig mellanställning. Han är svensk. Far kommer aldrig att bli svensk. Han är och förblir kurd. Amàr kläms mellan två kulturer. Ska krafterna räcka för en frigörelse? Det får vi snart nog veta.

Nu är jag väldigt spänd på vad ni andra tycker så här långt. Har någon av er läst något liknande? Kan ni hjälpa mig  att räta mina frågetecknen?

 

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier