Snaran dras åt

vintergäckAmàrs situation mörknar ytterligare. Jag kan tycka att han hjälper till att dra åt snaran själv. Men man får kanske förstå att kulturen är en annan; respekten för föräldrarna  en annan. Dem har man att tacka för allt. Skuld och sorg tynger Amàr som dessutom snärjer in sig i en härva av  lögner. Amina, som sitter i Syrien och väntar på sitt svenska pass vägrar att ge slaget förlorat. Det har jag också svårt att förstå. Men det är väl respekten för familjen och släkten för hennes del också. Amàr är ju ganska tydlig i sitt avvisande. Så där får han ännu en hel familj emot sig. Aminas far hotar med döden om Amàr någonsin vågar  återvända till Kurdistan. Så småningom rasar en tredje far mot Amàr och hotar att slå ihjäl Amàr som gjort flickvännen Shilan, hans dotter,  så olycklig. Shilan inser att de inte kan agera utan sina respektive familjers välsignelse och gör slut med Amàr efter tre år. Han har  fört också henne bakom ljuset och hennes och hennes familjs rykte är förstört. Familjen betyder absolut allt. Utan den är man ingenting. De kulturella värderingarna hann ifatt Amàr och Shilan. Amàr når till slut gränsen för vad han tål. Efter självmordsförsöket – ett svaghetstecken – kommer ingen och hälsar på honom på sjukhuset, men Far ringer och frågar hur han mår, vilket förvånar Amàr i allra högsta grad. Men sedan förstår han varför. Far vill att Amàr ska låna pengar till skadestånd åt Aminas familj och i någon mån upprätta Fars rykte i Kurdistan och ge honom hedern och respekten tillbaka så gott det nu går. Den respekt Far åtnjutit i Kurdistan är borta. Amàrs far räknades som släktens överhuvud och då blir det svårt när sonen trotsar. Amàr vinner ”slaget”, men priset är högt. Vad hindrar  egentligen att han återupptar kontakten med Shilan? Författaren säger ibland emot sig själv och är inkonsekvent. Men han skriver tydligen som någon sorts terapi; ett sätt att bli kvitt det förflutna. Jag undrar om boken kanske peppat någon annan ung man att vägra tvångsgifte? Vad tror ni? Och visst är mamman fortfarande en förbryllande person?  Jag saknar också andra bitar i romanen.   Inte sällan blir man som läsare helt ställd och undrande. Tycker ni att det händer något med Amàr som person i Stjärnlösa nätter? Hur tänker Amina egentligen? Är Stjärnlösa nätter egentligen en roman? Arkan Asaad slutord talar för något annat, tycker jag. Vad säger ni?

En helt annan sak: Glöm inte att Arkan Asaad besöker Kulturhuset i Hässleholm imorgon, måndag 3/3,  kl 19!

 

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier