Nobelpriset i litteratur 2015

aleksijevitjÅrets nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj från Belarus, har journalistiken till litteratur. Hennes fantastiska bokserie i fem delar, Utopins röster , bygger på intervjuer i tusental under 35 år. Svetlana Aleksijevitj vill utforska sovjetmänniskans själ. Hon är en örats författare och en känslans historiker som redan som barn på landet visste att hon skulle bli författare. Första delen i Utopins röster, Kriget har inget kvinnligt ansikte, berättar om kvinnors upplevelser under andra världskriget. De deltog som frivilliga i kampen för fosterlandet och deras upplevelser skiljer sig åtskilligt från männens, trots att de i mångt och mycket gjorde samma uppgifter. De arbetar som sjukvårdare, läkare, infanterister, tvätterskor, signalister, stridspiloter, prickskyttar, i ridande kosackenheter; de fryser, de svälter, de får sina långa flätor klippta och sina högklackade skor hemskickade. Det är läsning som berör starkt, men en sträckläser. Aleksijevitjs rapporter har inte mottagits så väl på hemmafronten. Man vill inte minnas och tycker att hon är alltför naturalistisk och negativ. Det man vill minnas är hjältarna och äran. Kvinnorna som varit vid fronten fick  problem även efter kriget. Ingen ville gifta sig med dem eftersom man antog att de ingått i soldatbordellerna. Ingen ville höra talas om deras upplevelser och de fick ingen erkänsla för sina insatser. Svetlana Aleksijevitj hade åtskilligt besvär med censuren inför publiceringen av boken. Och om hon inte varit fristadsförfattare, bl. a. i Göteborg, hade boken inte blivit skriven. Bok nummer två i serien, De sista vittnena: soloröst för barn går nu som radioföljetong i utmärkt uppläsning av Evabritt Strandberg

Äntligen!

tiden-second-hand-slutet-for-den-roda-manniskanSå fick hon sitt Nobelpris till sist, Svetlana Aleksijevitj från Belarus eller Vitryssland som de flesta säger av någon anledning. Hon bor nu åter i Minsk efter att ha varit landsflyktig i Europa under tio år. Bland annat var hon fristadsförfattare i Göteborg i tre år. Svetlana Aleksijevitj är inte direkt bästa vän med Aleksandr Lukasjenko som igår vann en jordskredsseger i presidentvalet. Men eftersom hon är så känd och uppburen vågar ingen röra henne, inte ens mannen som ogenerat kallar sig Europas siste diktator. Svetlana Aleksijevitj skriver om den lilla människan, eller rättare sagt de många små människorna. Hennes böcker bygger på många och långa intervjuer under ca 40 år. Böckerna ger röst åt ett kollektiv och rymmer mycket kärlek och lidande. När priset tillkännagivits – jag såg den televiserade versionen med den stilfulla ständiga sekreteraren Sara Danius – blev det bokhandeln nästa. Och – minsann! – det fanns ett pocketex av Tiden second hand. Slutet för den röda människan som kom ut 2014. Detta hemförde jag i triumf och satte igång att läsa. Det dröjde inte länge förrän pennan åkte fram och jag började stryka under. Svetlana Aleksijevitj har ett personligt tilltal och man känner sig omedelbart delaktig och indragen i berättelsen. När hennes debutbok Kriget har inget kvinnligt ansikte från 1985 kommer ut i pocket på nytt ska jag köpa den också.

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier