Sigge Stark äreräddad

yvonne-leffler2Professorn i litteraturvetenskap Yvonne Leffler på Göteborgs universitet har skrivit boken Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare. Sigge Stark  föddes 1894 som Signe Petersén, sedermera gift Björnberg. Hon fick tidigt en försörjningsbörda och det följde henne genom livet med en man som inte (heller) kunde hantera pengar.  Sigge Stark var Sveriges första kvinnliga travkusk och tillsammans med maken födde hon upp hästar och hundar (Grand Danois). 1921 debuterade hon som författare med en berättelse i tidskriften Vårt hem. 1922 kom hennes första roman, Den steniga vägen till lyckan. Ekonomin tvingade henne att skriva oavbrutet och gjorde att hon hamnade i slavkontrakt med förlagen. Hon skrev mellan 115 och 120 ronaner och 5 – 600 noveller. En blir upprörd när Yvonne Leffler berättar om hur förlagen utnyttjade henne. De förvanskade hennes romaner genom att ge dem löjliga titlar och sätta fåniga rubriker på dem. Naturligtvis skulle lefflerde sluta lyckligt. Det gör visserligen inte alla, men de flesta. Sigge Starks romaner var ingen formellitteratur. Hon varierar sig; hon skriver beredskapsromaner, krigsromaner, pusseldeckare och historiska konstsagor. Hennes djurberättelser är utmärkta. Kärleken till djur – särskilt hundar och hästar – är genomgående i hennes romaner och noveller. Sigge Stark är en god berättare. Hon låter sin läsare hamna mitt i skeendet; tempot är högt och handlingsdrivet ända till sista meningen. Hon skildrar ett småskaligt lantbruk och en landsbygd i förändring. Hon skildrar skogsfolk i finnskogarna; älgjakter, tjuvskytte och misstro mot skogvaktare och fjärdingsman. Många kunde känna igen sig i vardagen och hennes romaner var väldigt populära på 20 – 30 -talen. 1958 – 1959 stannade Sverige under en timme om lördagarna. Då gick Hällebäcks gård i SR P1. Sigge Stark fick kritik av sådana som Jordbruksverket, ABF, litteraturvetare och politiker för att vara alltför produktiv, för att ha ett dåligt språk och för att vara konservativ. Det var arbetarlitteratur och modernistisk lyrik som stod gällde. Sigge Stark tog väldigt illa vid sig av kritiken. Hon var en outsider i litteraturen. Hon hade inget nätverk av andra författare eller någon som ställde upp för henne i något avseende. Det kändes väldigt bra att med Yvonne Leffler som ciceron uppmärksamma  ett liv och ett författarskap som behandlats så illa – allra mest av de inblandade förlagen – genom åren. Om Sigge Stark hade haft en bättre äkta man, en revisor med hårda nypor och en förnuftig redaktör så kunde mycket sett annorlunda ut.

Evy Callmer
Namn: Evy Callmer
Presentation: Jag är bibliotekarie med stort intresse för texter av alla slag; böcker, tidningar, tidskrifter, bokbloggar, bruksanvisningar, innehållsdeklarationer m.m. Helst läser jag med penna i handen och stryker under och kommenterar. (Däremot är hundöron bannlysta i mina böcker!)

Sedan några år tillbaka har jag en egen blogg där jag främst skriver om böcker, författare och en och annan film. Bloggen är min personliga anteckningsbok som jag även inbjuder andra att läsa och gärna kommentera. Här hittar du den.

Fakta om läsecirkeln:
Tidningens läsecirkel är öppen för alla som vill vara med. Cirkeln leds av Evy Callmer, som väljer böcker och initierar diskussionsämnen. Alla är välkomna att diskutera böckerna i kommentarsfältet på bloggens inlägg.

Kategorier