Granskogen har en stor vän i Jan Glimtoft

Nyheter Nyligen uppmärksammades han för sina insatser, då Region Skåne tilldelade honom ett stipendium från en skogsvårdsfond.
Publicerad 1 januari 2009 • Uppdaterad 13 december 2021
Några högre akademiska studier har Jan Glimtoft inte behövt för att komma underfund med hur skogen ska användas optimalt. Han är noga med att granarna trivs. Foto: Ronny Persson
Några högre akademiska studier har Jan Glimtoft inte behövt för att komma underfund med hur skogen ska användas optimalt. Han är noga med att granarna trivs. Foto: Ronny Persson

Nyligen uppmärksammades han för sina insatser, då Region Skåne tilldelade honom ett stipendium från en skogsvårdsfond. Motiveringen lyder "för sin goda skogsskötsel, sitt stora skogsintresse och som föredöme för skogsbruk i sin bygd." Jan Glimtoft bor på en gård i Höninge mellan Njura och Glimåkra. Här har han 150 hektar granskog, som befinner sig i allt från plantstadiet till avverkningsklara 70-åriga träd.

övertagit från sin far och farfar och en farbroder och sedan 1991 är han skogsbrukare på heltid – en syssla han älskar. Det märks då han bjuder Norra Skåne på en tur bland granarna längs de skogsvägar, på totalt tio kilometer, som genomkorsar hans skog. – Mitt sätt att driva skogsbruket tror jag är lite annorlunda – det är kanske också därför som jag fått priset. Men egentligen är det inte så konstigt; jag har bara tagit över den kunskap som mina förfäder samlade på sig under hundratals år när de lärde sig att bruka skogen på bästa sätt. En utgångspunkt för mig är också de metoder trädgårdsmästaren använder, berättar Jan. Ganska självklart även det; både i fråga om träd och grönsaker så handlar det ju om att skapa bra förutsättningar för en god avkastning. För Jan innebär det att redan då han planterar granplantan så tillför han näring, 15-20 gram fullgödsel per planta som han strör ut för hand. Det ger plantan möjlighet att snabbt börja gro och samla näring. En annan finess i hans skogsbruk är att han tillvaratar den "kompost" i form av grenar och ris, grot, som uppstår vid avverkningen. – Groten får ligga kvar i skogen istället för att transporteras bort och bli flis. Det måste ju vara det bästa för träden; att de får behålla "komposten". När vi åker runt bland granarna så är det ingen jämnvuxen skog utan ett sinnrikt system, där träden befinner sig i olika åldrar, som vi genomkorsar . Årligen slutavverkar Jan ett par hektar skog som motsvaras av en tillväxt i samma storleksordning. Stormarna Gudrun och Per tog 25 hektar av skogen, motsvarande flera års normal avverkning. Att det finns saker att jobba med inser man då Jan berättar att mellan planta och avverkningsklart träd ryms röjning och gallring i sju-åtta omgångar. Allt det här sammantaget innebär att granarna trivs optimalt. Jan visar på årsskott på 60–80 centimeter, så mycket växer granarna årligen. Under besöket i Jans skog förundras man över hur orört det ser ut; inga sönderkörda vägar, diken eller vattenfyllda hål som annars är vanligt då skogsmaskiner trasat sönder terrängen. – Jag använder inga skogsmaskiner för gallringen. Fasar för den dag jag skulle tvingas göra det, säger Jan. Inte nog med att maskinerna sätter fula spår i skogen – de försämrar även den naturliga vattenföringen och näringsbildningen i skogmarken, påpekar han. Efter den här guidningen börjar man inse att skogen har hittat sin bäste vän.

Admin
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.