Perspektiv på Göingebygden

Förutom sex artiklar i skilda ämnen, ingår som vanligt en årsberättelse och en svit fotografier från Hembygdsföreningens aktiviteter under det gångna året. Av bokens lokal- och kulturhistoriskt orienterade texter går årsbokens redaktör Torsten Karlson längst tillbaka i tiden. I en saklig och välstrukturerad artikel skildras byggnadsdetaljer från Finja kyrkas romanska period på 1100- och 1200-talen. Kunskapen om dessa har framförallt hämtats från den restaurering som kyrkan genomgick åren 1969-1970. Göinge har sannolikt Sveriges bäst redovisade ordskatt. Det menar Bo-A Wendt som skriver om läroverkslektor och fil dr Gösta Sjöstedts insamling av dialektalt ordmaterial från nordöstra Skåne. Sjöstedts doktorsavhandling från 1936 behandlade r-ljuden i sydskandinaviska språk. Hans omfångsrika storverk kom senare med ”Ordbok över folkmålen i Västra Göinge härad”, i fyra delar på sammanlagt 782 sidor. Naturligtvis redovisas i Wendts intressanta text mängder av dialektala uttryck förknippade med Göingebygden. Bland annat påvisas Sjöstedts iakttagelse beträffande nedsättande benämningar. Som att uttryck som pojkvasker eller pojkspoling hade i massor av synonymer, till exempel pågsnyffel eller påghynting. Återkommande medarbetare i Västra Göinge hembygdsförenings årsbok är Stig Persson och Mats Pettersson. Stig Persson skriver om förhållanden kring Pålstorp, en gammal släktgård i Stattena-området. Alltifrån det torparen Jon Nilsson och hans hustru Karna Persdotter tog ett torp i besittning år 1818 fram till 1997, då nuvarande ägare tog över hus och tomt. ”Riksdagsmän i släkt med upprorsledare från Verum”, lyder rubriken till en av Mats Petterssons två texter i årsboken. En sådan släktrelation hade riksdagsman Viking Werbro (f 1913) vars farmors farfars morfar (!) hette Jöns Bengtsson. Bengtsson och sex andra frälsebönder dömdes år 1774 att mista högra handen, halshuggas och steglas. Detta därför bönderna hade sänt en besvärsskrivelse till kung Gustaf III över ”tryckande” bördor från sina lokala herrar. Baron Wrangel von Brehmer var dock inte road av att mista så många underlydande. Jöns Bengtssons straff reducerades till ”fyrtio par spö”. Mats Pettersson skriver också om torvexperten Aleph Anrep, som var bosatt i Emmaljunga några år i början av 1900-talet. Anrep blev framgångrik konstruktör av torvmaskiner och var länge verksam i Ryssland. 2008 fick han förnyad aktualitet då några entusiaster i Emmaljunga hade renoverat och utställde en av Anrep 1941 konstruerad torvmaskin,. Årsboken är rikhaltigt illustrerad. Så beledsagas Gunnel Stjerndahls (f Bengtsén) ljusa minnesbilder från sin burgna uppväxt i Hässleholm av flera fotografier från det tidiga 1900-talets Hässleholm. Bland annat av familjens fastighet vid Bryggargatan och Joel Anderssons speceriaffär vid Första Avenyen.