Folkpartiet drar en vals inför EU-valet

Förberedelserna inför valet till Europaparlamentet den 7 juni gör sig då och då påminda. Samma glöd hos partierna som inför riksdagsvalet kommer dock inte att uppbringas, det står klart långt innan valet går av stapeln. Det är synd för att Europaparlamentet har successivt stärkt sin position. Detta samtidigt som Europapolitiken blir allt viktigare även i den nationella politiken. EU-valet är lite av det glömda valet med ett lågt valdeltagande. 2004 fann bara 37,9 procent av svenskarna det lönt att gå och rösta i parlamentsvalet medan valdeltagandet i riksdagsvalet två år innan var 80,1 procent och riksdagsvalet 2006 såg ett valdeltagande på 82 procent. En enorm skillnad som säkert har ett flertal olika förklaringar. Bland förklaringarna kan finnas att Europapolitiken inte är lika greppbar som den nationella politiken, att Europaparlamentet trots de utökade befogenheterna inte uppfattas ha tillräckligt mycket att säga till om, att partierna inte drar sitt strå till stacken genom att satsa ordentligt på valet och en viss grad av skepsis mot EU som sådant. Att partierna inte gör sitt till för locka människor att rösta fick vi ett nytt exempel på igår då folkpartiet presenterade sitt valmanifest. För hur ska det annars tolkas när de två huvudfrågorna i manifestet handlar om kärnkraft och eurons införande i Sverige? Folkpartiet kan givetvis driva dessa frågor men är det verkligen rätt val att göra det till sina huvudfrågor i? Nej, inte alls. Att folkpartiet förespråkar eurons införande i Sverige är visserligen bra men det är inte en fråga för Europaparlamentet. Det är en fråga som helt och hållet avgörs i Sverige genom ett riksdagsbeslut. Sen kan det beslutet ha föregåtts av en folkomröstning men formellt fattas beslutet i riksdagen. Inte heller om Europa ska ha fler kärnkraftsverk avgörs i Europaparlament. Hur mycket ett parti än vill att kärnkraften ska byggas ut eller skrotas ändras inte detta faktum. Så lika lite som folkpartiet kan göra kärnkraftsutbyggnad till en fråga för Europaparlamentet kan kärnkraftsmotståndare göra en avveckling till det. Partiledare Jan Björklund och EU-minister Cecilia Malmström som presenterade manifestet igår vet självfallet om att dessa frågor inte avgörs av Europaparlamentet. Lite större hederlighet hade faktiskt inte skadat. Att Björklund ibland kan vara lite ovarsam med sanningen (som när han tolkade statistik på skolområdet) är känt. Desto mer förvånande att den annars så skärpta Malmström spelar med i spelet. Genom att påskina att dessa två huvudfrågor i valmanifestet avgörs i Bryssel och Strasbourg drar faktiskt folkpartiet en vals för svenska folket. Det är knappast något som ökar valdeltagandet eller det folkliga engagemanget. Att som Björklund säga att de ser "valet som en opinionsyttring om EU-samarbetet" håller inte. Med samma resonemang kan allehanda frågor som inte hör hemma i riksdagsvalet lyftas fram där. Som allmänna opinionsyttringar om mjölkpriset till exempel.