Bästa vännerna går i pension tillsammans

Det är många Tyringebarn som "växt upp" hos Irene Bengtsson och Kristina Rönn, så många att de ångrar att de inte har satt det på pränt. Det hade varit roligt att ha och kunde nästan ha blivit material till en bok, menar de båda. Att jobba med barn har för både Irene och Kristina varit det allra bästa jobbet, de skulle inte har velat göra något annat. – Fast jag ville egentligen bli frisör och gick som elev i tre år hos en frisör, men hon slutade, berättar Kristina och därmed avbröts också hennes karriär inom yrket. – Men jag har haft stor nytta av det jag lärde mig, jag har klippt många genom åren, säger hon och skrattar. Kristina och Irene lärde känna varandra på högstadiet i Tyringe och sedan dess har de följts åt. När Irene fick barn i slutet på 60-talet fick hon också förfrågan av en granne om hon inte ville passa deras barn. – Eftersom jag ville vara hemma med mina barn sa jag ja till grannen. Kommunen kom och besiktigade huset och sedan vara det bara att börja. Jag menade inte att vara dagmamma i 40 år, men jag har trivts jättebra och har inte ångrat en dag, säger Irene och lyser som en sol av glädje. Kristina påverkades av Irenes beslut och blev dagmamma hon också. De har hela tiden träffats med sina barngrupper och gjort saker ihop. På 70-talet hette det just dagmamma och då handlade det om att ta hand om barnen. De lekte hemma på gården och det fanns inga krav på pedagogik. I dag har namnet ändrats till dagbarnvårdare, Kristina och Irene har gått en mängd kurser och kraven på pedagogik har ökat. Varje dag har haft sin speciella aktivitet, något som de har planerat tillsammans med de tre andra dagbarnvårdarna som de arbetat ihop med. Nu när Irene och Kristina har gått i pension är det just de tre ovan nämnda som är ensamma kvar som dagbarnvårdare. På 70-talet fanns det 40 verksamma dagmammor i Tyringe, en yrkesgrupp som verkligen för en tynande tillvaro och det är något som både Irene och Kristina tycker är synd. – Det behövs både dagbarnvårdare och förskola, det måste finnas en valmöjlighet för föräldrarna, menar de båda. Både Irene och Kristina tycker att barn har förändrats sedan de började jobba med dem. De är tidigare, kan mera, läser och räknar innan de börjar skolan. För 40 år sedan lekte barnen mer än i dag, säger de, medan många barn i dag sysslar mycket datorer och tevespel. När Norra Skåne träffar de båda väninnorna är det den första egentligen dagen på pensioneringen. Alla helger har gjort att det känts som vanlig ledighet, men nu börjar alltså det riktiga pensionärslivet. Det ska blir skönt, tycker både Irene och Kristina, men säger samtidigt att de kommer att sakna barnen. – Jag tycker att det ska bli skönt att bara kunna läsa tidningen i lugn och ro och ta en restresa när jag vill, säger Kristina. – Häromdagen ringde en väninna och frågade om jag skulle åka med till stan och fika och då kom jag på att ja, det kan jag ju, säger Irene med ett skratt. Att de är goda vänner märks tydligt, personkemin stämmer verkligen mellan dem och de påpekar att de aldrig har bråkat. Något som också har påverkat deras vänskap är att deras män trivs ihop. – Ja, det gör mycket, säger Irene och får medhåll av Kristina. Nu väntar alltså ett välkommet pensionärsliv, tid att göra saker tillsammans och dagbarnens leksaker har de städat ut. – Det blir tyst i huset, men det är både på gott och ont. Det ska bli skönt att själv få bestämma över dagen, säger de båda, helt överens om att de har haft 40 fantastiska år med "sina" barn.