Bäst att hålla huvudet kallt

Regeringen har lite pö om pö presenterat åtgärder för att möta finanskris och lågkonjunktur. En del har uppmärksammats som särskilda paket, exempelvis de fyra partiledarnas presentation av ökade statliga utgifter på strax över åtta miljarder kronor den 5 december, paketet för fordonsindustrin och bankpaketet för att stabilisera kreditgivningen. De delar som inte rör bankerna och kreditmarknaden har lyfts samman i en proposition som finansminister Anders Borg (M) och näringsminister Maud Olofsson (C) presenterade igår tillsammans med en ny åtgärd för att förbättra för främst småföretagen. Företag ska, nu när kreditgivningen inte fungerar ordentligt, kunna få uppskov med att betala in arbetsgivaravgifter och de anställdas preliminärskatt under två månader på ett år. Allt för att förbättra likviditeten i företagen. Det är en utmärkt åtgärd för företagen även om den inte är speciellt folklig. Från Företagarna som har många småföretag bland sina medlemmar kom direkt positiva kommentarer vilket visar på behovet av åtgärden. Samtidigt som regeringen vid årsskiftet sammanlagt genomfört reformer för 40 miljarder kronor i en av Europas mest expansiva statsbudgetar klagar oppositionen på att det är för lite och för sent. Lite som om oppositionen skulle ha en kristallkula och kan förutse händelseutvecklingen i en kris som ingen annan, oavsett var i världen vi tittar, kan förutse. Sanningen är väl den att ingen vet hur det ska sluta, särskilt inte som det för varje gång prognoserna revideras ser dystrare ut. Även igår hördes kritik från oppositionen om att regeringen gör för lite. Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros upprepade ännu en gång att det är för magert. Men så tycks ju också Östros ha en aldrig sinande källa att ösa statliga utgifter ur. Att vara försiktig med skattemedel och rikta åtgärderna mot sådant som har störst verkan verkar inte vara hans starkaste gren. På en punkt finns det dock anledning att ge Östros rätt. Han riktar kritik mot regeringen för att bankgarantiprogrammet inte fungerar då de flesta bankerna inte valt att gå med. Det i sin tur gör att det så viktiga smörjmedlet i ekonomin, kreditgivningen, inte fungerar och annars friska företag hamnar i knipa. Här behövs krafttag från regeringen för att tvinga in bankerna eller att programmet som sådant revideras. Det är uppenbart att regeringen tassar fram försiktigt på den minerade mark som finanskris och lågkonjunktur utgör. Det finns en uppenbar försiktighet med att bränna allt krut på en gång. På sikt är detta en klok inriktning även om det kan vara lockande att drämma till med massiva satsningar i tron att det ska dämpa krisen. Faktum är att aldrig så många miljarder eller åtgärdspaket får inte Sverige att stå immunt mot den sjuka som nu drar över världens ekonomier. En övertro på kortsiktiga åtgärder kan ge stora statsfinansiella hål men begränsad verkan på konjunkturen. Och då har det bäddats säck åt landet. Det kan säkerligen behövas mer för att parera krisen, inte minst med pengar till kommuner och landsting, men det är klokt att inte rusa åstad. Bättre då att hålla huvudet kallt och rikta in sig på åtgärder som ger effekt även på lång sikt.