Informationsfriheten behöver försvaras också här

Men de kan inte läsa avsnittet där han jämställer kommunism och fascism. De kan inte heller ta del av det hårda angreppet på korrupta och enväldiga makthavare. Liksom annan regimkritisk och politiskt känslig information försvinner den i en stenhård nätcensur. Det förbluffande är inte att vi upprörs över Kina. Det är istället den brist på debatt motsvarande förslag väcker i Sverige. "Välmenande" politiker och byråkrater har, bara det senaste året, väckt än det ena och än det andra förslaget om statlig reglering av innehållet på internet. Den enda skarpa reaktionen förefaller ha varit då regeringens spelutredare ville blockera utländska spelbolag. Plötsligt stod svenska politiker på kö för att försvara informationsfriheten, eller åtminstone spelfriheten, på nätet. Med tanke på den tidigare FRA-debatten kan man möjligen misstänka att det inte fullt så mycket handlade om försvaret för det öppna samhället som en känsla för vad väljarna tål. Att övervakas är en sak, att förvägras rätten till ett bättre odds på matchen Södertälje–Rögle är en helt annan. Förslaget är inte unikt. Tidigare samma år hade en annan utredare föreslagit att internetoperatörer skulle göras till poliser och stänga av internetabonnemang vid misstänkt fildelning. Kd:s kvinnoförbund ville blockera sajter om prostitution. För något år sedan ville EU:s justitiekommissionär blockera sajter som innehöll vissa ord, däribland "bomb" och "terrorism" Visst kan exemplen tyckas vara på gränsen och åtgärder i många fall vara motiverade. Men så har också varje reform som inskränker friheten uttryckts. Så länge som, mer eller mindre, välmenande politiker och byråkrater inte prövar följderna av de förslag man lägger fram, så kommer den smygande nedmonteringen av det öppna svenska samhället att fortsätta. Även om oron kan tyckas överdriven, så bör man påminna sig hur debatten gick då det blev olagligt att inneha och titta på barnpornografi 1998. Trots att reformen hade stort stöd, så var det naturligtvis känsligt att förbjuda innehav av bilder eller annan information. De ansvariga bedyrade därför att det var en nödvändig engångsföreteelse. Det har inte hindrat en uppsjö av nya förslag, som framgått ovan. Även om Riksdagen ännu stått emot alla propåer, så är det helt klart så att värdet av informations- och yttrandefrihet inte är självklart för vare sig folkvalda eller höga jurister. Och nej, Sverige är inte som Kina. Men ett samhälle där försvaret för grundläggande fri- och rättigheter bara är intressant på andra sidan jordklotet har onekligen slagit in på en farlig väg. Henrik Sjöholm är medarbetare hos Centerpressens nyhetsbyrå.