Att inte vara hemma är ett generalmisstag

På frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor är viktig så är en kvalificerad gissning att de flesta skulle svara ja. Men om den uppfattningen är allmän så avspeglas den inte när det kommer till uttaget av föräldradagar, där är det fortfarande så att den största delen tas ut av kvinnorna. Jämställdhet är viktig av många anledningar. Till de mest grundläggande anledningarna hör att vi alla är människor med samma värde, och det oavsett kön, etnicitet med mera. Därför förtjänar alla samma förutsättningar och därför förtjänar ingen att diskrimineras. Vårt samhälle, liksom många övriga, har en lång historia av ojämställdhet. Trots att Sverige har utvecklats i rätt riktning, med start från beslutet om kvinnlig rösträtt 1919, så finns det än i dag skillnader mellan människor som inte går att härleda till någonting annat än att vi är av olika kön. Löneskillnader är ett sådant exempel. Men är då ett skevt uttag av föräldraförsäkringen ett stort problem för jämställdheten mellan män och kvinnor? Det är ett problem om det aggregerade uttaget väger över åt ett håll och att samhället därför förväntar sig att människor ska följa det mönstret. Det blir då ett problem för exempelvis lönebildningen för dem som av samhället förväntas vara lediga mer, gå ned i arbetstid etcetera. Lägre löner leder bland annat till lägre livsinkomst och lägre pension. Å andra sidan så finns det ingen absolut mall för hur den enskilda familjen på bästa sätt ska fördela sin föräldraförsäkring. Det finns säker lika många olika perfekta lösningar som det finns familjer, och det måste respekteras. Och vem skulle vilja ha ett samhälle där alla familjer såg likadana ut, där alla var stöpta i samma form? Det är sannerligen inte lätt att göra avvägningen mellan vad som är ett jämställdhetsproblem och vad som helt enkelt är familjeangelägenheter. Klart är dock att om det rådde absolut jämställdhet mellan män och kvinnor så skulle det samlade utfallet inte vara så skevt som det är i dag. Förvisso skulle det även då finnas familjer där kvinnan tog ut lejonparten av föräldraledigheten men det skulle rimligtvis vägas upp av någon annan familj där mannen tog motsvarande lejonpart. För i grunden torde vi vara lika lämpliga att ta hand om våra barn oavsett om vi av barnen kallas mamma eller pappa. Förra veckan kunde vi läsa i Norra Skåne att papporna i Östra Göinge kommun var de som tog ut minst föräldraledighet i hela Skåne. Dessa pappor tog endast ut 15,6 procent av de totala föräldradagarna, trots att de liksom landets övriga pappor har rätt till hälften av dagarna. Försäkringskassan förklarar skillnaderna mellan olika kommuner på bland annat inkomst- och utbildningsnivå. Men även i de rika och högutbildade kommunerna, i Skånes fall symboliserat av Lund med ett pappauttag på 24,8 procent, så är knappast andelen pappadagar något att hurra över. Visst 24,8 procent är mer än 15,6 procent men ändock bara knappt hälften av hälften. Ett ökat uttag av föräldraledighet från pappornas sida vore önskvärt för jämställdheten i såväl hemmen som på arbetsmarknaden, men framförallt så vore det önskvärt att landets barn fick mer tid tillsammans med sina pappor. Till syvende og sidst är det ändå för barnens bästa som föräldraförsäkringen finns och det vore en generalmiss om inte fäderna i större utsträckning tog vara på den generösa möjligheten att få betalt för att vara hemma en viss tid med sitt barn.