Komedier missade skratten

Efter invigningstal av vice borgmästaren i Jenin och personal på teatern firade man med fint besök från israeliska Haifa. Tre professionella skådespelare – en av dem hade rent av en huvudroll i uppmärksammade filmen Paradise Now - framförde tre enaktare av Tjechov på arabiska. En stor händelse. Eftersom jag kunde två av pjäserna sedan tidigare koncentrerade jag mig på det fysiska spelet och publiken. De verkligen tjöt av skratt. Följde med i minsta skiftning. Skådespelarna var tajt regisserade, samspelta och hade den blandade publiken i sin hand. Det var därför med stort intresse jag i fredags begav mig till Röda salongen för att se ett liknande upplägg från Öresundsteatern. Tre professionella skådespelare och tre komiska eller tragikomiska enaktare. De två Tjechov-pjäserna ”Frieriet” och ”Jubileet” som även spelades i Jenin, och så Strindbergs ”Leka med elden”. Allt samlat under rubriken ”En klassisk kväll”. Visst handlar det om klassiker i ordets rätta bemärkelse, om än de inte framstod som sådana i Röda salongen. I Öresundsteaterns händer påminde de mer om halvtafflig buskis. Förutom några spridda artighetsskratt var det tyst som i graven framför scenen. Någon mörk botten ville inte heller sippra fram mellan replikerna. Kanske är det hopplöst att spela intim teater i Röda salongen. Kanske krävs det en Krister Henriksson för att på egen hand bemästra den stora scenen. Och kanske hade det gått bättre för Öresundsteatern i den mindre Blå salongen. Men jag betvivlar det. Att vara rolig kräver speciell talang eller stark regi. Och det hjälper förstås om någon i sällskapet har så kallade ”funny bones”. Tajmingen saknades genomgående och ibland kändes det som att skådespelarna läste från en telepromter. Inte ens det gamla tricket att framföra replikerna på bred dialekt fungerade. I allra sista stund hände emellertid något i Tjechovs ”Jubileet”. En absurd situation med sexuella implikationer fick skrattet att rulla genom salongen. Men då var det dags att gå hem.