Våga nagelfara alla statens utgifter
Det ser onekligen mörkt ut för Sveriges ekonomi. Samstämmiga bedömare målar i mörka färger även om det skiljer en del på nivåer och på prognoser om när det vänder. Sådan blir verkligheten för ett litet exportberoende land som Sverige. När en global finanskris med ursprung på den kraschade amerikanska bostadsmarknaden och lågkonjunktur drar över världen så drabbas vi hårt. Precis som vi kan dra stor nytta av en stark internationell konjunktur i goda tider. Problemet är att ingen kan göra säkra prognoser. Prognosmakare såväl som politiker av alla kulörer tvingas ideligen att revidera sina antaganden på grund av utvecklingen i vår omvärld. Vad G20-länderna kommer fram till eller inte kommer fram till i samband med sitt möte i London påverkar, graden av protektionism, förtroendet mellan kreditgivare och kredittagare på marknaden, hur president Barack Obama lyckas eller misslyckas med sina stimulanspaket, hur Kina agerar och inte minst psykologi. Ja, listan kan göras långt mycket längre än så. Den psykologiska effekten på människor ska inte underskattas. När det är bistra tider drar människor in på sin konsumtion och företagen investerar inte i ny utrustning vilket ytterligare förstärker nedgången. Hur regering och riksdag väljer att agera spelar också en roll även om det finns en övertro på vad som kan åstadkommas genom stora politiska utgifter. Det gäller i Sverige såväl som USA och andra länder men än mer så för små exportberoende länder. Små länder med stort exportberoende påverkar ju inte grundförutsättningarna för ekonomin då den handlar om försäljning till kunder i andra länder. Att med aldrig så många tiotals miljarder stimulera den inhemska ekonomin kommer inte att göra Sverige förskonat från en global nedgång. En gnutta lindring måhända men till vilken kostnad och till vilken nytta? Risken är uppenbar att det kommer mer surt efteråt än sött i det korta perspektivet. I förrgår presenterade Konjunkturinstitutet (KI) siffror som ger vid handen en arbetslöshet på 10,7 procent nästa år och ett fall i BNP för i år på 3,9 procent. När finansminister Anders Borg (M) igår lämnade sin och regeringens syn på utvecklingen trumfade han KI vad gäller dysterhet. Fallet i BNP beräknas enligt regeringen bli 4,2 procent i år och arbetslösheten stiga till 12 procent år 2011. Svåra år lär vänta med kraftigt ökande kostnader relaterade till arbetslösheten och minskade skatteintäkter. Utrymmet för satsningar är starkt begränsat och det finns all anledning att skärskåda varje eventuell satsning för att stimulera ekonomin både vad gäller kostnad och nytta. Åtgärder som trots allt vidtas måste ha största möjliga effekt. Men det finns också all anledning att nagelfara varje befintlig utgift i statens budget. Där kan det finnas miljarder att spara och omfördela till områden där de gör större nytta. Till vårbudgeten som presenteras om två veckor är det för sent med ett sådant arbete. Men till budgetpropositionen i höst finns all anledning att göra en sådan översyn.
