Mer regleringar inte per automatik rätt svar

När bonusar och höga ersättningar blivit en allmänhetens spottkopp och en enkel förklaring på lågkonjunkturen och finanskrisen finns anledning att vara vaksam. Vaksam så att inte allt företagande dras i smutsen. Vaksam så att inte alla bonussystem per automatik slängs ut och anses moraliskt förkastliga. Vaksam så att nya regleringar inte hämmar samhällsekonomin och företagandet. För i grund och botten är det den fria företagsamheten som möjliggör en god välfärd. Genom att människor får jobb och kan betala skatt och genom att privata företag betalar skatt på sina vinster. Detta samband får aldrig glömmas bort. Likaledes får det aldrig glömmas bort att det i de flesta företagen inte existerar höga löner för ägare eller anställda i ledande befattningar. Speciellt inte i de små och medel-stora företagen där det i bistra tider många gånger är ägaren själv som är först med att gå ned i lön eller är den som jobbar de extratimmarna utan att ta ut ersättning för det. Att ropa på regleringar för att stävja "marknaden" är populärt i dessa dagar. Och visst behövs det regleringar som klargör spelreglerna, garanterar fri konkurrens och skyddar konsumenterna mot skadliga produkter och ocker. De finns där idag och det är inte säkert att fler regleringar är lösningen. Det är inte mängden regleringar som ska vara måttet. Rätt regleringar är vad det handlar om. Och att regleringar inte alltid behöver vara rätt är den senaste finanskrisen faktiskt ett exempel på. Ursprunget till finanskrisen står att finna på den amerikanska bostads- och bolånemarknaden. Långt från nordöstra Skåne men vi får likafullt vara med och bära effekterna. Utlåningen löpte amok och en kraftig bostadsbubbla byggdes upp, faktiskt med hjälp av regleringar. Både republikanska såväl som demokratiska politiker har under årens lopp byggt upp ett system där bolån med hjälp av statliga regler och garantier getts till människor som inte varit kreditvärdiga. Med hjälp av statliga påbud och målsättningar har en aggressiv utlåning skett utan vettiga krav på säkerhet, handpenning och avbetalning. Allt för att människor i alla samhällsgrupper ska kunna äga sitt eget boende. Följden har blivit katastrofal. Staten har i allt väsentligt stått för riskerna och mer eller mindre tvingat kreditgivarna att låna ut pengar. Klart som korvspad att rikstagandet och girigheten tar över hos dessa institut. Staten, i slutänden skattebetalarna, har dopat marknaden och aktörerna har inte varit sena att hänga på. Ett bättre exempel på att fler regleringar inte per automatik är lösningen är svårt att finna. Krisen får inte tillåtas bli en ursäkt för den fria företagsamhetens fiender att flytta fram sina positioner. Här måste alla stå emot. Och näringslivstopparna som lever långt från småföretagarens vardag har också att tänka på att deras agerande spiller över på allt företagande.