Även småpartierna måste gå bra

Möjligen är det så att opinionsmätningarna tillmäts för stor betydelse. Enskilda mätningar gör det definitivt. Samtidigt är det en tudelad fråga. För om opinionsmätningar tolkas med viss försiktighet och fokus läggs på att utläsa trender så är det faktiskt ett användbart material. En svala gör som bekant ingen sommar men om flera olika mätningar under en tid pekar i samma riktning så finns definitivt en trend. Trenden just nu är att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och hans parti går som tåget i mätningarna. Vilken mätning som än plockas fram har kurvor som pekar i rätt riktning för Moderaterna. Partiet får högt väljarstöd och statsministern själv höga förtroendesiffror. Motsatt förhållande råder för hans motståndare i kampen om statsministerposten efter valet i september nästa år. Mona Sahlin kämpar i motvind och firandet av första maj riskerar i ljuset av opinionstappet och turbulensen i LO efter Wanja Lundby-Wedins inblandning i pensionsavtalen i AMF att bli en dyster tillställning. Att regeringen är ikapp, och i några enstaka mätningar förbi oppositionen, har givetvis gett hopp till de borgerliga om förnyat förtroende i valet. Trenden går i regeringens riktning. Men det finns samtidigt skäl till oro ty den samlade uppgången för regeringen har tillfallit ett enda parti, Moderaterna. De tre småpartierna i regeringen har det tuffare och ligger under sina resultat från valet 2006. Mest prekärt är läget för Kristdemokraterna som guppar kring den magiska riksdagsspärren om 4 procent. För Folkpartiet och Centerpartiet finns inget överhängande hot om att hamna så pass illa till även om Centerpartiet i en av förra helgens två mätningar hamnade under spärren medan partiet i den andra hamnade på 6,1 procent. Sett ur ett trendperspektiv ligger väl Centerpartiet mellan 5-6 procent och Folkpartiet i ett något större spann mellan 5-7 procent. Även detta naturligtvis klena siffror. Att det måste gå bra för Moderaterna för att de borgerliga ska kunna behålla makten är självklart. Men det måste också gå bra för de tre andra partierna, det räcker inte att de hankar sig fram och att som i Kristdemokraternas fall se ut att bli beroende av stödröster från borgerliga sympatisörer som egentligen tänkt rösta på något av de tre andra partierna. Här måste Alliansens företrädare fundera både en och två gånger över hur de tre mindre partierna ska få möjlighet att växa. Det ligger även i Moderaternas intresse för ju mer fokus det blir på att trion med de mindre partierna ligger illa till desto mer utrymme tar det i debatten i massmedia och därmed har Alliansens möjligheter att sätta sin bild av politiken minskat. Även om det är glada alliansminer så räcker det inte. Det måste också vara glada miner i alla fyra partier. Allt för att samarbetet ska fungera så bra som möjligt. Alliansen har haft som devis att alla ska bidra till samarbetet och vinna på detsamma. Nu är tid att lägga kraft på det sistnämnda. Ansvaret vilar på de enskilda partierna var för sig såväl som tillsammans. Citat: Det måste också vara glada miner i alla fyra partier.