Politikerna ser inte verkligheten

Upp till kamp hette det förr i tiden. Nu verkar det mest som att vi accepterar allt och håller tyst för det är ju dåliga tider. Sverige, Sverige vad händer? Jo det som händer är följande. Vi medborgare betalar och betalar lite till för att vi tror att våra rikspolitiker och kommunpolitiker kan ta hand om våra pengar och se till att de ska ge oss ett välfärdsamhälle som våra förfäder kämpade så hårt för att få. Då har följande saker hänt: våra makthavare tar mer än de borde, de tycker de är mer värda än någon annan så de behöver mycket mer än alla andra. Det som blir över till oss medborgare kan ju då inte vara mycket. Men som sagt det är ju dåliga tider så vi som inte tillhör denna grupp av makthavare måste ju förstå att det faktiskt är dåliga tider och att det då inte finns några pengar. Följande har nu hänt: inom skola och vård av våra gamla så ska det då dras ner på personal – ingen nåd, bara ut med folk som kostar för mycket. Vad händer då? Jo de som finns kvar får jobba mer, stressen ökar, personalen räcker inte till, större och stökigare klasser, vanvård inom vården för personalen hinner inte med. Föräldrar ropar efter hjälp för deras barn hänger inte med i skolan, mår psykiskt dåligt för det är stökigt och lärarna är trötta och utslitna. Ungdomar skär sig för inga vuxna bryr sig men tyvärr, det finns inga pengar så det finns ingen hjälp att få. Kommunen kräver att personal inom äldreomsorgen ska arbeta mer för de har blivit färre anställda, de får en lön som räcker till en godispåse och de ska dess-utom se till att alla får den tid och omsorg de behöver. Vad gör de då på kommunen? Jo de sitter och räknar pengar och har inte ens tid att titta ut genom fönstret men det är ju så det är just nu för det är dåliga tider.