Nej till musikfestival i Tyringe

Artikeln om Hässleholmsbandet Cassus (Norra Skåne 20/4) kom som ett dråpslag mot magen för mig och säkert andra ljudöverkänsliga. Att anordna ett jippo med allsköns dunka-dunka i flera dagar; och det alldeles i närheten av där jag bor innebär en totalfördärvad sommarvecka för mig. Tror knappast att de som arrangerat skiten, banden som uppträder eller de som ska se spektaklet någonsin på allvar kan sätta sig in i hur människor som befinner sig inom autismspektrat känner sig. Och kan väl knappast heller stava till namnen på alla dessa olika symptom som finns inom detta. Folk kanske rent av bär på fördomen att psykiskt funktionshindrade skulle vara extremfarliga individer vars enda mål i livet är att våldta och mörda; vilket är helt fel. Vi lever ett liv ungefär som alla andra. Det som skiljer oss från dem är att vi har ett större behov av struktur i vår tillvaro och av någon som tar hand om oss när vi inte klarar av någon för andra självklar uppgift. Men när man nu helt plötsligt ska förändra tillvaron för ett par dagar med oljud i form av hög popmusik, då känns det redan så här långt innan som om allt hopp var ute. Förr var det tämligen lugnt på mindre orter från sådana arrangemang. Men nu verkar det som om orter, exempelvis Tyringe där jag bor, ska vara minst lika mycket värstingar på detta område som Hässleholm och Kristianstad. Antingen flyttar man på arrangemanget till ett område långt ifrån bebyggelse eller så flyttar man tillfälligt på mig (och kanske även en del andra likakännande) till en bostad långt ifrån rockfestivaler, vilket i båda fallen inte fungerar i praktiken. Det sistnämnda kräver dess-utom finanser, tillgång att sköta mat och hygien samt den där dagliga tillsynen när de enkla vardagsuppgifterna inte riktigt vill gå som de ska.