Nästan magiskt Marissa

Men Marissa Nadlers musik är inte helt lätttillgänglig; vackra harmonier och texter om dånande damer och daggvåta blommor. Kanske inte vad de flesta förknippar med festival. Men faktum är att hennes musik är ett trevligt avbrott från rock och pop. Under de två första låtarna står Marissa Nadler själv på scenen med bara sin gitarr, senare kommer ett tre man starkt band som ger lite mer kropp åt musiken. Däremot hade hon kunnat bjuda på ett tack eller på något sätt uppmärksammat publiken, även om den är liten. Trots att hon är introvert på scenen och vänder ryggen mot publiken verkar hon ändå trollbinda flera av dem som masat sig ner för backen till Playascenen.